Socialdemokraterna har, med olika undertecknare, skrivit en likalydande debattartikel om Likvärdighetsutredningen och skolvalet. Den har publicerats runt om i landet. Jag har svarat på dessa och nu kommer deras slutreplik. Den innehåller en del rena felaktigheter som är värda att kommentera.
- ”Det finns uppenbara systemfel i Sveriges marknadsskola som måste rättas till. Det är inte rimligt att barn födda i januari har större möjlighet att välja skolan än de födda senare på året.”
Kommentar: Detta är en gammal bild. De flesta friskolorna har ett kösystem som innebär att detta inte blir effekten, en elevsammansättning som innebär att det bara är januaribarn är det ingen som eftersträvar. Att en friskola antar efter ett kösystem är inte detsamma som att skolan är full, det betyder att skolan antar elever i turordning. Alla friskolor är inte ”översökta”. Och de som är översökta har oftast en rätt kort kötid.
2. ”Det är inte heller rimligt att friskolor kompenseras för ett skolpliktsansvar som endast kommunala skolor har.”
Kommentar: Skilj på kommunen och de kommunala skolorna. När det gäller kommunernas ansvar för att se till att det finns skolplats för alla elever så är det en kostnad som inte ingår i skolpengen. Därmed är detta inte heller något som friskolorna får ”extra ersättning” för. Man måste skilja på kommunala skolors budget, som ju baseras på skolpengen, och kommunen i stort. Alltså kompenseras inte friskolor på det sätt som (s) och utredningen hävdar.
3. ”Men när vi Socialdemokrater vill diskutera lösningar för att höja de svenska skolresultaten väljer Friskolornas riksförbunds ordförande Ulla Hamilton att påvisa att det inte alls finns någon problematik med den svenska marknadsskolan. Hon menar att kösystem är ett nödvändigt ont och att friskolor inte alls överkompenseras. Men det är självklart att hon tycker så eftersom hennes medlemsföreningar inkluderar de vinstdrivande friskolorna som årligen plockar ut hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar i vinst. Vinster som bland annat har möjliggjorts av de systemfel i svensk skolan som Hamilton får betalt för att försvara.”
Kommentar: Intressant personangrepp. Men i övrigt så vill jag citera Mats Edman som skriver följande i sin krönika i Fokus: ”Friskolorna finns i förskola, grundskola och gymnasium. Totalt utbildar de 370 000 (19 procent) av landets barn och unga i alla stadier. Med föräldrar och mor- och farföräldrar angår de ett par miljoner väljare. För insatsen betalade skattebetalarna 2019 drygt 50 miljarder kronor. Hur mycket hamnade i ägarnas fickor? Svaret är cirka 400 miljoner kronor, varav fyra större skolkoncerner ensamma delade ut knappt 200 miljoner kronor. Fy fan, tänker de ettrigaste skoldebattörerna på sociala medier, 400 millar är jättemycket! Staten måste ta över pronto! Grundutbildningarna kostade totalt 280 miljarder i fjol. Aktieutdelningar motsvarar 0,1 procent. 99,9 procent av våra skattepengar stannade alltså kvar i skolsystemet.”
4. ”Detta är förslag som elevorganisationerna, lärarfacken och forskningen har ställt sig bakom men nu förkastas av vinstdrivande friskolekoncerner. Varför? Jo, för att förslagen omfördelar resurser till de barn som behöver hjälp istället för till kapitalplacerare i utlandet. För oss Socialdemokrater är det självklart att de skattepengar som är avsedda för våra barns utbildning och framtid också ska gå till just det.”
Kommentar: Likvärdighetsutredningens förslag kritiseras av alla skolhuvudmän, Ideburna skolors riksförbund, SKR såväl som oss. För att åter citera Mats Edman i Fokus; ”Friskolor beskylls för att segregera. Fast de varken kan eller »plockar russinen ur kakan«. Föräldrar och elever gör egna val. Köar. Skolavgifter är förbjudna. Friskolorna har en högre andel med utrikes bakgrund i sina enheter. Stryper man resurserna går de enskilda antingen i stå eller under. De mindre skolbolagen (95 av 100) ligger sämst till, särskilt de icke vinstdrivande. Skolvalet, som är populärt, blir poänglöst.”
Avslutningsvis vill jag konstatera att det hade varit ärligare av socialdemokraterna att säga att de inte gillar effekterna av föräldrarnas val. För det är ju det som är kontentan av kritiken. Föräldrarna väljer fel – det måste korrigeras via Likvärdighetsutredningens förslag.
Retoriken i artiklarna visar också på behovet av fakta i debatten om friskolor. Den demoskopundersökning som visar allmänhetens inställning till vinster och skolvalet presenterades nyligen är ett bidrag. Det kommer mer.
/