.”…a more skilled teaching force is generally found in countries with higher relative salaries, policymakers will need to do more than raise teacher pay across the board to ensure positive results. They must ensure that higher salaries go to more effective teachers.”
Så står det i slutet av den artikel som Hanushek, Piopiunik och Wiederhold har skrivit i Education Next 2019.
Det är intressant att läsa den mot bakgrund av den omfattande skoldebatt som pågår i Sverige. En debatt som sällan kommer i närheten av vad som sker i klassrummet. Men som ändå handlar om skillnader mellan skolor, skillnader avseende elevsammansättning och skillnader avseende huvudmän. Hanushek är känd för att i sin forskning peka på vilken oerhörd betydelse som en duktig lärare har. Han, liksom även OECD, pekar ofta på att det handlar inte om hur många elever som finns i klassen utan om vilken förmåga som läraren som undervisar klassen har. Därför riskerar ett fokus på klasstorlek att landa fel, för det som har betydelse är lärarens förmåga. En dålig lärare gör inte ett bättre jobb för att klassen är liten, däremot kan en bra lärare som undervisar en stor klass göra stor skillnad.
I denna intressanta artikel analyserar författarna vilken betydelse som en lärares kognitiva förmåga har för en elevs skolresultat. Finland är ett exempel på land som rekryterar sina lärarstudenter från den tredjedel studenter som presterar bäst. Så ser det inte ut i alla länder. Författarna konstaterar att :
”We find that teachers’ cognitive skills differ widely among nations—and that these differences matter greatly for students’ success in school. An increase of one standard deviation in teacher cognitive skills is associated with an increase of 10 to 15 percent of a standard deviation in student performance. This implies that as much as one quarter of the gaps in average student performance across the countries in our study would be closed if each of them were to raise their teachers’ cognitive skills to the level of those in the highest-ranked country, Finland.”
En intressant debatt som saknas i Sverige. Hur ska vi attrahera de ”smartaste” till läraryrket?
De resonerar också om lönenivåer och dess betydelse, vilket framgår av det inledande citatet ovan. Men erfarenheten från Sverige visar att det inte räcker med höjda löner. Finns det någon yrkesgrupp som erhållit löneökningar som är i närheten av lärarnas under de senaste 10 åren?
Jag tror att debatten om skolan, som nu har pågått under mer än 30 år, påverkar attraktiviteten. Ledarskapet i skolan brister på många håll, det vet vi. Lärare har fått fler arbetsuppgifter vid sidan om undervisningen. Skolinspektionen pekar på bristande systematiskt kvalitetsarbete, bristande studiero och bristande kollegialt samarbete. Skolan har på många sätt även fått ett socialt uppdrag, vid sidan om undervisningen, som också kan påverka lärarrollen, beroende på hur skolan organiserar sitt arbete.
Lärare och rektorer, anställda i kommunala skolor, är frustrerade och skyller i sin frustration över arbetssituationen på friskolorna och på skolvalet. Det är lätt att förstå att de är frustrerande. Det handlar inte bara om att föräldrar väljer bort kommunala skolor utan också om hur resurserna används. Men att sänka skolpengen för friskoleeleverna löser inte skolans problem. Inte heller att förbjuda friskolor att gå med vinst eller att förbjuda friskolor att ha kö. Lite, om ens något, tyder på att dessa åtgärder skulle medföra att läraryrket blir mer attraktivt för den samhällsgrupp som enligt Hanushek mfl är så viktiga för skolans resultat. Det handlar snarare om ledarskapet i skolan och förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb.
/