Jag har tidigare påpekat att valrörelsen på skolområdet inte alls handlade om frågor som är relevanta för skolan. Jakten på friskolor var överordnad skolans verkliga problem för förra skolministern och hennes kollegor. Strax efter valet kom lärarbristen upp som ett stort problem. Jag skrev om det här.
Nu har vi fått ytterligare ett exempel på ett frågeområde som inte togs upp i valrörelsen, frågan om likvärdig betygssättning. Riksrevisionen har granskat statens insatser för likvärdig betygssättning. En mycket intressant läsning som landar i följande rekommendation till regeringen.
- Utred hur betygssättningen kan bli mer likvärdig
Även Skolinspektionen får en rekommendation
- Förbättra uppföljningen av bedömning och betygssättning inom kvalitetsgranskningen.
Från förbundets sida har vi länge påpekat att det svenska betygssystemet måste kvalitetssäkras. För en dryg månad sedan intervjuade jag betygsexperten Per Måhl om just betygsfrågan.
Att göra frågan om betygsinflation till en fråga som bara handlar om friskolors och kommunala skolors betygsättning är att göra det enkelt för sig. Problemet har sin grund i själva betygssystemets utformning, otydliga kunskapskriterier och olika tolkningar av hur man gör bedömningen. Detta är inte en fråga om huvudmannaskapet. Därför är det verkligen välkommet att Riksrevisionen nu gjort en granskning av vilket genomslag som regeringens lagändringen i juni 2018 om att lärare särskilt ska beakta resultaten från de nationella proven vid betygssättningen, har fått i praktiken. För ingen är förtjänt av att vi har ett betygssystem som har bristande tilltro. Det är inte bra för vare sig eleverna, lärarna, skolorna, skolhuvudmännen eller Sverige i stort.
Det sk Tidö-avtalet tar upp frågan under rubriken ”Betygssystem med kunskapsfokus”. Det kan förhoppningsvis leda till att den nuvarande regeringen tar tag i frågan på ett mer grundläggande sätt än vad den förra regeringen gjorde. Något som ju också Riksrevisionens granskningsrapport visar.
Rapporten är en intressant läsning som också illustrerar andra svagheter i systemet med nationella prov, kunskapsbedömningar och möjligheterna att mäta kunskaper över tid. Och inte minst vikten av att implementera, och förankra, förändringar bland alla de som jobbar på landets skolor.
Till slut vill jag också bara påpeka att Riksrevisionen i sin granskning inte alls tagit upp frågan om lovskola och sommarskola. Regelverket kring dessa illustrerar väl hur inkonsekvent systemet är. Skolverket skriver om lovskola här. Tanken är att resultaten på de nationella proven ska ge en bild av elevens kunskapsnivå. Om det finn en risk för att eleven inte når betyget godkänt i tex matematik, och därmed riskerar att inte få behörighet till gymnasiet, så ska eleven erbjudas lovskola.
Således – om tex elevens mattekunskaper ökar tack vare detta – och eleven får ett godkänt betyg (dvs högre än resultatet på det nationella provet) så ska det betraktas som betygsinflation. Men det skolan har gjort är att erbjuda just det som regelverket säger att man ska göra. Även detta borde en utredning titta på.
/