Svenska skolor är inte bra på att lyfta duktiga elever. Men det finns undantag.
– Vi är stolta, men vi jobbar hårt också.
Det säger Tomas Borgvall på Fridaskolorna om framgångsreceptet i Trollhättan.
Skolinspektionen har genomfört en granskning av hur 29 skolor i olika delar av landet och med olika typer av huvudmän (både kommunala och fristående) jobbar med elever i årskurs fyra som ligger långt fram i kunskapsutvecklingen.
Detta är en mycket viktig granskning, liksom den tidigare rapporten i samma ämne som då tittade på motsvarande elevgrupp i gymnasieskolan. De elever som brinner för att lära sig får alldeles för ofta sina ljus utsläckta av en skola som inte förmår ge dem rätt förutsättningar. Och om dessa barn förs inga samtal i den annars så intensiva skoldebatten. En del blir hemmasittare, andra går kvar i skolan men har tappat suget.
Skolinspektör Ulrika Rosengren, som varit huvudförfattare till Skolinspektionens granskning, beskriver i rapporten dessa elever som en brokig skara med styrkor i olika ämnen och med olika förmågor.
– Det rör sig om elever som tidigt presterar och blir klara snabbt, som fattar och tar till sig material snabbt. De är lite kluriga och har annorlunda frågor. Det kan tyvärr också vara elever som slutat prestera redan i årskurs fyra, säger Ulrika Rosengren när jag når henne över telefon, precis innan hon ska hoppa på ett tåg.
Den sista meningen i citatet får blodet att isa sig i ådrorna. Elever med en oerhörd potential slutar prestera. Därför att de hamnat i radioskugga och inte blir sedda och stimulerade. Skolan är nämligen ofta upptagen med en helt annan elevgrupp med helt andra utmaningar.
Av Skolinspektionens granskning framgår att det finns lärare som undrar varför man ska satsa på elever som ligger före när så många ligger efter. Varför ska man det?
– Alla har att vinna på det. Om de här eleverna i klassrummet inte får stimulans och utveckling är det tragiskt för enskilda individer. Men det handlar också om att elever kan bli väldigt otåliga och störa. Man kan också tänka på Sverige som kunskapsnation och vilket resursslöseri det är att inte satsa på dessa elever. Och så kan man tänka från en lärares synpunkt – om du inte når alla elever får du elever som kan göra det svårt för dig som lärare, säger Ulrika Rosengren.
Av de fem skolor som, enligt granskningen, lyckats möta denna elevgrupp och jobbar aktivt och bra med högpresterande är minst två av dem glädjande nog friskolor. Tyvärr framgår det inte av Skolinspektionens rapport vilka skolor det är som är goda exempel. Genom att fråga skolorna så har vi fått bekräftelse på att det är Kunskapsskolan i Saltsjöbaden och Fridaskolan i Trollhättan. När vi talar med Tomas Borgvall, som är utbildningschef på Fridaskolorna, bekräftar han att de här eleverna ofta glöms bort när samhället pratar om utbildningsväsendet.
– Skoldebatten har ju inte haft det som huvudfokus. Där har det i stället handlat om ordning och reda och trygghet. Vi pratar väldigt lite innehåll i den generella debatten, säger Tomas Borgvall.
Varför är det viktigt att se till också dessa elevers behov?
– Det finns undersökningar som visar att de här eleverna kan lämna skolan på grund av understimulans eller att de ställer till oreda, säger Tomas Borgvall.
Att bli varse om och se eleverna som individer med olika utgångslägen är centralt, menar också Ulrika Rosengren, som beskriver hur de framgångsrika skolorna fått upp ögonen för de bortglömda, men begåvade, barnen.
– En skola som vi såg lyckades väl i denna granskning säger att den stora förändringen var att de blev medvetna om att de här eleverna finns i klassrummet. En annan skola beskriver det som en synvända.
– I granskningen är det fem skolor där vi ser ett fint arbete för alla eleverna. De har en genomtänkt planering med tydligt material och uppgifter som kan utföras på olika nivåer. De håller hög kvalitet i allmändidaktiska aspekter, säger Ulrika Rosengren.
Och det håller Tomas Borgvall på Fridaskolorna med om.
– Man behöver ha med hur man tänker att bedömningen ska gå till. Elever som presterar över godkänd nivå ska kunna se det i bedömningen. Undervisningen behöver planeras på sådant sätt att man kan visa sitt kunnande på olika nivåer. Man ska som elev få uppgifter som är möjliga att besvara på olika nivåer, säger han.
Svensk skola har många utmaningar. Den största är att så många elever lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet och att många av dem som ändå går vidare till gymnasiet inte klarar av att fullfölja sin utbildning.
Men det innebär inte att vi får glömma de elever som ligger före i kunskapsutvecklingen. Framför allt för deras egen skull. Målet med skolpolitiken är trots allt att alla elever ska ges möjligheten att nå sin fulla potential. Men också för allas vår skull. Vårt samhälle blir starkare om vi tar tillvara på begåvningar. Att blunda för dem är en tragedi på individnivå, liksom för samhället i stort.
Jag har en önskan när det gäller Skolinspektionens rapporter. När jag läser denna rapport letar jag efter information om vilka de fem framgångsrika skolorna är. Det framgår inte.
Här finns det utrymme för utveckling av Skolinspektionens rapporter. Det hade räckt med en stjärnmarkering av de skolor som är framstående för att förmedla den informationen. Det talas mycket om vikten av att lära av de framgångsrika. Det skulle underlätta mycket för de som vill få inspiration att förbättra sig, om de visste vilka skolor de ska vända sig till. Jag skulle gärna skrivit ett blogginlägg om kommunala skolor som föredömen på detta område – men jag vet inte vilka de är……
/