Inslagen från den svenska friskoledebatten känns väl igen i den debatt som just nu pågår i England. Från och med årsskiftet har Labour-regeringen infört moms på skolavgifterna till de privata skolorna. En 20-procentig höjning kan nog hanteras av de föräldrar som har gott om pengar men de som inte har det kommer att få svårt att ha kvar sina barn i privata skolor. Det är ca 600.000 barn som går i privata skolor idag, 6 procent av alla i grundskoleåldern. Organisationen Independent School Council, som organiserar många privata skolor, har jobbat hårt för att stoppa att detta förslag blir verklighet.
Totalt finns det ca 2.600 privata skolor i England och de flesta är, precis som i Sverige, små verksamheter. Hälften av dessa skolor har färre än 290 elever och var fjärde färre än 155. Det visar att det finns många privata skolor som är små även om debatten där, liksom här, handlar om de större skolhuvudmännen. Eftersom det engelska systemet har terminsavgifter så innebär det att elevsammansättningen ser annorlunda ut där. ¾ av eleverna kommer från de 30 procent rikaste familjerna. Det är en stor skillnad jämfört med vårt system i Sverige. Tack vare vårt skolpengssystem, som ju inte tillåter terminsavgifter, kan rik som fattig välja en skola utan att behöva betala en avgift. Det svenska systemet innebär också, till skillnad från det engelska, att om skolan har en plats så måste den ta emot eleven. De som hävdar att svenska friskolor väljer elever påstår således att de bryter mot lagen.
Labour-regeringen har även gjort andra förändringar. Det engelska skolinspektoratet Ofstedt har fått ändrade föreskrifter. De får inte längre gradera skolornas kvalitet, som de gjort tidigare. Beteckningarna Excellens och Inadequate får inte längre användas. Det innebär givetvis att informationen om hur väl skolorna presterar blir svårare att få fram. Detta anses vara en eftergift till lärarfacket.
De tidigare Torystyrda regeringarna har fokuserat på att få upp kunskapsresultaten i de engelska skolorna, vilket också lyckats. Nu menar många att de förändringar som Labour talar om, och genomför på skolområdet hotar denna kunskapsuppgång. Labourregeringen förefaller ha mer fokus på elevernas bakgrund och att minska intresset för privata skolor, än på skolornas förmåga att höja elevernas kunskapsnivå. En ledare i Economist uttrycker det på följande sätt ”The fight over private schools has distracted policymakers from more important matters.”. Känns detta igen från vår egen inhemska skoldebatt?
Det ska bli intressant att följa Labourregeringens skolpolitik i England, och dess effekter på såväl skolval som skolresultat.
/