Idag söndag är det fyra veckor sedan det svenska valet. I kommun efter kommun så framkommer det hur den nya ledningen ska se ut. På andra håll, som tex i region Stockholm, är det inte klart ännu. Anmärkningsvärt nog verkar det föras förhandlingar med de socialdemokrater som kritiserades hårt i valrörelsen, från liberalernas och kristdemokraternas sida. Knappast ett förtroendefullt agerande om det skulle visa sig att det blir ett styre där dessa borgerliga partier krokar arm med det styre som symboliserar jakten på välfärdsföretag inom vård och omsorg och därmed strypt stockholmarnas valfrihet.
På riksplanet kan svenska folket bevittna en oerhört pinsam händelseutveckling, eller snarare brist på aktivitet. En valrörelse har genomförts, olika partier har, utifrån sin syn på vad Sverige behöver, presenterat förslag på vad som bör göras. Det har under valrörelsen genomförts ett antal debatter. Ingen kan vara okunnig om vad de andra partierna anser.
Den partiledare som i valrörelsen framställdes som den stora ledaren som ska rädda landet – Magdalena Andersson – har inte ens förmått att på egen hand samla de partier som hon säger sig ”står på hennes sida”. Ledarskapet framstår nu i all sin nakenhet, inget är förberett innan valet. Trodde socialdemokraterna verkligen att alla bara skulle sluta upp bakom dem utan att kräva något tillbaka? Hanteringen av situationen efter valet från Magdalena Anderssons och hennes partis sida imponerar verkligen inte. Hur lång tid ska det ta innan hon inser att vänsterpartiet faktiskt menar allvar? Deras val av talman var ju trots allt en rätt tydlig markering.
Centerpartiet rycker ut till undsättning och bjuder in till seminarium på en kursgård, för att skapa förutsättning för att parterna ska få en gemensam verklighetsbild. Man häpnar. Folket tappar tilltron till politiken. Och allmänhetens uppfattning om Magdalena Anderssons ledaregenskaper framgår tydligt i opinionsundersökningar. Tilltron till henne som ledare sjunker.
Sverige behöver en regering som kan fortsätta på den inslagna vägen. De positiva ekonomiska rapporterna är välkomna. Förhoppningsvis kan centerpartiet till slut komma fram till att det faktiskt är viktigare att landet får en regering som driver en tillväxtvänligt ekonomisk politik än att hålla fast vid röda linjer mot Sverigedemokraterna. Och det är bara en Kristersson-regering som kan stå för en sådan politik.
/