Friskolebloggen 2015-2024

Den bygger på helt felaktiga ingångsvärden, som tex påståendet att kvalitet och vinst är oförenligt.

Kollegan på Vårdföretagarna Håkan Tenelius skriver idag i SvD om att den sk Reepalu-utredningen borde läggas ner. Jag kan inte annat än hålla med. Jag har skrivit om detta tidigare. Den bygger på helt felaktiga ingångsvärden, som tex påståendet att kvalitet och vinst är oförenligt. Ett minst sagt anmärkningsvärt påstående som varje finansminister med ekonomikunskaper borde få rodnande kinderna över att hävda. Det finns även en hel del konstiga påståenden om bemanning. Alla som är något så när insatta inser att det inte bara är antalet som spelar roll utan också VAD dessa personer gör och HUR arbetet organiseras. Vårdföretagarna framhåller i sin artikel att nya uppgifter från Socialstyrelsen visar att när upphandlingen fokuserar på kvalité istället för pris är bemanningen marginellt lägre hos privata vårdgivare (ca 3%), men samtidigt har då de privata äldreboendena 30 procent fler sjuksköterskor i sin personal.

Detta om vården. Men Reepaluutredningen har ju också sitt uppdrag på skolområdet. Även där har det tydliggjort att utredningsuppdraget grundas på felaktiga ingångsvärden. Svenskt Näringsliv visade nyligen att regeringens utgångspunkt att skolvalet försämrat likvärdigheten i skolan inte överensstämma med verkligheten och Skolverket, som tidigare drivit denna tes, har backat i frågan.

Trots detta kan vi konstatera att bl a  lärarfacken, tillsammans med LO, framhärdar i att tala om att likvärdigheten har försämrats. Men då har de en egen definition av begreppet likvärdighet, inte den definitionen som Skollagen bygger på.

Idag presenterades den sk Ägarprövningsutredningen. Den tillsattes av Alliansregeringen och har nu lämnat sitt förslag. Om jag håller mig till skolområdet så innehåller förslaget en rejäl förändring när det gäller förutsättningarna  att starta fristående förskola.

Utredningen föreslår ett kommunalt veto mot etablering. Principen att en aktör ska kunna förhindra att en konkurrent etablerar sig på marknaden är förkastlig. Jag kan inte förstå hur ett sådant förslag kan läggas.

Förutom det kommunala vetot när det gäller förskolor så innebär förslaget också att det ska ställas krav på insikt, kompetens och erfarenhet hos ledning och styrelse för verksamheterna. Ett krav som man, om man studerar Skolinspektionens rapport om hur huvudmän lever upp till de nationella målen som jag nyligen skrivit om, framförallt borde ställa på de kommunala huvudmännen. I vart fall ska kraven vara lika behandling.

Hur denna bedömning ska ske och baseras på är dock väldigt luddigt i utredningen. Det är upp till myndighet att bedöma enligt utredaren. Det hela känns väldigt rättsosäkert. När det sedan gäller ekonomiska förhållandena och långsiktigheten så är förslaget intressant utifrån debatten om vinst i välfärden och ekonomiska marginaler i verksamheterna. Redan idag bedömer Skolinspektionen den ekonomiska hållbarheten i en ansökan. Det utredaren nu vill göra är att ägare till friskolor ska sitta på en omfattande ekonomisk garanti för långsiktigheten – de kräver således överskott.

Det intressanta med dessa förslag är att det slår klockrent mot mindre aktörer. De stora friskolelaktörerna torde inte ha några problem att leva upp till kraven. Men de små får det oerhört tufft. Var det verkligen det som de som talar om att värna om de små skolorna ville åstadkomma? att slå vakt om de stora?

Om de privata företagen ska avvecklas och det offentliga ska bygga upp motsvarande kapacitet, krävs ett antal tiotal miljarder kronor av skattebetalarnas pengar för denna uppbyggnad.

Debatten om välfärdsföretagen går vidare. Vi kan läsa en intressant artikel av Dan Olofsson i Sydvenska Dagbladet. Där lyfter han bland annat upp alternativkostnaderna för skattebetalarna om näringslivet inte skulle stå för investeringarna för nya vårdcentraler, äldreboenden och skolor. Det är en intressant aspekt som inte framkommer i den offentliga debatten kring välfärdsföretagen. SKL, Sveriges kommuner och landsting, konstaerar i sin Ekonomirapport om kommunernas och landstingens ekonomi december 2014 att kommuner och landsting står inför tuffa utmaningar. Demografiska förändringar ligger till grund för detta och det är inom skolans område som ökningarna kommer att vara störst under de kommnde fem åren. En verksamhet som särskilt utmärker sig under 2015 är förskolan. Nästan hälften av alla kommuner uppger i SKLs enkät att kostnaderna kommer att stiga kraftigt. Även inom grundskolan och hemtjänsten förväntas kostnaderna öka rejält.

Det är bara 4 procent av kommunerna som upplever ett minskat tryck på förskolorna. Inom hemtjänsten upplever främst kommuner i glesbefolkad region (75%) ett ökat tryck. Ca 60% av förortskommunerna till storstäderna ser en kraftig kostnadsutveckling inom grundskolan.

Mot bakgrund av detta kan man undra hur i hela friden politiker inom s, v och mp har tänkt sig lösa denna situation. Det som faktiskt välfärdsföretagen erbjuder är ju en avlastning av investeringskostnader för denna utveckling. En AVLASTNING av KOSTNADER för kommuner och landsting. Och detta vill de stoppa.

Den svenska välfärden har verkligen inte råd med en sådan politik. Jag undrar i mitt stilla sinne om de som driver nej till välfärdsföretag inom omsorg, skola och vård, verkligen förstår vad ett sådant beslut skulle innebära. Jag har en vädjan till alla dem – läs SKLs rapport som jag nämner ovan.

/

Idag går över 300.000 elever i fristående skolor. Många av dem går i skolor de annars inte skulle ha en chans att komma in på, eftersom de bor i fel område. ”

Jag vill passa på att dela med mig av repliken från Sofia Larsen och Marcus Strömberg, AcadeMedias, på lärarfacken och LOs debattartikel i DN idag. Hon skriver bl a

”Det fria skolvalet kan till och med motverka boendesegregationen. Elever som bor i områden med dåliga skolor kan välja bort dem och söka till en skola med högre kvalitet. Detta fria skolval är, tack vare att skolpengen följer med eleven när hen väljer en annan skola, inte beroende av hur tjock föräldrarnas plånbok är. Det är ett system vi ska vara stolta över, och värna om. Idag går över 300.000 elever i fristående skolor. Många av dem går i skolor de annars inte skulle ha en chans att komma in på, eftersom de bor i fel område. ” Läs resten här.

Ett aktivt skolval är ett viktigt steg för att alla ska få än bättre möjligheter att passa den skola som passar hen bäst. Idag finns det i fyra kommuner. Det borde finnas i alla.

/

När det är bostadsbrist inser alla att lösningen är bygg fler bostäder. När det är brist på friskoleplatser borde alla vara överens om att det är fler friskoleplatser som är lösningen på problemet.

Friskolornas riksförbund har under det senaste året pläderat för att fler kommuner borde införa ett aktivt skolval. Nacka, Botkyrka, Sollentuna och Täby har det idag. Vi vet att frågan har väckts i flera kommuner runt om i landet. Det är nämligen många som inte känner till att de kan välja skola. Med ett aktivt skolval så kommer den kunskapen med på köpet.

I DN kan vi idag läsa att LO, LR och Lärarförbundet menar att friskolor har ökat segregationen. Den som är det minst insatt i frågan vet att boendesegregationen är den största boven i detta sammanhang.

Intressant är dock att författarna talar om ett aktivt skolval. Det är ett nytt tonläge. Kan det innebära att vi äntligen kan komma bort från helikopterperspektivet i den svenska skoldebatten med fokus på normalfördelningskurvan i en skolklass i stället för fokus på individen och individens möjlighet att välja den skola som passar hen bäst? För ska vi vända resultatutvecklingen så behövs ökat fokus på vilken förmåga som skolan har att höja den enskilde elevens kunskapsnivå. Det är förvånande att företrädare för lärarna lägger så stort fokus på elevernas bakgrund, är så lite intresserade av att framhålla vikten av att ha höga förväntningar på alla elever och att diskutera hur vi kan bli än bättre på att värdera och lyfta det resultat som skolan bidrar med i form av att höja elevernas kunskapsnivå.

Artikelförfattarna pläderar för att det ska tillsättas en utredning om antagning till skolor. Det behövs ingen utredning. Min uppmaning till er är följande:

• Lägg kraften på att se till att fler kommuner inför ett aktivt skolval
• Uppmuntra de friskolehuvudmän som har långa köer att starta fler skolor

När det är bostadsbrist inser alla att lösningen är bygg fler bostäder. När det är brist på friskoleplatser borde alla vara överens om att det är fler friskoleplatser som är lösningen på problemet.

/

Det är lätt att glömma grunden för offentlighetsprincipens införande. Dess grundläggande syfte är att allmänheten ska ges möjlighet till att delta i den konstitutionella kontrollen av hur våra folkvalda representanter, samt deras myndigheter, utövar sin makt under lagarna. Huvudmannen för en fristående skola består varken av folkvalda representanter eller utgör en myndighet.

Friskolornas riksförbund har svarat på utredningen ”Ökad insyn i friskolor”. Vi har inte något emot öppenhet men är kritiska mot utredningens förslag av följande skäl:

• Informationen är öppen redan idag. Fristående skolors verksamhet och dokument är på många sätt redan i dag öppna genom Skolinspektionens granskningar, kommunernas insynsrätt, Skolverkets regelbundna och omfattande uppgiftsinsamling, de överklagansmöjligheter som står tillbuds för fattade beslut, förvaltningsrättsliga regler för handläggning m.m.
• Tala om vad som saknas. Det finns andra lösningar än att införa handlingsoffentlighet i fristående skolor. Skollagen kan ange vilka dokument och uppgifter, utöver ovanstående, som bör vara öppna och tillgängliga för allmänheten. Ett mer proportionerligt förslag. En utredning bör tillsättas som kan föreslå vilken dokumentation som kan komma att omfattas av en sådan tillgänglighet.
• Grunden för offentlighetsprincipen är kontroll av den offentliga makten. Det är lätt att glömma grunden för offentlighetsprincipens införande. Dess grundläggande syfte är att allmänheten ska ges möjlighet till att delta i den konstitutionella kontrollen av hur våra folkvalda representanter, samt deras myndigheter, utövar sin makt under lagarna. Huvudmannen för en fristående skola består varken av folkvalda representanter eller utgör en myndighet, trots att verksamheten förvisso har inslag av myndighetsutövning. Det är därför rimligt att myndighetsutövningen granskas på olika sätt, men offentlighetsprincipen ska avse myndigheters verksamhet.
• Orimligt att kräva små friskolor omfattas av offentlighetsprincipen. Införandet av handlingsoffentlighet i fristående skolor skulle innebära en oerhört kostsam och betungande administrativ arbetsbörda för skolhuvudmännen, framförallt för de mindre fristående skolorna. 94 procent av alla friskolehuvudmän har en eller två skolenheter.
• Bristfälligt underlag, undermålig konsekvensanalys. Utredningens underlag är bristfälligt. Konsekvenserna av ett införande av offentlighetsprincipen är inte alls tillräckligt analyserade, vilket också tydligt framgår av det rättsliga utlåtande förbundet inhämtat. Underlaget i betänkandet kan därför rimligen inte ligga till grund för en sådan omfattande regelförändring som föreslås.
• Förslaget strider mot proportionalitetsprincipen. De negativa konsekvenserna i form av en tungrodd, kostsam administration som tar resurser från skolans kärnuppgift undervisning, överstiger vida nyttan av att införa offentlighetsprincipen. Detta särskilt mot bakgrund av att det redan idag finns en stor öppenhet i verksamheten och att möjligheten att göra ytterligare dokumentation tillgänglig skulle innebära en betydligt mindre kostsam och resurskrävande lösning, som ändå skulle kunna leda till önskat resultat.
• Ökat administrativ börda – till vilken nytta? Regeringen har i prop. 2013/14:112 tydligt uttryckt att utredningen ska finna former för genomförandet av en offentlighetsprincip, som inte onödigtvis ökar den administrativa bördan för skolor, förvaltningar och huvudmän för fristående skolor. Som vi ser det innebär utredningens förslag ett misslyckande i att uppfylla det kravet.

 Vårt remissvar är omfattande och du kan läsa det här. För våra medlemmar, inte minst de små, är detta en otroligt viktig fråga. Skulle förslaget bli verklighet innebär det en ökad administrativ börda  för de många hundra små friskolor som finns runt om i landet. Till vilken nytta kan man undra. Förslaget strider helt klart mot proportionalitetsprincipen.

Läs professor Nergelius rättsliga utlåtande över förslaget.  

Frågan handlar om en viktig grundläggande princip – kan företag som verkar i välfärdssektorn rakt av jämställas med myndigheter. En tidigare offentlig utredning har svarat nej på den frågan, vilket framgår på s 241 i utredningen ”Privata utförare – kontroll och insyn.

/

Varför säger de inte som det är – att fristående skolor är duktiga på att styra mot de nationella målen men kommunala huvudmän dåliga- det visar granskningen

Skolinspektionen kom på tisdagen med sin granskning av hur huvudmännen för grundskolan tar ansvar för att styra mot de nationella målen för utbildningen. Det är en intressant läsning. Men jag studsar när jag läser inledningen på rapporten där följande står:

”Granskningen visar att fem av sex huvudmän behöver utveckla sin styrning med syfte att nå de nationella målen för grundskolan. Granskningen har genomförts hos 36 huvudmän för grundskolan runt om i landet. Av dessa är 19 kommunala och 17 enskilda huvudmän. Urvalet gjordes för att få en spridning när det gäller hur många skolor huvudmännen ansvarar för och att fördelningen mellan kommunala och enskilda huvudmän skulle vara så jämn som möjligt.”

Rapporten är mycket intressant. Skolinspektionen urval på huvudmän gör ju att Göteborgs kommun (157 grundskolor), Stockholms kommun (147), Jönköping (51), Malmö (74) osv ska vägas på samma sätt som tex friskolan Vrena friskoleförening. Den senare har för övrigt fått klart godkänt varför Skolinspektionen avslutar granskningen av den huvudmannen. Den enda kommunala huvudman som fått godkänt är Hammarö, alla andra av de totalt 19 kommunerna (tex Linköping, Lund, Halmstad förutom de ovan nämnda) har fortsatt granskning och ålägganden.

Idag är 835 av totalt 4.925 grundskolor fristående skolor (17%). Granskning är bra, kvalitet och måluppfyllelse är viktigt. Den visar också att huvudmän för fristående skolor följer målen bättre än de kommunala. Men jag kan inte undgå att reflektera över det faktum att Skolinspektionen först anser sig ha gjort en jämn fördelning mellan huvudmännen när de valt ut 17 av 835 och 19 av 4.090 och sedan drar slutsatsen att 5 av 6 huvudmän behöver utveckla styrningen.

Av de 17 fristående huvudmännen är det 10 som har bara en skola. 2 har två skolor. Och 5 har fler. Det är Internationella Engelska skolan, 21, Pysslingen 45, Kunskapsskolan 29, Vittra 27 och Magelungen Utveckling AB som har 11 grundskolor. Skolinspektionen har avslutat granskningen av Internationella Engelska skolan, Vittra, Kunskapsskolan och Pysslingen. Så av sammalagt 147 fristående grundskolor har granskningen avslutats för fem huvudmän som tillsammans har 123 skolor.

Hur ser det då ut med det kommunala huvudmannaskapet? Jag tittade på hur många grundskolor ett urval av de granskade har. Göteborg, Jönköping, Linköping; Lund, Malmö, Stockholm och Uppsala har tillsammans 573 grundskolor. Skolinspektionen har fortsatt granskning och ålägganden gentemot dessa och övriga 11 kommuner.

Så 5 av 6 kan betyda på ett sätt om man ser på ytan. Men om man tittar under ytan blir verkligheten helt annorlunda. Skolinspektionen kunde också ha kommunicerat att fristående huvudman än bra på att följa nationella målen – eller varför inte kommunala huvudmän är urusla på att följa de nationella målen.

Man kan undra varför de kommunicerar på detta sätt.

Friskolor är inte som kommunala myndigheter

Idag lägger jag ut den debattartikel som två av styrelseledamöterna i Friskolornas styrelse har skrivit. De, tillsammans med många andra friskoleföreträdare, är mycket oroliga över att förslaget om att friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen ska bli verklighet. Jag återkommer i frågan med Friskolornas riksförbunds remissvar i ärendet. Vi instämmer i deras oro och menar – tala om vad som är problemet i stället för att slå till med ett regelverk som tillkommit för myndigheter. Små friskolor är inte detsamma som kommunala myndigheter. /

Syftet med offentlighetsprincip i alla fristående skolor kan tyckas gott, men kan få ödesdigra konsekvenser. Ett införande skulle tvinga oss till nya administrativa rutiner på bekostnad av elevernas utbildning.

De två största skolhuvudmännen i Sverige får alltså kraftig kritik från Skolinspektionen. De skolor i Göteborg som kritiseras och Ross Tensta ligger i invandrartäta områden. Kan det vara så att fokus på elevernas bakgrund- medvetet eller omedvetet- leder till att förväntningarna på eleverna blir lägre? Om så är det ju förfärligt.

Den senaste tiden har det kommit nyheter om att Skolinspektionen har kraftig kritik mot skolor. Nynäshamns kommun har belagts med vite, flera skolor i Göteborg hotas av vite och nu senast ledde Skolinspektionens kraftiga kritiken mot Ross Tensta gymnasium i Stockholm till att kommunen slutligen stänger skolan. De två största skolhuvudmännen i Sverige får alltså kraftig kritik från Skolinspektionen.

Den ”ursäkt” som anges för situationen på Ross Tensta – av bl a skolborgarrådet själv dvs ytterst ansvarige politiker – är brist på resurser. Även gymnasieminister Aida Hadzialic (s) skyller på underfinansiering i den artikel som finns i den tryckta DN. Det kanske är korrekt. Men i vilken annan verksamhet skulle det godtas som ursäkt för att verksamheten inte fungerar?

I alla andra sammanhang vet vi att ledningen för en verksamhet har oerhört stor betydelse för såväl arbetsmiljö, trivsel som resultat. Skolan är inget undantag – skolledaren spelar roll! Det har Skolinspektionen konstaterat i sin rapport ”Huvudmannens styrning av grundskolan”. De konstaterar också att det är stor skillnad på hur skolledarna fungerar i fristående respektive kommunala skolor. Förankringen av de gemensamma målen är mycket bättre i de fristående skolorna. SNS har också presenterat en studie genomförd av Harvard-professorn Nicholas Bloom. Den visar att ledarskapet i svenska friskolorna utmärker sig särskilt vad gäller ledarskap och ansvarsutkrävande. Det är vanligare att rektorer vid fristående skolor har en långsiktig strategi för skolan och de hålls också i högre grad ansvariga för elevernas prestationer av skolornas huvudmän.

Jag läser DN:s artikel, där en elev påpekar att undervisningen inriktas på att eleverna ska nå lägsta nivå, lärarna har helt enkelt inte högre förväntningar på sina elever. En av de saker som OECD underströk i sin rapport som presenterades i maj 2015 vikten av att ha höga förväntningar på alla elever. Det verkar inte ha varit fallet på Ross Tensta gymnasium.

De skolor i Göteborg som kritiseras och Ross Tensta ligger i invandrartäta områden. Kan det vara så att fokus på elevernas bakgrund- medvetet eller omedvetet- leder till att förväntningarna på eleverna blir lägre? Om så är det ju förfärligt.

Friskolornas belackare hävdar att vinstdrivande skolor leder till att huvudmännens fokus ligger på vinst och inte på kvalitet. Det är enligt dessa skäl för att begränsa vinstuttag. Det är naturligtvis inte korrekt. Utan fokus på kvalitet så får man inge elever. Det visar ju också exemplet Ross Tensta gymnasium, de har ett dåligt elevunderlag. Sanningen är ju att kvalitet alltid måste vara ledstjärnan, oavsett huvudmannaskap.

De kommunala exempel som jag nämnt här visar att landets största skolhuvudmän misslyckas i sitt uppdrag i flera skolor. Det belyser också att den koppling som finns i bl a uppdraget till Reepalus utredning mellan vinst och kvalitet inte är korrekt. Påståendet i utredningsdirektivet ”Förekomsten av vinstintresse påverkar incitamentsstrukturen i verksamheten, vilket går ut över kvalitet, likvärdighet, tillgänglighet och arbetsvillkor.” är minst sagt anmärkningsvärt och har inte stöd i forskningen, vilket också påpekats från många håll.

Dåliga skolor är inte en fråga om vinst eller non profit. Det handlar om ledarskap, om fokus på kvalitet och om höga förväntningar på alla elever. Det är hög tid att den svenska skoldebatten handlar om detta.

/

Hur lång tid kommer det att ta innan vi i Sverige har en situation där alla som ska välja skola för sitt barn får en broschyr/sms/eller personligt adresserad information på annat sätt med rubriken ”Dags att välja skola för ditt barn”. ?

Stockholms läns landsting skickar ut en broschyr till alla föräldrar som har barn som ska fylla tre nästa år. Den har  rubriken ”Dags att välja tandläkare för din treåring.” Broschyren, som är på 10 språk inkl svenska, beskriver hur vårdnadshavaren ska göra för att välja tandläkare och hänvisar till en hemsida på nätet där man kan hitta alternativ. Tandvård är viktigt för barn. Skola är också viktigt för barn. Jag undrar hur många kommuner som skickar ut liknande information till alla föräldrar om att det är dags att välja skola. Skolvalet har funnits i Sverige i över 20 år, men fortfarande finns det stora brister när det gäller kunskap och information. Många vet fortfarande inte om att det finns möjlighet att välja skola. Kommunerna är skyldiga att informera om skolvalet, det är lagstadgat sedan juli 2015, men alltjämt är det många som inte informerar på sin hemsida om rätten att välja skola.

Jag brukar framhålla Nacka och Botkyrka som exempel på hur det borde fungera i alla kommuner. De har ett aktivt skolval, alla måste välja skola. Det ställer krav på skolorna att informera och på familjerna att skaffa sig information. Hur lång tid kommer det att ta innan vi i Sverige har en situation där alla som ska välja skola för sitt barn får en broschyr/sms/eller personligt adresserad information på annat sätt med rubriken ”Dags att välja skola för ditt barn”? Låt Stockholms läns landsting vara ett föredöme i hur man kan göra. /