Författare: Aaron Israelson

Gör ett besök i verkligheten, åk till friskolecampuset S:t Lars i Lund och studera mångfalden.

De som hävdar att alla friskolor i stort sett är lika och att det inte blivit den mångfald som alla talade om inför friskolereformens införande, rekommenderas ett besök i Lund. På det gamla sjukhusområdet S:t Lars finns det idag ett tiotal fristående skolor, från förskole- till gymnasienivå. Det har utvecklats till ett friskolecampus med över 2000 elever.

Jag träffade rektorerna för två av skolorna och de vittnade om ett gott samarbete mellan alla skolor. Hur kommer det sig undrade jag, ni är ju konkurrenter. Deras svar, oberoende av varandra, var att skolorna har så olika inriktning att de helt enkelt inte konkurrerar om samma elever. Ett intressant svar tycker jag. Den som tittar på listan på friskolor, utan att känna till inriktningen på de olika skolorna, kan lätt få intrycket att alla friskolor är lika. Men den som gläntar på dörren så ser och tar reda på fakta ser skillnaden. Tänk på det alla politiker, och andra, som påstår att i stort sett alla friskolor har samma inriktning.

Eller varför inte helt enkelt göra ett besök i verkligheten? Åk till friskolecampuset S:t Lars och studera mångfalden.

Mångfalden finns bland friskolorna. <<< Klicka och twittra

”Borttagandet av skolvalet skulle ingalunda eliminera segregationen i skolan, då denna följer bostadssegregationen.”

Läser den mycket intressanta rapporten som LO presenterade i veckan. ”Vägval när det gäller marknadsmekanismer i utbildningssystemet” av Karin Edmark.

På ett resonerande och intressant sätt tar författaren upp olika aktuella frågeställningar i skolvalsdebatten. Hon tydliggör problem med många av de förslag som kastats ut i friskoledebatten. Ett borttagande av det fria skolvalet och en återgång till närhetsprincipen skulle tex öka segregationen. Hon lyfter fram den brittiska motsvarigheten till Skolinspektionen Ofsted och resonerar kring deras system som innebär att inspektionen sätter betyg på de inspekterade skolorna. Syftet med detta system är att bland annat ge information till elever och föräldrar om hur väl skolorna lever upp till mål och deras förmåga att höja elevernas kunskapsnivå.  Ett intressant system som jag hade anledning att titta på för ca 15 år sedan när jag jobbade med utbildningspolitiska frågor på Svenskt Näringsliv.

I rapporten förs också ett resonemang kring vinstbegränsningar och vilka negativa effekter det kan ha.Vinstens drivkraft på att utveckla och expandera framgångsrika skolföretag försvinner. Det kan bli svårare att få banklån eller annan extern finansiering när avkastningen begränsas. Författaren konstaterar att ett införande av vinstuttagsbegränsning riskerar att leda till att en del ev de existerande friskolorna väljer att upphöra med sin verksamhet. Om det inträffar innebär det en betydande  omställningskostnad för skolornas elever och personal, samt för de kommuner som friskolorna verkar. Ett intressant konstaterande som ju, med tanke på den omfattande debatt som gäller om konkursrisken, inte alls har tagits upp i den offentliga debatten. Författaren konstaterar också, precis som många andra i anslutning till Ägarprövningsutredningens överlämnande, att höga kapitalkrav riskerar att slå mot små, oprövade aktörer som har svårt att uppbringa kapital.

Sammanfattningsvis, intressant läsning. Författaren konstaterar att det inte finns några tecken på att det fria skolvalet och friskolornas utbredning är ”skurken” till den nedgång i elevprestationer som konstaterats i en rad undersökningar. Det finns inte heller några tecken på att effekterna skulle vara negativa för mer utsatta grupper av elever. ”Det är därför inte sannolikt att elevernas studieprestationer skulle förbättras om möjligheten att välja friskola, eller en annan kommunal skola, skulle tas bort.”

Tänk om alla som deltar i friskoledebatten och debatten om skolans kvalitet kunde visa på samma öppenhet som denna LO-rapport./

Debatten om hur stora barngrupperna ska vara har pågått under många år. Det finns ingen entydig forskning som visar vad som är rätt.

Utbildningsdepartementet har haft en media-aktiv dag idag. Igår kom besked om snabbspår när det gäller nyanlända lärare och förskollärare. Det är ett välkommet besked att arbetsmarknadens parter har kommit överens på detta område. Nu hoppas vi att det blir en kvalitativ och smidig process så att alla de som har med en yrkesutbildning i bagaget kan få möjlighet att bidra med sin kompetens i landets skolor.

Idag har utbildningsminister Gustav Fridolin tagit emot ett delbetänkande av den sk utredningen om bättre möjligheter till fjärrundervisning och undervisning på entreprenad. Det handlar om ökade möjligheter för studiehandledning på modersmål. Friskolorna och SKL har påpekat för regeringen att möjligheterna för såväl fjärrundervisning och undervisning på entreprenad behöver utökas betydligt. Denna utredning är ett resultat av detta initiativ från oss. Men vi skulle gärna se att utredningen redan i sitt delbetänkande gick längre så att förslaget kan omfatta fler ämnen och utökade möjligheter för entreprenad.

Idag har det också presenterats sk riktmärken för barngrupper i förskolan. Skolverket har tagit fram detta på uppdrag av regeringen. Debatten om hur stora barngrupperna ska vara har pågått under många år. Det finns ingen entydig forskning som visar vad som är rätt. Detta är förmodligen skälet till att Skolverket skriver följande på sin hemsida: ”De nya riktmärkena bygger på en sammantagen bedömning utifrån tillgängliga studier och forskning. Forskningen kan inte ange en direkt siffra för hur stor en barngrupp bör vara. Däremot finns det stöd i forskningen för att det ska vara olika riktmärken för yngre och äldre barn och att riktmärken bör bestå av ett spann. ”

Det är uppenbart att Skolverket också har lyssnat på de fackliga företrädarna eftersom de skriver ”Studier visar att förskolepersonal i många fall upplever att barngrupperna är för stora och att det leder till att pedagogiken blir lidande.”

Riktmärkena är inte tvingande utan ska ses som ett stöd. Men det ska bli intressant att se om det blir så i verkligheten också. För det viktiga är ju, för såväl föräldrar som barn, att det är en bra kvalitet på verksamheten som helhet, oavsett gruppernas storlek.

/

 

 

Den bygger på helt felaktiga ingångsvärden, som tex påståendet att kvalitet och vinst är oförenligt.

Kollegan på Vårdföretagarna Håkan Tenelius skriver idag i SvD om att den sk Reepalu-utredningen borde läggas ner. Jag kan inte annat än hålla med. Jag har skrivit om detta tidigare. Den bygger på helt felaktiga ingångsvärden, som tex påståendet att kvalitet och vinst är oförenligt. Ett minst sagt anmärkningsvärt påstående som varje finansminister med ekonomikunskaper borde få rodnande kinderna över att hävda. Det finns även en hel del konstiga påståenden om bemanning. Alla som är något så när insatta inser att det inte bara är antalet som spelar roll utan också VAD dessa personer gör och HUR arbetet organiseras. Vårdföretagarna framhåller i sin artikel att nya uppgifter från Socialstyrelsen visar att när upphandlingen fokuserar på kvalité istället för pris är bemanningen marginellt lägre hos privata vårdgivare (ca 3%), men samtidigt har då de privata äldreboendena 30 procent fler sjuksköterskor i sin personal.

Detta om vården. Men Reepaluutredningen har ju också sitt uppdrag på skolområdet. Även där har det tydliggjort att utredningsuppdraget grundas på felaktiga ingångsvärden. Svenskt Näringsliv visade nyligen att regeringens utgångspunkt att skolvalet försämrat likvärdigheten i skolan inte överensstämma med verkligheten och Skolverket, som tidigare drivit denna tes, har backat i frågan.

Trots detta kan vi konstatera att bl a  lärarfacken, tillsammans med LO, framhärdar i att tala om att likvärdigheten har försämrats. Men då har de en egen definition av begreppet likvärdighet, inte den definitionen som Skollagen bygger på.

 

Idag presenterades den sk Ägarprövningsutredningen. Den tillsattes av Alliansregeringen och har nu lämnat sitt förslag. Om jag håller mig till skolområdet så innehåller förslaget en rejäl förändring när det gäller förutsättningarna  att starta fristående förskola.

Utredningen föreslår ett kommunalt veto mot etablering. Principen att en aktör ska kunna förhindra att en konkurrent etablerar sig på marknaden är förkastlig. Jag kan inte förstå hur ett sådant förslag kan läggas.

Förutom det kommunala vetot när det gäller förskolor så innebär förslaget också att det ska ställas krav på insikt, kompetens och erfarenhet hos ledning och styrelse för verksamheterna. Ett krav som man, om man studerar Skolinspektionens rapport om hur huvudmän lever upp till de nationella målen som jag nyligen skrivit om, framförallt borde ställa på de kommunala huvudmännen. I vart fall ska kraven vara lika behandling.

Hur denna bedömning ska ske och baseras på är dock väldigt luddigt i utredningen. Det är upp till myndighet att bedöma enligt utredaren. Det hela känns väldigt rättsosäkert. När det sedan gäller ekonomiska förhållandena och långsiktigheten så är förslaget intressant utifrån debatten om vinst i välfärden och ekonomiska marginaler i verksamheterna. Redan idag bedömer Skolinspektionen den ekonomiska hållbarheten i en ansökan. Det utredaren nu vill göra är att ägare till friskolor ska sitta på en omfattande ekonomisk garanti för långsiktigheten – de kräver således överskott.

Det intressanta med dessa förslag är att det slår klockrent mot mindre aktörer. De stora friskolelaktörerna torde inte ha några problem att leva upp till kraven. Men de små får det oerhört tufft. Var det verkligen det som de som talar om att värna om de små skolorna ville åstadkomma? att slå vakt om de stora?

 

 

Om de privata företagen ska avvecklas och det offentliga ska bygga upp motsvarande kapacitet, krävs ett antal tiotal miljarder kronor av skattebetalarnas pengar för denna uppbyggnad.

Debatten om välfärdsföretagen går vidare. Vi kan läsa en intressant artikel av Dan Olofsson i Sydvenska Dagbladet. Där lyfter han bland annat upp alternativkostnaderna för skattebetalarna om näringslivet inte skulle stå för investeringarna för nya vårdcentraler, äldreboenden och skolor. Det är en intressant aspekt som inte framkommer i den offentliga debatten kring välfärdsföretagen. SKL, Sveriges kommuner och landsting, konstaerar i sin Ekonomirapport om kommunernas och landstingens ekonomi december 2014 att kommuner och landsting står inför tuffa utmaningar. Demografiska förändringar ligger till grund för detta och det är inom skolans område som ökningarna kommer att vara störst under de kommnde fem åren. En verksamhet som särskilt utmärker sig under 2015 är förskolan. Nästan hälften av alla kommuner uppger i SKLs enkät att kostnaderna kommer att stiga kraftigt. Även inom grundskolan och hemtjänsten förväntas kostnaderna öka rejält.

Det är bara 4 procent av kommunerna som upplever ett minskat tryck på förskolorna. Inom hemtjänsten upplever främst kommuner i glesbefolkad region (75%) ett ökat tryck. Ca 60% av förortskommunerna till storstäderna ser en kraftig kostnadsutveckling inom grundskolan.

Mot bakgrund av detta kan man undra hur i hela friden politiker inom s, v och mp har tänkt sig lösa denna situation. Det som faktiskt välfärdsföretagen erbjuder är ju en avlastning av investeringskostnader för denna utveckling. En AVLASTNING av KOSTNADER för kommuner och landsting. Och detta vill de stoppa.

Den svenska välfärden har verkligen inte råd med en sådan politik. Jag undrar i mitt stilla sinne om de som driver nej till välfärdsföretag inom omsorg, skola och vård, verkligen förstår vad ett sådant beslut skulle innebära. Jag har en vädjan till alla dem – läs SKLs rapport som jag nämner ovan.

/

Idag går över 300.000 elever i fristående skolor. Många av dem går i skolor de annars inte skulle ha en chans att komma in på, eftersom de bor i fel område. ”

Jag vill passa på att dela med mig av repliken från Sofia Larsen och Marcus Strömberg, AcadeMedias, på lärarfacken och LOs debattartikel i DN idag. Hon skriver bl a

”Det fria skolvalet kan till och med motverka boendesegregationen. Elever som bor i områden med dåliga skolor kan välja bort dem och söka till en skola med högre kvalitet. Detta fria skolval är, tack vare att skolpengen följer med eleven när hen väljer en annan skola, inte beroende av hur tjock föräldrarnas plånbok är. Det är ett system vi ska vara stolta över, och värna om. Idag går över 300.000 elever i fristående skolor. Många av dem går i skolor de annars inte skulle ha en chans att komma in på, eftersom de bor i fel område. ” Läs resten här.

Ett aktivt skolval är ett viktigt steg för att alla ska få än bättre möjligheter att passa den skola som passar hen bäst. Idag finns det i fyra kommuner. Det borde finnas i alla.

/

När det är bostadsbrist inser alla att lösningen är bygg fler bostäder. När det är brist på friskoleplatser borde alla vara överens om att det är fler friskoleplatser som är lösningen på problemet.

Friskolornas riksförbund har under det senaste året pläderat för att fler kommuner borde införa ett aktivt skolval. Nacka, Botkyrka, Sollentuna och Täby har det idag. Vi vet att frågan har väckts i flera kommuner runt om i landet. Det är nämligen många som inte känner till att de kan välja skola. Med ett aktivt skolval så kommer den kunskapen med på köpet.

I DN kan vi idag läsa att LO, LR och Lärarförbundet menar att friskolor har ökat segregationen. Den som är det minst insatt i frågan vet att boendesegregationen är den största boven i detta sammanhang.

Intressant är dock att författarna talar om ett aktivt skolval. Det är ett nytt tonläge. Kan det innebära att vi äntligen kan komma bort från helikopterperspektivet i den svenska skoldebatten med fokus på normalfördelningskurvan i en skolklass i stället för fokus på individen och individens möjlighet att välja den skola som passar hen bäst? För ska vi vända resultatutvecklingen så behövs ökat fokus på vilken förmåga som skolan har att höja den enskilde elevens kunskapsnivå. Det är förvånande att företrädare för lärarna lägger så stort fokus på elevernas bakgrund, är så lite intresserade av att framhålla vikten av att ha höga förväntningar på alla elever och att diskutera hur vi kan bli än bättre på att värdera och lyfta det resultat som skolan bidrar med i form av att höja elevernas kunskapsnivå.

Artikelförfattarna pläderar för att det ska tillsättas en utredning om antagning till skolor. Det behövs ingen utredning. Min uppmaning till er är följande:

• Lägg kraften på att se till att fler kommuner inför ett aktivt skolval
• Uppmuntra de friskolehuvudmän som har långa köer att starta fler skolor

När det är bostadsbrist inser alla att lösningen är bygg fler bostäder. När det är brist på friskoleplatser borde alla vara överens om att det är fler friskoleplatser som är lösningen på problemet.

/

 

Det är lätt att glömma grunden för offentlighetsprincipens införande. Dess grundläggande syfte är att allmänheten ska ges möjlighet till att delta i den konstitutionella kontrollen av hur våra folkvalda representanter, samt deras myndigheter, utövar sin makt under lagarna. Huvudmannen för en fristående skola består varken av folkvalda representanter eller utgör en myndighet.

Friskolornas riksförbund har svarat på utredningen ”Ökad insyn i friskolor”. Vi har inte något emot öppenhet men är kritiska mot utredningens förslag av följande skäl:

• Informationen är öppen redan idag. Fristående skolors verksamhet och dokument är på många sätt redan i dag öppna genom Skolinspektionens granskningar, kommunernas insynsrätt, Skolverkets regelbundna och omfattande uppgiftsinsamling, de överklagansmöjligheter som står tillbuds för fattade beslut, förvaltningsrättsliga regler för handläggning m.m.
• Tala om vad som saknas. Det finns andra lösningar än att införa handlingsoffentlighet i fristående skolor. Skollagen kan ange vilka dokument och uppgifter, utöver ovanstående, som bör vara öppna och tillgängliga för allmänheten. Ett mer proportionerligt förslag. En utredning bör tillsättas som kan föreslå vilken dokumentation som kan komma att omfattas av en sådan tillgänglighet.
• Grunden för offentlighetsprincipen är kontroll av den offentliga makten. Det är lätt att glömma grunden för offentlighetsprincipens införande. Dess grundläggande syfte är att allmänheten ska ges möjlighet till att delta i den konstitutionella kontrollen av hur våra folkvalda representanter, samt deras myndigheter, utövar sin makt under lagarna. Huvudmannen för en fristående skola består varken av folkvalda representanter eller utgör en myndighet, trots att verksamheten förvisso har inslag av myndighetsutövning. Det är därför rimligt att myndighetsutövningen granskas på olika sätt, men offentlighetsprincipen ska avse myndigheters verksamhet.
• Orimligt att kräva små friskolor omfattas av offentlighetsprincipen. Införandet av handlingsoffentlighet i fristående skolor skulle innebära en oerhört kostsam och betungande administrativ arbetsbörda för skolhuvudmännen, framförallt för de mindre fristående skolorna. 94 procent av alla friskolehuvudmän har en eller två skolenheter.
• Bristfälligt underlag, undermålig konsekvensanalys. Utredningens underlag är bristfälligt. Konsekvenserna av ett införande av offentlighetsprincipen är inte alls tillräckligt analyserade, vilket också tydligt framgår av det rättsliga utlåtande förbundet inhämtat. Underlaget i betänkandet kan därför rimligen inte ligga till grund för en sådan omfattande regelförändring som föreslås.
• Förslaget strider mot proportionalitetsprincipen. De negativa konsekvenserna i form av en tungrodd, kostsam administration som tar resurser från skolans kärnuppgift undervisning, överstiger vida nyttan av att införa offentlighetsprincipen. Detta särskilt mot bakgrund av att det redan idag finns en stor öppenhet i verksamheten och att möjligheten att göra ytterligare dokumentation tillgänglig skulle innebära en betydligt mindre kostsam och resurskrävande lösning, som ändå skulle kunna leda till önskat resultat.
• Ökat administrativ börda – till vilken nytta? Regeringen har i prop. 2013/14:112 tydligt uttryckt att utredningen ska finna former för genomförandet av en offentlighetsprincip, som inte onödigtvis ökar den administrativa bördan för skolor, förvaltningar och huvudmän för fristående skolor. Som vi ser det innebär utredningens förslag ett misslyckande i att uppfylla det kravet.

 Vårt remissvar är omfattande och du kan läsa det här. För våra medlemmar, inte minst de små, är detta en otroligt viktig fråga. Skulle förslaget bli verklighet innebär det en ökad administrativ börda  för de många hundra små friskolor som finns runt om i landet. Till vilken nytta kan man undra. Förslaget strider helt klart mot proportionalitetsprincipen.

Läs professor Nergelius rättsliga utlåtande över förslaget.  

Frågan handlar om en viktig grundläggande princip – kan företag som verkar i välfärdssektorn rakt av jämställas med myndigheter. En tidigare offentlig utredning har svarat nej på den frågan, vilket framgår på s 241 i utredningen ”Privata utförare – kontroll och insyn.

/

Varför säger de inte som det är – att fristående skolor är duktiga på att styra mot de nationella målen men kommunala huvudmän dåliga- det visar granskningen

Skolinspektionen kom på tisdagen med sin granskning av hur huvudmännen för grundskolan tar ansvar för att styra mot de nationella målen för utbildningen. Det är en intressant läsning. Men jag studsar när jag läser inledningen på rapporten där följande står:

”Granskningen visar att fem av sex huvudmän behöver utveckla sin styrning med syfte att nå de nationella målen för grundskolan. Granskningen har genomförts hos 36 huvudmän för grundskolan runt om i landet. Av dessa är 19 kommunala och 17 enskilda huvudmän. Urvalet gjordes för att få en spridning när det gäller hur många skolor huvudmännen ansvarar för och att fördelningen mellan kommunala och enskilda huvudmän skulle vara så jämn som möjligt.”

Rapporten är mycket intressant. Skolinspektionen urval på huvudmän gör ju att Göteborgs kommun (157 grundskolor), Stockholms kommun (147), Jönköping (51), Malmö (74) osv ska vägas på samma sätt som tex friskolan Vrena friskoleförening. Den senare har för övrigt fått klart godkänt varför Skolinspektionen avslutar granskningen av den huvudmannen. Den enda kommunala huvudman som fått godkänt är Hammarö, alla andra av de totalt 19 kommunerna (tex Linköping, Lund, Halmstad förutom de ovan nämnda) har fortsatt granskning och ålägganden.

Idag är 835 av totalt 4.925 grundskolor fristående skolor (17%). Granskning är bra, kvalitet och måluppfyllelse är viktigt. Den visar också att huvudmän för fristående skolor följer målen bättre än de kommunala. Men jag kan inte undgå att reflektera över det faktum att Skolinspektionen först anser sig ha gjort en jämn fördelning mellan huvudmännen när de valt ut 17 av 835 och 19 av 4.090 och sedan drar slutsatsen att 5 av 6 huvudmän behöver utveckla styrningen.

Av de 17 fristående huvudmännen är det 10 som har bara en skola. 2 har två skolor. Och 5 har fler. Det är Internationella Engelska skolan, 21, Pysslingen 45, Kunskapsskolan 29, Vittra 27 och Magelungen Utveckling AB som har 11 grundskolor. Skolinspektionen har avslutat granskningen av Internationella Engelska skolan, Vittra, Kunskapsskolan och Pysslingen. Så av sammalagt 147 fristående grundskolor har granskningen avslutats för fem huvudmän som tillsammans har 123 skolor.

Hur ser det då ut med det kommunala huvudmannaskapet? Jag tittade på hur många grundskolor ett urval av de granskade har. Göteborg, Jönköping, Linköping; Lund, Malmö, Stockholm och Uppsala har tillsammans 573 grundskolor. Skolinspektionen har fortsatt granskning och ålägganden gentemot dessa och övriga 11 kommuner.

Så 5 av 6 kan betyda på ett sätt om man ser på ytan. Men om man tittar under ytan blir verkligheten helt annorlunda. Skolinspektionen kunde också ha kommunicerat att fristående huvudman än bra på att följa nationella målen – eller varför inte kommunala huvudmän är urusla på att följa de nationella målen.

Man kan undra varför de kommunicerar på detta sätt.