Författare: Aaron Israelson

Läser en krönika i Sydsvenskan av Anne-Marie Pålsson. Hon är docent i nationalekonomi och har precis överlämnat en utredning till Lärarnas riksförbund om hur aktiebolagen kan fasas ut från skolan. Det innebär att hon borde vara rätt påläst om regelverken kring friskolor. Så här skriver hon bland annat i sin krönika. Jag kommenterar punkt för punkt.

”Den fria etableringen manifesterar sig i en rätt för var och en som så önskar att starta en friskola – förutsatt att vederbörande uppfyller Skolinspektionens relativt lågt ställda krav,

Kommentar: Under perioden 2019 -2022 fick ca varannan avslag. För att se hur det sett ut under en längre period se s 11 i Fakta om friskolor. Denna artikel i Dagens Samhälle illustrerar nålsögat väl.

• rätt att placera skolan var som helst,

Kommentar: Det stämmer inte. Det måste tex vara i en lokal som är godkänd för skolverksamhet. Kommunen kan stoppa etablering via sitt planmonopol. Se ESO-rapporten När skolan själv får välja – en ESO-rapport om friskolornas etableringsmönster. Sökande måste välja kommun redan från start. Det går inte att byta kommun under ansökans gång, utan i så fall måste en ny ansökan ske. Inte heller får man flytta skolan till en annan kommun. De lokalerna som väljs måste ha tillgång till de speciallokaler som krävs för vissa ämnen, t.ex. idrott och hälsa, hem- och konsumentkunskap, slöjd, kemi med flera lokaler.

• rätt att ta emot så många elever som önskas,

Kommentar: Nej det är inte helt korrekt. En skola får ta emot så många elever som ryms i lokalerna, men sant att skolan bara får ta emot elever i de årskurser eller program som Skolinspektionen bestämt och som kommunen yttrat sig över inför ansökan. Men det finns ingen begränsning från Skolinspektionen i antalet elever, däremot begränsar lokalerna. Skulle skolan vilja bygga ut lokalerna på plats, går det att ta emot fler elever. Men om sådan plats inte finns precis i anslutning till skolan, tvingas skolan i så fall att ansöka om godkännande hos Skolinspektionen för en helt ny skola om man vill utöka, se länk ovan till Skolinspektionen.

• rätt att lägga ner skolan när som helst,

Kommentar: Det är korrekt men det har också kommunen. Skolinspektionen kan också besluta om att dra skolans tillstånd vilket i praktiken är en nedläggning.

rätt att sälja den till vem som helst,

Kommentar: Rätt att sälja ja men den nya ägaren måste klara den Ägar- och ledningsprövning som skolinspektionen genomför. Tillståndet att driva skola följer inte med automatik med till en ny ägare. I vissa fall kan det också handla om en helt ny ansökan för samma skola, t.ex. om det krävs en ändring av driftsform. Det kan exempelvis vara tvunget när någon vill ta över en skola som drivs av en ekonomisk förening eller stiftelse.

• rätt att bedriva den i valfri verksamhetsform

Kommentar: det är korrekt.

• Friskolorna har vidare rätt att få betalt i förväg

Kommentar: Tvärtom, flertalet kommuner betalar i efterskott. Det som är reglerat är att skolan har rätt att få 1/12 av den totala skolpengen per månad, om inte kommunen och skolan kommit överens om annat (vilket också förekommer, t.ex. terminsvis eller för annan period). När kommunerna betalar ut skolpengen skiljer sig från kommun till kommun. Det är inte korrekt att påstå att det är en rättighet att få betalt i förväg.

• rätt att ta ut obegränsad vinst

Kommentar: Skolinspektionen granskar friskolornas ekonomi så inte heller detta är ett korrekt påstående. 2017 gjorde Skolinspektionen denna intressanta rapport om friskolornas ekonomi.

• rätt att slippa insyn,

Kommentar: Helt fel. Skolinspektionen granskar både friskolornas ekonomi och verksamhet mycket noggrant och kommunerna har också rätt till insyn. Skolinspektionens nyligen genomföra webbinarium illustrerar väl vilken möjlighet de har till insyn.

• rätt att slippa redovisa hur de ekonomiska medlen används,

Kommentar: Det är inte korrekt. När en skola granskas av Skolinspektionen frågar de också efter budgeteringen för olika kostnadsposter såsom t.ex. elevhälsa eller läromedel. Om skolan inte fördelar ungefär samma belopp till sin elevhälsa som riksgenomsnittet, kommer skolan att få förklara sig för Skolinspektionen varför man budgeterat som man gjort. I övrigt se föregående kommentar.

• rätt att undgå kvalitetsgranskning.

Kommentar: Helt fel. Skolinspektionen har rätt att granska alla friskolor och gör det också oftare än kommunala skolor. Därtill kräver skollagen att alla skolor har ett systematiskt och dokumenterat kvalitetsarbete, både på enhetsnivå och på huvudmannanivå, 4 kap 3-4 §§ skollagen. Därtill ska också alla skolhuvudmän delta i nationella kvalitetsuppföljningar och granskningar, 26 kap. skollagen.

• Betygen sätts av skolorna själva.

Kommentar: Det är korrekt. Betygen sätts av legitimerade lärare i både kommunala och fristående skolor. Det är läraren som har suverän rätt att sätta betyg och varken rektor eller huvudmän kan ändra betygssättningen, oavsett huvudman. En granskning sker dock av såväl Skolinspektionen som Skolverket för att säkerställa att avvikelserna mellan resultaten på de nationella proven och betygen inte är för stora.

• Några ekonomiska garantier för verksamheten behöver inte lämnas.

Kommentar: Se ovan om granskningen av ekonomin vid tillstånd och löpande tillsyn.

• Den myndighet som ska övervaka friskolorna och se till så att de följer skollagen är tandlös

Kommentar: 2021 stängde Skolinspektionen 9 friskolor. Ett stort antal ansökningar om tillstånd fick avslag.

Retorisk sett intressant upplägg med en rad av påstådda rättigheter – men som synes är det mesta helt fel. Så långt kommentarer till Anne-Marie Pålssons krönika. Behöver jag påpeka att det finns mängder av faktafel i debatten om friskolorna. Men jag måste erkänna att detta exempel förvånar mig verkligen. Hon borde veta bättre.

Årsrapporten från Skolinspektionen är för övrigt en intressant läsning. Särskilt om man beaktar att 85 procent av alla elever går i kommunala skolor. Man skulle kunna tänka sig att skriva en rättighetslista för de kommunala skolorna. Det vore relevant, tex  att man har rätt att år ut och år in prestera dåligt utan att det händer något…

/

 

Fakta lyser tyvärr ofta med sin frånvaro i debatten om skolan. Det hävdas ofta att familjebakgrunden har fått en allt större betydelse för skolan. IFAU konstaterar i en bilaga till Långtidsutredningen och som sedan kommit ut som en egen rapport. IFAU skriver i sitt pressmeddelande:

”Ett vanligt mått på ett skolsystems likvärdighet är vilken inverkan föräldrarnas utbildning och inkomst har på elevernas resultat. Rapportförfattarna ser att familjebakgrundens betydelse för skolresultaten inte förändrats för svenskfödda elever. Däremot förklarar familjebakgrund mer av skolresultaten idag än tidigare för elever som är födda utomlands.

– Det skulle kunna tyda på att skolan blivit sämre på att hantera de här eleverna, men vi tror att det huvudsakligen beror på att gruppen utrikes födda har blivit mer heterogen. Det har helt enkelt blivit större skillnader på hur gamla eleverna är när de kommer till Sverige och vilka länder de kommer ifrån, säger Björn Öckert.”

Skolverket har också tittat på frågan i sin rapport från 2018 ”Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor. En kvantitativ studie av utvecklingen
över tid i slutet av grundskolan”. Även Skolverket konstaterar att det är skillnad mellan svenskfödda elever och elever födda utomlands när det gäller familjebakgrundens betydelse.

I denna rapport finns ett mycket intressant diagram som tar upp frågan om huruvida skillnaderna mellan skolors resultat kan förklaras av elevsammansättningen.

Skolverket skriver på sidan 27 i sin rapport (min fetning, liksom pilen och texten vid sidan om diagrammet ovan.:

”Andel av ökningen som kan förklaras av skolors sammansättning i migrationsbakgrund, kön, om eleven är yngre eller äldre än typåret samt socioekonomisk bakgrund (bestående av föräldrarnas utbildningsnivå, inkomst och grad av bidragstagande).Observera att i den förklarade andelen ingår även eventuell ökad betydelse för resultaten av dessa variabler. Eftersom kapitel 2 visade att betydelsen av socioekonomisk bakgrund ökat över tidsperioden, så bidrar denna ökning också till att förklara en del av ökningen i mellanskolvariation över samma tidsperiod.
Sett över hela tidsperioden 2000–2015 kan drygt 70 procent av ökningen i mellanskolvariation förklaras av att skolsegregation utifrån migrationsbakgrund och socioekonomisk bakgrund har ökat. Knappt 30 procent av ökningen kan därmed inte förklaras av ökad skolsegregation i dessa variabler.
Det finns en påtaglig skillnad mellan olika tidsperioder. Under 2000–2010 kan nästan all ökning i mellanskolvariation förklaras av ökad skolsegregation. När vi analyserar tidsperioden efter 2010 ändras den bilden. Andelen av av de ökade resultatskillnaderna mellan skolor som ökad skolsegregation kan förklara minskar nu betydligt. En betydande andel, 43 procent av ökningen, måste därmed ha andra orsaker än en ökad skolsegregation av eleverna utifrån de variabler vi använder.”

De fortsätter ”Att samma bakgrundsvariabler förklarar allt mindre av mellanskolvariationen
tyder på att det måste finnas andra orsaker till att resultatskillnaderna mellan
skolor ökar.”

När Skolverket presenterade sin rapport 2018 bjöd vi in till ett frukostmöte. Deras rapport kommenterades av professor Henrik Jordahl. Hela mötet filmades – men den del som handlar om denna rapport återfinns ca 35:39 minuter in i filmen här. En mycket intressant kommentar som varmt rekommenderas. Du kommer att få en annan bild av skoldebatten om du lyssnar på denna.

Så familjebakgrundens betydelse har påverkat skolresultaten – men inte på det sättet som det hävdas i debatten. Det beror på den stora antalet elever som kommit hit som barn och börjat i svensk skola.

Av torsdagens ledare i Aftonbladet kunde man lätt få intrycket att en studie som en Uppsalaforskare gjort om hur förfrågningar från ”påhittade föräldrar” med olika bakgrund har besvarats av skolor runt om i landet bara handlade om friskolor. Studien gick ut på att påhittade personer, via mail, utgav sig för att vilja flytta till en kommun och ställde frågor om huruvida det fanns plats på en skola, samt en del andra följdfrågor. Syftet med studien var att undersöka om det var någon skillnad på hur skolorna svarade på frågorna mot bakgrund av om föräldrarna hade svenska eller arabisk-klingande namn och vilken utbildningsnivå som föräldrarna har.

Resultatet är intressant, och skrämmande, för det var skillnad på hur representanterna för de 3.394 skolorna svarade på ”föräldrarnas” frågor. Högutbildade föräldrar fick vänligare och mer utförliga svar från skolledarna men fick också ytterligare information om skolan. Forskaren menar att resultatet indikerar att lågutbildade etniska minoriteter diskrimineras av skolledarna.

Jag undrar om ledarskribenten har läst studien. Den riktar sig till alla skolor och friskolorna utgör 22% av de totalt 3.394 skolorna. Det går inte går inte att läsa ut hur friskolor respektive kommunala skolor har svarat .

Forskaren konstaterar

1. att det finns ingen anledning att tro att detta resultat är unikt för Sverige och det svenska skolsystemet ”such as the presence of private and for-profit schools.” Han konstaterar att skillnaderna i hur man svarar återfinns även när det gäller ”other local public services in Sweden.” Undersökningen syftar således till att se huruvida ”local Swedish public officials” (där då ca 22% av svaren från de 3.394 deltagande skolorna kommer från friskolor.) hanterar frågeställningarna i mailet.

85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. 78 procent av svaren i denna studie kommer alltså från kommunala skolor. Det är minst sagt anmärkningsvärt att Aftonbladet ”missar” att studien omfattar alla skolhuvudmän. En intressant vinkling på ledaren skulle ju kunnat ha varit det som forskaren konstaterar i sin rapport ”Against this backdrop, it is argued that future public administration and political science research should more clearly take SES (sociala bakgrundsfaktorer) into account when studying discrimination among public officials.”

Men hade man lyft den aspekten så hade det ju inte satt strålkastarljuset på friskolorna.

Det är mycket tänkvärt och beklagligt om det är så att människor bemöts olika beroende på bakgrund. Men ta inte det som intäkt för att det är friskolornas eller skolvalets fel. Det handlar om helt andra saker som givetvis måste hanteras – attityder till människor med olika bakgrund.

/

Denna veckan har vi en friskolevecka på olika orter runt om i landet. Vår projektledare Annika Renestam berättar mer om vad som ska hända här.

Jag har fått rapporter från Göteborg och Helsingborg och idag är det Västerås som står på agendan. Det är helt uppenbart att det finns ett uppdämt behov av att diskutera skolutvecklingsfrågor och att få reflektera över vad som har hänt under de 30 år som gått sedan friskolereformen genomfördes. Den hätska debatt som pågår, livligt påeldad av representanter från regeringen, är långt ifrån den verklighet som finns i friskolorna runt om i landet. Och det märks i diskussionerna. Vilken glädje som finns när man äntligen kan få diskutera det som är det absolut viktigaste för de som är engagerade i friskolor. Vad händer i klassrummet? Hur ska vi se till att alla elever får en så bra utbildning som möjligt, oavsett var de kommer ifrån? Hur kan vi stötta lärare och elever på bästa sätt och hur kan vi tillsammans utveckla ledarskapet i skolan?Ingen av dessa frågor finns i den debatt som förs på riksplanet och som drivs på av skolministern.

Det råder inget tvivel om att landets friskolehuvudmän vill ha en aktiv del i att bygga svensk skola än starkare och se till att alla elever lämnar skolan med bra kunskaper i bagaget. Det är detta som man talar om på friskoleveckan. Sorgligt att andra har perspektivet att dessa företrädare ska svärtas ner så mycket som möjligt i debatten.

/

I tisdags morse bjöd Skolinspektionen på information om hur de jobbar med Ägar- och ledningsprövningen för friskolor. Jag hade gärna sett att de tackat ja till att delta i vårt frukostmöte ”Vilka effekter får regeringens förslag för friskolorna med bäring på kravet om en långsiktigt hållbar ekonomi?” Nu valde det att arrangera ett eget möte i stället. Det går att se i efterhand i och med att det finns på Youtube.

Vid det samtal som ledande befattningshavare på Skolinspektionen hade framkom dock en hel del intressanta saker som jag tycker är viktigt att ha i åtanke i den debatt som pågår om det svenska skolsystemet.

Rubriken för seminariet var ”Kan vem som helst starta skola?” och på den frågan svarade  generaldirektören, rättschefen mfl ett rungande nej. Intressant mot bakgrund av att flera ministrar mfl hävdar  att vi har en fri etableringsrätt i Sverige för friskolor. 

Skolinspektionens ledning menar tvärtom att det finns en stark kontroll och otroligt höga krav vid start, ”det är ett nålsöga att komma igenom”, varannan ansökan avslogs. Det är också tydligt om man tittar på statistiken , antalet ansökningar har minskat eftersom kraven är så höga.

En av de frågor som är viktigast att ta hänsyn till i såväl tillståndsprövningen som den löpande tillsynen är ekonomin. (Det var därför som jag gärna skulle haft med dem på vår frukost som ju handlade om regeringens förslag att sänka skolpengen till friskolorna).

Skolinspektionen underströk att elevprognoserna som de som ansöker om tillstånd måste lämna in, är otroligt viktiga för att kunna ligga till grund för de ekonomiska förutsättningarna för att driva en friskola. Av samtalet framgår det också tydligt att dessa prognoser är ett viktigt skäl till att många får avslag. Elevunderlaget är helt enkelt för litet och skolan kommer därmed inte att kunna bära sina kostnader.

Jag har skrivit om det tidigare men upprepar det gärna- då det kom upp även i detta sammanhang.  Det är svårt för små aktörer att få tillstånd efter det att Ägar- och ledningsprövningen infördes 2019. Regelverket har medfört att det framförallt är de större koncernerna som får godkännande. Panelen konstaterade också att det faktum att det ställs så höga krav på den som ska starta, framförallt när det gäller de ekonomiska förutsättningarna, leder till att det är svårt att klara kraven för mindre huvudmän. Politiska beslut spelar som sagt var roll.

Mot bakgrund av de regeringsförslag som nu ligger, som öppnar för att skolpengen sänks för friskoleelever med 8-10 procent så är svaret på frågan från publiken: Hur stor betydelse har skolpengen för verksamheten? intressant. Skolinspektionen konstaterar att den är basen för verksamheten och den absolut viktigaste förutsättningen för en ekonomiskt hållbar situation. En skola MÅSTE kunna bära sina kostnader över tid.

För den som tittar igenom hela timman står det helt klart att skolpengen och dess nivå och utformning är mycket viktig. Skolinspektionen kontrollerar de ekonomiska förutsättningarna både inför godkännande och löpande vid tillsyn är framförallt följande. Det handlar om: 

– det egna kapitalet, dvs förmågan att tåla enstaka förlustår, oförutsedda händelser osv. Oerhört viktigt att det finns tillräckligt samlat kapital.
– likviditeten (cash att betala räkningarna med)
– att verksamheten kan bära sina kostnader över tid. Skolinspektionen räknar med att en ny skola går med förlust inledningsvis, men år 3-4 måste ekonomin minst vara i balans, annars riskeras tillståndet.

Desto mer anmärkningsvärt att det helt saknas en konsekvensanalys i det förslag som regeringen har presenterat för riksdagen. Den som vill vara lite elak kan konstatera att det kanske finns skäl att mörka effekterna då det ju bli uppenbart att ekonomin inte kommer att gå ihop om riksdagen röstar ja till regeringens förslag om sänkt skolpeng. Ett ja till det är ett nej till mångfald då det helt skulle underminera friskolornas ekonomi.

I övrigt kom det fram en hel del positiva saker under samtalets gång. Som till exempel att de flesta fristående huvudmän inte har några brister, att flertalet är bra, seriösa och ansvarsfulla. 

En intressant aspekt mot bakgrund av att flera partier talar om att man vill skärpa ägar- och ledningsprövningen (dock oklart vad som mer exakt menas med detta) är att Skolinspektionen själva anser att de kommer åt misskötsel från ägare och lednings sida. De menar att det finns goda möjligheter och ett bra ”fångstnät”, de anser att lagstiftningen, som funnits i tre år, fungerar väl och träffar rätt. Från förbundets sida tycker vi givetvis att det är bra att man kan komma åt de aktörer som inte sköter sig. 

Granskningen av de ekonomiska förutsättningarna har tydligt förbättrat granskningen och ger goda verktyg för Skolinspektionen. Deras möjligheter att påtala brister i de ekonomiska förutsättningarna redan innan kvalitetsbrister uppstått, har gett många huvudmän en ”skjuts” att rätta till ekonomin. Något som givetvis är förebyggande och bra för eleverna.

Men detta oerhörda beroende av de ekonomiska förutsättningarna för friskolorna lägger ett stort ansvar på politiken. Det hävdas att politikens ska ta tillbaka den demokratiska kontrollen, men den har aldrig tappat den. Det är politiken som genom lagarna anger förutsättningarna för att driva friskoleverksamhet och beslutar om skolpengen. På vårt frukostseminarium tog vi upp vad som kan hända om regeringens förslag blir verklighet. Lyssna gärna på detta här.

 

 

 

Idag vill jag återge den debattartikel som kollegor i AcadeMedia har i SvD. Detta är mycket väsentlig information att beakta för alla som talar om att skolan ska vara likvärdig. Elever som väljer en friskola ska inte straffas med sänkt skolpeng.

/Ulla Hamilton

 

Regeringens nya skolpengs­förslag ger kommuner mandat att sänka skolpengen för friskolor. Skolministern sa i SR:s Studio Ett den 10 februari att det nog kommer att röra sig om sänkningar på 8–10 procent. Det är samma siffra som utbildnings­minister Anna Ekström tidigare nämnt. Det skulle innebära 2 miljarder kronor extra till kommunerna, för att täcka kostnader som ingen hittills lyckats specificera. Och det är friskole­eleverna som får betala.

Förslaget grundar sig i att kommuner har ett större uppdrag, ett så kallat utbuds­ansvar, som till exempel innebär att de med kort varsel måste kunna erbjuda elever en skolplats. De menar att detta kan inträffa om det plötsligt flyttar in många nya elever till kommunen eller om en friskola lägger ner.

Kostnaden för denna beredskap belastar dock inte enskilda kommunala skolor, utbuds­ansvaret och eventuella kostnader förknippat med detsamma är kommunens. Det ingår inte i beräkningen av skol­pengen. Här råder stor förvirring i debatten – påståendet att friskolor kompenseras för ett uppdrag de inte har stämmer inte.

Men om vi bortser från detta för en stund och bara tittar närmare på de siffror som nämns. Vore 10 procent en skälig sänkning sett till hur verkligheten ser ut?

Om vi först tittar på det främsta argumentet som förs fram, att kommuner behöver kunna hantera variationer i elevkullar. De senaste tio åren har det enligt Skol­verkets statistik varit en jämn utveckling på riksnivå vad gäller antal elever per kommun, och en jämn utveckling vad gäller antal skolor. Det har också varit en jämn utveckling vad gäller antal elever per skola. Kommunala skolor har i genomsnitt fler elever och skolornas storlek ökar med 1–4 procent per år. Även friskolorna blir större och större och närmar sig de kommunala skolornas storlek. Det är en konsekvens av att det totala antalet elever ökar.

På riksnivå är skolsektorn alltså en planerings­mässig dröm om man vill optimera driften, utan särskilt stora fluktuationer. Att elev­kullarna varierar över tid är således mest ett bekymmer i teorin – knappast i verkligheten. En kommun kan med rätt små fel­marginaler veta hur utvecklingen kommer att se ut de kommande åren.

Om vi tittar på det andra argumentet, att kommuner behöver ha beredskap att hantera nedläggningar av friskolor. I regel upphör verksamheten för cirka åtta friskolor per år (av olika skäl) och dessa har i snitt 100–150 elever på sina skolor. Alltså påverkas 800–1 200 elever årligen av att deras friskola upphör med sin verksamhet. Detta är självklart en stor händelse för varje elev som drabbas och ingenting att vifta bort, men inte heller ett rimligt argument för att sänka skolpengen för alla de fristående grund­skolor som finns i 186 av landets 290 kommuner. Kostnaden för att hantera de elevvolymer det handlar om kan tänkas uppgå till ungefär 40 miljoner kronor baserat på lite olika tumregler. Att minska skolpengen med 2 miljarder för en kostnad på ungefär 40 miljoner är inte skäligt. Åtgärden är inte proportionell mot storleken på problemet.

Dessutom, även kommunala skolor lägger ner och det är oftast inte så att alla drabbade elever byter till kommunala skolor.

John Bauer-konkursen används ofta som ett exempel, nyligen av skolminister Lina Axelsson Kihlblom som menade att det var kommunerna som fick ta ansvar för att säkra skol­gången för tiotusentals elever. Att JB-konkursen var ett svek mot eleverna är det få som säger emot, men det stämmer inte att det var de kommunala skolorna som tog emot eleverna. Av cirka 9 000 (inte tiotusentals) elever var det 900 som behövde byta till en annan skola eftersom övriga JB-skolor togs över av andra fristående huvudmän. Dessa 900 gick både till kommunala och fristående skolor.

Friskolor borde med andra ord ses som en resurs i sammanhanget, långt ifrån alla friskolor är fulla och i samband med att det kom många nyanlända elever 2015 var det friskole­sektorn som själv drev frågan om att kunna ta emot elever via en särskild kvot. Helt enkelt för att det då som nu finns en stark vilja att bidra.

Så, för att sammanfatta: enskilda kommuner kan givetvis drabbas av plötsliga ”elev­chocker”, till exempel om de tar emot många nyanlända elever, men detta borde kunna hanteras på annat sätt än att ge kommuner eget mandat att sänka skolpengen för friskolor.

De scenarier som regeringen bygger stora delar av sin argumentation på är alltså högst teoretiska och inträffar väldigt sällan i verkligheten.

Jens Eriksson
chef för Academedias grund- och gymnasie­skolor
Jonas Nordström
chefs­jurist på Academedia

 

Denna skrivelse har vi idag översänt till skolministern mot bakgrund av de förfärliga händelser som nu sker i Ukraina. Våra medlemmar vill bidra om det visar sig att många barn i skolåldern tvingas att fly, tillsammans med sin familj, för att undgå Rysslands förfärliga angrepp på Ukraina och dess befolkning.

Skrivelse till Skolminister Lina Axelsson-Kihlblom                                                      2022-03-01

Hemställan om att återinföra förordning 2016:910, om kvot för nyanlända i fristående skolor

Den 28 oktober 2015 tillskrev Friskolornas riksförbund regeringen och statsrådet Gustav Fridolin med en hemställan om att få införa ett undantag från köreglerna med anledning av det stora antal flyktingar som sökte sig till Sverige undan krig vid den här tiden.

Den 1 november 2016 trädde en tidsbegränsad förordning i kraft, 2016:910, med möjlighet för fristående skolor att inrätta en särskild kvot för nyanlända vid sidan av köreglerna. De fristående skolor som önskade inrätta en kvot skulle anmäla detta till Skolinspektionen. Förordningen var tidsbegränsad till 31 december 2021 och upphörde alltså vid årsskiftet.

Föga anade vi att redan två månader efter upphörandet skulle krig startas i Europa och att flyktingar återigen söker sig till Sverige. Förbundets medlemmar har nu uppmärksammat att förordningen om kvot för nyanlända har upphört och har vänt sig till förbundet med önskan om att Regeringen snabbt uppmärksammas på att den tidsbegränsade förordningen snarast bör införas igen, så att även fristående skolor kan bidra till utbildning och integration för dem som söker skydd i Sverige undan krig.

Eftersom förordningens lydelse redan är klar och möjlig att anpassa direkt på dagens situation bör inte ett återinförande innebära någon omfattande beredning.

Friskolornas riksförbund hemställer därför att Regeringen snarast återinför förordning 2016:910 om kvot för fristående skolor att ta emot nyanlända.

 

Den senaste veckan har det duggat tätt med förslag från skolministern. Ett av dem är att kö inte ska vara tillåtet som urval till plats i en friskola, ett annat är att närhetsprincipen ska gälla för urval till kommunala skolor. Det innebär att de familjer som vill ha en plats i en friskola få hoppas på tur i lottningen medan en familj som vill att deras barn ska få en plats i en populär kommunal skola kan köpa sig en plats genom att köpa en bostad nära den skolan.

Ministern vill att det också ska bli en bättre blandning av eleverna avseende elevernas bakgrund. Det ska skolhuvudmännen och rektorerna se till. Den idealblandning som skolorna ska sträva mot är hur blandningen av kommuninvånarnas bakgrund ser ut i hela kommunen. När oppositionen hävdar att detta innebär att ministern förespråkar bussning av elever så slår hon ifrån sig och säger att så är det inte alls. Men så här står det i det förslag som hon har undertecknat:

”Geografiskt baserat urval kan då användas på ett sådant sätt att elever boende i ett visst område ges förtur till skolplacering vid en viss skolenhet. Som Lärarförbundet lyfter fram kan geografiskt baserat urval t.ex. användas där det finns en skolskjutslösning från ett geografiskt område till en skola.”

Sidan 66 i Lagrådsremissen

När det sedan gäller frågan om allsidig social sammansättning i stort – så beskrivs ansvaret som skolhuvudmännen har, kommunala såväl som fristående, på följande sätt i lagrådsremissen på s 42.

”Syftet med förslaget är att åstadkomma en ökad blandning av elever med olika socioekonomisk bakgrund. Som angetts ovan innebär segregation koncentrationer av människor med liknande bakgrund. Huvudmännens skyldighet att vidta åtgärder för att öka den allsidiga sociala sammansättningen torde inträda i de fall då en övervägande del av eleverna på en skolenhet har ur ett socioekonomiskt perspektiv likartad bakgrund. Det bedöms inte vara möjligt eller lämpligt att ange någon exakt brytpunkt för när det inom eller mellan en huvudmans skolor ska anses råda skolsegregation eller tvärtom, en allsidig social sammansättning.

Den skolenhet eller de skolenheter som i fråga om elevsammansättning skiljer sig påtagligt från hur proportionen mellan socioekonomiskt starka respektive svaga grupper i kommunen ser ut, kan anses vara segregerade. I sådana skolenheter bör huvudmännen vara skyldiga att, i de fall det är möjligt, vidta åtgärder för att åstadkomma en ökad blandning av elever.

Kravet innebär en skyldighet att så långt det är möjligt arbeta för att öka mångfalden på skolenheten genom att söka få in elever med en ur ett socioekonomiskt perspektiv olikartad bakgrund. Skyldigheten avser generella åtgärder och inte åtgärder som avser enskilda individer då individcentrerade åtgärder riskerar både att vara diskriminerande och integritetskränkande.

Det kommer att finnas verktyg för att bedöma om elevsammansättningen på en skolenhet är homogen eller heterogen, jfr bidragsfördelningen enligt förordningen (2018:49) om statsbidrag för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling som grundar sig på ett av Statistiska centralbyrån (SCB) beräknat socioekonomiskt index som omfattar alla huvudmän för förskoleklass eller grundskola (se 4 §). Ett sådant index finns även tillgängligt på skolenhetsnivå och kan användas av huvudmännen i deras arbete (se Skolverket, dnr 8.1.2–2020:73), se vidare avsnitt 9. Vilka verktyg det finns för att verka för en allsidig social elevsammansättning om elevsammansättningen på en skolenhet på ett påtagligt sätt skiljer sig från hur proportionen mellan socioekonomiskt starka respektive svaga grupper i kommunen ser ut återkommer regeringen till nedan.

Skyldigheten att verka för att en skolenhet har en allsidig social elevsammansättning bör också innebära en skyldighet för huvudmän för skolor där elevsammansättningen är heterogen att se till att den allsidiga sammansättningen upprätthålls och inte försämras med tiden.”

/

 

 

Detta är ett försök att kort beskriva hur ett beslut om en skolpeng ser ut i en kommun. Detta för att tydliggöra hur väl påstående att friskolor dränerar kommunala skolor stämmer med hur processen faktiskt ser ut.

1. Kommunfullmäktige beslutar om kommunens budget. I detta beslut ingår budgeten för skolan i kommunen (baserat på antalet barn/elever mantalsskrivna i kommunen).
2. När kommunens budget är beslutad ska kommunens utbildningsförvaltning beräkna hur stort grundbeloppet/elev blir för skolpengen i kommunen (i vissa kommuner kanske det framgår direkt av i kf-beslutet). Riktlinjer för vilka kostnader som ska ingå vid beräkningen av grundbeloppet framgår av Skollagen, 10 kap 38§. När detta sedan är klart fördelas grundbeloppet till kommunens skolor respektive friskolor dvs. till de skolor som de elever som är mantalsskrivna i kommunen har valt. Pengen följer eleven. (Kommuner kan också ha socioekonomiska beräkningar av skolpengen (som då ska fördelas utifrån samma principer oavsett skola), beroende på elevens bakgrund (som då ska vara lika för elever med samma bakgrund). Det innebär att pengen får olika storlek beroende på elevernas bakgrund, men vi lämnar det åt sidan i detta fall då syftet är att beskriva beslutsprocessen för skolpengen. Här anges grundprinciperna för hur pengen beräknas och fördelas.
3. Vi utgår ifrån av de 1000 grundskoleelever som är mantalsskrivna i kommunen så väljer 500 elever friskolor och 500 elever kommunala. Alla grundbelopp fördelas utifrån detta till respektive vald skola.
4. Om det sedan visar sig att 50 elever byter under året byter till friskolor så får friskolorna 550 och kommunala 450.  Eftersom detta sker inom ramen för årets budget så är det budgeterade beloppet detsamma. Däremot har de kommunala skolornas intäkter  förändrats. Detta innebär dock inte att friskolorna har överkompenserats pga att de kommunala skolorna förlorar skolpengen för de 50 eleverna. De bedriver ju undervisning för de 50 elever som flyttat dit.
5. Nästa budgetår, ny budget baserad på antalet mantalsskrivna elever i kommunen och kommunens kostnader för skolan. Som, om kommunen tex inte har minskat lokalkostnader/lärare mm, mot bakgrund av att de har färre elever i kommunala skolor så är grundpengen ungefär densamma som året innan. Färre elever i kommunala skolor ger högre kostnad/elev i den kommunala skolan. Men det är ingen överkompensation för friskolorna.

Slutkommentar:

I och med att pengen följer eleven så innebär det att när elever byter från en kommunal skola till en friskola så påverkar det intäkterna för respektive skolhuvudman. Kommunen betalar skolpeng för ett större antal friskole-elever men utifrån att friskolan tagit emot fler elever och anordnar utbildning för. Går skolbytena åt andra håller så blir effekten tvärtom, intäkterna för friskolorna som förlorar elever sjunker och de stiger för de kommunala skolor som får ta emot elever som bytt från friskolor.

Tappar friskolan elever till den kommunala skolan står den kvar med samma kostnad men tappar intäkten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror att det är många som häpnade över den pressträff som statsministern och skolministern bjöd in till i torsdags. Förutom statsministerns utfall mot en hel bransch, så var det mycket tydligt att de inte ens hade svar på de frågor som journalisterna hade när det gäller konsekvenserna av det förslag som de presenterade. Det måste vara unikt att en statsminister, dessutom fd finansminister, och det ansvariga statsrådet skolministern, inte kan svara på vilka konsekvenser som det förslag som de presenterade och som nu ligger på Lagrådets bord, får. Det förvånade i vart fall de journalister som jag talade med under torsdagen, och de var många. Jag var mycket ”populär” i torsdags. Dessutom fick inte media tillgång till själva förslaget förrän sent på torsdagseftermiddagen.

Detta förslag är bara ett i en rad förslag från den socialdemokratiska regeringen som riktar udden mot en specifik bransch – friskolorna. På pressträffen aviserades ytterligare en proposition som rör skolvalet och friskolornas möjlighet att ha kö som urvalsgrund och sedan tidigare har regeringen presenterat en proposition rörande dimensionering av gymnasieskolan. Den senare har vissa delar som kan vara kloka men det finns en uppenbar risk för att förslaget också kommer att slå hårt mot fristående gymnasieskolors huvudmän.

En stor majoritet av landets föräldrar anser att det är viktigt att få välja skola. De vill inte välja mellan kommunala skolor utan de vill välja mellan kommunala och fristående skolor. Det förslag som statsministern och skolministern presenterade i torsdags riskerar att rasera de ekonomiska förutsättningarna för friskolor att bedriva verksamhet.

Det inser givetvis regeringen.

Trots detta försäkrar skolministern att de inte alls har något emot friskolor eller skolvalet. Om de  menar allvar med det påståendet så kan man undra varför de inte ens har bemödat sig att göra konsekvensanalyser rörande hur förslaget slår mot såväl friskolor som kommuner. För om friskolorna inte kan klara sin ekonomi så blir det ju kommunerna som får ta hand om eleverna. Effekter som regeringen medvetet valt att inte analysera.

Förslaget slår mot ALLA friskolehuvudmän som bedriver skolformerna förskoleklass, grundskola eller grundsärskola, oavsett om det är i tex stiftelseform, föräldrakooperativ, lärarkooperativ, AB eller förening.

Den pliktskyldiga konsekvensanalys som finns i förslaget lyder i korthet som följer:

”Regeringen bedömer att kommunernas bidrag till enskilda huvudmän i regel kommer att minska som en konsekvens av förslaget, men att det på förhand inte är möjligt att ange med hur mycket. Förslaget kommer att få olika stor betydelse för olika huvudmän, beroende på hur stor variation i elevunderlaget är i elevernas hemkommuner och beroende på hemkommunens bedömning av merkostnadernas enskilda huvudmän är vidare en heterogen grupp. Under dessa förutsättningar är det inte möjligt att ge en heltäckande bild av förslagets konsekvenser för samtliga enskilda huvudmän.”

Jag tror inte Regelrådet är nöjd med denna konsekvensanalys. De har under flera år kritiserat de undermåliga konsekvensanalyser som  tyvärr görs, och som därmed naturligtvis påverkar beslutsfattarnas möjligheter att ta hänsyn till vilka konsekvenser som förslaget kan få.

Av deras remissyttrande över den sk Likvärdighetsutredningen, vars förslag ligger till grund för regeringens förslag när det gäller avdraget på friskoleelevernas skolpeng, framgår följande:

”Regelrådet noterar att utredningen också i sin redogörelse anger att det finns osäkerheter, vilket är värdefullt. Regelrådet finner emellertid att de mycket annorlunda resultat som kan uppnås med förhållandevis små justeringar i den alternativa analysen visar att utredningen borde ha gjort fler känslighetsanalyser för att säkerställa att slutsatserna som utredningen landar i är så väl grundade i empiri som möjligt. Regelrådet finner därför att redovisningen av effekter om ingen reglering kommer till stånd inte är tillräcklig.”

Det är lätt att inse att det är svårt att analysera konsekvenserna för samtliga enskilda huvudmän. Men det är rimligt att, som Regelrådet påpekar, begära att det görs en övergripande konsekvensanalys utifrån en bedömning av vilka effekter som förslaget får för friskolorna utifrån de faktiska påstådda extrakostnaderna är för kommunerna, eller för den delen om inget görs, som de påpekar. Men det saknas både det ena och det andra i förslaget.

I den debatt som jag hade med skolministern i P1:s Studio ett i torsdags meddelade ministern att efter det att riksdagen fattat beslut om införandet av avdraget så ska regeringen ge Skolverket i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur kommunerna ska beräkna avdraget. Det hon säger är alltså att riksdagens ledamöter ska fatta beslut utan att veta vilka effekter som förslaget har för en hel bransch! Det ska ledamöterna få kännedom i efterhand, kanske några år senare. Man häpnar.

I Studio ett hävdade ministern dessutom att ”friskolor plockar ut miljarder i vinst och investerar i fastigheter utomlands.” På min fråga om hon kunde exemplifiera sitt påstående gavs det inget svar. Förutom att påståendet inte är korrekt så handlar propositionen om helt andra saker än vinstfrågan. Skolministern, liksom statsministern, sprider dimridåer. Förslaget drabbar som sagt alla friskolehuvudmän, oavsett verksamhetsform.

En sak är tydlig. Socialdemokraterna vill att valet ska handla om friskolor och hur man kan begränsa människors skolval. De har suttit vid makten i snart åtta år. Man kan fråga sig varför de väljer att jaga friskolor i stället för att ta ansvar för skolans verkliga problem. Att lyfta fram hur de vill lösa de som en majoritet av alla föräldrar tycker är det absolut viktigaste, Det som händer i klassrummet. Frågor som vikten av studiero, hur löser vi lärarbristen, hur kan vi kvalitetssäkra betygssystemet, hur vi kan säkerställa att de elever som verkligen har behov av särskilt stöd får det och hur kan vi se till att alla skolor har hög kvalitet. Inga av dessa problem löses genom att stoppa friskolor och därmed begränsa valfriheten.

Svensk skola är värd att tas på allvar. Den uppvisning som landets statsminister och skolminister genomförde vid torsdagens pressträff har gjort djupt intryck hos landets friskolehuvudmän och medarbetare. Många är förfärade.

/