Ulla Hamilton om…..

Årets sista fullmäktige innan sommaruppehållet pågår just nu. Ett av dagens ärenden är bussterminalen i Katarinaberget. Det är ett bra förslag som innebär att ytor längs med vattnet kan utnyttjas på ett bättre sätt än det tidigare förslaget som innebar en hög uppbyggnad längs med stadsgårdskajen. I och med placeringen i Katarinaberget kan kanten bli betydligt lägre och stockholmarna får i stället en park. I och med beslutet så kommer nu också provisoriet för resenärerna under Slussens ombyggnation att bli kortare eftersom vi räknar med att bussterminalen ska vara klar 2018. Slussen som helhet beräknas vara klar 2020.

Vänsterpartiet står bakom detta förslag just av skälet att tillgängligheten till vattnet blir bättre och att det blir en ljus, bra och funktionell terminal. Mp som hävdar att de värnar om kollektivtrafiken säger nej till lokaliseringen i berget. Samma gör (s). Det är konstigt tycker jag och jag tror inte att de vinner gehör för sin långhalning av terminalfrågan hos vare sig stockholmarna, nacka- eller värmdöborna. Över 30.000 bussresenärer från Nacka och Värmdö kommer med buss varje dag till Slussen. De behöver en ny terminal, det kan vem som helst intyga som reser denna sträcka varje dag. S och Mp har inget att erbjuda dem.

SL räknar med att resandet kommer att öka med 45% till 2030. Även om det finns en tunnelbana på plats då så konstaterar SL att 50% av bussarna kommer att behövas trots T-banan pga resenärer från annat håll till Slussen. 

Stockholm växer, Nacka växer, Värmdö växer. Då måste vi investera och ta höjd för utbyggd kollektivtrafik. Det inser vi och därför är vi glada över dagens beslut. Det inser (v) och därför har de röstat för idag. Mp och S talar om kollektivtrafiksatsningar men det är bara tomma ord. I handling vill de återremittera och långhala.

/ 

 

Det talade ordet gäller

Nelson Mandela priset 6 juni 2012

Välkomna hit – stockholmare från hela världen!

 Nu har alla rättigheter och skyldigheter fullt ut. Det blir kanske inte någon större skillnad i vardagen, men i ett större perspektiv har ni tagit ställning för att Sverige och Stockholm är ert nya hem på jorden. Det är ett stort och viktigt beslut – både för er och för Stockholm.

Vi som bor i Stockholm möter dagligen svenska medborgare med rötter i andra länder, privat, i tunnelbanan och på våra arbetsplatser. Stockholm är på god väg att bli en mångkulturell storstad. Sverige var länge ett av världens mest homogena länder. För drygt 40 år sedan var sju procent av svenskarna födda i ett annat land. Idag är 14 procent av svenskarna utrikes födda och i Stockholm 23 procent. 201 olika nationaliteter bor i vår stad. I det perspektivet har det gått fort.

Att människor rör på sig är inget konstigt. Tvärt om är det någonting högst mänskligt och naturligt. I världen finns omkring 200 miljoner migranter. Tittar vi historiskt på Sverige så har vi länge varit ett öppet land.

Invandring är mycket positivt för samhället. Det kan illustreras på många sätt. Stockholm stad delar varje år ut Innovations-stipendier. Även här kan vi se vilken betydelse som personer med bakgrund från andra länder har. 2006 fick Cecilija Simic, född I Bosnien, stipendiet för att hon skapat en funktionell byxa med patenterad funktion för gravida kvinnor. Hon kom hit som flykting vid 26 års ålder. Hon startade sitt företag när hon var arbetslös. Idag har hon återförsäljare i Danmark, Sverige, Finland och Tyskland.  En annan stipendiat är Hassan Kansoul, som fått stipendium flera gånger, 2005, 2006, 2007 och 2009. Hassan är läkare och har över 80 patent inom kirurgi och transplantation. Han är född i Syrien, studerade medicin i Rumänien och kom till Sverige för drygt 10 år sedan. Cecilija och Hassan är två av många exempel på att det finns ett samband mellan innovation och migration. Serendipity Innovations är ett annat exempel, en privatfinansierad inkubator som sedan starten 2004 har byggt och drivit over 10 bolag varav de flesta är forsknings- och utvecklingsintensiva. Initiativtagaren är Saeid Esmaeilzadeh, född I Iran. De vill bli en världsledande innovations-generator. De är på god väg, företagsgruppen anställer idag drygt 60 personer och antalet nyanställningar i gruppen har ökat för varje år sedan starten.

Det finns många exempel på hur banden mellan Sverige och andra länder stärks tack vare invandringen. Personer som kommit till Sverige, och som startat företag här har ofta har utvecklat det genom att göra affärer med företag i sina forna hemländer. Samtidigt som migration för gott med sig är integration många gånger svårt. För att lyckas krävs det att vi alla förstår att vi har ett gemensamt ansvar. Det gäller oss som är politiker, det gäller företagen som anställer och det gäller oss alla som medborgare och som medmänniskor. Internationella bekantskaper, som fick Nelson Mandela priset förra året, är ett exempel på goda initiativ som syftar till att öka kontakterna mellan SFI-studerande  och samhället i övrigt. Deras program som bl a innehåller besök på teater, museer, konserter, mentorprogram är konkreta bidrag som ökar integrationen och skapar just bekantskaper.

Dessvärre är det svårare för utrikes födda att etablera sig på arbetsmarknaden än för inrikes födda. Detta trots att många som kommer till Sverige har en bra och hög utbildning. Men bilden att det i genomsnitt tar 7 år att etablera sig stämmer inte för Stockholm. En ny rapport som följer upp hur det har gått för dem som läste SFI 2008 visar att hela 91 % någon gång har haft ett arbete i Sverige mellan 2008 och 2011. Det är ett bra resultat som visar att Stockholm är på rätt väg. Det ska inte spela någon roll varifrån du kommer – det viktiga är var du är på väg.

Saeid Esmaeilzadeh ,vd för Serendipity Innovations är aktiv i debatten om mångfald på arbetsmarknaden. Serendipity har klarat kompetensförsörjningen bättre än många andra. De har ingen särskild strategi för att uppnå mångfald, de går strikt på kompetensen. För dem har det aldrig varit ett självändamål att anställa utrikesfödda. När andra företag sitter fast i invanda tankemönster och inte anställer personer med utländsk bakgrund, har de kunnat knyta till sig ett stort antal kompetenta människor ur den kategorin arbetssökande. Saeid menar att andra företag helt enkelt missar många drivna och kreativa människor med utländsk bakgrund. Värt att tänka på för många arbetsgivare.

Ni som är inbjudna hit idag har alla valt att bli svenska medborgare. Ni vet att det finns lyckliga anledningar till att bosätta sig i ett nytt land. Det kan vara kärlek och en ny familj, det kan vara ett jobb och det kan vara ren nyfikenhet. Ni vet också att det finns migration som framtvingas av djupt tragiska orsaker – krig, fattigdom, förtryck och katastrofer. Erfarenheter som bara ni fullt ut förstår vidden av. Ni har valt att lämna ert gamla hemland för att ni tror att ni kan skapa ett bättre liv någon annanstans. För er själva, men kanske framför allt för era barn. Därför har vi också alla ett gemensamt uppdrag att se till att barnen får det bra.

I förra veckan besökte jag Lögarebergets montessoriskola i Mälarhöjden. En 0-5 skola med 154 elever, 16 nationaliteter. Elever från flera olika delar av staden, järvafältet, Farsta mfl områden möts och jobbar tillsammans. Tala om integration.

Att fånga upp alla elever i skolan – redan på grundskolenivå – är oerhört viktigt. Utmaningen är särskilt stor när det gäller barn som kommer hit mitt i grundskolan. Det är hart när en omöjlig uppgift att på några år lära sig så mycket så att de kan klara godkänt i alla ämnen vid grundskolans slut. Därför är regeringens initiativ att förlänga den obligatoriska grundskolan för elever som hamnat just i denna situation mycket välkommet. Vi måste bli mycket duktigare på att se till att alla elever får en bra grund med sig från skolan.

Min uppgift här idag är att dela ut årets Nelson Mandela-pris. Priset syftar till att uppmärksamma en person, ett projekt eller en förening som gjort något bra för ett mer integrerat Stockholm. Och årets pris handlar just om barn – barn från hela världen.

Astrid Lindgren sa ”Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel när de läser. Därför behöver barn böcker”. Årets Nelson Mandelapristagare Gunilla Lundgren har tagit detta ett steg längre. Varje människa har en berättelse värd att berätta och genom att skriva böcker tillsammans med svenska barn och unga från hela världen låter Gunilla Lundgren barn och unga i Rinkeby skapa mirakel också genom att skriva. Hon ger utrymme för barns och ungdomars känslor och tankar om deras upplevelser.

Gunilla Lundgren debuterade som författare 1972 med boken Maritza – en zigenarflicka – en bok som skrevs ihop med tre romska flickor i den skola i Rinkeby där Gunilla då var lärare. Sedan dess har hon skrivit ett tjugotal böcker tillsammans med barn och unga i Rinkeby. Just nu arbetar hon med en bok där 300 barn bidrar.

Gunilla har också bedrivit skrivarverkstäder för barn och unga och hon har sedan 1994 deltagit i ett spännande samarbete mellan barn, författare, pedagoger och fotografer i Sydafrika och i Sverige, ett samarbete som har resulterat i tre böcker. Gunilla har också en stor del i att Nobelpristagaren i Litteratur kommer till Rinkeby varje år och hon har – passande nog – skrivit en bok om just Nelson Mandela.

Gunilla har fått många utmärkelser. Bland dem finns Svenska Barnboksakademiens Eldsjälspris 1990, Gulliverpriset 1994, Årets Läsfrämjare 1999, Stiftelsen Abrahams Barns Integrationspris 2000, Stockholms stads hederspris 2003, Loris Malaguzzi-priset 2006, Örjan Lindberger – priset 2007 Från Stockholms Arbetareinstitutsförening, under våren har hon också tilldelats ett extra pris av Svenska Akademien ur Akademiens egna medel.

Hon är Hedersledamot Svenska Barnboksakademien. Akademien har också en Fantasiledamot Pippi Långstrump.

Med andra ord en mycket uppskattad person. Jag får be Gunilla Lundgren att komma upp på scenen.

/

 

 

Dagens SCB-undersökning visar glädjande siffror för Stockholm. Stockholmarna vill ha fortsatt alliansstyre. Även om detta är en undersökning som handlar opm riksplanet så ger detta i varje fall en god indikation på vad de anser om den nuvarande majoriteten i stadshuset.

En annan sak som är mycket glädjande är att det uppenbarligen inte finns något stöd för Sverigedemokraterna i Stockholm. Intressant är också Mp:s kraftiga tapp i såväl staden som i riket. Jag tror inte Mp-ledaren Daniel Helldéns utspel om att göra Förbifart Stockholm till partiets viktigaste fråga är någon framgångslinje.

Resultatet i Stockholm är också en god information till regeringen – ni har stockholmarnas stöd!

/

Läser i dagens DN att klottersaneringskostnaderna för har SL nu minskar. 2009 kostade klottersaneringen hela 152 miljoner kr mot förra årets 89 mkr. En alldeles utmärkt utveckling som visar att nolltoleransarbetet som SL har tillsammans med polisen och Stockholm stad fungerar, jag ör övertygad om att SL kan använda de pengar som de nu inte behöver lägga på klottersanering kan användas på ett bättre sätt än att som tidigare, göra rent efter personer som tar sig rätten att klottra på annans egendom.

Lyssnade idag på nye S-ordförande Löfven när han talade på Sthlms Handelskammare. Han talade om vikten av att Sverige var konkurrenskraftigt och att svenska företag måste vra konkurrenskraftiga. Om att IECD påtalat att den svenska innovationsförmågan måste öka och om hur det offenliga kan bidra till detta genom tex innovationsupphandlingar. Han talade också om vikten av att hålla ordning på ekonomin.Allt låter väldigt bra. Om jag hade haft möjlighet att ställa en fråga skulle det varit denna;

– Om nu innovationsupphandlingar och konkurrenskraft är så viktigt. Hur kommer det sig då att s i riksdagens trafikutskott, tillsammns med bl a Sverigedemokraterna, har beslutat att Trafikverket inte ska få upphandla drift och underhåll på järnvägsnätet?

Generaldirektör Gunnar Malm har gjort något så ovanligt som att skriva en debattartikel med anledning av detta beslut. Han konstaterar bland annat att om detta drivs igenom av s i riksdagen så innebär det att skattebetalarna får mindre för pengarna. hans enkla konstaterande är att när Banverkets produktionsenhet bolagiserades och underhållet började upphandlas i konkurrens sjönk kostnaderna med 25 procent. Det hade varit mycket intressant att höra Stefan Löfvens kommentar till (s) agerande i denna fråga, inte minst ur ett innovationsupphandlingsperspektiv.

Men kanske någon journalist kan ta bollen och ställa frågan till honom vid tillfälle.
/

Idag ägde det tredje mötet i en serie av runda bordssamtal ”Dubbelt upp 2020”. Temat denna gång var ”Åldrande befolkning och stor inflyttning – hur skapar vi tillväxt och jobb som klarar en dubbel utmaning?”

Företrädare från KI, KTH, Stockholm stad, näringslivet mfl var på plats. Diskussionerna var intressanta och tydliggjorde en del hinder som vi måste ta tag i för att skapa goda förutsättningar för att denna tjänstemarknad ska kunna utvecklas. Min inledning lyfte fram en del av de frågeställningar som måste hanteras. Jag bifogar delar av den nedan.

Välkomna till detta tredje möte med syfte är att stärka regionens konkurrenskraft genom att vi blir än bättre på att jobba tillsammans, akademi, stad/det offentliga och näringslivet. Vad har då de två tidigare resulterat i? Ett resultat är möten som ”cleantech möter byggherrar” i NDS, det är inskrivet i stadens budget att innovationsupphandlingar bör prövas. Vi förbereder nu en innovationstävling inom smarta transportlösningar. Tävlingen Open Stockholm Award har inneburit att staden har tillgängliggjort data för att underlätta för entreprenörer att utveckla nya affärsidéer. Prisutdelning sker på Stockholmsmötet i näste vecka.

Just nu växer Sthlm så det knakar, 55% av Sveriges befolkningstillväxt finns i vår region. Kompetensbehovet är stort inom flera branscher samtidigt som det är svårt att rekrytera.  Vi har kompetensbrist samtidigt som vi har arbetslöshet. Även om arbetslösheten inte generellt är ett stort problem i Sthlm så är det en oacceptabelt stor skillnad mellan de som är födda i Sverige och de med utländsk bakgrund.

 Men det är inte den utmaning som vi ska tala om idag. Jag har länge trott att äldrefrågor skulle komma högt upp på den politiska agendan, men det har inte varit så. Nu har vi fått en debatt och vi vet att utmaningen blir allt större på äldreomsorgsområdet.

2030 beräknas 1/5 av stadens befolkning vara över 65 år. 2010 var det över 100.000 personer i Stockholm stad som var över 65 år. Vi blir äldre och vi håller oss friska längre. Tiden som tillbringas på ett äldreboende har minskat kraftigt och är nu nere på ett par månader i Sthlm.

 De gemensamma utmaningarna är många, samtidigt finns det många möjligheter. Stockholm har goda förutsättningar tack vare god innovationskraft, duktiga life science – och ICT-företag och välrenomerade akademier. Vi inom det offentliga ser utmaningarna och kan identifiera dem. Men vi är långt ifrån bäst på att hitta lösningarna – tvärtom – där behövs alla goda krafter. Genom att ta sig an utmaningen på ett klokt sätt, att se till att var och en fokuserar på det som den är bäst på kan vi skapa riktiga vinna-vinna situationer. Forskning och akademi kan visa framtidens lösningar, företagen kan utveckla nya idéer, det offentliga kan utöver att identifiera och beskriva behoven också bidra till att skapa ett riktigt bra klimat för forskning, innovation och för företag att växa.

 Äldreomsorgssituationen är inte unik för Sverige. Det innebär att vi hittar  bra lösningar så ger det också möjligheter för företagen att sälja sina tjänster i andra länder. Eftersom det är viktigt för våra svenska bolag att snabbt nå internationella marknader så är detta en väsentlig aspekt. Vi vet också att de stora aktörerna som t.ex. Ericsson och IBM som finns här i Kista är mycket viktiga för samhällsbyggandet.

 Företaget Kairos Future har ett projekt som heter Opinion Hälsa, Mats Olsson, projektledare, konstaterar att äldreomsorgen har stora problem att locka kompetent personal och vårdens resurser är mer begränsade än de me­dicinska möjligheterna. Därför är nya tekniska lösningar räddningen. Om personalen används där den bäst behövs har vården och omsorgen chans att klara sitt uppdrag. Ny teknik skulle kunna hantera personalunderskotten. Apparater kan vaka över sjuka människor i hemmet och att det är tekniker och inte vårdutbildade som åker runt och kollar att allt är okej. En GPS i armbandsuret gör det lätt att hitta den som ofta går vilse. Sensorer i mattor kan läsa av hur människor går. Då kan en dator tidigt upptäcka förändringar som till exempel är tecken på annalkande fallolyckor. Sådant kan skapa trygghet både för brukare och anhöriga. Men är detta en lösning som kan omfatta alla?

Enligt Mats Olsson behöver vården och omsorgen skapa fler testmiljöer och pröva sig fram. Undersöka nyttan med ny teknik, säkerheten och hur integriteten påverkas. Är detta ett behov som även finns i Stockholm eller har vi redan svaret på frågorna?

Den välinformerade och krävande patienten är här och han/hon förväntar sig betydligt fler digitala lösningar. Och vid läkarbesöket har hon med sig både sjukdomshypotes och förslag på åtgärder.

Redan idag brukar var tredje patient själv föreslå en behandling. Om tio år kommer en majoritet av patienterna att söka information på nätet och delta i diskussionsgrupper där personer med samma sjukdomar delar med sig av tips och erfarenheter. De kommer också att samla information om sitt eget hälsotillstånd, mata in det i dataprogram och servera läkaren kurvor och staplar.

Numera finns det möjligheter att hantera enorma datamängder vilket med all säkerhet kommer att revolutionera vården och omsorgen. Snart kanske datorn ställer diagnos både snabbare och tillförlitligare än doktorn, eller vad säger IBM? Vad säger Watson?

Möjligheterna finns där och samtidigt vet vi av erfarenhet att det kan vara tungrott att införa ny teknik i vården och omsorgen. Många måste förändra sig, jobbet och rollerna i systemet påverkas. Utveckling triggar också motkrafter. Hur bra är vi på att hantera detta i staden?

Omsorgssystemet är ofta redan utvecklat och komplicerat vilket gör att det svårt att vidareutveckla. Det innehåller också mycket kunskap, även om den har åldrats. Så att införa ny teknik kan vara svårt, men att mönstra ut de gamla metoderna kan vara ännu svårare.

Mycket kan med säkerhet mötas med åldersteknik och innovationer.Men det handlar också om attityder. För 40 år sedan var det kommunala ålderdomshem och sjukhem som var lösningen. Den modellen är historia. Framtidens äldre kommer att ha helt andra krav och vara betydligt bättre informerade. Det ser vi redan nu.  Klarar den kommunala verksamheten av att leva upp till dessa krav och önskemål? Är det kanske så att upphandling är en förlegad metod och att vi måste hitta helt andra modeller i framtiden? Är det kanske till och med så att det är ett förlegat synsätt att skilja ”äldreboende” från vanligt boende?

 Så för att avsluta. Om det nu stämmer – att inom 10 år kommer en majoritet av patienterna att söka information på nätet, delta i diskussioner och dela med sig av erfarenheter och tips. Vad innebär detta för den kommunala äldreomsorgen? Hur stimuleras mångfald av tjänsteföretag på detta område som skapar tillväxt och nya jobb?

 /

Vid tisdagens arbetsmarknadsnämnd utsågs Gunilla Lundgren till årets Nelson Mandela pristagare. Gunilla har under många år jobbat med ungdomar i Rinkeby. Hennes projekt att skriva böcker tillsammans med svenska barn med invandrarbakgrund, jobba med skolor och initiativet att bjuda Nobelpristagarna till Rinkeby är bara några exempel på utmärkta initiativ från Gunilla. Allt i syfte att öka kunskapen och förståelsen mellan människor i Stockholm, Sverige och bl a Sydafrika om dess olika kulturer.

Den 6 juni har jag det stora nöjet att överlämna priset till henne i samband med den traditionella medborgarskapsceremonin i stadshuset.

 

I förra veckan noterade jag att polisen gjorde kontroller av friåkarna vid Klarabergsviadukten/Centralen. Idag meddelade Radio Stockholm att det var fem taxiförare som blev av med körkortet och en efterlyst person hittades. Kontrollen gjordes tillsammans med skattemyndigheten, försäkringskassan och kronofogdemyndigheten. En utmärkt kvittering av det runda bordssamtal som genomfördes för en dryg månad sedan på mitt och landshövdingens initiativ med taxibranschen och ansvariga myndigheter i form av polisen och Transportstyrelsen. Mer aktiviteter av denna sort så kan vi vara en bit på väg för att få bort de oseriösa aktörerna på taximarknaden.

/

Idag har jag talat på Vattenstämman i Stockholm över rubricerade ämne. Stockholm gör mycket på detta område vilket är naturligt pga vår lokalisering mellan Mälaren och Saltsjön. Redan för flera år sedan inledde staden ett samarbete med SMHI för att ha bra framförhållning när det gäller samhällsplaneringen och vattenfrågorna. 

Stadens arbete idag kan delas in i tre delar

1. ökade vattennivåer i Mälaren, (kort sikt)

2. saltvatteninträngning i Mälaren på lång sikt

3. dagvattenhantering på lång sikt.

Nya Slussen är en viktig del i detta arbete. Översvämningsrisken kring Mälaren beror på att avbördningen från Mälaren är för liten. Den måste ökas från dagens knappt 800 m3/s till ca 2000 m3/s. Ansökan om en ny vattendom är inlämnad men den frågan hänger givetvis intimt samman med utformningen av Nya Slussen. Därför är överklagningsprocessen ett stort bekymmer i detta sammanhang. Det är mycket angeläget att snarast få öka avbördningen från Mälaren. Dagens situation är en risk för hela mälarregionen eftersom översvämningar riskerar att dra ner föroreningar i dricksavattentäkten Mälaren och riskerar också VA-systemen i kommuner runt Mälaren. Ju fortare en ny vattendom och Nya Slussen kan vara på plats,ju mer minskas dessa risker.

 Saltvatteninträngningsfrågan hänger också ihop med Nya Slussen.  Idag sker det sällan saltvattenträngning i Mälaren och när det sker kan den hanteras utan ökade risker för dricksvattnet.  Skulle havsnivåhöjningen blir större än landhöjningen ökar dock risken för inträngning. Analyserna kring Nya Slussen tyder på att detta inte kommer att ske under de kommande 100 åren. Men om SMHIs maxscenario inträffar bör Mälarens reglering på nytt ses över runt 2050-2060.

Stadens nya miljöprofilområde Norra Djurgårdsstaden har bland sina mål för klimatanpassning att dagvattensystemet ska klara kraftiga regn och ökad nederbörd samt att dagvatten ska ses som en resurs. Avrinningsytorna planeras för att omhänderta kraftiga nederbördsmängder och de ska leda vattnet till ytor med vattenhållande förmåga där de tex kan bevattna träd. Övriga mål kring klimatanpassning i området rör tex att husen placeras +2,3 meter över havsnivån, det ska finnas grönska på tak, väggar, gårdar. Parker ska ge skugga, svalka, absorberar regn och koldioxid. Urbana våtmarker ska anläggas och ekar planteras. En grönytefaktor tas fram utifrån varje etapps naturliga förutsättningar som vägledning för utformning av utemiljön.

Sammantaget har vi en god beredskap för det som många talar om, varmare och blötare klimat, kraftiga regn. Stockholm Vatten har också ändrat sitt regelverk när det gäller självfall till avloppsnätet för att minska risken för källaröversvämningar för fastigheter längs Mälarens stränder. Anslutningsnivåerna har höjts med ca 60 cm.

/

Igår släppte Länsstyrelsen i Stockholm rapporten Unga som varken arbetar eller studerar. Rapporten visar att andelen unga i Stockholm som inte går att återfinna i jobb, studier eller annan verksamhet har ökat under perioden 2007 till 2009. Detta intervjuas jag om i dagens Metro. Detta har också uppmärksammats av Karin Rågsjö (V) som menar att jag ”sviker Stockholms unga”.

Ibland går det lite väl fort när oppositionen ska ut och kritisera och söka medial uppmärksamhet. Karin Rågsjö är vice ordförande i arbetsmarknadsnämnden och som sådan borde hon känna till att nämnden inrättades 2011 och det är sedan dess som jag är ordförande. Rapporten pekar på en utveckling som skett 2007-2009, dvs flera år innan jag blev ansvarigt borgarråd för arbetsmarknadsfrågorna och uppföljningsansvaret för 16 – 19-åringar.  

Med detta sagt vill jag understryka att rapporten tar upp ett allvarligt problem. För många unga mellan 16 och 24 står fortfarande utanför idag och där delar jag Karin Rågsjös oro. När ansvaret låg på Utbildningsnämnden var det Gymnasieslussen som arbetade med att försöka slussa tillbaka de aktuella ungdomarna till studier. Gymnasieslussen har fortfarande en del i detta arbete, men i och med att Arbetsmarknadsnämnden har fått det övergripande ansvaret för frågan har också de verktyg vi har att tillgå mångdubblats. Idag finns ett större samarbete med stadsdelsnämnderna i det uppsökande arbetet och vi har samlat alla de verksamheter som ryms inom ramen för arbetsmarknadsnämnden för att på bästa sätt hjälpa de ungdomar som hamnat utanför tillbaka till jobb eller studier. Mycket återstår att göra, men till skillnad från Karin Rågsjö anser jag att vi idag har ett betydligt mer strukturerat arbete riktat mot dessa unga än vi hade mellan 2007 och 2009.

Läs mer om stadens arbete på webben.