Ulla Hamilton om…..

Utredningen ”En mer likvärdig skola” kom nyligen med förslag som enligt utredaren ska minska skolsegregationen och förbättra resurstilldelningen till grundskolan. Det ska ske genom att bl a förbjuda friskolor att ha kö, införa lottning och kvoter och lottning för att alla skolor ska ha en  allsidig social sammansättning och genom att alla ska välja skola. Det senare är bra. Utredningen menar att familjebakgrunden har fått ökad betydelse för hur det går för eleverna i skolan.

Fokus i utredningens förslag är ett förändrat statligt resursfördelningssystem till skolhuvudmännen, krav på att alla skolor ska ha en allsidig social sammansättning, en omfattande myndighetsomorganisation där regionala skolmyndigheter bl a ska ta ansvar för skolvalet, godkänna skolhuvudmännens kriterier för urval för skolplacering och kommunerna ska få möjlighet att sänka skolpengen till friskoleelever. Konkreta förslag på hur man ska se till att kvaliteten och därmed också kunskapsresultaten ökar i de skolor som har låg kvalitet, och som ju är en anledning till att skolan brister i likvärdighet, saknas dock. Detta trots att det är väl känt vad som kännetecknar framgångsrika skolor. Det handlar om vikten av gott ledarskap, systematiskt kvalitetsarbete, höga förväntningar på alla elever och på alla medarbetare samt ett väl utvecklat lagarbete/kollegialt samarbete på skolan.

IFAU, vid Uppsala universitet, kom nyligen med en rapport som ger en lite annan bild. De menar att de ökade resultatskillnaderna mellan landets skolor beror på förändrad elevsammansättning. Analysen baseras på forskning som går 30 år tillbaka i tiden, dvs före friskolereformens genomförande. Intressant i IFAUs rapport är också att de konstaterar att skolor med svagare skolresultat får mer resurser men resultaten blir uppenbarligen inte bättre. Det väcker frågan hur resurserna används. Vad gör de skolor som har ungefär samma utmaningar i form av elevunderlag men uppenbarligen lyckas bättre? Svarat på den frågan saknas i utredningen ”En mer likvärdig skola”. Det kanske finns i IFAUs rapport?

IFAU skriver i sitt pressmeddelande:

Idag skriver jag och Per-Arne Andersson SKR om regeringens proposition om fjärr-och distansundervisning. Om det förslaget går igenom i riksdagen så innebär att det tas stag tillbaka i möjligheterna att bedriva fjärr- och distansundervisning jämfört med idag. Det vore inte bra. Läs vår artikel här.

Den nyss presenterade utredningen om en likvärdigare skola hävdar att det är kommunerna som står risken för fluktuationer i elevunderlaget och det innebär att det måsta vara möjligt för kommuner att göra avdrag från friskoleelevers skolpeng för den ”extra kostnad” som detta medför för kommunerna. Som grund för detta har utredningen tittat på elevfluktuationer för barn 6-15 år under tidsperioden 1957-2017.

Friskolereformen beslutades då antalet elever låg i bottenläge enligt denna graf. Det innebär att friskolehuvudmän har varit med under ca 1,5 cykel, 2 uppgångar och en nedgång. 2001 var ett sådant toppår enligt Figur 1. Tittar vi på hur elevfördelningen ser ut enligt Skolverkets statistik sedan dess mellan fristående och kommunala skolor så ser det ut enligt följande (röda siffror = minskning):

Tittar vi på den ökning av elevantalet som skett i grundskolan sedan elevuppgången 2010 så kan vi konstatera att friskolorna har tagit en större andel av elevökningen än friskolornas totala andel av antalet elever (ca 15 procent i grundskolan). Samtidigt vet vi att skolpengen till elever i friskolor är ca 10-12 procent lägre än till kommunala skolor.

En kommun kan öppna/stänga/utöka skolor, årskurser, program och lokaler utan att fråga någon. Fristående huvudmän är däremot är begränsade till vad som anges i Skolinspektionens tillstånd och behöver söka nya tillstånd om man behöver starta en ny skola – eller t.o.m en filial till en skola. Det är en process som tar minst ett år. Trots denna tröghet i systemet så visar ovanstående tabell att det har funnit en stor vilja bland friskolehuvudmännen att ta en allt större andel av elevökningen. Det finns dock en gräns även för detta då det till slut blir svårt att utöka verksamheten och kunna ta emot fler elever när så behövs, eftersom både lokalerna och lokalersättningen begränsar möjligheterna.

Friskolorna har en fortsatt ökning av antalet elever även när det totala antalet grundskoleelever har minskat. Detta är en effekt av att människor har gjort ett aktivt skolval och borde inte leda till att friskolor ”straffas” för att de är mer populära än kommunala skolor. Frågan inställer sig också hur den ökade lediga kapacitet som minskningen av elevantalet i kommunala skolor innebar hanteras lokalt.

Även friskolor måste ha en beredskap för att hantera minskade elevantal. Friskolor kan inte, till skillnad från kommunala skolor, gå med underskott. Skolinspektionens granskning av friskolehuvudmännen innebär också en kontroll av ekonomin för att säkerställa att den faktiskt är hållbar. Därför är kravet på lika villkor för så avgörande för friskolor.

I stället för att påstå att friskolor inte tar ansvar för elevfluktuationer (vilket ju är fel som visas ovan) så skulle utredaren ha kunnat välja att konstatera att Skolinspektionen bör lätta på sina bestämmelser för godkännande av utökningar. Det kan ske t.ex. genom att en skolenhet kan utvidgas och ha större avstånd emellan byggnaderna eller genom att det blir lättare för en befintlig huvudman att starta ny enhet för att möta behovet av ökad flexibilitet i elevmottagandet.

Förbundet tog ett initiativ när det gäller frågan att bidra för att kunna ta emot nyanlända elever i samband med den kraftiga ökningen av antalet flyktningar hösten 2015. Vi fick gehör för en kvot men tyvärr måste vi konstatera att så som systemet fungerar ”äger” kommunen helt och hållet denna fråga. För att nyanlända elever ska kunna ta del av en plats krävs det att de är informerade om möjligheten att välja skola. Vi har framfört önskemål till kommuner om att denna information ska ske men tyvärr valde många kommuner att själva ta om hand dessa elever. Det faktum att det innebär ett stort ekonomiskt tillskott kan möjligen påverka attityden från kommunernas sida i denna del.

Kommunerna har betydligt större möjligheter att vara flexibla än fristående huvudmän, såväl i upp som i nedgång av elevantalet. Tex så krävs det oftast inte bygglov för en kommunal skola att sätta upp en paviljong, det måste däremot friskolor ansöka om.

Kommunala skolor har rätt att ställa av lokaler och inte ta med kostnaderna i beräknings-underlaget för skolpengen till friskolor. Detta enligt en rättspraxis från Kammarrätten i Göteborg. Det visar också att kommuner enklare kan anpassa lokalkostnader efter elevfluktuationer än friskolor.

Således – det finns inte någon grund för att påstå att friskolor inte tar ansvar vid elevfluktuationer. Det är många friskolor som har avlastat kommuner investeringskostnader för nya skolor under de senaste 10 åren. Det vet kommunala företrädare. Det behövs många nya skollokaler under de kommande 10-15 åren. Många kommuner skulle gärna ser att friskolorna hjälper till i detta arbete. Men om utredarens förslag blir verklighet så kommer detta inte att vara möjligt.

För mig är det ofattbart att regeringsföreträdare uppenbart är beredda att kasta bort denna möjlighet att jobba tillsammans för att klara ökningen av elevantalet. Det rimliga i denna tuffa situation vore att göra  gemensam sak för att lösa den fråga i stället för att driva förslag som innebär att de som väljer en friskola ska straffas med en lägre skolpeng och att det blir ekonomiskt orimligt för en friskolehuvudman att investera i nya skolor?

Jag skriver idag i Altinget. Artikeln kommer här.

Om förslagen i Likvärdighetsutredningen blir verklighet kommer det att innebära dramatiska förändringar, tvärtemot vad företrädarna för utredningen verkar vilja påskina.

Utredningen om en mer likvärdig skola föreslår en lösning som kombinerar skolval med det de ser som likvärdighet, det vill säga hur elevsammansättningen på skolor ska vara. I kombination med en justerad skolpengsnivå för friskolor, förstås framräknad helt utan ideologiska glasögon, ska en bättre blandning av elever uppstå på skolor.

Begreppet segregation kan tolkas på olika sätt men utredaren menar att ”Alla enheter som skiljer sig från snittet i området är segregerade.”. Det är en viktig aspekt att beakta.

Dramatisk förändring

Vi kunde dessutom nyligen läsa i Altinget att företrädare för utredningen beskriver förslagen som en renovering snarare än ett paradigmskifte. En försåtlig beskrivning. Ett införande av ett stort antal nya regionala skolmyndigheter är ingen liten sak och för såväl föräldrar som vill påverka sina barns skolgång som för friskolor och kommunala skolhuvudmän blir dessa förslag en dramatisk förändring och inget annat.

Oförutsägbart

Blir utredningens förslag verklighet så blir det ett förbud mot köer, den relativa närhetsprincipen ska finnas kvar och regionala myndigheter ska överpröva kvotsystem.

Kvoter och urvalskriterier kan komma att skilja sig mellan olika kommunala skolor och vara olika för friskolor. Ett system som för den enskilde kommer att göra det svårt att förutse på vilken skola barnet får sin placering.

Lägre skolpeng

Förslaget ger även kommuner fria händer att börja göra avdrag för deras så kallade ”större uppdrag” då de, enligt utredningen, till skillnad från friskolor måste hantera förändrade elevkullar.

Att öppna för att göra avdrag för något som inte ingår i beräkningsunderlaget för skolpengen är en intressant innovation. Förslaget öppnar för att de elever som väljer en friskola får en lägre skolpeng.

Detta innebär också att den enskildes möjlighet till alternativ till den kommunala skolan nu helt kommer lämnas till din kommuns lokala majoritets välvilja. För den kommun som vill kommer det att vara lätt att få vilken friskola som helst att gå i konkurs.

Sämre villkor

Att kommuner som är friskolekritiska skulle göra en balanserad beräkning, eller ta med den rad saker som friskolor sedan länge påpekat ligger till deras nackdel, är knappast troligt.

Som exempel där friskolor har sämre villkor än kommunala skolor kan nämnas schablonavdrag för moms, hyressättning eller friskolors ständiga kamp för att attrahera elever där de till skillnad från kommunala skolor inte kunnat luta sig tillbaka på närhetsprincipen.

Stora orosmoln

För den som oroande sig för att deras skola skulle klara Reepalus vinstbegränsningar för något år sedan finns nu minst lika stora orosmoln på himlen.

En friskola, oavsett om det är ett aktiebolag eller en stiftelse, kommer precis som vilket företag som helst inte att klara en minskad ersättning motsvarande tre gånger storleken på den genomsnittliga marginalen. Den är nämligen cirka fem procent i friskolesektorn.

Eleven som utgångspunkt

Förslag som dessa kommer i grunden från ett motstånd mot friskolor och en syn på likvärdighet som vi och många med oss inte delar. Det finns stora kvalitetsskillnader mellan skolor i Sverige.

Frågan om likvärdighet måste ta sin utgångspunkt i elevens behov. Inte i ett uppifrån-perspektiv, där politisk styrning ska sammanföra individer som representanter för en grupp.

Det som ger eleven chans till goda kunskaper är en utbildning med hög kvalitet, som har höga förväntningar och kompenserar för sämre förutsättningar hemifrån.

 

Idag har regeringens utredare Björn Åstrand överlämnat sitt förslag till Anna Ekström. Hans uppdrag handlade om att öka likvärdigheten i den svenska skolan. Även om svensk skola, tillsammans med Danmark, är den skola som har 4:e ”bästa blandningen” av elever och skillnaden mellan skolor ligger långt under OECD-genomsnittet så klarar skolan inte av det kompensatoriska uppdrag. Det har svensk skola egentligen aldrig gjort. Det handlar om att oavsett vilken bakgrund eleverna har så ska skolan kunna kompensera för det och ge en bra utbildning och goda kunskaper inför vuxenlivet.

Familjebakgrunden har alltjämt stor betydelse för elevernas resultat. IFAU har bl a konstaterat, att ” för svenskfödda elever tycks familjen förklara ungefär lika mycket av skillnaderna i resultat i dag som för 20 år sedan. Sett till hela elevpopulationen har dock familjebakgrundens betydelse ökat. Denna ökning hänger samman med en växande andel utrikes födda elever, och att en större andel av de invandrade eleverna har invandrat efter skolstart.”  Skillnaden mellan bra och dåliga skolor har också ökat i Sverige, även om vi jämfört med andra länder har liten skillnad. Utredaren föreslår nu en stor omorganisation av Skolverket, friskolor ska förbjudas att ha kö och kommuner ska få möjlighet att få göra avdrag på skolpengen för sitt myndighetsuppdrag för skolplikt (en kostnad som inte ingår i beräkningsunderlaget för skolpeng.) Effekten av det blir att elever som väljer friskolor får en lägre skolpeng än om hen väljer en kommunal skola.

9 av 10 elever som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet har gått i kommunal grundskola. Vi vet att det finns skolor som har problem med kvaliteten. Vi vet att närhetsprincipen för skolplacering gör att boendesegregationen får ett starkt genomslag i skolan. Det är skälet till att förbundet sedan flera år har drivit frågan att alla ska välja skola. Nu föreslår utredaren att alla ska göra en skriftlig ansökan om skolplats, ett skolval. Det är bra och välkommet. Men när det gäller urvalet till kommunala skolor så är det alltjämt en sk relativ närhetsprincip som styr skolplaceringen. Kö ska inte vara tillåtet för friskolor och utredaren vill att det ska finnas ett antal olika kvoter – beslutade av riksdagen – som skolhuvudmännen kan välja bland för urvalet till skolan. En sådan kvot är lotten. Ett krav är också att skolan ska ha en allsidig social sammansättning av elever, en politisk styrning av skolvalet. Vad det faktiskt innebär för den enskilda skolan menar utredaren kommer att skilja från skola till skola, beroende på de lokala förutsättningarna. Det riskerar alltså att bli ett skolval som blir väldigt svårt att förutse utfallet av. Dessutom ska det inte vara möjligt att överklaga den regionala skolmyndighetens beslut om skolplacering.

Vi har kommenterat förslaget med att den blev knappt en tummetott för individen i klassrummet men en boxhandske mot friskolorna. Det säger vi för att vi hade stora förhoppningar. Det här var en utredning som skulle öka förutsättningarna för att klara det kompensatoriska uppdraget (likvärdigheten), höja kvaliteten och därmed bidra till att fler unga lämnar skolan med goda förutsättningar för vuxenlivet. Tyvärr tvingas vi nu konstatera att det blev minst ett dussin nya skolmyndigheter och individperspektivet lyser med sin frånvaro. Fixeringen vid att det är friskolorna och skolvalet som är problemet i svensk skola fortsätter. Man kan undra hur skolresultaten och skolkvaliteten hade varit i Sverige om vi inte hade haft friskolor. Man kan också undra över hur resurserna i skolan används. Utredarens kommentar kring resursfördelningen är intressant i sig:

”Men, eftersom enskilda huvudmän gör vissa överskott är deras totala resurs i genomsnitt över tid något mer generös än den kommunala verksamhetens.”

För att friskolor använder resurserna mer effektivt så ska de straffas och de elever som väljer en friskola ska få lägre skolpeng än den som väljer en kommunal skola. I utredarens uppdrag ingick att titta på hur finansieringen tar hänsyn till elevers behov, skolors förutsättningar för en likvärdig utbildning och om resursskillnader påverkar kunskapsresultaten. Om det visar sig att resursskillnaderna behöver minska för att förbättra kunskapsresultaten så skulle åtgärder föreslås. Åstrand konstaterar själv att det inte går att visa att resursskillnaderna påverkar kunskapsresultaten men kommer trots det med en rad genomgripande förslag.

Låt oss hoppas att många inser att detta utredningsförslag knappast är lösningen för att svensk skola ska lyckas med det kompensatoriska uppdraget. Det är fokus på kunskapsresultaten och vad som händer i klassrummet som är det viktiga. Det behövs ingen stor omorganisation av Skolverket för att åstadkomma detta fokus. Det är bara att sätta igång och jobba – ta lärdom av de som lyckas, oavsett elevsammansättning.

Läs vårt pressmeddelande här

Läs vår debattartikel i SvD här

DN hade nyligen en artikel där Anna Ekström och Heléne Hodges rektor för Hjulsta grundskola, den skola i Stockholm vars elever gick ut nian med lägst betyg förra året, samtalade. Det är en intressant artikel på många sätt. Inom kort kommer det att överlämnas en utredning till Anna Ekström – ”Utredningen om en mer likvärdig skola”. Hon har talat länge om denna i olika sammanhang och det ska bli intressant att se vad utredaren kommer fram till. Förhoppningsvis blir det fokus på vad som krävs för att öka kvaliteten och därmed skolresultaten i svensk skola, oavsett vad eleverna har för bakgrund.

I artikeln i DN konstaterar utbildningministern; ”Ser man till den senaste Pisa-undersökningen är det uppenbart att kunskaperna i den svenska skolan går åt rätt håll, samtidigt som det är en lika tydlig larmsignal att likvärdigheten mellan skolorna fortsätter gå åt fel håll.”. Hon tillägger också att ”…  men det är också ett jättestort problem i sig att vi fått en så stark uppdelning mellan skolorna.”

Hur ser det då ut i svensk skola enligt Pisa-undersökningen som kom strax innan jul? Har vi en stark segregering, försämras likvärdigheten?

Av Skolverkets rapport om PISA 2018 framgår det att ”Sverige ett genomsnittligt land utifrån PISA:s likvärdighetsindikatorer ”. För Sveriges del gäller att:

• Andelen elever som inte når upp till nivå 2 i läsförståelse är lägre än genomsnittet för OECD.
• Betydelsen av socioekonomisk bakgrund ligger på OECD­-genomsnittet för samtliga 3 indikatorer (effekt, styrka och resilience).
• Effekten av skolors socioekonomiska sammansättning skiljer sig inte från OECD­-genomsnittet.
• Spridningen i skolors socioekonomiska sammansättning (skolsegregationen) är lägre än i OECD som helhet. Sverige har 14 procent (13,3 2015), att jämföra med OECD-genomsnittet på 24 (23,5 2015). Det innebär att Sverige, tillsammans med Danmark, är det land som har 4:e ”största blandningen” av elever i sina skolor. Detta innebär dock inte att det inte finns skolor som har en stor andel elever med utländsk bakgrund från lågutbildade hem. Det gäller framförallt kommunala skolor där boendesegregationen får fullt genomslag.
• Den totala variationen i resultat i läsförståelse ligger över OECD­-genomsnittet.
• För mellanskolvariationen, måttet på hur stor skillnaden är i resultat mellan skolor i ett land ligger Sverige på 16 % (16 2015). Det är betydligt under OECD-genomsnittet som är 30 (30,3 2015). 7 OECD-länder har mindre skillnad än Sverige.

Sverige har således bättre värden än OECD­-genomsnittet på tre av åtta indikatorer, sämre på en indikator och på OECD-nivå på övriga fyra.

Skolverket konstaterar också i sin PISA rapport 2018 att den genomsnittliga nivån på elevernas kunskapsnivå i läsförståelse inte skiljer sig signifikant från PISA 2000. Däremot finns det en större spridning mellan elevers resultat nu jämfört med då. När det gäller resultaten i matematik och naturvetenskap är resultaten 2018 nära de som var 2003 (första gången som matematik mättes) och 2006 (första gången som naturvetenskap mättes). Det vill säga resultaten 2018 är i stort sett på samma nivå som före nedgångarna 2009 och 2012.

Men tittar vi på hur stor andel av de svenska 15-åringarna som inte klarar OECD:s lägsta prestationsnivå så visar det att det återstår mycket för att höja kunskapsresultaten.

Det finns alltså en hel del att göra för att öka kunskapsresultaten än mer. Det är alldeles för många som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet.  Låt oss fokusera på vad som händer i klassrummet och sluta stirra oss blinda på vad eleverna har för bakgrund. För att citera Hjulstaskolans rektor; ” Det blir även väldigt stigmatiserande när man pratar om ”utanförskapsområden” och liknande. Man får en etikett som jag märker präglar många i Hjulsta, man tror att möjligheterna per automatik är begränsade för att man bor i ett visst område eller går på en viss skola. Det blir ett mentalt hämmande tänk som vi måste komma bort från.” Hon fortsätter; ”Vägen kan vara krokig och se olika ut, men man får aldrig ge upp för förr eller senare så hittar man rätt. Återigen måste vi komma bort från etiketterna och inte prata om bättre eller sämre, utan olika. Alla kommer inte få A i alla ämnen, men alla är bra på någonting och samhället behöver ju ett brett spektrum av kompetens.”

Visst kan pengar spela roll, och visst spelar det roll hur resurserna används. Men för att minska utanförskapet och förbättra likvärdigheten, så handlar det också om att ha höga förväntningar på alla elever, och att fokusera på kunskapsförmedlingen. Hjulstaskolan verkar vara på rätt väg då fler elever blir behöriga till gymnasiet. Rektorns inställning till sitt arbete och därmed också lärarnas, är en viktig framgångsfaktor.

Att framställa svensk skola som att den är sämre än vad den är knappast någon framgångsfaktor. Pisa visar att vi är på rätt väg. Låt oss fortsätta och fokusera på systematiskt kvalitetsarbete, ledarskap och höga förväntningar på alla elever oavsett bakgrund. Och se till att de elever som visar sig behöva stöd och hjälp också får det – oavsett bakgrund.

/

 

 

 

En sanning för vissa är – har du en bra story – kontrollera aldrig fakta. Det gäller särskilt om det handlar om att hoppa på friskolor, i synnerhet om friskolor är populära och eftertraktade som Internationella Engelska Skolan. Dagens Nyheter hade igår en nyhetsartikel där de hävdade att friskolan får rabatt, idag hade de en ledare där ledaren lutar sig mot en ”rapport” som skrivits av de som drog igång detta påstående i november 2019. En enkel koll från DN:s sida kring hur lagstiftningen ser ut på detta område hade klargjort att regelverket när det gäller lokalkostnader slår åt båda håll. Jag rekommenderar till exempel ett besök på SKR:s hemsida. 

På frågan ”Vår kommun har byggt flera nya grundskolor de senaste åren, och vår genomsnittliga lokalkostnad per elev har därmed ökat kraftigt. Vi tycker därför att det är rimligt att framöver ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader istället för som idag baserat på genomsnittsprincipen, annars blir de överkompenserade.Kan vi göra så och vad händer om de enskilda huvudmännen inte godtar detta?” får frågeställaren följande svar från SKR:

Det är möjligt att ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader istället för kommunens genomsnittliga kostnader, om det finns särskilda skäl att göra så. Sedan den 1 mars 2018 står det i skol- respektive gymnasieförordningen (14 kap 6 § respektive 13 kap 5 §) att vid prövningen av om det finns särskilda skäl ska hänsyn tas till om skillnaden mellan hemkommunens genomsnittliga lokalkostnader och den enskilde huvudmannens faktiska kostnader är betydande på grund av kommunens investering i nya lokaler eller renovering av befintliga lokaler. SKL:s bedömning är att en kommun som överväger att övergå till att ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader tydligt bör kunna visa att dess genomsnittliga lokalkostnader inte är rättvisande. Det kan förslagsvis göras genom jämförelser med vad kommunen hade för kostnader tidigare och vad den har efter nybyggnation/renovering. Eventuellt kan även genom jämförelser med liknande eller närliggande kommuner göras. SKL bedömer det också som viktigt att informera enskilda huvudmän om övergången i god tid. Om en enskild huvudman anser det felaktigt av kommunen att ersätta för faktisk lokalkostnad kan den överklaga kommunens bidragsbeslut i sedvanlig ordning.

Och som jag konstaterade i mitt blogginlägg i november så har vare sig Trelleborgs kommun eller de andra som använt samma regelverk gjort något fel. Men för att inse detta måste man ju kontrollera vad som gäller. Till detta kan läggas att de flesta vet att det som kommunen bygger oftast blir oerhört mycket dyrare än om en privat aktör bygger. En friskola har ju allt intresse i världen att se till att byggkostnaderna blir så låga som möjligt då man ju inte är momspliktig. .

Misstänkliggörandet av friskolor tar aldrig slut

Det är hårt tryck på många skolhuvudmän dessa dagar. Oron är stor för virusets framfart. Det faktum att Norge och Danmark har beslutat att stänga sina skolor gör inte att trycket direkt blir mindre på skolorna i Sverige.

Regeringen har nu fattat beslut om en förordning som klargör när en skolhuvudman kan stänga en skola och vad som då gäller. Det är alltså inte så, som många verkar tro, att skolhuvudmannen utan vidare kan besluta om att stänga en skola.

Den förordning som regeringen har beslutat om kan tillämpas i fyra olika situationer. Det handlar om när en huvudman på grund av coronaviruset håller eller har hållit en skola stängd:

• på grund av att en så stor andel av personalen är frånvarande med anledning av coronaviruset att det inte går att bedriva verksamheten,
• efter samråd med smittskyddsläkare för att motverka smittspridning,
• därför att skolan ligger i ett område som Folkhälsomyndigheten beslutat ska vara avspärrat, eller
• på grund av en rekommendation från Folkhälsomyndigheten.

Om någon av dessa förutsättningar är för handen så kan skolan stängas och då kan alltså resten av förordningen tillämpas. Det handlar om att ge huvudmannen en ökad flexibilitet för att säkerställa att alla elever får den undervisningstid som eleverna har rätt tid, trots att skolan är stängd.

Förbundet välkomnar tydligheten i förordningen. Vi konstaterar samtidigt att det alltjämt är ett stort tryck på skolhuvudmännen med anledning av den oro som coronaviruset orsakar. Vi har råd kring hur skolhuvudmän kan hantera olika situationer i skolan på vår hemsida.

Folkhälsomyndigheten är den myndighet som har sakkunskapen och vars rekommendationer alla måste luta sig mot men många skolhuvudmän vittnar om att det är svårt att komma i kontakt med myndigheten för att få stöd i sina bedömningar. Skulle man inte kunna inrätta en ”het linje” för bara skolhuvudmän så de kan komma i direktkontakt med myndigheten och få ställa sina frågor? Då skulle ju också myndigheten får en bra bild av vad det är för frågeställningar som är aktuella ute på skolorna.

En annan fråga som inte alls behandlas men som lyftes på mötet med utbildningsdepartementet under torsdagen är vad det finns för möjligheter att få ersättning för de extra kostnader som tex en förlängning av läsåret, förläggning av undervisning på lördagar och söndagar, inköp av distansundervisning mm innebär. Skolpengen är ju beräknad på helt andra kostnader och ska det hela fungera smidigt så måste det finnas möjligheter för skolhuvudmännen att få ersättning. De avtal som finns mellan arbetsmarknadens parter kan ju också mycket väl påverka handlingsutrymmet för skolhuvudmännen.

Till slut. Trycket är hårt för att skolor ska stängas. Det är viktigt att ansvariga myndigheter och regeringen tydligt kommunicerar varför de anser att skolor ska vara öppna. Många skolbarn har föräldrar som jobbar inom vården och omsorgen. Deras kompetens måste tas tillvara på jobbet i dessa dagar. Skulle skolor stängas bara pga föräldratrycket så innebär det att många händer försvinner från vården. Det är knappast vad Sverige behöver i detta läge.

Skolhuvudmännen, kommunala som fristående,  behöver hjälp för att klara det tuffa tryck som nu finns på många håll i landet, ett tydligt nationellt ledarskap.

 

Detta är rubriken på en intressant forskningsrapport som presenterades på SNS på fredagen. Rapporten tar upp ett angeläget problem och analyserar vad som kan göras för att minska studiegapen mellan inrikes och utrikes födda. Det var även en debattartikel i fredagens SvD där resultaten presenterades.

Rapporten innehåller välkända rekommendationer som tex att ha ordentlig koll på kunskapsnivåerna, att att det kan behövas mer undervisningstid, läxhjälp mm. Med forskarna har också studerat vilken betydelse som faktorer som föräldrars socioekonomiska nivå, bostadsområdet, valet av skola, och grundskolebetyg. Forskarna konstaterar att om man kontrollerar för socioekonomisk status reduceras studiegapet med 65 procent. Om man kontrollerar för bostadsområde så halveras gapet. Familjebakgrunden har alltjämt stor betydelse. Det har många rapporter visat. Skolans kompensatoriska uppdrag är svårt att uppnå. Inte minst när det gäller elever som kommit från vårt land under sin grundskoletid.

Mot bakgrund av regeringens tal om att vi har en kraftigt ökad skolsegregation och att friskolor ska förbjudas att ha kö och att lottning ska införas för att alla skolor ska ha en ”allsidig social blandning” så är följande citat från forskningsrapporten mycket intressant. En likvärdig skola handlar om att se till att ha fokus på kunskapsresultaten.

Ordförandena för det två lärarfacken skriver idag på DN debatt och vill förbjuda friskolor att ha kötid som urval till sina skolor. Man kan förundras över fackens prioritering av fråga. I ett läge där svensk skola minst sagt har ett stort antal problem så väljer de just denna fråga – förbjud kö. Något som framförallt handlar om ett antal mycket populära friskolor i storstadsområdena.

idag går 15 procent av grundskoleeleverna i friskolor, dvs 85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Det saknas inte problem för svensk skola

• Lärarbristen är gigantisk och allt talar för att den bli än värre
• Det saknas över 1000 skolor under de kommande åren
• 17.500 elever lämnade grundskolan utan behörighet till gymnasiet i våras
• Trots miljardsatsningar i form av extraresurser till skolor i utanförskapsområden så blir inte resultaten bättre
• Skillnaden mellan bra och dåliga skolor ökar i Sverige

Listan kan göras längre men jag tror att de flesta håller med mig om att lösningen på dessa stora utmaningar heter knappast avskaffa köerna till friskolorna. Lösningen heter inte heller att friskolor ska införa närhetsprincipen eller att skolplatserna ska fördelas genom lottning.

När ska lärarfacket ta ansvar för ett helhetsperspektiv över svensk skola? Är denna fixering på friskolor ett sätt att försöka att vrida bort fokus från det som är de verkliga problemen? Att alltför många svenska skolor levererar ett dåligt resultat. Att det saknas ett tydligt ledarskap i många skolor och att det systematiska kvalitetsarbetet inte fungerar.

Jag har i vart fall skrivit en replik på deras debattartikel.

https://www.dn.se/debatt/lottning-far-foraldrar-att-kanna-sig-maktlosa/