Ulla Hamilton om…..

Men det finns inget undantag för non-profit i de förslag som nu behandlas av riksdagen

Det förslag som Reepalu lagt har nu, i princip ograverat, gått vidare till riksdagen. Detta trots att lagrådet totalsågade lagförslaget. I skrivande stund ligger det för behandling i riksdagens finansutskott, detta tillsammans med ett förslag om ägar- och ledningsprövning för tillstånd. Det senare förslaget är också kritiserat av lagrådet. En debattartikel i Smedjan illustrerar problemet med detta lagförslag.

Företrädare för sk non-profitverksamheter har sagt sig nått framgång med sitt arbete i och med att regeringen meddelat att dessa verksamheter ska undantas från den lagstiftning som nu ligger på riksdagens bord. Men det finns inget undantag för non-profit i de förslag som nu behandlas av riksdagen. Vi har inte heller sett någon proposition från regeringen där dessa verksamheter undantas från den lagstiftning som nu behandlas av riksdagen. Så det som riksdagen ska besluta om den 7 juni är lagförslag som omfattar alla verksamhetsformer och kommer således att gälla för alla fristående förskolor, grund och gymnasieskolor oavsett vilken verksamhetsform de bedrivs i.

Samtidigt som detta sker fortsätter civilministern att sprida det felaktiga budskapet att ”Övervinsterna uppgick till 4,7 miljarder kronor 2015”, denna gång i en debattartikel i Aftonbladet. Vem ska någonsin kunna lita på denne man när han beter sig på detta sätt?

Det som han kallar övervinster är ju i själva verket en hitte-på siffra. Den konstruerade siffra som skulle gällt om Reepalus förslag gällt 2015. Detta har jag skrivit om i tidigare blogginlägg.

Man kan undra hur mycket denna ”Reepalu-fars” har kostat skattebetalarna. Utredning, alla remissvar, granskning av lagrådet, mm. Det är inte billigt för att manifestera att man ska bli nedröstad i riksdagen.

/

Regeringen föreslår problematiska och rättsosäkra krav på privata företag i välfärdssektorn. Trots att allianspartierna är medvetna bristerna, är dock Centerpartiet det enda av dem som yrkar avslag. De övriga allianspartierna behöver ta sitt ansvar för välfärden och avfärda förslaget, skriver representanter för Friskolornas riksförbund, Svenskt Näringsliv, Vårdföretagarna och Almega .

lliansregeringen tillsatte 2012 en utredning, Ägarprövningsutredningen, med syfte att lämna förslag på vilka krav som skulle kunna ställas på ägare och ledare i välfärdsföretag. Den nya regeringen bytte utredare och 2015 kom ett förslag om att ägare till och ledningen av välfärdsföretag ska behöva uppfylla vissa kriterier vad gäller insikt, erfarenhet, lämplighet och ekonomiska förutsättningar. Utredningen föreslog dessutom att krav på tillstånd ska införas för verksamhet inom hemtjänsten, samt för sådana boenden och hem som var undantagna från tillståndsplikt.

Även Välfärdsutredningen har utrett frågan, och föreslog väsentligen samma lagregler som Ägarprövningsutredningen. På riksdagens bord, i finansutskottet, ligger nu regeringens proposition 2017/18:158, ”Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden”.

Vi invänder inte mot principen att ställa krav på dem som ska ansvara för utförandet av välfärdstjänster. Det är snarast nödvändigt, men dessvärre innehåller förslaget stora brister. Bristerna handlar till att börja med om otydliga kriterier, eller avsaknad av kriterier, vad gäller kraven på insikt och ekonomi för att företaget ska bli godkänt i ägar- och ledningsprövningen. Därutöver riskerar IVO:s redan långa handläggningstider för tillstånd att förlängas avsevärt. Dessutom ska offentliga utförare undantas från kraven.

Om förslaget blir verklighet kan innebära radikalt försämrade förutsättningar för att starta verksamhet på välfärdsområdena. Därmed hotar en fortsatt utveckling bort från konkurrensutsättning och valfrihet hos kommunerna. Även befintlig, väl fungerande privat driven välfärdsverksamhet riskerar att hämmas eller hindras. Det handlar om välfärdsföretag inom bland annat förskola, grund- och gymnasieskola, hemtjänst, boende för äldre och funktionshindrade och personlig assistans.

Ängslan för att bli anklagad av vänstern för att inte vilja ha ”ordning och reda” på välfärdsområdet är ingen ursäkt för att släppa fram skadlig lagstiftning.

Allianspartierna har vid flera tillfällen kritiserat regeringen för att den inte lyssnar till lagrådets kritik. När det gäller detta förslag om ägar- och ledningsprövning så är det bara Centerpartiet, förutom Sverigedemokraterna, som yrkat avslag på propositionen.

Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna lyfter i sin gemensamma motion ett antal stora relevanta brister i regeringens förslag. Argumentationen borde landa i att regeringens förslag ska avslås. Tyvärr sker inte detta. Vår förhoppning är att de riksdagsledamöter som kanske inte helt och fullt insett förslagets effekter kan påverka utfallet. Därför finns det skäl att understryka varför regeringens proposition om ägar- och ledningsprövning måste avslås:

1. Den strider mot principen lika villkor för offentligt och privat drivna verksamheter

Förslagen omfattar inte offentliga utförare. Riksdagen har vid flera tillfällen uppmanat regeringen att återkomma med förslag som innebär att lika villkor ska gälla för privata och offentliga verksamheter. Det har regeringen struntat i och lägger nu åter ett förslag som strider mot principen att verksamheter ska ha samma villkor oavsett om de är offentliga eller privata. Trots att de i sin motion konstaterar att förslaget strider mot lika villkor är M, L och KD beredda att rösta för propositionen.

2. Lagrådets kritik

Lagförslaget är rättsosäkert. Det preciseras inte i lagstiftningen vad som avses med ”ekonomiska förutsättningar” att bedriva verksamhet, och även kompetenskraven för ägare och ledning är otydliga. M-, L- och KD-motionen instämmer i denna kritik och framhåller även att det kan hindra små aktörer att etablera sig. Denna rättsosäkerhet drabbar privata utförare inom hela skolväsendet och omsorgen.

3. IVO:s orimligt långa handläggningstider

Även detta problem har M, L och KD identifierat i sin gemensamma motion. Det finns ett yrkande om att regeringen ska vidta åtgärder för att korta handläggningstiderna för tillstånd. Röstar man för regeringens förslag om ägarprövning kommer man däremot att med öppna ögon förvärra situationen med handläggningstider.

Vi hoppas att den berättigade kritik som framförs mot propositionen får effekt. Ängslan för att bli anklagad av vänstern för att inte vilja ha ”ordning och reda” på välfärdsområdet är ingen ursäkt för att släppa fram skadlig lagstiftning. Det enda rimliga är att avslå regeringens förslag och sedan ta initiativ till ett regelverk som är förutsägbart och bygger på lika villkor för offentliga och privata aktörer.

 

Ulla Hamilton

VD för Friskolornas riksförbund.

 

Anders Morin

Ansvarig för välfärdspolitik hos Svenskt Näringsliv.

 

Håkan Tenelius

Näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna.

 

Andreas Åström

Näringspolitisk chef hos Almega.

 

Om regeringens förslag blir verklighet så ska alla kommuner från den 1 januari 2019 göra en ägar- och ledningsprövning av alla de som vill starta en fristående förskola. Är kommunerna medvetna om detta?

På riksdagens bord ligger nu ett förslag som innebär att det ska införas en ägar- och ledningsprövning av bla de privata verksamheter som ska bedriva hemtjänst, LSS, förskolor, grund- och gymnasieskolor. Det är ett dåligt utformat förslag, och inte särskilt uppmärksammat i den offentliga debatten, men dessvärre så talar mycket för att förslaget kommer att gå igenom eftersom m, l och kd inte går emot det. Vi kritiserar inte en prövning av ägare och ledning. Men en sådan lagstiftning måste vara förutsägbar och rättssäker. Det är inte detta lagförslag. Centern och SD vill avslå förslaget. Jag tänkte fokusera på en aspekt som inte alls har uppmärksammats men som kommer att innebära stora förändringar för landets kommuner.

Vi vet alla att det finns stora behov av nya förskoleplatser i Sverige. Barnkullarna ökar och det är många kommuner som behöver fler platser. Samtidigt har kommunerna många andra utbyggnadsbehov så det finns många kommuner som gärna ser att privata aktörer bidrar till att avlasta kommunerna när det gäller nya förskoleplatser. Och det finns intresse för detta från pravt håll.

Om regeringens förslag blir verklighet så ska alla kommuner från den 1 januari 2019 göra en ägar- och ledningsprövning av alla de som vill starta en fristående förskola. Det handlar om prövning av ekonomi, kompetens, vandel och lämplighet i övrigt av de personer som är i ledande ställning och även av ägarna. Redan idag vet vi att kommunerna agerar på väldigt många sätt gentemot fristående verksamheter. Av den anledningen har vi från förbundet menat att tillstånd, och tillsyn av förskolor borde, precis som för grund- och gymnasieskolor, hanteras av Skolinspektionen.  Nu riskerar vi i stället att få väldigt många olika synsätt om varje kommun ska göra en egen ägar- och ledningsprövning. Med anledning av detta vill jag bara väcka några frågor:

1. Hur många kommuner är det som har beredskap för detta?
2. Hur lång tid kommer det att ta innan den som är intresserad av att starta en fristående förskola kommer att få ett besked?
3. Hur kommer detta att påverka intresset för att starta fristående verksamheter?
4. Vad tycker tillväxtkommunerna om detta?

 

Vad säger regeringen i konsekvensanalysen för kommunerna prop?

”Kravet på att kommuner ska göra en ägar- och ledningsprövning av enskilda som huvudmän för fristående förskolor och vissa fritidshem innebär ett nytt åliggande. Regeringen bedömer i avsnitt 9.1.3 att förslagen kommer att medföra högre kostnader för Skolinspektionen än vad utredningen bedömt. Regeringen bedömer därför att förslaget även kommer medföra högre kostnader för kommunerna än vad utredningen bedömt. Regeringen uppskattar den totala kostnadsökningen för godkännandeprövningen till ca 4,1 miljoner kronor per år. Den tillkommande årliga merkostnaden för tillsynen bedöms till ca 15,8 miljoner kronor per år för kommunerna som kollektiv. Regeringen föreslår i avsnitt 4.4 att kommunerna ges rätt att finansiera de tillkommande kostnaderna genom avgifter.”

Så praktiskt – då kan man ju bara skicka vidare notan till de fristående aktörerna. Dessutom kan man ju fundera på hur rimlig kostnadsbedömningen är.

 

Civilministern använder åter hitte-på-siffran 4,7 Mdr kronor om sk ”övervinster” – en siffra som inte har ett dugg med verkligheten att göra, men ändå vill han få folk att tro att den är sann. Att han gör på detta vis visar bristen på äkta argument

Civilministern är arg på SD för att de inte kommer att rösta på hans förslag i riksdagen. Det framgår av dagens debattartikel i Expressen. När han behöver deras röster så passar det att kroka arm. Det som är intressant är att han åter använder hitte-på-siffran 4,7 Mdr kronor om sk ”övervinster”. Det är en siffra som inte har ett dugg med verkligheten att göra, men ändå vill han få folk att tro att den är sann. Det är sorgligt. Det faktum att han gör på detta vis visar bristen på äkta argument. För varför skulle han annars behöva hitta på en siffra? Jag har bloggat om vad denna siffra kommer ifrån här.

Men detta är inte det enda exemplet på att civilministern är ganska vårdslös med fakta i välfärdsdebatten. Nyligen presenterade han en ”rapport” som även den syftar till att få Sverigedemokraterna att ändra uppfattning och rösta på regeringens förslag. Innehållet i denna rapport har inte faktagranskats av media men väl av Svenskt Näringslivs experter. Det är en intressant läsning och jag tar mig friheten att länka till den här.

Den socialdemokratiska rapporten, ”De får betala priset för Sverigedemokraternas högersväng”, är tyvärr en försmak av den kommande valrörelsen. En tuff debatt kring välfärdsfrågorna är välkommen, inte minst hur välfärden ska klaras framöver med de demografiska utmaningar som finns med såväl kraftigt ökat antal unga som äldre. Hur kommuner och landsting ska klara detta på egen hand, utan välfärdsföretagen, borde debatteras mycket mer. Det gäller även välfärdens kvalitet, tillgänglighet och finansiering. Tyvärr kommer vi nog inte att få en sådan debatt utan fler som denna, med påståenden om välfärdsföretagare som inte har någon grund i verkligheten och svepande grundlösa angrepp mot företagen i välfärdssektorn. Därför är det bra att Svenskt Näringsliv bemöter en hel del påståenden i rapporten. Läs och begrunda.  Vi får aldrig ge upp kampen om fakta i debatten! Den devisen borde gälla även för regeringsföreträdare.

/

 

Företagarna i Ale har utsett Lärlingsgymnasiet och Marianne Jakobsson till årets lokala företagare. Nu väntar deltagande i den regionala utnämningen.

Hur känns det för dig?

– Jag känner att jag fått ett erkännande för mitt koncept. Man är efter tio år etablerad!

Varför fick just ni priset?

– Framgångsfaktorerna är småskalighet med korta beslutsvägar och rektorers och lärares förmåga att se varje elev där den är och låta eleven utvecklas därifrån. Samt alla fantastiska företagare som tar emot lärlingar som får sin yrkesutbildning ute i arbetslivet, vilket är den smartaste vägen till jobb.

– Nittio procent av eleverna går ut i arbete och efter två år har de fortfarande arbete. Värt att notera är att fyrtio procent av lärlingarna är tjejer och finns representerade i alla program.

Vad betyder det här för er?

– Att vi idag är framgångsrika och respekterade.

Läs mer

Läs mer om Lärlingsgymnasiet i broschyren om Friskolornas riksförbund och på Lärlingsgymnasiets webbplats (nytt fönster).

Människor är olika och har olika behov. Föräldrar och barn har mycket bättre förutsättningar för att hitta rätt skolval än en skolbyråkrat eller politiker, som ju faktiskt är alternativet till ett skolval.

På vår årsmöteskonferens presenterades bl a en rapport om Obligatoriskt skolval. Forskaren, Ek dr, Erik Lakomaa har beskrivit forskningsläget när det gäller val av skola. Till detta presenteras också en undersökning som genomförts av Novus i de sju kommuner som redan har ett obligatoriskt skolval, om vilka kriterier som är viktiga när föräldrar väljer skola. Se intervjun med honom här.

Nacka har haft obligatoriskt skolval sedan 1995, Täby sedan 1996, Sollentuna sedan 2008, Botkyrka 2012, Helsingborg läsåret 2017/18 och Borås samt Malmö från och med nuvarande läsår. Modellerna är lite olika i sin utformning men de innebär att alla måste välja grundskola.

Via Novus-undersökningen får vi en bild av vilka faktorer som påverkar föräldrarnas val. Undersökningen visar tex att föräldrar med barn i friskolor värderar närhet till hemmet lägre än föräldrar med barn i kommunala skolor. Eftersom den viktigaste grunden för skolsegregationen är boendesegregationen så är detta en intressant information i sig. De viktigaste faktorerna för föräldrars skolval är frånvaro av våld/ mobbing och att det är ordning och reda i klassrummet.

Frånvaron av våld/mobbing värderas högre av föräldrar som valt en friskola än de som har barn i kommunal skola. Det framförs ofta i debatten att lika väljer lika, dvs att barnens kamrater går på en viss skola är en viktig faktor för skolvalet. Undersökningen visar att andelen som fäster stor vikt vid vilken skola barnens kamrater går i är låg. De föräldrar som har barn i kommunala skolor lägger i högre grad stor vikt vid detta.

Av de testade kriterierna hade ” eleverna har liknande bakgrund” minst betydelse. Med detta sagt är det viktigt att påpeka att de skolor som har en tydligt profil, som tex språklig eller musik, nästan enbart är friskolor.

Ett införande av obligatoriskt skolval minskar effekten av den kraftiga boendesegregationen. Det kan tydliggöra skillnader mellan skolor. Det ställer också högre krav på att kommuner informerar om skolvalet och vilka val som finns. Det ökar kraven på skolhuvudmännen att informera om skolornas resultat, profil mm. Det ökar också förutsättningarna för att föräldrar och barn ska hitta bästa val av skola till den enskilde. Om vikten av information talar forskaren Dany Kessel här.

Människor är olika och har olika behov. Föräldrar och barn har mycket bättre förutsättningar för att hitta rätt skolval än en skolbyråkrat eller politiker, som ju faktiskt är alternativet till ett skolval. Det vet allmänheten och det är därför det fria skolvalet har ett enormt starkt stöd bland dem. Därför borde fler kommuner följa efter de sju som redan tagit steget, och införa ett obligatoriskt skolval och skapa bättre förutsättningar för alla att välja skola. Jag och Stefan Koskinen har skrivit om detta i en debattartikel.

/

Obligatoriskt skolval skulle kunna minska segregationen bland Sveriges skolelever, skriver Ulla Hamilton och Stefan Koskinen, Friskolornas riksförbund respektive Almega hos Dagens Samhälle.

Obligatoriskt skolval skulle kunna minska segregationen bland Sveriges skolelever. Det visar en rapport som Almega Tjänsteföretagen och Friskolornas Riksförbund låtit göra. Rapporten bygger bland annat på en Novus-undersökning av sju kommuner som har obligatoriskt skolval.

Den främsta orsaken till segregationen i skolan är den omfattande bostadssegregationen. Men om alla skulle välja skola skulle detta kunna motverkas. I debatten om skolvalet finns det många förutfattade meningar om vilka faktorer som ligger till grund för föräldrars/elevers skolval i grundskolan. Många hävdar att lika väljer lika och att det därmed ökar skillnaden mellan skolor när det gäller elevsammansättning.

Men undersökningen visar att föräldrar väljer i första hand bort skolor som har problem med våld, stök och bråk. Det gäller alla föräldrar oavsett sociala och ekonomiska förutsättningar. Då får andra kriterier som närhet eller behöriga lärare stå tillbaka.

Undersökningen visar också att föräldrar med svaga socio-ekonomiska förutsättningar i högre grad väljer skolor med bra akademiska meriter än andra föräldrar. Det tyder på en drivkraft att kunna ge barnen en bättre utbildningssituation än den egna.

Det är dags att prata allvar om skolvalet. Ingen förälder ska tvingas se sitt barn gå i en skola där man känner oro för våld oavsett om det är för att man inte har råd att bo någon annanstans, missat att välja skola eller som ett av Skolkommissionens föreslag – lottats till skolan.

Skolor som väljs bort av föräldrar på grund av våld måste antingen omedelbart åtgärda problemen eller läggas ned. Inte som idag bara kunna fortsätta som förut. Därför vill vi se ett obligatoriskt skolval där alla föräldrar aktivt väljer skola till sina barn.

Friskolereformen sjösattes för knappt 26 år sedan. Trots detta finns det alltjämt många som inte känner till att man kan välja skola. Ett fåtal kommuner har obligatoriskt skolval, dvs alla måste välja skola. Det har funnits länge i Nacka, Täby, Botkyrka och Sollentuna men har också nyligen införts i Helsingborg, Borås och Malmö.

Regeringen har gått vidare med ett antal av Skolkommissionens förslag. Däremot har regeringen inte sagt något om deras förslag om att införa ett obligatoriskt skolval. Den rapport som vi presenterat visar att det finns all anledning för regeringen att gå vidare med den frågan till alla kommuner.

I Nacka, Sollentuna och Täby har det blivit en självklarhet för alla föräldrar, oavsett bakgrund, att välja skola. Där gör 99 procent av alla föräldrar ett aktivt val av skola. Så borde det kunna fungera i hela Sverige!

Ulla Hamilton

vd, Friskolornas Riksförbund

Stefan Koskinen

förbundsdirektör, Almega Tjänsteföretagen

FRISKOLORNAS RIKSFÖRBUND & ALMEGA 2018 | Närhet är viktigt när föräldrar väljer skola, särskilt för de med yngre barn. Men skolvalet görs utifrån ett större antal faktorer. Föräldrar med svag socioekonomisk bakgrund värderar i högre utsträckning akademisk kvalitet på bekostnad av trivsel och mer högavlönade prioriterar i högre grad mjuka faktorer. Det visar en ny rapport som undersökt det aktiva skolvalet i sju kommuner.

Ladda ner hela rapporten här (Pdf, nytt fönster)

Det har skett stora förändringar av elevsammansättningen i skolorna under det senaste decenniet. Forskningen pekar på en ökande boendesegregation och också slagit genom på skolorna (Holmlund, Häggblom et al. 2014) – något som är en naturlig följd av att många väljer den skola som ligger närmast hemmet eller inte väljer alls. Om vilken skola ett barn går i är kopplat till vilket bostadsområde familjen bor i kommer boendesegregation slå igenom i skolan.

Även val kan dock leda till skolsegregation och dessa effekter kan vara svåra att isolera från varandra. En ny undersökning baserad på surveydata visar att en stor andel väljer den skola som ligger närmast – det gäller särskilt för de föräldrar som har yngre barn – men också att närhet är en viktig variabel i skolvalet för de som inte sedan väljer den skola som är närmast.

Internationell forskning visar att föräldrar med svag socioekonomisk bakgrund i högre utsträckning värderar akademisk kvalitet vid skolvalen, på bekostnad av sådant som trivsel. Också den här undersökningen ger stöd för detta, även i de undersökta kommunerna finns en signifikant sådan effekt; mer högavlönade prioriterar samtidigt i högre grad mjuka faktorer.

Valet styrs dock inte av en eller ett fåtal faktorer utan är en sammanvägning av ett större antal sådana. Exempelvis visar undersökningen att föräldrar med elever i friskolor värderar små elevgrupper högre än de som valt en kommunal skola – detta trots att friskolor i genomsnitt har större elevgrupper. Elevgruppsstorleken kan ju variera även inom friskolesektorn och vi vet förstås inte om just de föräldrarna som sagt sig prioriterar små elevgrupper också valt en friskola med ovanligt små sådana.

I likhet med forskningen om konkurrensens påverkan på förekomsten av våld i skolan (Sebathu 2017) visar undersökningen att frånvaro av våld och mobbning är något som föräldrar prioriterar högt. Totalt är det den faktor som respondenterna uppgett vara viktigast. Det finns också skillnader mellan kommunerna i detta avseende, frånvaro av våld är viktigare i Malmö och Botkyrka än i Täby och Nacka vilket kan hänga samman med att våld i skolan är ett större problem i de förstnämnda kommunerna. Om detta är orsaken ger undersökningen inget svar på.

Ladda ner hela rapporten här (Pdf, nytt fönster)

 

Intresset för att söka lärar- och förskolärarutbildningarna har sjunkit med 5,4% jämfört med 2017. Värst är det för förskollärarutbildningen, där har intresset sjunkit med 13,3 % i ett läge där det skulle krävas en rejäl ökning för att klara behoven. Det är uppenbart att offentlig sektor har problem med att attrahera medarbetare.

Idag kom det intressant statistik från såväl Skolverket som Universitets- och högskolerådet. De senare visade på sökintresset för högre utbildningar till hösten. Vi vet att Skolverket har beräknat att det saknas ca 77.000 lärare inom fem år. När den rapporten kom i december 2017 konstaterade Universitetskanslersämbetet (UKÄ) att det skulle krävas 23 700 nya lärarstudenter varje år för att täcka behovet, att jämföra med verklighetens 15 300 nya lärarstudenter per år. Störst brist förväntades då bli på ämneslärare, yrkeslärare och förskollärare. Nu visar det sig att intresset för att söka lärar- och förskolärarutbildningarna har sjunkit med 5,4% jämfört med 2017. Värst är det för förskollärarutbildningen, där har intresset sjunkit med 13,3 % i ett läge där det skulle krävas en rejäl ökning för att klara behoven. Behovet om fem är är 18.500 och nu sökte knappt 10.000 den utbildningen. Mot bakgrund av att andelen avhopp är relativt stort så är det helt klart för lite för att klara behoven. Andelen förstahandssökande har också minskat på den utbildningen.

Däremot har intresset ökat för yrkeslärare, speciallärare och civilingenjör och lärare. Det är självfallet välkommet men det räcker inte för att tillgodose de förväntade behovet. Intresset har också sjunkit för att läsa ämneslärarutbildning och grundlärarutbildning. 93% av de förstahandssökande till förskollärarutbildningen är kvinnor.

Vi presenterade för någon månad sedan en rapport författad av Peter Stein, där han analyserade den demografiska utvecklingen fram till 2027. Hans beräkning visade att åldersgruppen 0-19 år ökar med 396.667 individer. Det illustrerar än mer vilken utmaning som svensk förskola och skola står mitt uppe i. Och då ägnar sig regeringsföreträdare åt att diskutera hur man ska förhindra friskolor, aktörer som kan bidra till att avlasta kommunerna deras behov av investeringar. Det är verkligen helt fel fokus. Skulle Reepalus förslag om att strypa möjligheterna för friskolor att gå med ett rimligt överskott, bli verklighet blir lärarbristen än större. Det vet vi tack vare en undersökning som Svenskt Näringsliv gjort. Ca hälften av de som idag jobbar i friskolor är inte intresserade av att jobba i kommunala skolor.

Skolverkets rapport på förskolesidan är också intressant. Vi vet att regeringen driver på för att barngrupperna ska bli mindre på förskolan. Statistiken visar att enskilda verksamheter har färre antal barn på småbarnsavdelningar och med barn 4-5. Det finns statsbidrag som stimulerar den utvecklingen. Men frågan är hur länge detta håller om nu intresset för att bli förskollärare sjunker.

Det är uppenbart att offentlig sektor har problem med att attrahera medarbetare. Det handlar inte bara om förskolan, skolan, polisen, domarkåren utan också om vården och omsorgen. I detta läge är det faktiskt helt obegripligt hur regeringen kan driva en politik där de vill förhindra välfärdsföretagen att utvecklas. Än värre är att regeringen verkar driva politiken väl medveten om hur helhetsbilden ser ut.

Det krävs ett nytänk på välfärdsområdet. Hur ska vi gemensamt säkra kvaliteten på välfärdsområdet? Vad gör vi när det kommer att saknas utbildade förskollärare, legitimerade lärare i förskolan, grund- och gymnasieskolan? Vad krävs för att säkerställa kvaliteten? Hur underlättar vi för de som är mitt i livet, som har goda ämneskunskaper och vill byta karriär så att de inte behöver genomgå en lång lärarutbildning?

Frågorna är många, komplicerade och stora! Men regeringen väljer att fokusera på gruppstorleken i förskolan, detta trots att det inte finns någon forskning som visar att den har avgörande betydelse. Titta gärna på videon på sidan jag länkat till.  Det handlar nämligen om medarbetarnas kompetens och hur man jobbar med barnen, inte hur stor gruppen är.  Men det är ju mer komplicerat än att hävda små barngrupper.

/

Lars Leijonborg valdes enhälligt om till ordförande för Friskolornas riksförbund vid förbundets årsmöte den 19 april. Det blev även omval för vice ordförande Ulrica Bennesved, verksamhetschef för Älghults friskola. Annette Brodin Rampe, vd för Internationella Engelska Skolan och Malin Johansson, vd för Fridaskolorna valdes in som nya ledamöter.

Lars Leijonborg valdes enhälligt om till ordförande för Friskolornas riksförbund vid förbundets årsmöte den 19 april. Det blev även omval för vice ordförande Ulrica Bennesved, verksamhetschef för Älghults friskola.

Styrelsen fick två nya ledamöter.

Malin Johansson är utbildad civilingenjör i maskinteknik, skolledare och verksamhetsutvecklare inom Fridakoncernen sedan 2003 och sedan 2014 vd och koncernchef.

Annette Brodin Rampe är ny vd för Internationella Engelska Skolan. Annette har magisterexamen i industriell kemi, lång erfarenhet från kommunikationsbranschen och är bland annat styrelseordförande i Stillfront Group.

Hela Friskolornas riksförbunds styrelse vald vid årsmötet 19 april:

Ordförande:

Lars Leijonborg (omval)

Vice ordförande:

Ulrica Bennesved, verksamhetschef Älghults friskola (omval)

Ledamöter:

Marita Andersson, vd Inspira förskolor & skolor (omval)

Annette Brodin Rampe, vd Int. Engelska Skolan (nyval)

Malin Johansson, vd och koncernchef Fridaskolorna (nyval)

Sara Karlin, vd Atvexa (omval)

Fredrik Lindgren, vd Kunskapsskolan (omval)

Oscar Lundin, Verksamhetskraft (omval)

Bo Nyberg, rektor Källskolan (omval)

Lisa Oldmark, HR-direktör AcadeMedia (omval)

Marie Pilfalk, rektor och delägare Broholmsskolan, (omval)

Magnus Selberg, vd Nya Läroverket, (omval)

Kontakt:

Magnus Johansson, kommunikatör, tfn 072-222 78 04