Läser med stigande förvåning Linnea Lindquists krönika ”Mina elever straffas trippelt i vårt världsunika skolsystem” i Altinget den 15 april. Vi vet alla att höga förväntningar på elever, oavsett bakgrund, är viktigt för elevernas framgång i skolan. Men här döms de på förhand pga skolsystemet, av deras egen biträdande rektor.
Husbygårdsskolans biträdande rektor för F-3 , en av Stockholm stads skolor på Järvafältet, tar i sin krönika en forskningsrapport som fått uppmärksamhet i media, som jämför den presumerade livslönen för elever som gick i fristående gymnasieskolor och kommunala gymnasieskolor under perioden 1995-2008, som intäkt för att forskaren Petter Bergs historiska granskning ska gälla för alla elever som går i fristående gymnasieskolor som är AB, för all framtid. Och som grund för påståendet hänvisar hon till att forskaren har baserat sin presumtion om kommande livslöner på hur lärarsammansättningen (andelen behöriga lärare) i de granskade stockholmsgymnasieskolorna såg ut för nästan 20 år sedan. Vi känner igen argumentet, vinstdrivande skolor anställer obehöriga lärare för att de är billigare. Budskapet i krönikan är inte seriöst av flera skäl.
För det första har mycket förändrats sedan 2008. 2011 infördes lärarlegitimationen, vilket har preciserat lärarnas behörighet. Dessvärre kvarstår att vi har lärarbrist i Sverige. Men skillnaden mellan kommunala och fristående skolor när det gäller andel behöriga lärare, har minskat betydligt under dessa 18 år. Skolverkets statistik för 2025/26 visar att skillnaden idag uppgår till tre procentenheter, andelen är 80 procent i fristående gymnasieskolor och 83 i kommunala gymnasieskolor. Att jämföra med 31 procentenheters skillnad under den tid som forskaren studerat.
För det andra är det minst sagt anmärkningsvärt att påstå att hennes elever riskerar ”att straffas” i framtiden genom att de kommer att få en lägre livslön om de går i en friskola. Som om det är förutbestämt pga valet av en friskola. Påståendet, där eleverna dessutom framställs som offer i ett valfrihetssystem, visar vilka bisarra anklagelser som framförs i friskoledebatten från de som vill ta bort individers möjlighet att välja skola. Ingen kan veta vad de lågstadieelever som går på Husbygårdsskolans lågstadium idag kommer att ha för livslön under sitt yrkesverksamma liv. Vi vet inte ens vad det kommer att finnas för urval av gymnasieprogram när dessa elever ska välja.
För det tredje återkommer det väl kända påståendet att skolvalet har ökat skolsegregationen. Det är väl belagt att det främsta skälet till skolsegregationen är boendesegregationen i kombination med den närhetsprincip som många kommuner använder sig av. Skolvalet har inneburit att elever får en möjlighet att minska effekterna av boendesegregationen i och med att de kan välja en annan skola än den i närområdet. En mycket intressant forskningsstudie, som det tyvärr sällan hänvisas till i debatten, visar att den etniska segregationen skulle ha blivit något högre om samtliga elever hade varit tvungna att gå i de lokala kommunala skolorna. Skolvalet – eller för att använda begreppet marknadsskolan – har gett individer makten att välja en annan skola än den närmsta.
Till sist. Friskolorna har bidragit till att höja svensk skolas resultat. Det visar analyser av de svenska resultaten i Pisa-proven. Elever i friskolor presterar i genomsnitt bättre. Skillnaden i Pisa 2022 mellan friskoleelever och elever i kommunala skolor är betydande. Den motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Jämförelsen gäller elever med motsvarande bakgrund. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor. Argumentationen borde då snarare handla om att eleverna från tuffare hemförhållanden måste får större möjligheter att välja en skola som passar dem, snarare än att begränsa skolvalet genom att minska mångfalden av skolor. Och även givetvis att de skolor som inte är lika duktiga måste lära sig av de skolor som levererar goda kunskapsresultat.
För visst finns det brister i svensk skola när det gäller kunskapsnivå, studiero och förmågan att anpassa undervisningen till hur eleverna faktiskt lär sig. Det visar inte minst Skolinspektionens granskningar som kritiserar många kommunala skolhuvudmän inom dessa områden. Trots allt går ca 85 procent av alla grundskoleelever i kommunala skolor. Det är i grundskolan som grunden måste läggas för fortsatta studier och i förlängningen förutsättningen för nivån på livslönen. Det är sorgligt att det som verkligen borde diskuteras och åtgärdas – hur vi kan mäta och jämföra kvalitet mellan skolorna så att alla kan göra ett väl informerat skolval – helt lyser med sin frånvaro i och med den fixering som råder vid friskolor, deras verksamhetsform och ägare. Det straffar verkligen elever, och särskilt de som inte har välinformerade föräldrar. Och det är faktiskt ganska enkelt – om bara viljan finns – att se till att alla får bra information så att de kan göra ett välinformerat val.
/