I veckan har Svenskt Näringsliv presenterat rapporten ”Utfallskvalitet inom offentlig och privat välfärd” I rapporten presenterar forskaren Gabriel Heller Sahlgren kvalitetsindikatorer för vården, omsorgen och skolan. Han har använt offentlig data och presenterar i rapporten utfallet efter att ha jämfört kvalitet mellan privata och offentliga aktörer inom de tre områdena. Resultaten har rensats för så många strukturella faktorer som möjligt såsom tex vårdtyngd och socioekonomiska förutsättningar.
Resultaten är slående och illustrerar tydligt att debatten förmodligen skulle se helt annorlunda ut om den baserades på fakta. Argumentet att en privat driftsform leder till sämre kvalitet är helt enkelt inte sant.
Här är sammanfattningen av hans resultat:
- Fokus läggs på faktiska utfall bland brukare – snarare än hur man använder olika resurser eller om man följer specifika processer – som på ett någorlunda sätt kan justeras för brukarsammansättning.
- Resultaten visar att privata aktörer i en majoritet av fallen – men inte i alla – når högre utfall än offentliga, även när man tar hänsyn till sammansättningen av brukarna. Ofta är skillnaderna ganska små.
- Inom vården är skillnaderna i praktiken helt till fördel för privata aktörer, även
om alla skillnader inte är statistiskt säkerställda. - Inom skolan är utfallen bland fristående aktörer positiva kunskapsmässigt och vad gäller föräldrars attityder. Elevernas åsikter om offentliga och fristående huvudmän skiljer sig dock inte i genomsnitt.
- Inom äldrevården är fristående aktörers utfall också över lag positiva, med några undantag. I två fall har offentliga utförare en liten fördel med statistiskt säkerställd marginal.
- Det finns begränsningar med de indikatorer som lyfts fram – och de är inte heltäckande – men fördelen är att de till skillnad från de flesta utfallsindikatorer som finns offentligt tillgängliga i dag tar hänsyn till viktiga omkringliggande faktorer.
Det är välkommet med konkreta förslag på hur kvalitetsindikatorer kan utformas och att de mäter utfall. Det är ytterst märkligt att staten inte har tagit fram konkreta kvalitetsmått inom dessa områden. Det skulle verkligen ha underlättat debatten om välfärdsföretagandet. För fakta behövs i denna debatt som idag består av oerhört många myter och lösa påståenden.
Så läs rapporten!
/