Etikett: PISA

Publicerat

Välkommen fortsatt debatt om Pisa och ”skärmpandemin”

Pisa-resultaten har fortsatt medfört kommentarer i media. Inte minst de snabba slutsatser som de liberala ministrarna i utbildningsdepartementet drog när de menade att ”skärmpandemin” var orsaken till de svenska skolresultaten. Estland har lyfts fram av flera som ett exempel på att påståendet att användningen av digitala hjälpmedel i undervisningen medför sjunkande skolresultat. Estland är intressant eftersom de sedan flera år tillbaka har en nationell strategi kring hur digitala hjälpmedel och AI ska användas i undervisningen.

Forskaren Emma Frans skriver i SvD 260922 att det är att göra det för enkelt att skylla på ”skärmpandemin” som förklaring till den försämrade läsförmågan. Hon hänvisar också till att det i Pisa-rapporten konstateras att det viktiga är hur tekniken används. Något som man uppenbarligen har insett tidigt i Estland.  Hon avslutar sin artikel ”Att förbjuda skärmar i skolan må vara ett effektivt sätt att visa politisk handlingskraft. Men för att verkligen vända den nedåtgående trenden  behöver vi se till att barn och unga slipper ständiga distraktioner, samt att tillräckligt med tid läggs på fokuserad läsning.”

En annan artikel som tagit upp påståendet om att ”skärmpandemin” bär skulden för Pisa-resultaten är två forskare på DN-debatt;

”Politiker ojar sig över Pisaresultat och skyller på skärmarna, men det håller inte. Medan Sverige jagar mobilförbud och avdigitalisering går Estland åt motsatt håll. De satsar på AI och låter lärare styra undervisningen själva. Det är inte skärmarna som sänker skolan, utan politikernas klåfingrighet, skriver forskarna Ingrid Forsler och Saga Hansén.”

Artikeln är intressant då den pekar på vilka effekter som den politiska detaljstyrningen – ända in i klassrummet – påverkar professionens handlingsutrymme. De tar upp skillnaden mellan Sverige och Estland. En omfattande politisk klåfingrighet när det gäller ”hur” riskerar att påverka intresset för läraryrket.

Forskaren Gabriel Heller Sahlgren kommentar Pisa-resultaten i en artikel i Kvartal. Han påpekar att den höga andelen elever med invandrarbakgrund kan vara en förklaring till resultatfallet, men samtidigt har även läsförståelsen hos elever med svensk bakgrund sjunkit jämfört med tidigare Pisa-resultat. Hans avslutning i artikeln är något som jag verkligen instämmer i. ”Det krävs naturligtvis mycket mer analys för att få en ordentlig bild av västvärldens Pisakollaps och dess orsaker. Hur mycket som beror på utbildningssystemen och hur mycket som beror på bredare samhällsförändringar (och pandemins effekter) är ännu högst oklart. Men oavsett orsakerna kommer det att krävas stora krafttag för att förbättra de färdigheter som Pisa fångar upp bland svenska elever. Att identifiera problemen – och därmed lägga fokus på rätt åtgärder, både i skolan och utanför den – kommer att bli avgörande för att vända den nu etablerade negativa trenden.”

Så låt oss hoppas att landets politiker slutar att dra förhastade slutsatser om vad som orsakat fallet. Ägna i stället kraften åt att se till att ta reda på svaret på frågan ”varför”.

/

Publicerat

Pisa-resultaten en kalldusch för många länder

Jag har precis lyssnat på Skolverkets presentation av Pisa-resultaten för 2025 års undersökning. Det var ingen upplyftande presentation. Resultatet visar på en bred nedgång för OECD-länderna. Undersökningen görs bland 15-åringar i 38 länder. Den mäter läsförståelse, kunskaper i matematik och naturkunskap.

Den förra undersökningen (2022) var märkt av Covid, vilket angav som en förklaring till att resultaten gick ner i många länder. Men denna undersökning kan inte bortförklaras med Covid. Skolverkets representant konstaterade också att OECD anser att det inte finns någon enstaka förklaring till att resultaten gått ner. Anmärkningsvärt är att 3 av 4 OECD-länder har ett försämrat resultat när det gäller läsförståelse. Samtliga Nordiska länder tappar.

Tittar vi på resultatet när det gäller svenska elevers läsförståelse är det hela 31 procent som ligger under nivå 2. (se diagram från undersökningen nedan). Det innebär att nästan var tredje elev inte har tillräckliga kunskaper för att förstå och analysera en text. Motsvarande siffra 2022 var 24 procent. Resultatet för matematik var hela 34 procent som ligger under nivå 2, dvs mer än var tredje elev. Det är ett skrämmande resultat. När det gäller resultatet i naturvetenskap är resultatet något sämre än förra undersökningen, 26 procent 2025 jämfört med 24 procent. Men här ligger det svenska resultatet inom området  i princip oförändrat.

Allvarlig är att de elever som återfinns inom gruppen under nivå 2 i stor utsträckning är elever med svag socioekonomisk bakgrund. Det understryker åter att svensk skola inte klarar det kompensatoriska uppdraget. Pisa visar att gapet mellan de elever som har svensk bakgrund och utlandsfödda elever med utländsk bakgrund minskar. Men det beror på att resultaten faller bland eleverna med svensk bakgrund. Om man vill hårddra resultatet så gäller att alla har presterat sämre, oavsett bakgrund. I sig mycket oroande.

Hur ligger då Sverige till när det gäller jämförelsen mellan länderna?

Läsförståelse

  • 17 plats av 38 (fem poäng över OECD-genomsnittet)
  • Japan toppar följt av Sydkorea
  • Finland och Estland presterar bättre än Sverige

Matematik

  • 20 plats av 38 (1 poäng över OECD-genomsnittet)
  • Japan toppar följt av Sydkorea
  • Danmark, Estland och Finland presterar bättre än Sverige

Naturvetenskap

  • 20 plats av 38 (tre poäng över OECD-genomsnittet)
  • Japan toppar följt av Estland
  • Finland presterar bättre än Sverige

Simona Mohamsson och Lotta Edholm har också kommenterat resultatet och de valde att tala om skärmpandemi. Tittar man på de svenska resultaten över tid inser man att skälet till resultaten över tid förmodligen har många orsaker, vilket också OECD konstaterar. Därför är det viktigt att inte fastna i att det finns en enkel lösning utan verkligen försöka att bena ut vad som orsakat detta fall.

Många förändringar är på gång inom svensk skola. Det är väsentligt att nu se till att de också faktiskt leder till bättre resultat. För nedanstående diagram från undersökningen visar att det finns en potentiell krutdurk mot bakgrund av hur många som faktiskt presterar under nivå 2, inte minst inom området läsförståelse. Det är en helt grundläggande kompetens för alla individer. Inte minst i en tid där AI används allt mer i olika sammanhang. Lägg till detta att vi lever i en komplex värld där det är viktigt att ta till sig information och att kunna dra slutsatser utifrån erfarenheter och kunskap. Vi vet också att läsförståelse hänger intimt samband med matematikämnet.

De elever som har deltagit i denna Pisa-studie går nu i gymnasiet. Hur ser vi till att de klarar gymnasiet på bästa möjliga sätt, mot bakgrund av dessa resultat? Det är en avgörande fråga för såväl dessa elever som det svenska samhället.

 

 

Publicerat

Det som var för 20 år sedan säger inget om hur det är om 30 år

Läser med stigande förvåning Linnea Lindquists krönika ”Mina elever straffas trippelt i vårt världsunika skolsystem”  i Altinget den 15 april. Vi vet alla att höga förväntningar på elever, oavsett bakgrund, är viktigt för elevernas framgång i skolan. Men här döms de på förhand pga skolsystemet, av deras egen biträdande rektor.

Husbygårdsskolans biträdande rektor för F-3 , en av Stockholm stads skolor på Järvafältet, tar i sin krönika en forskningsrapport som fått uppmärksamhet i media, som jämför den presumerade livslönen för elever som gick i fristående gymnasieskolor och kommunala gymnasieskolor under perioden 1995-2008, som intäkt för att forskaren Petter Bergs historiska granskning ska gälla för alla elever som går i fristående gymnasieskolor som är AB, för all framtid. Och som grund för påståendet hänvisar hon till att forskaren har baserat sin presumtion om kommande livslöner på hur lärarsammansättningen (andelen behöriga lärare) i de granskade stockholmsgymnasieskolorna såg ut för nästan 20 år sedan. Vi känner igen argumentet, vinstdrivande skolor anställer obehöriga lärare för att de är billigare. Budskapet i krönikan är inte seriöst av flera skäl.

För det första har mycket förändrats sedan 2008. 2011 infördes lärarlegitimationen, vilket har preciserat lärarnas behörighet. Dessvärre kvarstår att vi har lärarbrist i Sverige. Men skillnaden mellan kommunala och fristående skolor när det gäller andel behöriga lärare, har minskat betydligt under dessa 18 år. Skolverkets statistik för 2025/26 visar att skillnaden idag uppgår till tre procentenheter, andelen är 80 procent i fristående gymnasieskolor och 83 i kommunala gymnasieskolor. Att jämföra med 31 procentenheters skillnad under den tid som forskaren studerat.

För det andra är det minst sagt anmärkningsvärt att påstå att hennes elever riskerar ”att straffas” i framtiden genom att de kommer att få en lägre livslön om de går i en friskola. Som om det är förutbestämt pga valet av en friskola. Påståendet, där eleverna dessutom framställs som offer i ett valfrihetssystem, visar vilka bisarra anklagelser som framförs i friskoledebatten från de som vill ta bort individers möjlighet att välja skola. Ingen kan veta vad de lågstadieelever som går på Husbygårdsskolans lågstadium idag kommer att ha för livslön under sitt yrkesverksamma liv. Vi vet inte ens vad det kommer att finnas för urval av gymnasieprogram när dessa elever ska välja.

För det tredje återkommer det väl kända påståendet att skolvalet har ökat skolsegregationen. Det är väl belagt att det främsta skälet till skolsegregationen är boendesegregationen i kombination med den närhetsprincip som många kommuner använder sig av. Skolvalet har inneburit att elever får en möjlighet att minska effekterna av boendesegregationen i och med att de kan välja en annan skola än den i närområdet. En mycket intressant forskningsstudie, som det tyvärr sällan hänvisas till i debatten, visar att den etniska segregationen skulle ha blivit något högre om samtliga elever hade varit tvungna att gå i de lokala kommunala skolorna. Skolvalet – eller för att använda begreppet marknadsskolan – har gett individer makten att välja en annan skola än den närmsta.

Till sist. Friskolorna har bidragit till att höja svensk skolas resultat. Det visar analyser av de svenska resultaten i Pisa-proven. Elever i friskolor presterar i genomsnitt bättre. Skillnaden i Pisa 2022 mellan friskoleelever och elever i kommunala skolor är betydande. Den motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Jämförelsen gäller elever med motsvarande bakgrund. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor. Argumentationen borde då snarare handla om att eleverna från tuffare hemförhållanden måste får större möjligheter att välja en skola som passar dem, snarare än att begränsa skolvalet genom att minska mångfalden av skolor. Och även givetvis att de skolor som inte är lika duktiga måste lära sig av de skolor som levererar goda kunskapsresultat.

För visst finns det brister i svensk skola när det gäller kunskapsnivå, studiero och förmågan att anpassa undervisningen till hur eleverna faktiskt lär sig. Det visar inte minst Skolinspektionens granskningar som kritiserar många kommunala skolhuvudmän inom dessa områden. Trots allt går ca 85 procent av alla grundskoleelever i kommunala skolor. Det är i grundskolan som grunden måste läggas för fortsatta studier och i förlängningen förutsättningen för nivån på livslönen. Det är sorgligt att det som verkligen borde diskuteras och åtgärdas – hur vi kan mäta och jämföra kvalitet mellan skolorna så att alla kan göra ett väl informerat skolval – helt lyser med sin frånvaro i och med den fixering som råder vid friskolor, deras verksamhetsform och ägare. Det straffar verkligen elever, och särskilt de som inte har välinformerade föräldrar. Och det är faktiskt ganska enkelt – om bara viljan finns – att se till att alla får bra information så att de kan göra ett välinformerat val.

/

Publicerat

Artikel i Svensk Tidskrift: Ingen kunskapskollaps i svensk skola

Skriver i Svensk Tidskrift 20 december 2024

De resultat som den internationella undersökningen Timss visade överraskade många. Jag var själv på ett seminarium samma dag som resultaten presenterades, arrangerat av Svenskt Näringsliv, där utbildningsminister Johan Pehrson medverkade. Seminariet handlade om konkurrenskraft och vikten av kunskap och utbildningsministern talade om svensk skolas kunskapskollaps. Bra någon timma senare visade det sig att svenska elever har förbättrat sina kunskaper i matematik. Ett verkligt välkommet besked.

Jag är förundrad över den hårda retorik som såväl Johan Pehrson som Lotta Edholm använder när det gäller skolans resultat. De senaste PISA-resultaten framställs också som en katastrof för svensk skola, samtidigt som skolforskaren Gabriel H Sahlgren har visat att de svenska 15-åringarna presterade på toppnivå trots att de precis har varit igenom en pandemi. I rapporten ”Vad kan vi lära av PISA 2022?” konstaterar han att kunskapsnivåerna i genomsnitt föll tillbaka till nivåerna i PISA 2012, men bland elever med svensk bakgrund föll resultatet tillbaka till samma nivåer som i PISA 2015. Eftersom andra länder också har fallit är Sveriges relativa prestationer fortfarande mycket bättre än de var 2012, när resultaten var på samma absoluta nivå. Bland elever med svensk bakgrund är Sveriges relativa resultat ungefär på samma nivåer som under tidigt 2000-tal. Ett annat intressant resultat i rapporten är att elever i friskolor i genomsnitt presterade 34 poäng bättre än elever i kommunala skolor i PISA 2022.

”En del av skillnaden kan förklaras av olika elevunderlag men även efter justering för detta uppgår skillnaden till 20 poäng, vilket ungefär motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor, som presterar på samma nivåer efter justering för bakgrundsfaktorer.”

Det som är en utmaning, och som i princip alltid har varit det för svensk skola, är att klara sitt kompensatoriska uppdrag. De elever som har en bakgrund med lågutbildade föräldrar, utländsk bakgrund eller tuffa förhållanden förmår skolan inte höja kunskapsmässigt. Det är den verkliga utmaningen. Det visar PISA och det visar Timss, och för den delen också slutbetygen från åk 9 i grundskolan. Detta är ett verkligt bekymmer, men det innebär inte att vi har en kunskapskollaps i svensk skola. Däremot är det uppenbart att det finns en hel del övrigt att önska när det tex gäller Skolverkets rekommendationer och dess forskningsförankring inom hur man ska jobba till exempel med läsförståelse i skolan. Där får vi förhoppningsvis se rekommendationer som faktiskt bottnar i forskningsresultat. Den nyligen presenterade Skolinspektionsrapporten ”Läsa, räkna skriva – en garanti för tidiga stödinsatser” kan tolkas som en intressant utvärdering av Skolverket stödmaterial. En skolmyndighet utvärderar en annan. Denna reform, som var dåvarande utbildningsminister Gustav Fridolins stora stolthet har visat sig fungera väldigt dåligt, om man får tro Skolinspektionen. Jag har alltid tyckt att denna läsa, räkna skriva garanti har varit en märklig företeelse. Är det inte det som är själva uppdraget för den obligatoriska grundskolan? Skolinspektionen konstaterar bland annat i sin rapport att ”Det finns en komplexitet i garantins regelverk, som tillsammans med skollagens parallella bestämmelser för stöd, har skapat en invecklad praktik för skolorna där det är svårt att göra rätt. Därmed är det svårt att uppnå målet med garantin, att en så stor andel elever som möjligt ska lämna skolan med en fullständig utbildning.” Dessutom visar granskningen att andelen elever som får stöd inte har ökat efter att garantin infördes. Skolinspektionen påpekar ”Samtidigt kan vi konstatera att elevernas resultat på de nationella proven har blivit lägre i årskurs 3, än före garantin.” Så mycket för den omhuldade ”reformen”. Bra att det sker en utvärdering dock.

Det är tur att det finns fristående aktörer som, baserat på forskning, erbjuder skolor ett utmärkt stödmaterial. Stiftelsen Legilexi har i samarbete med svenska läsforskare tagit fram ett kostnadsfritt material och digitala tjänster som ger lärare stöd och god information om elevernas läsförståelse och ger förslag på lektionsupplägg mm. Över 33.000 lärare använder deras material, de finns på 2600 skolor och läsåret 23/24 testades hälften av alla elever i åk 1-3 med hjälp av deras material. Man kan fundera på hur läsförståelsen i svensk skola hade sett ut utan Legilexi. Tur att alla dessa skolor har valt att använda sig av deras kartläggningsmaterial, trots att det kartläggningsmaterial som Skolverket tagit fram är obligatoriskt för alla skolor. Tyvärr verkar Skolverkets modell inte vara särskilt effektiv.

Ett område som skulle kunna bidra i denna del är givetvis AI. Detta verktyg erbjuder enorma möjligheter att snabbt få information om elevernas kunskapsnivå. Tyvärr så fick AI kommissionen, som nyligen lämnade sin rapport, en tydlig uppmaning från regeringen att de inte skulle lämna några förslag som berör skolans område. Man kan undra hur de tänkte då.

Även om det inte råder en total kunskapskris och kunskapskollaps i Sverige så är allt inte rosenrött. Många skolor underpresterar. Tack vare skolvalet så kan elever och föräldrar idag välja bort en skola som inte fungerar. Det är ett viktigt skäl till varför antalet elever i friskolor ständigt ökar. En utveckling som uppenbart ogillas av många politiker. Behöver jag påminna om att det faktiskt är politiker som är huvudmän för de kommunala skolorna. En valmöjlighet som idag tyvärr hotas av inte minst liberalerna. Ett av de partier som var med och införde denna av föräldrar och elever så efterlängtade möjlighet.

Sverige behöver en skoldebatt som utgår ifrån fakta. Politiker har ett ansvar för att se vad som är de verkliga problemen. Sverige har till exempel för många skolor som underpresterar. Hur tar dessa skolors huvudmän tag i dessa problem? Göteborgs kommun är en skolhuvudman som har många problemskolor. Att förbjuda friskolor löser inte dessa skolors problem.

Det finns intressant forskning som visar hur man kan vända utvecklingen i en skola som redovisar dåliga resultat. Professor Karl Wennberg på Stockholms Handelshögskola, och hans kollegor, har här intressanta konkreta resultat utifrån att de har studerat ett antal svenska skolor och vad de faktiskt gjort för att vända utvecklingen. De har granskat samtliga högstadieskolor i Sverige åren 2008 till 2019 i syfte att identifiera faktorer som främjar förbättrade resultat i de mest utsatta skolorna – de 369 skolor som tillhör den ”svagaste fjärdedelen”, där många elever lämnar skolan utan fullständiga betyg. Deras analys visar att en dryg tiondel, 42 av skolorna, var framgångsrika i att vända sin kurs och uppnå en fullgod nivå. Det är inte många. Men det som är intressant med studien är att det är tydligt att det inte finns någon ”enda väg” för att åstadkomma detta. Det var verkligen olika ut; skolorna uppfyllde olika förbättringsfaktorer som i kombination ledde till framgång.

Här finns mycket att lära för andra. Jag ser fram emot en skoldebatt som baseras på fakta, som  lyfter fram dessa goda exempel, som slutar jaga friskolor, som erkänner det som forskare visar – att friskolor bidrar till att höja kunskapsnivån i Sverige. Det är viktigt att alla skolhuvudmän, kommunala såväl som fristående, tar sitt uppdrag på allvar och ser till att det finns ett gott ledarskap i skolan så att de elever som tvingas gå till skolan varje dag kan känna att detta är en skola som har koll respektive elevs kunskapsnivå, har fokus på trygghet och studiero och har höga förväntningar på alla elever, oavsett bakgrund. 84 procent av alla grundskoleelever går i skolor där kommunpolitikerna är skolhuvudmän. Hur sköter de sitt huvudmannaskap?

Ulla Hamilton är fri debattör