Pisa-resultaten har fortsatt medfört kommentarer i media. Inte minst de snabba slutsatser som de liberala ministrarna i utbildningsdepartementet drog när de menade att ”skärmpandemin” var orsaken till de svenska skolresultaten. Estland har lyfts fram av flera som ett exempel på att påståendet att användningen av digitala hjälpmedel i undervisningen medför sjunkande skolresultat. Estland är intressant eftersom de sedan flera år tillbaka har en nationell strategi kring hur digitala hjälpmedel och AI ska användas i undervisningen.
Forskaren Emma Frans skriver i SvD 260922 att det är att göra det för enkelt att skylla på ”skärmpandemin” som förklaring till den försämrade läsförmågan. Hon hänvisar också till att det i Pisa-rapporten konstateras att det viktiga är hur tekniken används. Något som man uppenbarligen har insett tidigt i Estland. Hon avslutar sin artikel ”Att förbjuda skärmar i skolan må vara ett effektivt sätt att visa politisk handlingskraft. Men för att verkligen vända den nedåtgående trenden behöver vi se till att barn och unga slipper ständiga distraktioner, samt att tillräckligt med tid läggs på fokuserad läsning.”
En annan artikel som tagit upp påståendet om att ”skärmpandemin” bär skulden för Pisa-resultaten är två forskare på DN-debatt;
”Politiker ojar sig över Pisaresultat och skyller på skärmarna, men det håller inte. Medan Sverige jagar mobilförbud och avdigitalisering går Estland åt motsatt håll. De satsar på AI och låter lärare styra undervisningen själva. Det är inte skärmarna som sänker skolan, utan politikernas klåfingrighet, skriver forskarna Ingrid Forsler och Saga Hansén.”
Artikeln är intressant då den pekar på vilka effekter som den politiska detaljstyrningen – ända in i klassrummet – påverkar professionens handlingsutrymme. De tar upp skillnaden mellan Sverige och Estland. En omfattande politisk klåfingrighet när det gäller ”hur” riskerar att påverka intresset för läraryrket.
Forskaren Gabriel Heller Sahlgren kommentar Pisa-resultaten i en artikel i Kvartal. Han påpekar att den höga andelen elever med invandrarbakgrund kan vara en förklaring till resultatfallet, men samtidigt har även läsförståelsen hos elever med svensk bakgrund sjunkit jämfört med tidigare Pisa-resultat. Hans avslutning i artikeln är något som jag verkligen instämmer i. ”Det krävs naturligtvis mycket mer analys för att få en ordentlig bild av västvärldens Pisakollaps och dess orsaker. Hur mycket som beror på utbildningssystemen och hur mycket som beror på bredare samhällsförändringar (och pandemins effekter) är ännu högst oklart. Men oavsett orsakerna kommer det att krävas stora krafttag för att förbättra de färdigheter som Pisa fångar upp bland svenska elever. Att identifiera problemen – och därmed lägga fokus på rätt åtgärder, både i skolan och utanför den – kommer att bli avgörande för att vända den nu etablerade negativa trenden.”
Så låt oss hoppas att landets politiker slutar att dra förhastade slutsatser om vad som orsakat fallet. Ägna i stället kraften åt att se till att ta reda på svaret på frågan ”varför”.
/