Inlägg

Publicerat

Skolvalsystemet behöver förbättras

Jag skriver i Svensk Tidskrift om varför det är viktigt att förbättra det svenska skolvalsystemet och att den aviserade utredningen behövs. Du kan även lyssna på mitt samtal med Dany Kessel i Hamiltonpodden, där vi talar om bl a samordnat skolval.

Skolvalsystemet behöver förbättras

Regeringen har meddelat att det inte kommer att bli något beslut om förändrade regler om skolval innan valet 2026. Skälet är att den i Tidöavtalet aviserade utredningen om skolval ännu inte har tillsatts och då hinner inte riksdagen fatta beslut om ett eventuellt utredningsförslag innan valet 2026. Det i sig är en intressant bild av dagens polariserade situation när det gäller skolvalet. Presumtionen är att det inte kommer att leda till ett förslag som kan få stöd över dagens blockgränser. Men det är ett dåligt argument. Det får inte hindra tillsättandet av en utredning på ett viktigt område som har brister som behöver åtgärdas. Skolvalet utgör en väsentlig grund för valfriheten men det finns utrymme för att förbättra dagens system. Därför välkomnades det tidigare beskedet att en utredning skulle få i uppdrag att ta fram förslag på hur dagens skolvalsystem kan förbättras. Vad är det då som kan bli bättre?

Det handlar om framförallt följande tre punkter:

1. Skapa förutsättningar för ett samordnat skolval

2. Tydliggör vilka placeringsregler och urvalskriterier som gäller för huvudmännens skolplanering

3. Säkerställ att föräldrar kan göra ett välinformerat skolval

Under många år har antalet barn i förskole- och skolåldern ökat. Det är på väg att vända. Nu kan vi läsa att kommuner lägger ner skolor på grund av minskande elevkullar. Att lägga ner skolor är en grannlaga uppgift och vi vet att alla skolor inte är lika bra. Det gäller att se till att de väl fungerande skolorna blir kvar. Relevanta frågor i dessa tider är därför ”Hur säkerställer man att skolvalet värnas när elevantalet sjunker?” och ”Hur se till att de skolor som måste läggas ner inte är de skolor som har högst kvalitet och är mest eftertraktade?”.

Sju av tio anser att det är rätt att man kan välja grundskola. Det är ett starkt stöd för det individuella skolvalet. I debatten talas det oftast om skolval som ett val mellan fristående skolor och som ger individer möjlighet att välja bort kommunala skolor. Och visst sker det bortval. Men det sker också aktiva val till såväl kommunala skolor som fristående skolor i både den ”egna” kommunen som i andra kommuner. Det är möjligt at få en bra samlad bild av hur eftertraktade olika skolor är, kommunala såväl som fristående, men det förutsätter att skolvalet är utformat på ett sätt som ger så sann information som möjligt och människors preferenser. Den informationen saknas i stor utsträckning idag.

Det är många som under lång tid påpekat att ett väl fungerande skolvalsystem förutsätter att det finns information bland både skolhuvudmän och föräldrar om hur efterfrågade olika skolor är, oavsett huvudman, och att föräldrar och elever har information om skolors kvalitet, resultat och profil så att de kan göra ett väl informerat skolval. Ändå finns det inte på plats som en självklarhet runt om i landet.

Redan idag har flera kommuner ett samordnat skolval. Det innebär att skolhuvudmännen har samordnat och fastställt datum för antagning till skolorna, koordinerat datum för skolvalsperioden och koordinerat skolplaceringen i såväl kommunala som fristående skolor. Skolhuvudmännen bestämmer själva vilka urvals- och antagningsregler som gäller (inom lagens ram) vilket innebär att det kan vara olika beroende på huvudman. Friskolorna kan ha kvar sin kö och kommunen sin närhetsprincip. Föräldrar kan rangordna ett obegränsat antal skolor på skolvalslistan. I och med att skolplaceringen koordineras kommer beskeden om vilken skola som eleven har fått en plats betydligt tidigare än idag. Dessutom innebär denna modell att en elev inte kan uppta en skolplats på flera skolor utan måste ge besked om vilken av de skolplatser som hen tilldelats via skolvalet som hen vill ha.

Så ser det ut på vissa håll, men långt ifrån överallt. Med denna modell får också skolhuvudmännen en information om hur efterfrågad skolan är. Intressant information för en skolhuvudman när elevunderlaget sjunker.

Ett samordnat skolval är, till skillnad från ett gemensamt skolval, baserat på lokal närhet och nära samverkan med skolhuvudmännen.

I rapporten ”Så kan skolvalet för grundskolan förbättras med några enkla åtgärder”, av Tommy Andersson, Dany Kessel och Elisabet Olme, utgiven av Näringslivets skolforum, framhåller författarna att urvalsreglerna för de kommunala huvudmännen behöver förtydligas så föräldrar förstår vilka regler som gäller för skolplaceringarna och att de enkelt kan beskrivas så att alla kan se om de efterföljs eller ej. Idag genomför de flesta kommuner en skolplacering baserad på närhetsprincipen. Uttolkningen av vad som menas med närhetsprincipen skiljer sig dock från kommun till kommun. Därför föreslår rapportförfattarna att kommunerna ska, för varje elev, definiera vilka skolor som är nära hemmet. Hur denna definition av närhetsprincipen ser ut kan skilja sig åt beroende på kommunens beslut, men huvudsaken är att den är tydlig. Författarna påpekar också att närhet inte är det enda som kan vara relevant när kommuner gör urval till översökta skolor. Det kan tex finnas lottning eller mjuka kvoter. När det gäller friskolornas urvalsgrunder menar författarna att lagstiftaren ska reglera kötiden tex genom att kön inte får öppnas förrän två år innan skolstart.

Vi vet att det finns många synpunkter kring när en friskola ska öppna sin kö. Värt att påpeka är att det alltjämt, trots en mycket omfattande friskoledebatt, är ett stort intresse för friskolor att kösystemet behövs. Ett problem med köerna, som sällan påpekas, är att de förmodligen avskräcker föräldrar från att sätta barn i kö på grund av att det anses omöjligt att få en plats i en populär skola. Det gör att man inte får någon korrekt bild av hur stor efterfrågan faktiskt är på en plats i en specifik friskola. Ett sätt att ändra på detta, att öka chansen för att få en plats, vore att öppna för att en del av de lediga platserna fördelas genom att lotta i kön. Det skulle förmodligen leda till att fler anmäler sig till kön till den skola som man helst skulle vilja ha en skolplats i.

Men det som är viktigt för att människor ska kunna göra ett lyckosamt skolval utifrån individens behov är att det finns god information om varje skola. I ovan nämnda rapport lyfter författarna att forskning visar att ett informerat skolval leder till ett bättre skolval i och med att föräldrar får förutsättningar att få en mer fullödig information om skolor som de kanske inte ens hade reflekterat över annars och att elever fått plats på en bättre skola än vad som annars hade varit fallet. Även detta en viktig del i skolvalet som en utredning kan ändra på.

Skolvalet infördes för över 30 år sedan – mycket på grund av att det fanns en tydlig efterfrågan från föräldrar och elever på att få välja skola. Trots tre decennier har vare sig regeringar eller riksdagen förmått utveckla skolvalsystemet så att valet kan ske välinformerat. Statistiken finns i stor utsträckning för att få relevant information på plats om respektive skola, men den behöver paketeras så att den är jämförbar för de som ska välja. Tidöpartierna insåg att skolvalsystemet behöver förbättras genom bla samordnat skolval, bättre information till föräldrar och elever och rimliga och förutsägbara antagningskriterier. Det får inte stanna vid en insikt. En utredning behövs för att åtgärda brister och jag har lyft några av dessa, varav flera förutsätter lagändringar.

Den demografiska utvecklingen understryker vikten av information om skolors attraktivitet. Ett väsentligt beslutsunderlag för såväl skolhuvudmännen som för landets föräldrar och elever, och för att värna mångfalden.

/

Publicerat

Politikens vinstfixering skadar skolan

Jag kommenterar i en artikel i Smedjan förslagen från utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn” som överlämnade sitt delbetänkande den 7 april. Artikeln kan även läsas här.

Ingress:

Friskoleutredningens utgångspunkt tycks vara att företagen i branschen är ute efter att tjäna snabba pengar och därför måste bakbindas. Men friskolehuvudmän drivs av en vilja att utveckla svensk skola. Det är denna mångfald och innovationsförmåga som nu riskerar att gå förlorad, skriver Ulla Hamilton som har läst delbetänkandet från utredningen om friskolornas villkor.

Ulla Hamilton 11 april 2025

Nu ska börsklipparna bort från skolan, konstaterade utbildningsminister Johan Pehrson i samband med att utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn” överlämnades till regeringen den 7 april. Är han så okunnig så att han tror att börsklippare är intresserade av friskolor?

Utredningen tillsattes av den socialdemokratiska regeringen sommaren 2022 och fick något ändrade direktiv av Tidöpartierna efter valet. Utredaren Joakim Stymne har haft i uppdrag att bland annat lämna förslag på förbud mot vinstutdelning eller annan vinstutdelningsbegränsning under de första åren efter en nyetablering, vid ägarbyten och vid kvalitetsbrister. Hans förslag, som nu skickas ut på remiss utan en enda friskola på departementets remisslista, är minst sagt omvälvande och kommer att ha stor påverkan på branschen, och då inte bara de friskolor som är aktiebolag, om förslagen genomförs.

Jag berör en del av förslagen här. Men innan jag går in på dem så kan jag inte låta bli att kommentera det faktum att de två liberala ministrarna som tog emot denna utredning lät som vänsterpolitiker. Trots att det finns många forskningsrapporter som visar på vilken betydelse som friskolor har haft för att vända resultatutvecklingen, att få fokus på trygghet och studiero i skolan, ledarskapets betydelse och innovationer så väljer ministrarna att svartmåla. Det imponerar inte och det skapar inte tillit.

Utredaren föreslår att ett förbud mot vinstutdelning och andra värdeöverföringar ska införas för nyetableringar, ägarbyten och kvalitetsbrister. Förbudet ska gälla under fem år i de två förstnämnda situationerna och i två år vid kvalitetsbrister. Vad innebär då detta mer konkret?

  1. Vid en nyetablering får ägaren inte göra någon vinstutdelning eller på annat sätt föra över värden från denna skolenhet till någon annan i till exempel en koncern. För att kontrollera att detta inte sker måste alla som äger fler än en förskola, fritidshem eller skolor införa särredovisning. Det innebär att varje enhet måste ha en egen särredovisning, en resultaträkning och en balansräkning som redovisar hur pengarna används på skolenheten. ”Utredningen anser att det är centralt för utredningens uppdrag att det går att följa hur offentliga medel används och att pengarna kan knytas till den enhet som de är beräknade på.” Däremot kan ägaren föra in pengar till den nyetablerade verksamheten från andra delar av koncernen.
  2. Vid ägarbyten påverkar värdeförändringsförbudet alla enheter som berörs av förändringen. Regeln avser både direkt och indirekt ägande. Ett ägarbyte anses ha skett när en fysisk eller juridisk person uppnår ett bestämmande inflytande genom direkt eller indirekt ägande i huvudmannen och därmed kan kontrollera huvudmannen. Det innebär till exempel att om skolhuvudmannen B köper skolhuvudmannen A:s verksamhet drabbas alla A:s enheter av förbudet. Däremot inte B:s redan befintliga verksamheter. Även här finns kraven på särredovisning per enhet.
  3. Vid kvalitetsbrister innebär det att tillsynsmyndigheten (Skolinspektionen) kan förena ett föreläggande med värdeöverföringsförbud. Detta ska gälla under två år och omfattar enbart den skolenhet som fått föreläggandet.

***

Det är intressant att direktiven, och därmed utredaren, uppenbarligen är mer fokuserade på hur pengarna används i de skolor där cirka 16 procent av eleverna går, än på vad resursanvändningen leder till för resultat. Kravet på särredovisning av hur pengarna används på varje förskola, skola och fritidshem innebär en enorm administration, men till vilken nytta?

Kravet på särredovisning av hur pengarna används på varje förskola, skola och fritidshem innebär en enorm administration, men till vilken nytta?

Till dessa förslag, vars syfte är att förhindra vinstutdelningar eller vägar att komma runt detta regelverk, tillförs ett illa genomtänkt förslag som handlar om villkoren för att få ta del av riktade statsbidrag. Riktade statsbidrag på skolområdet uppgår i dag till cirka 10 procent av friskolehuvudmännens intäkter. Dessa statsbidrag är förenade med krav på återredovisning så att staten vet att bidraget har använts till det som avsetts. Den som inte uppfyllt kraven tvingas återbetala. Det är en rimlig hantering och inte alls ifrågasatt i branschen. Det som utredaren nu föreslår är däremot ett brott mot principen om lika villkor oavsett huvudman. Särskilda villkor införs för riktade statsbidrag med kvalitetshöjande syfte. Om en friskoleägare har gjort en utdelning året innan en ansökan om ett sådant riktat statsbidrag, är hela verksamheten diskvalificerad från att söka. Vinstutdelning gör det omöjligt att ta del av detta riktade statsbidrag. Detta trots krav på återredovisning som jag beskrev ovan. Enbart det så kallade Kunskapsbidraget, som är ett sådant riktat statsbidrag, uppgår till 8,2 miljarder för 2025. Det handlar om mycket pengar för friskolorna. Och en diskvalificering som bara slår mot de skolhuvudmän som är aktiebolag. De facto innebär förslaget ett vinstutdelningsförbund som kommer att påverka intresset för investerare att bidra till att utveckla den svenska skolan.

Riktade statsbidrag för kvalitetshöjande syfte får inte heller lämnas till förskole- eller skolenhet som under det senaste året fått vitesföreläggande för kvalitetsbrister inom det område som bidraget avser.

***

Men åter till kvalitetsfrågan – vad är kvalitet i skolan? Förutsägbarhet och transparens är viktiga krav på lagstiftningen. Har utredaren presenterat en definition som gör att skolhuvudmännen vet var gränsen för bristande kvalitet går och vad som kännetecknar god kvalitet? Svaret är nej.

Utredningen lämnar inga egna förslag på kvalitetsmått.

I de fall utredningen föreslår ingripanden på grund av kvalitetsbrister i verksamheten avser begreppet kvalitetsbrist utan undantag tillsynsbeslut fattade av ansvarig tillsynsmyndighet. Utredningen bedömer att tillsynsmyndigheternas förelägganden om verksamhetsbrister är den enda rättssäkra grunden för de ingripanden som utredningen föreslår. Tillsynsbeslut är därmed det enda relevanta kvalitetsmåttet för utredningens uppdrag.

Skolinspektionen får makten att avgöra, deras definition av kvalitet och kvalitetsbrister blir gällande. Men det är väl okej, genomför inte Skolinspektionen kvalitetsgranskningar, frågar sig vän av ordning? Jo, så är fallet. Men efter att ha granskat hur Skolinspektionens egen kvalitetsgranskning är utformad kommer utredaren fram till följande häpnadsväckande slutsats:

Ur rättssäkerhetssynpunkt bör därför (Sic!) inte lämpligt att låta Skolinspektionens nuvarande kvalitetsgranskning utgöra grund för sådana skarpa ingripanden som utredningen föreslår vid kvalitetsbrister, som till exempel värdeöverföringsförbud.

Utredningen har också gått igenom andra kvalitetsmått som används av skolmyndigheterna, och dess slutsats är minst sagt omskakande.

De kvalitetsmått som utredningen kartlagt har inte de egenskaper som krävs för att utgöra underlag för rättssäkra kvalitetsmått av det slag som direktivet anger. Ju mer relevanta de kartlagda underlagen blir för att bedöma utbildningsverksamhetens kvalitet hos en huvudman, desto mer subjektivt blir innehållet i underlaget. Som redovisats ovan bedömer utredningen att kraven på rättssäkerhet inte är tillräckligt uppfyllda för att utarbeta kvalitetsmått med det syfte som direktivet anger. Utredningens slutsats är därför att förelägganden vid tillsyn utgör den enda rättssäkra grunden för ingripanden. Av den anledningen används tillsynsmyndigheternas förelägganden, i stället för kvalitetsmått, som rekvisit i förslag som utredningen lägger i detta delbetänkande.

Kan det bli tydligare hur viktigt det är att Sverige får en tydlig definition av vad som är bra kvalitet i skolan? Det är vare sig rimligt eller rättssäkert att en tillsynsmyndighets egenhändiga bedömning av vad som är bristande kvalitet ska ha så stor effekt för en hel bransch, som utredningens förslag innebär. Politikerna måste orka definiera vad som är bristande och god kvalitet i skolan.

***

Fixeringen vid vinstfrågan i svensk skola riskerar att kasta ut barnet med badvattnet. För vinsten spelar stor roll i ett samhälle. Utan drivkraften att förbättra hade inte Sverige haft knappt 2 400 enskilda huvudmän med godkännande att bedriva fristående förskola, grundskola eller gymnasieskola, som ansvarar för 4 100 fristående förskolor, grundskolor och gymnasieskolor med sammanlagt 423 000 barn och elever.  Av dessa återfinns 63 000 barn och elever i stiftelser eller ideella föreningar. En stor del av friskolorna är aktiebolag och de har bidragit till att fler kan välja skola.

Politikerna måste orka definiera vad som är bristande och god kvalitet i skolan.

Forskaren Niklas Elert var nyligen gäst i min podd, Hamiltonpodden. Han konstaterade att vinst aldrig är garanterad utan en kompensation för den risk som en entreprenör tar. Det perspektivet framkommer sällan i debatten och saknas också till viss del i utredningen. Men i konsekvensanalysen påpekar utredaren att värdeöverföringsförbudet vid ägarbyte kan innebära att det blir mindre attraktivt att köpa enheter och också svårare att sälja dem. Utredningsförslagen påverkar värdet på verksamheterna och riskerar att slå särskilt hårt mot små verksamheter. Blir det svårt att sälja, till exempel på grund av generationsskiften, så ökar risken för att man tvingas lägga ner. Något som de flesta friskoleägare gör allt för att undvika. De vill inte överge sina elever och medarbetare utan säkerställa att de kan få fortsätta att gå till en friskola. Effekten av en påtvingad nedläggning blir minskad mångfald och att kommunerna får ta hand om eleverna, elever som oftast tidigare aktivt valt bort kommunala skolor.

Skälet till att politiken för över 30 år sedan valde att öppna upp välfärdsmarknaden för valfrihet och mångfald var att det fanns ett tryck för valfrihet från medborgarna och en önskan om att stimulera innovationer inom välfärdsområdet. Erfarenheterna visar att privatiseringen av välfärdstjänsterna har medfört högre kvalitet och lägre kostnader inom bland annat skolområdet. Det framgår exempelvis av Mårten Blix och Henrik Jordahls studie Privatizing welfare services (2021).

Den svenska välfärdsmarknaden betecknas som en kvasimarknad (det vill säga en marknad som finansieras via offentliga medel och till stor del domineras av offentliga aktörer). Forskare brukar varna för risken att kvasimarknader blir konserverande eftersom det är frestande för politiker att driva igenom detaljregleringar och att specificera hur saker ska genomföras i stället för att sätta tydliga mål för verksamheten. Detaljkrav riskerar att döda intresset för att bidra till innovationer och utvecklingen av dessa marknader.

En slutsats efter att ha läst utredningens förslag är att de har helt fel fokus. Direktivets utgångspunkt är att friskoleaktörer är i branschen för att de vill tjäna snabba pengar, inte för att de vill bidra till att utveckla svensk skola. Logiken blir då att alla dessa aktörer måste bakbindas så mycket som möjligt. Ett annat perspektiv hade kunnat vara att utgå ifrån att friskolehuvudmän vill bidra till att utveckla svensk skola, att fokusera på det utfall som dessa aktörer ska bidra till och att presentera kvalitetsmått som alla skolor ska leva upp till. För 84 procent av alla elever går i offentliga skolor och det är också där som problemen är störst.

Men nej, nu ska alla enskilda huvudmän omfattas av krav på särredovisning av hur varje enhet använder sina resurser. Ett byråkratiskt förslag som innebär att pengar går till administration i stället för till undervisning. Förslagen riskerar att konservera skolområdet och hämma innovation och utveckling. Att de som ger utdelning till sina ägare, oavsett storlek, inte ska få söka riktade statsbidrag innebär i praktiken ett utdelningsförbud. Det slår särskilt hårt mot små skolhuvudmän vars ägare kan ha avstått från att ta ut lön under flera år, för att resurser ska vara kvar i verksamheten, men sedan väljer att ta ut det i form av utdelning. Ett alternativ som blir ett omöjligt val med detta förslag. Ofta löper dessutom dessa riktade statsbidrag över flera år. Värdeöverföringsförbud vid ospecificerade kvalitetsbrister är orimligt i sin oförutsägbarhet.

Förslaget om ägarbyten är ytterligare förslag som framförallt drabbar de små skolhuvudmännen i branschen. Vill det sig riktigt illa så riskerar de att se värdet på sin verksamhet rasa. Vem vill köpa en välfungerande verksamhet på dessa villkor?

Slutsatsen blir att utredningens förslag lägger en stor hämsko över branschen och innebär att den innovationskraft som svensk skola så väl behöver riskerar att utebli. För varför ska privata aktörer ta risken att investera i en så kringskuren verksamhet?

/

Publicerat

Varför vill inte liberalerna att friskolorna ska svara på remissen?

Den 7 april överlämnade Joakim Stymne utredningen Skärpta villkor för friskolesektorn till utbildningsministern och skolministern. Det är ett omfattande förslag som kommer, om det blir verklighet, att ge allvarliga effekter när det gäller förutsättningarna för att driva friskolor i Sverige. Jag återkommer med en kommentar i form av artikel under fredagen på denna sida. Flera förslag bygger på konsekvenser vid kvalitetsbrister. Det kan tyckas rimligt. Problemet är att utredningen inte definierar vad som är kvalitet. Hur ska man veta vad som är en kvalitetsbrist om det inte definieras?

Utredningen har nu skickats på remiss. INTE EN ENDA FRISKOLEHUVUDMAN finns med på remisslistan. En häpnadsväckande attityd som det liberalt styrda utbildningsdepartementet visar gentemot den bransch som utredningen handlar om. Anser inte liberalerna att friskolehuvudmännen ska vara delaktiga i den demokratiska process som det svenska utredningsväsendet utgör?

Agerandet från departementet har föranlett Almega Utbildnings förbundsdirektör Andreas Mörck att skicka följande hemställan:

Hemställan rörande utvidgning av antalet remissinstanser för betänkandet Skärpta villkor för friskolesektorn

Vi har tagit emot remiss av betänkandet Skärpta villkor för friskolesektorn (SOU 2025:37). Almega Utbildning är en arbetsgivar- och branschorganisation för fristående förskolor och skolor. Förbundet har cirka 820 medlemmar med tillsammans ca 420 000 barn och elever i verksamheterna. Förbundets medlemmar är bundna av kollektivavtal och är verksamma över hela landet. Almega Utbildning kommer självfallet att yttra sig över betänkandet och är tacksamma för den möjligheten. Förbundet har dock i detta fall svårt att uttala sig för alla olika medlemmar och ge en heltäckande bild av de konsekvenser som förslagen i detta betänkande kan få.

När vi läser vilka remissinstanser betänkandet remitterats till, måste vi alltså allvarligt ifrågasätta valet av mottagare av remissen. Betänkandet innebär mycket skarpa förslag mot fristående förskolor och skolor och riskerar leda till omfattande konsekvenser för verksamheterna. I 7 kap. 2 § Regeringsformen finns ett beredningskrav av lagförslag som ska lämnas till riksdagen för beslut. Genom att myndigheter, organisationer och andra får ta del av förslag kan förslagen bli allsidigt belysta och konsekvenserna av dem bli klarlagda. Därmed ökar kvaliteten på regeringens och riksdagens arbete, till gagn för demokrati, rättssäkerhet och effektivitet (vilket framgår av Regeringskansliets egen skrift ”Svara på remiss, SB PM 2021:1”).

Vi kan konstatera att av remissinstanserna utgörs ett trettiotal av kommuner, förutom deras branschorganisation Sveriges kommuner och regioner. Kommunerna blir direkt berörda såsom tillsynsmyndigheter för fristående förskolor, där eventuell kommande lagstiftning kan innebära en skärpt tillsyn och tillsynsbeslut i enlighet med förslagen, vilket i sin tur innebär att kommunernas åsikter självfallet är viktiga för den fortsatta beredningen av förslagen.

Däremot är de som i första hand är berörda av innehållet i betänkandet och förslagen till skärpta villkor, nämligen fristående förskolor och skolor, inte i något fall remissinstans, förutom genom deras branschorganisation. Det är en allvarlig brist för den fortsatta beredningen. Även om Almega Utbildning samlar fristående förskolor och skolor i landet, är förslagen i betänkandet så genomgripande och omfattande att här måste ytterligare kunskapsunderlag inhämtas av flera enskilda skolhuvudmän för den vidare handläggningen av förslagen. Det är av största vikt att konsekvenserna för verksamheterna blir ordentligt genomlysta av dem som berörs av förslagen, för att ett korrekt underlag ska kunna lämnas i eventuella lagförslag till riksdagen, i enlighet med Regeringsformen.

Almega Utbildning hemställer därför att listan på remissinstanser snarast utökas till att också omfatta ett lämpligt antal fristående huvudmän för förskolor och skolor av olika storlek.

Publicerat

Vinsten är aldrig garanterad – vinst är en kompensation för den risk som entreprenören tar

Gäst i Hamiltonpodden denna vecka är Niklas Elert. Han är forskare vid Handelns forskningsinstitut och ledamot av Produktivitetskommissionen. Han är särskilt intresserad av entreprenörskapsfrågor. Han har medverkat i en intressant antologi om vinst som jag rekommenderar för läsning. Vi talar vinst, om välfärdsföretagens särskilda förutsättningar på den sk kvasimarknaden och om att studier visar att välfärdsföretagen bidragit till högre kvalitet och lägre kostnader. Lyssna på vårt samtal här. 

Publicerat

Tack DI för att ni skärskådar liberalernas argumentation

I samband med Liberalernas riksmöte i Karlstad 22 mars meddelade partiordförande Johan Pehrson att de vill förbjuda utländskt ägande av friskolor. En uppenbar flirt mot de som anser att kineser, muslimer mfl inte ska få äga friskolor i Sverige. Det är säkert många som anser att det är en bra idé att förbjuda utländskt ägande, men det är värt att reflektera över vad det faktisk innebära om det genomförs. Dessutom finns det redan idag regelverk som ställer krav på ägargranskning, något som Pehrson missar att informera om.

Dagens Industri skriver på ett utmärkt sätt om detta på sin ledarsida den 29 mars. Jag tar mig friheten att återge Henrik Westmans mycket informativa artikeln här;

Onödig alarmism från L om ägandet i skolan

Liberalerna ser en risk för att främmande makt kan använda friskolesystemet för att påverka Sverige. Partiet vill därför förbjuda allt utländskt skolägande, meddelade partiledaren Johan Pehrson i samband med L:s riksmöte förra helgen. 

Det är inte tu tal om att det finns starka skäl att ha koll på vem som äger och driver friskolor. Dels för att motverka så kallad välfärdsbrottslighet, dels för att förhindra att utländska aktörer tar kontroll över skolor i syfte att påverka värderingar och underminera demokratiuppdraget.

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, varnade 2023 i en rapport för att det inte är osannolikt att en ”utländsk antagonist” skulle kunna investera i svenska skolor. Det skulle kunna handla om religiösa fundamentalister eller främmande makt, som Ryssland och Kina. Risken för denna typ av påverkansoperationer är lika aktuell i dag.

Men den bild som Johan Pehrson målar upp är kraftigt överdriven. Partiet vill alltså förbjuda exempelvis tyska och finländska investerare i den svenska skolan. Men det är framför allt ägare med bas i icke-demokratiska länder som FOI identifierar som en risk, inte sådana som har sin bas i EU. 

Den som vill köpa in sig i en friskola för att få ett ”väsentligt inflytande” över verksamheten (motsvarande minst 10 procent av aktiekapitalet) måste dessutom genomgå Skolinspektionens ägar- och ledningsprövning. Bland annat görs en bedömning av huvudmannens ekonomiska förutsättningar och ledningens lämplighet. Uppgifter kan inhämtas från polisen, Skatteverket, Bolagsverket och Kronofogdemyndigheten. 

En utländsk köpare måste också klara den kontroll som Inspektionen för strategiska produkter, ISP, gör enligt lagen om granskning av utländska direktinvesteringar. Den omfattar investeringar i skyddsvärda verksamheter, däribland skola och utbildning. Med stöd av den så kallade UDI-lagen kan ISP stoppa investeringar som bedöms ha en ”skadlig inverkan på Sveriges säkerhet”. Till exempel satte ISP i praktiken stopp för kinesiska PTL:s planer på att tillverka råvara till elbilsbatterier i Timrå. 

Att döma av Johan Pehrsons uttalande kan man få intrycket av att det utländska ägandet i friskolebranschen är omfattande. Men som Skolinspektionen konstaterar i en rapport från 2024 är bilden ”ändå att utländska ägarintressen i svenska enskilda huvudmän är relativt ovanligt sett till antal huvudmän, men att det förekommer i några av de större koncernerna.”

Den största friskolekoncernen, Academedia, har som alla börsnoterade internationella företag en bred ägarkrets. Till exempel har den näst största ägaren sin bas i Spanien. Ska en sådan aktör stoppas? Seriösa utländska investerare som vill satsa på denna sektor bör välkomnas, inte motarbetas. 

Frågan är hur L har tänkt sig att europeiska ägare ska förbjudas. Att hindra investeringar från aktörer med hemvist i EU skulle sannolikt strida mot den fria rörligheten av kapital. Johan Pehrson gav inga omedelbara svar på detta utan efterlyste en utredning för att undersöka hur ett förbud skulle kunna se ut.

Det pågår redan en utredning som bland annat har i uppdrag att se över om endast företag i Sverige eller i ett annat EU-land ska få driva friskolor. Att L nu har börjat tala om ett snävare förbud beror sannolikt på partiets omorientering: avregleringar och individuella friheter tonas ned medan statens roll lyfts fram.

I L:s framtidsprogram, som presenterades i Karlstad, skriver partiet att man låtit principiella och teoretiska resonemang ”förblinda oss för de effekter som politiken fått i praktiken”, till exempel vad gäller friskolesystemet. 

Johan Pehrsons utspel om det utländska ägandet ska ses i ljuset av partiets usla opinionsläge och allt mer friskolekritiska hållning. Man ska inte vara naiv vad gäller främmande makts intresse för svensk skola, men de nya tongångarna från Liberalerna framstår som alarmistiska och närmast paranoida.

Publicerat

Skolan jobbar inte datadrivet med skolfrånvaron

Min gäst denna vecka i Hamiltonpodden är Aggie Öhman. Hon är skolutvecklare, engagerad debattör med spetskompetens inom skolfrånvaro och initiativtagare till Prestationsprinsen.

Vi talar om hur ett land med skolplikt kan acceptera så stor skolfrånvaro. Skolverkets undersökning HT 2023 visade att den var 15-29% för 15% av eleverna i förskoleklass och grundskolan. Vad beror frånvaron på och hur få tillbaka eleverna till skolan? Länder som inte har skolplikt har bättre koll på skolnärvaron än vad vi har i Sverige. I USA är det ett mått på kvalitet att man får eleverna att komma till skolan. Jag undrar – varför är det inte det i Sverige? Lyssna på vårt samtal.

Publicerat

Svensk skola är bättre än sitt rykte – låt oss gå från bra till bäst

Den 27 mars publicerades nedanstående debattartikel på DI Debatt. Den är skriven av fyra friskoleföreträdare och jag återger den här.

Svensk skola är bättre än sitt rykte – låt oss gå från bra till bäst

Idag tenderar politiker på båda sidor blockgränsen att lägga stort fokus på vem som driver skolan. Det tror vi är missriktat. Med högre mål, mer transparens och ett stopp för dåliga skolor kan vi ta den svenska skolan från bra till bäst, skriver företrädare för fyra friskolor. 

Först är det viktigt att klargöra att svensk skola är bättre än sitt rykte. Under 2000- och 2010-talet infördes viktiga reformer som nu ger resultat. Exempelvis visar den senaste TIMSS-rapporten att svenska elever presterar över genomsnittet i OECD i både matematik och naturkunskap. Fjärdeklassarna har slagit sitt eget rekord, och åttondeklassarnas resultat har inte varit bättre under hela 2000-talet. Ser vi till elever som talar testspråket hemma är svenska elever bäst i Europa.

Regeringen har på senare tid mottagit flera utredningar med förslag på viktiga förbättringar, såsom ett inflationssäkrat betygssystem, en ny läroplan och större mandat för rektorer och lärare att upprätthålla ordning och trygghet. Det är bra och viktiga steg för att stärka svensk skola.

Samtidigt saknas inte utmaningar. När var fjärde elev har utländsk bakgrund, tar skolorna ett stort ansvar för integrationen. Ett ansvar som skolan ska ta, men som ställer höga krav. Blickar vi framåt väntar minskade elevkullar, vilket kommer att påverka hela skolsystemet. Det är verkliga utmaningar, som kräver verkliga lösningar.

När vi vid årsskiftet blev tillfrågade av Svenskt Näringsliv om att ingå i en oberoende skolberedning för att bidra med våra perspektiv på hur vi kan stärka svensk skola så tvekade vi inte en sekund. För oss som jobbar med detta dagligdags finns det inget som är viktigare. Idag presenterar vi våra förslag:

1. Skola i världsklass – högre mål och mer transparens: Beskrivningen av en skola i kris ifrågasätts sällan. Det är inte bara en falsk bild – det skadar skolans ställning i samhället, och läraryrkets attraktivitet. Sverige har alla förutsättningar för en skola i världsklass och regeringen bör därför ha som mål att Sverige ska vara världsledande i PISA och TIMSS. Dessutom bör alla skolor – oavsett driftsform – vara skyldiga att redovisa jämförbara kvalitetsmått. Den mångfald och valfrihet som kännetecknar det svenska skolsystemet är en tillgång – med mer transparens blir det lättare att göra informerade skolval.

2. Lägg ned dåliga skolor: De allra flesta skolor gör ett bra jobb, men en dålig skola är en för mycket. Skolinspektionen bör därför få stärkt mandat att ta över underpresterande skolor, och ge aktörer med dokumenterad erfarenhet möjlighet att delta i en upphandling för att vända utvecklingen.

3. Förstärk likvärdigheten – med tidigare insatser och obligatoriskt skolval: Idag når 15 procent av eleverna inte gymnasiebehörighet – det är ett misslyckande. Inom svensk skola är vi för dåliga på att fånga upp svaga elever tidigt, vilket får konsekvenser längre fram när de tvingas spurta för att klara gymnasiebehörighet. Säkerställ därför att alla kan läsa, skriva och räkna efter lågstadiet – särskilt språkutvecklingen är avgörande. Därtill bör dagens skolval bli obligatoriskt. Det skulle främst gynna elever vars föräldrar saknar det informationsförsprång som får andra föräldrar att sedan länge nyttja det fria skolvalet.

4. Mer arbetsro och mindre detaljstyrning: En elevs skolgång är längre än en mandatperiod. Nya beslut som påverkar skolan måste vara välgrundade för att kunna ge skolans lärare och ledare arbetsro från ständiga politiska förändringar och detaljstyrning. Hög administrativ arbetsbelastning toppar även listan över lärarnas största arbetsmiljöproblem. Den administrativa belastningen måste därför minska och nya reformer inom skolområdet måste noggrant ta i beaktning vilka de administrativa effekterna blir för lärare och rektorer.

5. Ökad samverkan i kommunerna I takt med att elevkullarna krymper blir det ännu viktigare att fristående och kommunala skolor hittar pragmatiska lösningar med elevernas bästa i fokus – från dimensionering av skolor, till hur vi kan samverka kring lokaler.

Låt oss samla alla goda krafter och ta tag i skolans verkliga utmaningar. Tillsammans kan vi lyfta svensk skola från bra till bäst.

Patrik Nystedt, VD Utbildia
Marie Pilfalk, skolchef och grundare Broholmsskolan
Johan Sennerfeldt, skolchef och grundare Älvboda Friskola
Marcus Strömberg, VD AcadeMedia

Publicerat

Friskolor bidrar till att fler väljer yrkesprogram

IFAU har nyligen kommit med en intressant rapport om fristående gymnasieskolors betydelse för intresset för att gå ett yrkesinriktat program. Deras studie omfattar år 2000-2010 och resultatet visar att fler friskolor i närheten av hemmet ledde till en högre sannolikhet för att gå ett yrkesinriktat program och lägre sannolikhet för att gå ett studieförberedande naturvetenskap/teknik program.

Studien, som baseras på syskonstudier, visar att mönstret framförallt drivs av pojkar men den visar också tydligt att en ökad friskoleandel  dessutom är förknippad med en ökad sannolikhet att gå ett yrkesinriktat program bland både pojkar och flickor, en minskad sannolikhet för att gå ett studieförberedande program för både pojkar och flickor och en ökad sannolikhet att gå ett yrkesprogram inom industri och teknik, men bara för pojkar. De skriver i sina slutsatser; ”Dessa resultat tyder på att friskoleexpansionen inte var neutral i sin inverkan på elevernas studievägar. Det finns även tecken på långsiktiga effekter i termer av en något lägre sannolikhet att vara utbildad inom naturvetenskap, matematik eller teknik (STEM) och att vara sysselsatt vid 30 års ålder.”

Utredarna konstaterar att flera av yrkesprogrammen  har en högre ersättning per elev och att de spekulerar i att det är skälet till att de är mer attraktiva att erbjuda för privata skolhuvudmän.  Det är en spekulation som jag gärna vill utmana. Friskolehuvudmännen vet också att det finns en efterfrågan från företag, och offentlig sektor,  på elever med just dessa utbildningar.  Utbildningarna har högre ersättning men att erbjuda programmen innebär också en större risk pga att intresset kan svikta för dessa utbildningar bland eleverna. En aspekt som jag också tror kan vara viktig i sammanhanget är att det är intressantare för elever att söka sig till yrkesprogram som erbjuds av en friskola eftersom de förmodligen har ett närmare samarbete med näringslivet.

Det vore intressant att göra liknande studier av effekterna efter gymnasiereformen som genomfördes efter denna studies period. För effekterna av den har medfört minskat intresse för yrkesprogrammen. Samtidigt är andelen elever som valt yrkesprogram i friskolor 29 procent mot 28 procent i kommunala skolor.

IFAU:s rapport visar, som jag ser det, att det är viktigt att skolmyndigheternas beslut med anledning av de nya reglerna för dimensionering av gymnasieskolans program beaktar resultatet ”…att friskoleexpansionen inte var neutral i sin inverkan på elevernas studievägar”. Annars riskera syftet med förändringen, att öka andelen elever som väljer yrkesprogram, att bli ett misslyckande.

/

Publicerat

När fyrkantiga regler drabbar eleverna (Svensk tidskrift)

Artikel i Svensk Tidskrift 21 mars 2025

Läser om kommunala högstadieskolor i Gällivare som Skolinspektionen är kritisk mot på flera punkter. Den första tanken när jag läser Skolinspektionens beslut är, hur kommer det sig att media inte verkar vara lika måna om att uppmärksamma situationen för elever som går i dåligt fungerande kommunala skolor som brister för elever i en friskola? Är inte elever i kommunala skolor lika värda att uppmärksamma som friskoleelever? Trots allt så går 84 procent av alla grundskoleelever i kommunala skolor.

Skolinspektionen fattade ett unikt beslut den 4 februari 2025 – att vidta statliga åtgärder gentemot de kommunala grundskolorna Sjöparkskolan A och B (åk 7-9) i Gällivare. Det är allvarlig kritik som riktas mot skolorna där det går 400 elever i åk 7-9. Kritiken är inte ny, den har framförts sedan 2022 från Skolinspektionens sida. Intressant nog har Skolinspektionens agerande, mig veterligen, inte varit särskilt uppmärksammat, annat än lokalt, av etermedia. Om en liknande kritik hade framförts om en friskolehuvudmans skola hade det med stor sannolikhet blivit en nyhet i riksmedia, såväl radio som TV.

Skolinspektionens beslut om statliga åtgärder för rättelse för Sjöparkskolan A och B i Gällivare kommun innebär att Skolinspektionen ”tar över” och ser till att det vidtas åtgärder för att rätta till brister på skolorna, på bekostnad av Gällivare kommun. Detta är ett mycket ingripande beslut och det har bara inträffat en gång tidigare och då var det Storvretskolan i Botkyrka som Skolinspektionen ”valde att ta över” på grund av undermåliga förhållanden och att huvudmannen – kommunpolitikerna- inte klarade av att leverera skolundervisning av tillräcklig kvalitet. För det är huvudmännen som är ytterst ansvariga för skolverksamheten, i kommunen politikerna och i friskolorna ägarna.

Vad handlar det då om för brister som kommunpolitikerna i Gällivare inte har klarat av att hantera för högstadieeleverna?

·         att undervisning periodvis uteblir i olika ämnen

·         att elever inte får den undervisningstid de har rätt till

·         att mottagande och undervisning av nyanlända elever brister

·         att skolan inte ger särskilt stöd till elever som behöver det

·         att skolan brister i arbetet med elever som har omfattande frånvaro

·         att bristerna försvårar förutsättningarna för eleverna att klara skolan.

Skolinspektionen konstaterar också att det finns stora brister i skolornas arbete med att skapa trygghet och studiero, vilket påverkar elevernas rätt till en god arbetsmiljö. Allt detta och mer därtill framgår av det beslut som Skolinspektionen tagit. Nu tillsätter Skolinspektionen två rådgivare som ska jobba på inspektionens uppdrag och leda arbetet för att avhjälpa bristerna. Skolinspektionen fakturerar Gällivare kommun de kostnader som åtgärderna medför. Åtgärderna kommer att pågå som längst i nio månader. Skolinspektionens kritiken handlar om såväl organisatoriska problem som att det råder en brist på lärare. När det gäller lärarbristen skriver Skolinspektionen följande i sitt beslut:

”Av scheman och intervjuer med lärare, elever och rektorerna framgår att lektioner i NO i början av höstterminen 2024 ställts in för vissa klasser till följd av att en lärartjänst varit vakant. Från och med den 23 september 2024 har alla klasser en ansvarig lärare i NO då lärare tagit på sig extratimmar. Rektorerna uppger att eleverna kommer att ha kompenserats för den undervisningstid som de gått miste om per vecka 47 hösten 2024. Elever och lärare berättar att det generellt varit många inställda lektioner under början av höstterminen 2024. Till exempel hade vissa klasser ingen undervisning i svenska i början av höstterminen 2024. Elever från olika klasser berättar att det uteblivit lektioner i olika hög utsträckning. Vissa elever säger att det inte uteblivit så många lektioner, medan andra uppskattar att det uteblivit två–fyra lektioner per vecka. Orsaken till att lektioner ställs in uppges vara att lärare är frånvarande, men det framkommer också exempel på att läraren är inbokad på möten under lektionstid eller att läraren är schemalagd på flera lektioner samtidigt. Rektorerna uppger att administratörerna registrerar vilka lektioner som ställs in och sammanställer hur mycket tid som fallit bort. Därefter läggs en plan upp för hur eleverna ska få igen undervisningstiden. Rektorerna berättar vidare att huvudmannen tillfört medel för att anställa ytterligare en husvikarie till Sjöparksskolan.”

Situationen i Gällivare väcker många tankar kring det regelverk som styr skolverksamheten i Sverige. Det är lätt att förstå att det kan vara svårt att lösa undervisningen om det saknas lärare. Det som däremot är svårt att förstå är att det inte är möjligt för en skolhuvudman att till exempel använda sig av distansundervisande lärare som finns på annat håll i landet. Det måste ju vara bättre att eleverna får undervisning av en behörig lärare, kanske kontakterad för en termin, än att lektioner ställs in och att skolan sedan i efterhand ska kompensera eleverna för dessa missade lektioner. Men en sådan lösning är inte tillåten i Sverige idag.

Jag tolkar det som att lagstiftaren anser att det är bättre att eleverna kompenseras i efterhand än att skolan får en möjlighet att hitta en lösning som innebär att undervisningen kan tillhandahållas så snabbt som möjligt. Om denna möjlighet skulle öppnas så är jag övertygad om att vi skulle se ”legitimerade mattelärare på distans” eller liknande verksamheter växa fram. Det finns säkert många som har invändningar mot en sådan lagändring; det bygger inte lärarlag, det riskerar att locka lycksökare och så vidare.

Men när verkligheten ser ut som den gör är ju alternativet det som vi ser i Gällivare just nu. Inställda lektioner. Och det är framförallt eleverna som drabbas, men även de lärare som får jobba dubbelt. En granskning av Skolverkets sk SALSA statistik visar också  tydligt effekterna. Andelen elever som fått godkänt betyg i Sjöparkskolan A är 60 procent (65) och i Sjöparkskolan B 44 procent (63). Siffran inom parentes anger hur andelen borde vara utifrån ett modellberäknat värde baserat på elevsammansättningen och elevernas bakgrund, det sk SALSA-värdet. Skolorna underpresterar således utifrån hur det statistiskt sätt borde vara med hänsyn till elevsammansättningen och elevernas bakgrund. Man kan undra hur det hade sett ut om skolorna redan för flera år sedan hade haft möjlighet att ta in distansundervisande lärare.

/

Publicerat

Vad innebär ett accelerationsprogram på Epicenter?

  1. I detta avsnitt av Hamiltonpodden träffar jag Jack Melcher Claesson. Han är ”Head of Acceleration” vid Epicenter i Stockholm. Vi bokade in vårt samtal i samband med att Epicenter firade 10 år för någon månad sedan. Vi talar om vad Epicenter är, hur det kommer sig att det har utvecklats ett accelerationsprogram vid Epicenter och vad verksamheten innebär för Stockholm från ett internationellt perspektiv. Jack svarar också på frågan hur det kommer sig att länder vill samarbeta med Epicenter och vi får ett exempel på det internationella intresset mitt under vårt samtal.

Jack är själv serieentreprenör och har också en bakgrund, som så många entreprenörer, som UF-företagare.

Lyssna på vårt samtal här.