Sverige har ett stort behov av infrastrukturinvesteringar. Samtidigt finns det begränsat med offentliga medel. Jag samtalar med Fredrik Bergström, som har mångårig erfarenhet av infrastrukturfrågor. Han menar att det finns organisationsmodeller som kan intressera näringsliv och kapital för att bygga och finansiera konkreta infrastrukturprojekt. Det sker i andra länder och vi har goda erfarenheter från Arlandabanan och Öresundsbron. Svenska myndigheter och politiker borde få upp ögonen från denna möjlighet, inte minst mot bakgrund av de uppenbara behov som finns i och med det svenska Nato-medlemskapet. Fredrik är ordförande för InfraSweden, han deltar också i ett forskningsprojekt om alternativ finansiering och organisering av transportinfrastruktur tillsammans med LTH/Fastighetsvetenskap. Han har skrivit rapporten ”Lyft infrastrukturen – Om hur privat kapital och kompetens kan bidra till att framtidssäkra infrastrukturen” på uppdrag av Almega.
Intressant skoldebatt i Storbritannien
Inslagen från den svenska friskoledebatten känns väl igen i den debatt som just nu pågår i England. Från och med årsskiftet har Labour-regeringen infört moms på skolavgifterna till de privata skolorna. En 20-procentig höjning kan nog hanteras av de föräldrar som har gott om pengar men de som inte har det kommer att få svårt att ha kvar sina barn i privata skolor. Det är ca 600.000 barn som går i privata skolor idag, 6 procent av alla i grundskoleåldern. Organisationen Independent School Council, som organiserar många privata skolor, har jobbat hårt för att stoppa att detta förslag blir verklighet.
Totalt finns det ca 2.600 privata skolor i England och de flesta är, precis som i Sverige, små verksamheter. Hälften av dessa skolor har färre än 290 elever och var fjärde färre än 155. Det visar att det finns många privata skolor som är små även om debatten där, liksom här, handlar om de större skolhuvudmännen. Eftersom det engelska systemet har terminsavgifter så innebär det att elevsammansättningen ser annorlunda ut där. ¾ av eleverna kommer från de 30 procent rikaste familjerna. Det är en stor skillnad jämfört med vårt system i Sverige. Tack vare vårt skolpengssystem, som ju inte tillåter terminsavgifter, kan rik som fattig välja en skola utan att behöva betala en avgift. Det svenska systemet innebär också, till skillnad från det engelska, att om skolan har en plats så måste den ta emot eleven. De som hävdar att svenska friskolor väljer elever påstår således att de bryter mot lagen.
Labour-regeringen har även gjort andra förändringar. Det engelska skolinspektoratet Ofstedt har fått ändrade föreskrifter. De får inte längre gradera skolornas kvalitet, som de gjort tidigare. Beteckningarna Excellens och Inadequate får inte längre användas. Det innebär givetvis att informationen om hur väl skolorna presterar blir svårare att få fram. Detta anses vara en eftergift till lärarfacket.
De tidigare Torystyrda regeringarna har fokuserat på att få upp kunskapsresultaten i de engelska skolorna, vilket också lyckats. Nu menar många att de förändringar som Labour talar om, och genomför på skolområdet hotar denna kunskapsuppgång. Labourregeringen förefaller ha mer fokus på elevernas bakgrund och att minska intresset för privata skolor, än på skolornas förmåga att höja elevernas kunskapsnivå. En ledare i Economist uttrycker det på följande sätt ”The fight over private schools has distracted policymakers from more important matters.”. Känns detta igen från vår egen inhemska skoldebatt?
Det ska bli intressant att följa Labourregeringens skolpolitik i England, och dess effekter på såväl skolval som skolresultat.
/
Se till att använda AI i skolans kompensatoriska uppdrag
Den av regeringen tillsatta AI Kommissionen kom i slutet av 2024 med sina förslag på hur Sverige bättre ska tillvarata möjligheterna och hantera riskerna med AI. De presenterade ett stort antal förslag, men lämnade inga förslag på skolans område pga att kommissionens direktiv förhindrade dem att göra det. Ett minst sagt anmärkningsvärt agerande från regeringens sida. Trots detta skriver kommissionen om skolan i sin rapport och konstaterar att AI kommer att, och bör ha, en stor inverkan på skola. De exemplifierar också hur AI kan bidra i skolans arbete.
Några veckor efter det att AI Kommissionen överlämnat sin rapport presenterades resultatet av TIMSS, en internationell jämförande studie om kunskaper i matematik och naturvetenskap hos elever i åk 4 och åk 8. TIMSS är en av de största internationella kunskapsmätningarna och till allas stora förvåning visade det sig att svenska elevers resultat ökade jämfört med förra undersökningen. De svenska matematikresultaten i åk 4 är de högsta sedan Sverige började delta i undersökningen 2007 och för eleverna i åk 8 har resultaten ökat stadigt sedan 2011. Ett mycket glädjande resultat. Samtidigt visar TIMSS att det är stor skillnad i resultaten. Elevernas bakgrund har stor betydelse. Skolan klarar inte det sk kompensatoriska uppdraget.
Vad har då detta med AI Kommissionen att göra? Kommissionen beskriver hur AI kan användas för att individanpassa undervisningen och därmed utjämna elevernas skiftande förutsättningar. Med hjälp av AI kan läraren justera svårighetsgraderna i ett visst ämne och därmed utmana elevens kunskapsnivå. En mer fördjupad kunskap om varje individs lärprocess kan också hjälpa läraren att få kunskap om vilket stöd som den individen faktiskt behöver. Helt enkelt ett smart stöd i lärarnas/skolans arbete med det kompensatoriska uppdraget. AI kan också bidra till att förbättra undervisningen på ett nationellt plan. Genom att AI ger möjligheter till en storskalig analys kan Sverige få insikter om kan undervisningen kan förbättras och därmed också lärandet. Vi kan skapa förutsättningar för att jämföra kunskapsutvecklingen i enskilda skolor och klasser. Något som i sin tur kan ligga till grund för välinformerade skolval för föräldrar och elever. Det framstår som självklart att dessa möjligheter som AI erbjuder måste användas i svensk skola. Förhoppningsvis inser även regeringen detta.
/
Artikel i Svensk Tidskrift: Ingen kunskapskollaps i svensk skola
Skriver i Svensk Tidskrift 20 december 2024
De resultat som den internationella undersökningen Timss visade överraskade många. Jag var själv på ett seminarium samma dag som resultaten presenterades, arrangerat av Svenskt Näringsliv, där utbildningsminister Johan Pehrson medverkade. Seminariet handlade om konkurrenskraft och vikten av kunskap och utbildningsministern talade om svensk skolas kunskapskollaps. Bra någon timma senare visade det sig att svenska elever har förbättrat sina kunskaper i matematik. Ett verkligt välkommet besked.
Jag är förundrad över den hårda retorik som såväl Johan Pehrson som Lotta Edholm använder när det gäller skolans resultat. De senaste PISA-resultaten framställs också som en katastrof för svensk skola, samtidigt som skolforskaren Gabriel H Sahlgren har visat att de svenska 15-åringarna presterade på toppnivå trots att de precis har varit igenom en pandemi. I rapporten ”Vad kan vi lära av PISA 2022?” konstaterar han att kunskapsnivåerna i genomsnitt föll tillbaka till nivåerna i PISA 2012, men bland elever med svensk bakgrund föll resultatet tillbaka till samma nivåer som i PISA 2015. Eftersom andra länder också har fallit är Sveriges relativa prestationer fortfarande mycket bättre än de var 2012, när resultaten var på samma absoluta nivå. Bland elever med svensk bakgrund är Sveriges relativa resultat ungefär på samma nivåer som under tidigt 2000-tal. Ett annat intressant resultat i rapporten är att elever i friskolor i genomsnitt presterade 34 poäng bättre än elever i kommunala skolor i PISA 2022.
”En del av skillnaden kan förklaras av olika elevunderlag men även efter justering för detta uppgår skillnaden till 20 poäng, vilket ungefär motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor, som presterar på samma nivåer efter justering för bakgrundsfaktorer.”
Det som är en utmaning, och som i princip alltid har varit det för svensk skola, är att klara sitt kompensatoriska uppdrag. De elever som har en bakgrund med lågutbildade föräldrar, utländsk bakgrund eller tuffa förhållanden förmår skolan inte höja kunskapsmässigt. Det är den verkliga utmaningen. Det visar PISA och det visar Timss, och för den delen också slutbetygen från åk 9 i grundskolan. Detta är ett verkligt bekymmer, men det innebär inte att vi har en kunskapskollaps i svensk skola. Däremot är det uppenbart att det finns en hel del övrigt att önska när det tex gäller Skolverkets rekommendationer och dess forskningsförankring inom hur man ska jobba till exempel med läsförståelse i skolan. Där får vi förhoppningsvis se rekommendationer som faktiskt bottnar i forskningsresultat. Den nyligen presenterade Skolinspektionsrapporten ”Läsa, räkna skriva – en garanti för tidiga stödinsatser” kan tolkas som en intressant utvärdering av Skolverket stödmaterial. En skolmyndighet utvärderar en annan. Denna reform, som var dåvarande utbildningsminister Gustav Fridolins stora stolthet har visat sig fungera väldigt dåligt, om man får tro Skolinspektionen. Jag har alltid tyckt att denna läsa, räkna skriva garanti har varit en märklig företeelse. Är det inte det som är själva uppdraget för den obligatoriska grundskolan? Skolinspektionen konstaterar bland annat i sin rapport att ”Det finns en komplexitet i garantins regelverk, som tillsammans med skollagens parallella bestämmelser för stöd, har skapat en invecklad praktik för skolorna där det är svårt att göra rätt. Därmed är det svårt att uppnå målet med garantin, att en så stor andel elever som möjligt ska lämna skolan med en fullständig utbildning.” Dessutom visar granskningen att andelen elever som får stöd inte har ökat efter att garantin infördes. Skolinspektionen påpekar ”Samtidigt kan vi konstatera att elevernas resultat på de nationella proven har blivit lägre i årskurs 3, än före garantin.” Så mycket för den omhuldade ”reformen”. Bra att det sker en utvärdering dock.
Det är tur att det finns fristående aktörer som, baserat på forskning, erbjuder skolor ett utmärkt stödmaterial. Stiftelsen Legilexi har i samarbete med svenska läsforskare tagit fram ett kostnadsfritt material och digitala tjänster som ger lärare stöd och god information om elevernas läsförståelse och ger förslag på lektionsupplägg mm. Över 33.000 lärare använder deras material, de finns på 2600 skolor och läsåret 23/24 testades hälften av alla elever i åk 1-3 med hjälp av deras material. Man kan fundera på hur läsförståelsen i svensk skola hade sett ut utan Legilexi. Tur att alla dessa skolor har valt att använda sig av deras kartläggningsmaterial, trots att det kartläggningsmaterial som Skolverket tagit fram är obligatoriskt för alla skolor. Tyvärr verkar Skolverkets modell inte vara särskilt effektiv.
Ett område som skulle kunna bidra i denna del är givetvis AI. Detta verktyg erbjuder enorma möjligheter att snabbt få information om elevernas kunskapsnivå. Tyvärr så fick AI kommissionen, som nyligen lämnade sin rapport, en tydlig uppmaning från regeringen att de inte skulle lämna några förslag som berör skolans område. Man kan undra hur de tänkte då.
Även om det inte råder en total kunskapskris och kunskapskollaps i Sverige så är allt inte rosenrött. Många skolor underpresterar. Tack vare skolvalet så kan elever och föräldrar idag välja bort en skola som inte fungerar. Det är ett viktigt skäl till varför antalet elever i friskolor ständigt ökar. En utveckling som uppenbart ogillas av många politiker. Behöver jag påminna om att det faktiskt är politiker som är huvudmän för de kommunala skolorna. En valmöjlighet som idag tyvärr hotas av inte minst liberalerna. Ett av de partier som var med och införde denna av föräldrar och elever så efterlängtade möjlighet.
Sverige behöver en skoldebatt som utgår ifrån fakta. Politiker har ett ansvar för att se vad som är de verkliga problemen. Sverige har till exempel för många skolor som underpresterar. Hur tar dessa skolors huvudmän tag i dessa problem? Göteborgs kommun är en skolhuvudman som har många problemskolor. Att förbjuda friskolor löser inte dessa skolors problem.
Det finns intressant forskning som visar hur man kan vända utvecklingen i en skola som redovisar dåliga resultat. Professor Karl Wennberg på Stockholms Handelshögskola, och hans kollegor, har här intressanta konkreta resultat utifrån att de har studerat ett antal svenska skolor och vad de faktiskt gjort för att vända utvecklingen. De har granskat samtliga högstadieskolor i Sverige åren 2008 till 2019 i syfte att identifiera faktorer som främjar förbättrade resultat i de mest utsatta skolorna – de 369 skolor som tillhör den ”svagaste fjärdedelen”, där många elever lämnar skolan utan fullständiga betyg. Deras analys visar att en dryg tiondel, 42 av skolorna, var framgångsrika i att vända sin kurs och uppnå en fullgod nivå. Det är inte många. Men det som är intressant med studien är att det är tydligt att det inte finns någon ”enda väg” för att åstadkomma detta. Det var verkligen olika ut; skolorna uppfyllde olika förbättringsfaktorer som i kombination ledde till framgång.
Här finns mycket att lära för andra. Jag ser fram emot en skoldebatt som baseras på fakta, som lyfter fram dessa goda exempel, som slutar jaga friskolor, som erkänner det som forskare visar – att friskolor bidrar till att höja kunskapsnivån i Sverige. Det är viktigt att alla skolhuvudmän, kommunala såväl som fristående, tar sitt uppdrag på allvar och ser till att det finns ett gott ledarskap i skolan så att de elever som tvingas gå till skolan varje dag kan känna att detta är en skola som har koll respektive elevs kunskapsnivå, har fokus på trygghet och studiero och har höga förväntningar på alla elever, oavsett bakgrund. 84 procent av alla grundskoleelever går i skolor där kommunpolitikerna är skolhuvudmän. Hur sköter de sitt huvudmannaskap?
Ulla Hamilton är fri debattör
Hans Bergström om libelarernas nyvunna tilltro till staten och bristen på fakta i skoldebatten och fostran
Hamiltonpodden gästas denna vecka av Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter och mångårig skoldebattör. Han är också gift med Internationella Engelska skolans grundare Barbara Bergström. Samtalet handlar om hur det kommer sig att Liberalerna nu uttrycker stor tilltro till staten när många av de problem som återfinns i skolan har sin grund i statliga beslut. Vi talar också om vad som behöver förändras i skolsystemet, om behovet av att lyfta skolans fokus på kunskap och fostran och om det faktum att det är så svårt att få fram fakta i skoldebatten. Friskolorna bidrar mycket tydligt till att lyfta svensk skolas resultat.
Utländskt ägande och offentlighetsprincipen för friskolor
Offentlighetsprincipen har debatterats under många år. Argumenten mot att friskolor ska jämställas med myndigheter är kända. Branschen har länge påpekat att man inte är emot transparens och öppenhet med det ”paket” som offentlighetsprincipen innebär är oproportionerligt. Det finns andra lösningar för att öka transparensen och nu finns det ett förslag till Insynslag som precis varit på remiss. Det är ett förslag som tar hänsyn såväl till önskemålen om ökad insyn som proportionalitetsprincipen.
Linda Öholm, Internationella Engelska skolan och Mikaela Valtersson, Kunskapsskolan kommenterar Linnea Lindquists artikel i Tidskriften Fokus om offentlighetsprincipen på följande sätt:
”Vi är glada att Linnea Lindquist läst våra remissvar. Dessvärre var läsningen rätt slarvig och med många medvetna misstolkningar. Vi välkomnar transparens. Allt annat är taget ur luften. Vi har en Skolinspektion som har till sin uppgift att kontrollera kvalitet. Offentlighetsprincipen är det dock få som förespråkar som ett verktyg för kvalitet. Det är däremot viktigt med transparens för handlingar som gör att elever och föräldrar och andra intresserade medborgare kan få insyn och kunna göra medvetna och upplysta val. Att det skulle ta nån minut att lämna ut en handling är något vi väljer att se som ett retoriskt inlägg och kanske en signal till Lindquist arbetsgivare, snarare än seriösa argument. När det gäller införande av offentlighetsprincipen i fristående skolor handlar det om handlingar såsom lönelistor för personal, elevärenden som avslutats med ett åtgärdsprogram och disciplinärenden eller hyresavtal. Det är handlingar som kan innehålla en mängd känsliga och integritetsnära uppgifter. Det kommer att ta tid att sekretessbedöma allt som begärs ut. På samma sätt som det gör idag för kommuner och förvaltningar. De ska identifieras, läsas igenom och bedömas vad av tex namn som ska inte ska lämnas ut, utan maskas (markeras över med svart). Detta är en stor uppgift som man ska ha respekt för. Utredningen har inte beräknat alla delar som kommer innebära kostnader, därav av att vi påpekade det i våra remissvar.”
*******
Linnea Lindquist medverkade nyligen i SvD:s ledarpodd och ägnade då en stor del av tiden åt att hävda att offentlighetsprincipen behövs för att säkerställa att pengarna används på rätt sätt i friskolorna. Hon pekade särskilt ut risken med utländska ägare och behovet av att kontrollera hur de använder skolpengen. Skolinspektionen har idag rätt till full insyn i friskolors ekonomi. Och när det gäller risken för att utländska ägare ska ta över friskolor så finns det sedan ett år tillbaka en lagstiftning som innebär att utländska direktinvesteringar i tex friskolor måste godkännas av ISP, Inspektionen av strategiska produkter. Denna anmälningsplikt gäller inte bara för utländska investeringar utan också inhemska. Således kommer ägare som vill investera att granskas och investeringen få ett ja eller nej.
*******
Professor Joakim Nergelius har också uttalat sig i frågan om förslaget att friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen. Han skrev bl a följande i SvD den 18 oktober iår.
”En annan central rättsprincip som bör övervägas är proportionalitetsprincipen, som innebär att åtgärder från den offentliga maktens sida ska stå i rimlig proportion till de intressen de är avsedda att skydda. När det gäller offentlighetsprincipens tillämpning på friskolor måste man fråga sig om det är proportionerligt att ställa samma krav på dessa skolor som på offentliga institutioner. Proportionalitetsprincipen innebär att insynskravet inte bör vara mer omfattande än nödvändigt för att uppnå sitt syfte.”
”Offentlighetsprincipen har traditionellt haft som syfte att garantera insyn i den offentliga makten, vilket i sin tur stärker demokratin och rättssäkerheten. Genom att kräva insyn i privata aktörer, såsom friskolor, riskerar man att urvattna denna princip. Att utvidga offentlighetsprincipen till privata aktörer leder till oklarhet kring var gränsen för offentlig insyn går. Vad blir då nästa steg? Kommer det att innebära insyn i alla företag som tar emot någon form av offentlig finansiering? Det kan vidare framhållas att andra viktiga aktörer som exempelvis Sveriges kommuner och regioner (SKR) inte omfattas av offentlighetsprincipen.”
Det är lätt att oöverlagt säga att ”självklart ska friskolor omfattas av offentlighetsprincipen”. Men det finns lagstiftningsprinciper som måste följas i en rättsstat. Proportionalitetsprincipen är en sådan. Det är lätt att instämma i professor Nergelius konstaterande att denna princip innebär att det är tydligt att samma krav på öppenhet som gäller för offentliga institutioner inte är rimliga för friskolor. Förslaget till Insynslag tillgodoser enlig honom denna princip. Det är också en Insynslag som finns skrivet i Tidöavtalet.
/
Mathias Sundin – Var det så klokt att undanta skolan från AI kommissionens uppdrag?från
Mathias Sundin har varit ledamot i den av regeringen tillsatta AI kommissionen. Ordförande har varit Carl-Henric Svanholm. De lämnade nyligen sina förslag i en läsvärd rapport, till regeringen. Jag samtalar med Mathias om kommissionens förslag, hur den ser på AI:s potential för vårt välfärdssamhälle och om det ytterst märkliga att uppdraget tydligt angett att AI kommissionen uttryckligen inte skulle lägga förslag som rör skolans område. AI handlar i allra högsta grad om konkurrenskraft, för individer, för företag och för nationer.
Krönika i Altinget – Nu är det du som åker till Helsingfors
Den historiska erfarenhet som många invånare i våra grannländer runt Östersjön har av den stora grannen i öst kan bidra till ökade insikter för oss alla. Något som kan vara nog så viktigt, skriver Ulla Hamilton.
Samfundet Sverige–Finland firar 100 år i år. Det har uppmärksammats på flera sätt under året. Relationerna mellan Sverige och Finland är unika. Under flera hundra år var vi ett gemensamt rike. En nytillträdd svensk statsminister gör sitt första utlandsbesök till Finland. Intensiteten i utbytet mellan våra länder har varierat genom årtiondena men samhörigheten har alltid funnits där.
Som tidigare ordförande i Stockholms hamnar är just sjöfartens betydelse för utbytet mellan länderna uppenbar. Det handlar inte bara om nöjesresor med Finlandsbåtarna, som vi kallar dem i Sverige. Det är också mycket gods som fraktas mellan länderna på dessa och andra fartyg.
Men besöksnäringen ska inte föraktas. Turistande finländare betyder mycket för näringslivet i Stockholm. Liksom givetvis svenska turister som reser till Finland.
Efter pandemin har antalet resenärer mellan Sverige och Finland minskat betydligt. Samtidigt innebar pandemin att våra länder kom närmare varandra, framförallt de olika myndigheterna som behövde samverka.
Rysslands krig har påmint alla om hur viktig Östersjön är för våra länders ekonomi.
Östersjön har kallats för fredens hav, men i och med Rysslands annektering av Krim och sedan invasionen av Ukraina har värnandet av Östersjön fått en ökad betydelse för hela regionen. Rysslands krig har påmint alla om hur viktig Östersjön är för våra länders ekonomi.
Finland har stängt sin gräns mot Ryssland, det har även de baltiska länderna. Såväl Finland som Estland, Lettland och Litauen har en förfärlig historisk erfarenhet av hur deras granne Sovjetunionen behandlat självständiga stater – en erfarenhet som också innebar att Finland mycket snabbt beslutade sig för att ansöka om Natomedlemskap. Sverige har tack och lov inte samma aktuella erfarenhet när det gäller den stora grannen i öst.
Åk till Finland
Men tack var Finlands beslutsamhet så är även Sverige nu Natomedlemmar. Östersjön är centralt för Nato, vilket blev tydligt på det toppmöte med de nordiska och baltiska statsministrarna samt Polens statsminister som Ulf Kristersson nyligen bjöd in till på Harpsund. Det säkerhetspolitiska läget, Ukraina och Östersjön var några av frågorna på agendan. Östersjöns betydelse och säkerheten när det gäller gasledningar, internetförbindelser och så vidare understryker vikten av ett nära samarbete mellan länderna, som ju numera alla är Natoländer, med ett viktigt undantag.
Ett undantag som tydliggör varför det är avgörande att det finns en god säkerhet för den viktiga infrastrukturen som finns såväl under som på vattnet.
Den internationella utvecklingen har inneburit att Östersjöländerna har kommit närmare varandra. Men samtidigt har turistresorna över Östersjön minskat, vilket är beklagligt. Utbytet mellan människor är viktigt, även korta besök ger en bild av ett land eller en stad.
Så varför inte ge ett nyårslöfte om att besöka Helsingfors eller Åbo under 2025 och lära dig mer om vårt grannland. Och kanske också de andra Östersjöstäderna. Den historiska erfarenhet som många invånare i våra grannländer runt Östersjön har av den stora grannen i öst kan bidra till ökade insikter för oss alla. Något som kan vara nog så viktigt i dessa oroliga tider.
9 december 2024
Maria Rankka om hur ABC Labs gick från idé till att stå för 20-25 procent av alla PCR-test under pandemin
Det känns som mycket länge sedan som världen drabbades av en pandemi. I veckans Hamiltonpodd samtalar jag med Maria Rankka, en av initiativtagarna till ABC Labs. I februari 2020 insåg hon och hennes partner att det skulle behövas omfattanda provkapacitet i Sverige. Verksamheten kom att står för 20-25 procent av PCR-provanalysen under pandemin. Ett imponerande exempel på hur entreprenörer kan göra skillnad. Lyssna på hennes berättelse, hur myndigheterna reagerade och vad hon gör idag.
Artikel i Smedjan – Gärna frihet – men först en gemensam vilja
Gärna frihet – men först en gemensam vilja
Vad innebär egentligen den “gemensamma vilja” som enligt Socialdemokraterna ska styra skolan, och hur ska ett sådant synsätt kunna möta barns och föräldrars olika önskningar och behov? Det undrar Ulla Hamilton som läst förslaget till nytt socialdemokratiskt partiprogram.
Socialdemokraterna har presenterat ett förslag till nytt partiprogram. Det är ganska kortfattat, men det är ändå intressant att se vad de skriver om skolan och om den valfrihet som de påstått sig värna. Man kan snabbt konstatera att programmet är fritt från formuleringar om mångfald och olika profiler på skolor. Att individer är olika och har olika behov är inget man intresserar sig för. Resonemang om områden som kvalitet och skolans förmåga att bidra till att öka elevernas kunskapsnivå lyser också med sin frånvaro.
Programtexten slår fast att ”Målet för den demokratiska socialismen är ett solidariskt samhälle där alla människor är delaktiga och lever fria och jämlika”. Socialdemokraterna beskriver ”sitt ” samhälle så här: ”Där ska människors gemensamma vilja ha företräde framför marknaden”. Ett påstående som vid första åsynen kan tyckas bra, men som man snart inser haltar. För människors “vilja” kan naturligtvis lika gärna ses som “efterfrågan” på just en marknad. Och ser vi tillbaka på den svenska samhällsutvecklingen sedan 1970/1980-talet så var det när människors vilja inte längre var gemensam som det blev tydligt att det fanns en efterfrågan på mångfald och valfrihet på välfärdsområdet.
Det ensidiga offentliga utbudet tillgodosåg inte människors olika behov och deras efterfrågan. Förändringstrycket gentemot de politiska partierna ledde till att det för cirka 30 år sedan uppstod ett ökat och varierat utbud av välfärdstjänster. Privata välfärdsföretag bidrog till att tillgodose denna efterfrågan, till att utveckla tjänsterna och till att de blivit mer kostnadseffektiva. Skattebetalarna får mer välfärd för pengarna tack vare att mångfalden av verksamheter också leder till en effektivisering av såväl offentlig som privat verksamhet.
Marknaden och marknadstänkandet utmålas som den stora boven i dagens samhälle.
Hela programförslaget andas ”nu måste politiken ta över och styra” på välfärdsområdet. Marknaden och marknadstänkandet utmålas som den stora boven i dagens samhälle. Det har enligt Socialdemokraterna lett till allt mindre av gemenskap och tillit. Det offentliga har dragit sig tillbaka, vilket lett till ”social splittring, mer utbredd fattigdom, ökad ojämlikhet och cementerat segregationen”.
Skolans misslyckande med det kompensatoriska uppdraget skylls på skolkoncernerna, bristen på resurser i skolan skylls på marknadiseringen av skolan och på att statens styrning har varit för svag. Detta trots att 84 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Det vill säga skolor vars huvudmän är kommunpolitikerna, i många fall just socialdemokrater.
Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna väljer att inte adressera de grundläggande problemen i skolan, som till exempel behovet av ökat kunskapsfokus och ledarskapet i skolan, utan i stället anklagar skolvalet och friskolorna för problemen i svensk skola.
Det ligger nära till hands att uppfatta det som att de väljer att försöka hamra fast en problembeskrivning, som syftar till att sätta en bild, snarare än att på allvar presentera en politik som kan åtgärda det faktum att cirka 17 000 elever lämnar grundskolan varje år utan behörighet till gymnasiet. Det riskerar att leda till att skattemedel slösas på fel åtgärder, och att grundproblemen består.
Att förbjuda vinstdrivande friskolor kommer inte att lösa problemet med att så många lämnar grundskolan utan behörighet. Knappast heller förslagen om ökat statligt ansvar och stärkt rådighet på skolområdet. Vi vet också att mer resurser inte är en garanti för bättre skolresultat. Det viktiga är i stället hur de befintliga resurserna används. Det har bland annat forskare vid Handelshögskolan i Stockholm visat i en intressant studie av hur lågpresterande grundskolor lyckats vända trenden.
Det blir allt mer uppenbart, ju mer man läser i programförslaget, att den egenmakt som familjer och elever har i dag tack vare skolvalet hotas. Välfärden ska enligt programmet vara en ”samhällelig angelägenhet”; ”Den ska styras gemensamt och utgå från medborgarnas behov, inte från enskilda producenters vinstintresse.”
Vän av ordning frågar sig vem eller vilka det är som uttolkar ”människors gemensamma vilja”.
Vän av ordning frågar sig vem eller vilka det är som uttolkar ”människors gemensamma vilja” i ett socialdemokratiskt samhälle. Rätten att välja skola har ett starkt stöd hos allmänheten. Efterfrågan på en plats i en friskola är betydligt större än antalet befintliga platser. Det visar köerna med all tydlighet. När allmänheten i dag får frågan om de tycker att man ska få välja grundskola så svarar sju av tio att de anser att det är viktigt. Är det en tillräcklig majoritet för att fastslå att den gemensamma viljan har företräde framför marknaden?
Socialdemokraterna vill se ”en demokratisk kontroll över välfärden, en styrning av välfärden och samhällsservice utifrån medborgarnas behov, inte marknadens.” Det är en mening utan konkretion, men en fråga som inställer sig är om det är en medveten åtgärd för att ludda till texten om skolan jämfört med det förslag som presenterades av den arbetsgrupp som riksdagsledamoten Lawen Redar ledde.
I den rapporten framfördes följande förslag: ”I skollagen införs ett krav på att alla skolhuvudmän för grundskolan aktivt ska verka för minskad skolsegregation vid sina skolenheter.” Det är ett krav som känns igen från den statliga utredningen ”En mer likvärdig skola” från 2020, där utredaren föreslog att skolhuvudmännen ska motverka skolsegregationen genom att ”aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter”. Förslaget väckte en omfattande debatt eftersom det utgick från att skolan ska ansvara för att ha en ”bra blandning” av elever. Det betraktades som ett exempel på social ingenjörskonst och tolkades som ett förespråkande av ett införande av bussning av elever. I sitt yttrande över utredningens förslag var Diskrimineringsombudsmannen mycket tydlig i sitt remissvar;
Utredningen föreslår bland annat att huvudmän ska vara skyldiga att aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter. Det föreslås också att rektorer inom givna ramar ska ha ett ansvar för att verka för en allsidig social sammansättning av undervisningsgrupper. I författningskommentaren uttalas att formuleringen ”allsidig social sammansättning” tar sikte på att elevgrupper med olika socioekonomisk bakgrund i större utsträckning bör mötas i skolorna. Någon närmare definition eller anvisning om tillämpningen ges dock inte. Ett sätt att uppnå en sådan elevsammansättning föreslås vara att tillämpa kvoter vid urval till skolenheter med förskoleklass och grundskola. … DO har tidigare yttrat sig över förslag som aktualiserar liknande frågor … DO framhöll i sina yttranden att de då aktuella förslagen innebar en risk för att det vid de föreslagna bestämmelsernas praktiska tillämpning skulle kunna komma att göras överväganden kopplade till elevers etniska tillhörighet på ett sätt som står i strid med diskrimineringslagens (2008:567) bestämmelser.
En tydlig kritik från myndigheten. Mot bakgrund av DO:s kritik och det tidigare presenterade förslaget med krav på agerande från alla skolhuvudmän för att minska skolsegregationen kan man undra om förslaget från Lawen Redars arbetsgrupp finns kvar ”i bakgrunden”? Eller har det avfärdats av de som skrivit det slutgiltiga förslaget till nytt partiprogram? En annan fråga som inställer sig är om resonemanget om vikten av gemensam styrning innebär att individens skolval i praktiken tas bort, eller om det ska tolkas som att du kan välja skola men det gäller att du väljer ”rätt skola” så att elevblandningen blir korrekt? Vad nu korrekt kan innebära avseende den specifika skolan.
/