DN Stockholm har idag en artikel där det ges en bild av att jag skulle vara kritiskt mot modellen ”En väg in” som det arbetas med i staden. Inget kan vara mer felaktigt. En väg in är ett mycket viktigt uppdrag som gavs i stadens budget inför 2012. Syftet med detta var att Stockholm måste få till stånd en enhetlig bedömning när det gäller hur staden på bästa sätt ska stötta individer till egen försörjning. I budgeten gavs det uppdrag till stadsdelsnämnderna, socialtjänstnämnden, arbetsmarknadsnämnden och stadsledningskontoret gemensamt. Det har nämligen visat sig att bedömningarna skilde sig mycket mellan stadens olika förvaltningar vilket i sin tur ledde till att flera personer hamnade i ”rundgång” mellan stadens förvaltningar. För att bli aspirant på Jobbtorgen måste stadsdelsnämnderna har gjort bedömningen att det är en person som uppfyller kriterierna och faktiskt har en arbetsförmåga. Felaktiga bedömningar ledde till att personer som kommit till Jobbtorgen återremitterades till stadsdelsnämnderna. Det är inte acceptabelt med en sådan rundgång som ju drabbar individen.
Uppdraget ”En väg in” har genomförts och förvaltningarna har kommit fram till en gemensam modell för hur man ska arbeta för att effektivisera arbetet med att stötta människor till egen försörjning. I anslutning till detta arbete har det också genomförts en analys av hur de anslag som kommunfullmäktige i stadens budget ger till stadsdelsnämnderna för arbetsmarknadsåtgärder används. Detta är särskilda pengar som inte ska blandas ihop med det anslag som Arbetsmarknadsförvaltningen får för bl a Jobbtorgsverksamheten.
I den slutrapport som är ett av ärendena på arbetsmarknadsnämnden i nästa vecka beskrivs Stadsdelsförvaltningarnas arbetsmarknadsinsatser och hur de 84,6 Mkr som anslogs 2012 har används. Rapporten konstaterar att totalt 13,5 Mkr av dessa pengar fördelas till andra verksamheter än till arbetsmarknadsinsatser. Med anledning av detta konstaterade jag till journalisten att dessa pengar skulle komma väl till nytta för sitt syfte – att minska utanförskapet – om de fanns på Arbetsmarknadsförvaltningen ( Jobbtorgen). Detta beskrivs i artikel som jag anser att stadsdelsnämnderna behöver mer pengar – inte alls det jag sade.
Sammanfattningsvis visar Slutrapporten om stadsdelsnämndernas arbetsmarknadsinsatser följande:
– Stadens måste bli duktigare på att göra enheltliga bedömningar om vilka åtgärder som krävs för att minska en individs utanförskap
– Det är inte ok att pengar för arbetsmarknadsinsatser används till andra områden
– Det måste bli bättre samarbete mellan stadsdelsnämnderna och arbetsmarknadsförvaltningen så att den kompetens som byggts upp på arbetsmarknadsförvaltningen kan stötta individerna på rätt sätt. Resultatet 11 personer/dag från utanförskap till egen försörjning under 2012 365 dagar talar sitt tydliga språk.
-En väg in måste vara den modell som används – med fokus på individen.
/