År: 2015

Friskoledebatten är intressant. Den senaste kritiken som jag har hört är att det ju inte blev en sådan pedagogisk mångfald som alla trodde. Det finns dock ingen som visar något belägg för detta utan det är bara en allmän känsla. Och det torde inte finnas något belägg för detta heller. Bland våra medlemmar i Friskolornas riksförbund så finns det Montessori, Reggio Emilia, Waldorf, Freinet, skolor med inriktning mot ADHD mm. Precis som det finns medlemmar som är AB, kooperativ, non profit. Alla är ideburna.

Alla som har lite kunskap inser att det är stor skillnad mellan hur Kunskapsskolan, Internationella Engelska skolan, Montessoriskolor, Vittraskolor jobbar. Så sluta att påstå att den pedagogiska mångfalden har uteblivet.

Fundera också på vilken pedagogisk mångfald som erbjuds de elever (85% av alla grundskoleelever) som går i kommunala skolor. För det är faktiskt bara 14 procent av grundskoleeleverna som går i fristående skolor. Men med den osäkerhet som råder kring friskolornas framtid just nu så kommer det knappast att bli en ökad pedagogisk mångfald på friskolesidan. Så om du stöter på påståendet att friskolorna har minskat den pedagogiska mångfalden, svälj det inte, be om bevis.

/

På vår skola skulle ingen vuxen någonsin kunna komma undan med att det inte är mitt ansvar om någon elev skulle fara illa.

SvT har tagit upp frågan om mobbing i skolan. Det är bra att den lyfts och det är för d….ligt att det förekommer. Ytterst är detta en ledningsfråga. På vilken arbetsplats skulle beteenden som det som beskrevs i gårdagens program accepteras?

Vår förbundsjurist Gudrun Rendling har idag kommenterat frågan om mobbning på vår hemsida. Jag tar mig friheten att kopiera in detta även på denna blogg. Jag har alltid förundrats över att mobbing har kunnat pågå på landets skolor, ofta utan att någon ledning tydligt markerar att det är ett helt oacceptabelt beteende. Lär gärna av Glada Hudik.

Hallå där Gudrun Rendling, förbundsjurist på Friskolornas riksförbund.

 

Med anledning av SVT:s satsning Morgans mission är frågan om mobbning mer aktuell än på länge. Hur kommer det sig att det är så här och att det får fortgå?

Den som visste svaret på det skulle nästan ha löst problemet! I stället ser vi att ärendena där Skolinspektionen riktar kritik mot skolors arbete mot mobbning och kränkande behandling bara ökar, nu till drygt 500 beslut per år.

 

Vad kan man göra för att stoppa det?

I samband med SVT:s satsning mot mobbning beskrivs på SVT:s hemsida att skolan behöver hitta en ”moralisk kompass” som alla ska använda sig av. Det är precis vad det handlar om! Det finns en mängd olika system och metoder. Skolverket har också bra allmänna råd och stödmaterial för arbetet mot mobbning och andra kränkningar. Men huvudsaken är att det finns ett genomtänkt förebyggande arbete som bygger på det gamla hjulet mål-uppföljning-analys och utvärdering-åtgärder-nya mål. Arbetet mot kränkande behandling ingår i det systematiska kvalitetsarbetet på skolan. Alla som jobbar i skolan måste vara tydliga, hela tiden och om och om igen, med att det inte någonsin är ok att mobba. Här är skolledningen oerhört viktig, både genom att vara tydlig och genom att ge förutsättningar för personalen så att det ges tid för de här frågorna och att man inte ser genom fingrarna på problem för att man inte hinner eller orkar ta itu med dem.

 

Men är det alltid skolans ansvar att hantera mobbning? Mycket händer ju på elevernas fritid.

Man kan tänka att om mobbning sker utanför skoltiden så kan ju skolan inte förhindra det. Men de problem som uppstår vid mobbningen kvarstår ju när eleverna kommer till skolan och påverkar eleverna där, och då behöver alla arbeta för att lösa situationen även i skolverksamheten. Om eleverna mobbar varandra på fritiden så visar det ju också att skolans förebyggande åtgärder och värdegrundsarbete ändå inte bottnat hos eleverna.

 

Vem är det som är ytterst ansvarig?

Det är alltid huvudmannen som är ytterst ansvarig för arbetet mot kränkande behandling. Men alla ska ansvara på sin nivå för det arbetet. Därför finns också en tydlig kedja i skollagen kring ansvaret, där all personal ska informera rektor när man fått kännedom om kränkningar, och rektor ska i sin tur alltid informera huvudmannen, dvs styrelsen för skolan. Det händer att det glöms bort att skyndsamt informera huvudmannen om kränkningar, eftersom de oftast hanteras på skolan. Men huvudmannen som ska se till att det finns resurser och rätt förutsättningar för arbetet mot mobbning och det är också huvudmannen som får kritik och ytterst kan bli skadeståndsskyldig om skolan inte gör sitt jobb på det här området.

 

Finns några bra exempel på arbetet mot mobbning bland de fristående verksamheterna?

Det finns många goda exempel på skolor som arbetar på ett riktigt bra sätt mot mobbning och det kan vara svårt att peka ut någon särskild. Men Hudikskolan i Hudiksvall har tidigare fått beröm för sitt arbete av Skolinspektionen. T.ex. sa Lena Lingman som är rektor på Hudikgymnasiet så här: ”Bland det viktigaste som finns om man ska nå bra resultat är att alla inblandade är klara över ansvarsfördelningen oavsett hur den ser ut. Det gäller att eliminera ”någon-annan-syndromet”. På vår skola skulle ingen vuxen någonsin kunna komma undan med att det inte är mitt ansvar om någon elev skulle fara illa. Våra värderingar och de beteenden de kräver eliminerar sådant. Sen är det ändå viktigt att det är uttalat vem som gör vad, vem som ska kontakta vem och vem som sitter på det yttersta ansvaret och alltså ska se till att det finns förutsättningar för att göra ett bra jobb.”

I själva verket är ju drivkraften för att erbjuda kvalitet mycket större för en friskola än för en kommunal skola.

Idag är det den 4 oktober, de fria företagsamhetens dag. Den 4 oktober 1983 genomfördes den största demonstrationen i Sveriges historia. 4 oktober-demonstrationen mot löntagarfonder samlade närmare 100.000 personer i Stockholm. Ett aldrig sinande demonstrationståg som gick från Humlegården till riksdagen. Företagare från hela landet reste till huvudstaden för att protestera mot den socialdemokratiska regeringens förslag om att införa löntagarfonder. Protester överlämnades till partiledarna.

Detta var en väldigt viktig dag för den fria företagsamheten i Sverige. Och det finns anledning att påminna om hur viktigt företagande och entreprenörskap är för Sverige. Löntagarfondshotet innebar att många ställde upp för den fria företagsamheten och insikten om vilken betydelse som entreprenörer och företag har för Sverige spreds. När jag lyssnar på den svenska debatten idag, inte minst den diskussion som pågår om det ska vara ”tillåtet att tjäna pengar på välfärdstjänster”, så finns det anledning att påminna om varför det är viktigt med företag och varför de måste få gå med vinst.

Det är uppenbart att den svenska offentliga sektorn har problem, det är brist på sjuksköterskor, brist på lärare, brist på förskollärare för att bara nämna några yrken. Den offentliga sektorn har problem med att attrahera medarbetare.

En stor andel av de friskolor som finns i Sverige är AB. Det är de av det enkla skälet att det är en väl känd och praktisk bolagsform. I debatten höjs det röster som hävdar att det inte är förenligt med kvalitet att det är bolag som har vinstintresse som driver skolor. Vinsten kommer alltid att gå före kvaliteten hävdar de. Alla som vet något om företagande och drivkrafter inser dock att om en friskola inte erbjuder kvalitet så kommer den inte att finnas kvar. I själva verket är ju drivkraften för att erbjuda kvalitet mycket större för en friskola än för en kommunal skola. Sedan kan vinst bli ett resultat av att god kvalitet attraherar många elever.

Det förvånar mig att det aldrig påpekas att om en friskola kan leverera såväl god kvalitet som vinst är det ett mått på produktivitetsskillnaden mellan den fristående skolan och den kommunala skolan, eftersom elevpengen ska vara densamma. Då borde sökarljuset snarare riktas mot den kommunala skolan än mot friskolan.

Företagande är ett risktagande, det gäller oavsett bransch. För att människor ska våga ta risker så måste det finnas en ”pay off”. Det gäller för att banker eller andra investerare ska erbjuda kapital, det gäller för att entreprenörer ska våga ta steget att starta ett företag. Under de dryga 20 år som det har varit möjligt att starta friskolor i Sverige har eldsjälar fått möjlighet att utveckla sina egna skolor, lärare har fått alternativa arbetsgivare, elever har fått möjlighet att välja, och inte minst välja bort, skola. Detta har lett till ett ökat fokus på kvalitet och resultat i skolan och det har medfört att privat kapital investerats i det svenska utbildningsväsendet på ett sätt som aldrig hade inträffat om inte friskolereformen genomförts.

Istället för att jaga dessa aktörer så borde politikerna vara tacksamma över den utveckling som detta har inneburit. Den effektivare användning av skattebetalarnas pengar som detta medfört.

Den svenska välfärden står inför stora utmaningar, antalet barn i förskoleåldern ökar, antalet äldre ökar, det finns stora investeringsbehov inom alla välfärdssektorer. Låt inte en inskränkt debatt om ”förfärliga vinstdrivande bolag”, som i själva verket bidrar till att utveckla vård, omsorg och skola, stoppa privata aktörers möjligheter att fortsätta att bidra.

Det finns de som tro att en lösning är att tillåta företag men då bara i form av sk svb-bolag. Detta är en bolagsform som tillkom 2005, av dåvarande s-regeringen. Svb betyder särskild vinstutdelningsbegränsning. Tanken är att detta ska vara bolag som bedriver verksamhet som primärt drivs i annat syfte än att ge aktieägarna vinst. Reglerna innebär att vinstutdelningen enbart får omfatta motsvarande statslåneräntan + en procentenhet. Resten ska återinvesteras i verksamheten.

Sedan bolagsformens införande har 89 bolag registrerats som svb-bolag, Drygt 10 av dessa har gått i konkurs och av dessa 89 är det 5 som är på skolområdet. Av dessa har tre ingen verksamhet, ett har gått i konkurs och ett har 20 anställda. Det är tydligt att detta inte är en attraktiv bolagsform. Det torde vara särskilt svårt att attrahera investerare med detta regelverk. Ändå framförs det nu röster för att detta ska vara den bolagsform som erbjuds för framtidens friskolor.

Den svenska debatten har en stor förmåga att framställa företag som något som bara vill ta och lura folk. Vänsterdebattörer hävdar att entreprenörer drivs av ett habegär och vill inget gott, de är bara ute efter att tjäna pengar. I själva verket är entreprenörer människor som ser ett behov, omsätter den till en företagsidé, lyckas övertyga andra om att det är en bra idé och att det är värt att investera i och därmed kan verksamheten erbjuda tex föräldrar en friskola med särskild inriktning. Om det inte är tillräckligt bra så står entreprenören risken. Det finns alltså mycket goda incitament för att skapa en vinn-vinn situation. Historien ger oss otaliga exempel på att detta fungerar och att det har bidragit stark till det svenska välfärdsamhällets utveckling.

Löntagarfondernas 4 oktober har döpts om till kanelbullens dag. Det känns lite konstigt men…Ät gärna en kanelbulle, tänkt på det företag som åstadkommit denna och tänk på att friskolor och skolvalet har inneburit att makten flyttats från politiker och byråkrater till familjer. En viktig reform som har förverkligats tack vare att det finns entreprenörer som tar risken och startar friskolor. De behövs, liksom andra företag på välfärdsområdet som kan bidra till att Sverige fortsätter att vara en konkurrenskraftig nation.

/

 

Det finns gott om skolforskning som visar att den svenska skolans utmaningar inte har sin grund i det fria skolvalet.

I veckan skrev företrädare för Alliansen en debattartikel i Aftonbladet där de ifrågasatte poängen med den av regeringen tillsatta Skolkommissionen om den bara ska ägna sig åt inskränka det fria skolvalet. De menade att ska den negativa resultatutvecklingen i den svenska skolan vändas så är det ett helt annat fokus som krävs från Skolkommissionens sida. Den konstaterar ”Det som hittills kommit ut av Skolkommissionens arbete är tyvärr mycket nedslående. Istället för att fokusera på de stora utmaningarna tycks man mest diskutera olika sätt att inskränka det fria skolvalet. Detta är djupt olyckligt.” Om arbetet har detta fokus kan Skolkommissionen lika gärna läggas ner enligt alliansens företrädare.

Denna artikeln fick en kort replik i Aftonbladet från Daniel Riazat, vänsterpartistisk talesperson i utbildningsfrågor. Han hävdade att alliansens företrädare vägrar att lyssna på skolforskningen.

Vad säger då skolforskningen? Jag tar mig friheten att kopiera in det inlägg som Svenskt Näringslivs skolpolitiske expert Fredric Skälstad skriver på deras hemsida. Det finns gott om skolforskning som visar att den svenska skolans utmaningar inte har sin grund i det fria skolvalet. Den borde Daniel Riazat läsa.

KOMMENTAR Ingen elev har förlorat på valfriheten. Utsatta grupper har däremot vunnit. Fler friskolor är bra för alla elever och avskaffad skolval höjer inga skolresultat. Det är forskningsläget, skriver Fredric Skälstad, skolpolitisk expert på Svenskt Näringsliv.

Oavsett om man utgår ifrån föräldrarnas utbildningsnivå, om eleverna har svensk eller utländsk bakgrund så gäller samma mönster. Betygen i fristående skolor är betydligt bättre och fler elever når kunskapskraven i alla ämnen.

Idag kom Skolverket med sin årliga betygsstatistik för läsåret 2014/15. 14 000 elever var inte behöriga till gymnasieskolan när de gick ut grundskolan i våras. Det är fler än antalet invånare i hela Vetlanda. Och det är en ökning jämfört med året innan. 14,4 procent var obehöriga jämfört med 13,1 procent 2014. Det är intressant, och beklämmande, läsning. Det är oerhört viktigt att vi blir duktigare på att ta hand om de unga som kommer till vårt land mitt i skolåren. Skolverket konstaterar i sitt pressmeddelande att ”Bland de elever som invandrat och börjat i svensk skola i årskurs 1-5 har andelen som blir behöriga ökat från 69 procent till 72 procent sedan 2013. För de elever som börjat i svensk skola i årskurs 6-9 går utvecklingen i motsatt riktning – från en redan mycket låg behörighet på 28 procent till 26 procent i år.”

Vi vet sedan länge att resultaten i friskolor är ungefär 10 procent bättre än i kommunala. Den bilden förstärks i och med dagens statistik där elevernas genomsnittliga meritvärde i fristående skolor ökar mer än i kommunala. Meritvärdet i fristående skolor ökar från 233,1 till 245,2 och i kommunala skolor från 211,0 till 220,3.

Statistiken visar att det är en större andel elever som når kunskapskraven i friskolor helt oavsett deras bakgrund. Det spelar ingen roll hur man skär statistiken. Oavsett om man utgår ifrån föräldrarnas utbildningsnivå, om eleverna har svensk eller utländsk bakgrund så gäller samma mönster. Betygen i fristående skolor är betydligt bättre och fler elever når kunskapskraven i alla ämnen.

Extra tänkvärt blir det när man granskar statistiken för elever med utländsk bakgrund, födda utomlands. I kommunala skolor minskar andelen som når kunskapskraven i alla ämnen från 48 till 46 procent. I fristående skolor ökar andelen samtidigt från 74 till 75 procent. Det är uppenbart att fristående skolor lyckas bättre med skolresultaten för de här eleverna.

Vi vet att fristående skolor har en högre andel elever med utländsk bakgrund än de kommunala. I Rinkeby och Tensta pendlar 35 procent av eleverna till skolor i andra områden. Köerna är långa till många friskolor, men de vågar inte expandera i rådande läge med all politisk osäkerhet kring friskolornas framtida villkor. Det är sorgligt att den svenska skoldebatten, trots uppenbara kvalitets- och resultatproblem i skolan, är helt fixerad vid huvudmannafrågan. Tänk om all den kraft och energi som läggs på detta i stället skulle läggas på det som är så otroligt viktigt för individer och Sverige – att vända den utveckling som bl a Skolverkets statistik visar på.

Det rimliga i rådande läge borde vara att utbildningsministern mfl säger ”Vi välkomnar alla att jobba för att vända denna utveckling. Jag uppmanar alla att ta lärdom av de som är framgångsrika, oavsett huvudmannaskap.  För ska vi klara detta så måste alla goda krafter hjälpas åt.”

Tyvärr säger inte ministern, ej heller någon annan i regeringen detta. Istället jagas friskolorna i den allmänna skoldebatten. Finns det ingen inom s eller mp som inser att det är viktigt att titta på vad de fristående skolorna gör som är bra och uppmuntra dem att expandera?

/

Ett lands utbildningssystem är så bra som kvaliteten hos den profession som undervisar och utbildar.

Läser en debattartikel av utbildningsministern i DN idag. Han tar upp viktiga frågor kring hur vi ska vända utvecklingen i den svenska skolan. Jag studsar dock över inledningen i artikeln. Där skriver han följande: ”I sin djupstudie av det svenska skolsystemet konstaterar OECD att vi har högt utbildade lärare och rektorer som varje dag ger elever kunskaper och möjligheter man behöver i livet. Professionen är stark, men systemet brister.”

När jag läser OECD-rapporten Improving schools in Sweden så finns det ett avsnitt som heter ”Building a high-quality teaching profession” och som innehåller rekommendationer kring vad som kan göras för att höja läraryrkets status i Sverige. Avsnittet inleds med följande citat ”Sweden faces a serious deterioration in the quality and status of the teaching profession that requires immediate system-wide attention. This can only be accomplished by building capacity for teaching and Learning through a longterm human resource strategy for the school sector.”

Ministern har säkert goda skäl för att inte citera detta men därifrån till att uttrycka sig som i dagens debattartikel är steget ganska långt. Det är trots allt viktigt att våga se problemen i vitögat om det ska kunna ske någon förändring. Sverige har en jätteutmaning och OECDs kritik är tuff;  lärarna är dåliga på att hålla ordning i skolan, Sverige har för många lärarutbildningar, läraryrkets status är för lågt, det finns för få karriärvägar osv. Samtidigt konstaterar OECD att det tagits några bra steg på vägen med tex införandet av karriärtjänster.

OECD konstaterar också att allt fler tyder på att den rekryteringsmodell som har fungerat tidigare, och som har placerat Sverige bland de toppresterande länderna, inte är adekvat för nuvarande och framtida behov. De konstaterar också att ett lands utbildningssystem är så bra som kvaliteten hos den profession som undervisar och utbildar. Även om den nationella strukturen och beslutade policys är utmärkta så är de bara så effektiva som den profession som har det dagliga ansvaret för utbildningen i systemet.

I artikeln skriver han ”Ansvaret för skolans utveckling är delat, men delat ansvar behöver inte vara otydligt ansvar. Jag kommer att arbeta tillsammans med Sveriges kommuner för att vi ska kunna åstadkomma en vändning för svensk skola.” Jag vill bara stillsamt påminna om att det finns en huvudman till – och det är friskolorna.

Friskolornas riksförbunds medlemmar har över 1000 skolenheter runt om i landet. Många av dem ser dagligen vilka problem som det låga intresset för läraryrket leder till. Därför välkomnar vi den proposition som nu kom om möjligheter till tillfälliga anställningar av lärare, med ämneskunskaper, inom ämnesområden där det är brist på legitimerade och behöriga lärare.  Vill åter igen passa på att göra reklam för Teach for Sweden i detta sammanhang. Deras koncept är mycket intressant. Men det krävs mycket mer för att vända utvecklingen, kreativitet och tid. Och att våga se problemet i vitögat.

/

 

 

Det är ingen annan än kommunen som beslutar om skolpengens nivå. Friskolan har att rätta sig efter det.

Det talas mycket om friskolornas ekonomi i dessa dagar. Det är få som känner till hur regelverket ser ut för friskolor. En friskola får INTE ta ut avgifter, typ terminsavgifter eller liknade, utan är beroende av en inkomst – SKOLPENGEN. Denna skolpeng ska enligt lag fastställas av kommunen, baserad på kommunens kostnader för skolan och den ska vara lika för de elever som bor i kommunen.

Så oavsett och familjen väljer en kommunal eller fristående skola så ska pengen vara densamma och följa eleven till den skola hen valt. Så är lagstiftningen utformad. Tyvärr är det många kommuner som trixar med beräkningen av skolpengen vilket gör att friskoleelever ofta drabbas av att få en lägre skolpeng än de som väljer en kommunal skola. I det senaste numret av tidningen Entreprenör kan du läsa om detta.

De politiker som talar om vikten av att friskolor har en långsiktigt hållbar ekonomi borde sopa rent för egen dörr innan de uttalar sig. För det är kommunpolitikerna som, när de beslutar om skolpengens nivå, faktiskt äger frågan om friskolors långsiktigt hållbara ekonomi.

Det är ingen annan än kommunen som beslutar om skolpengens nivå. Friskolan har att rätta sig efter det. Anser man sig felaktigt behandlad så kan man överklaga pengbeslutet. Och det gör många. Vilket gör att många friskolor tvingas betala för rättsprocesser i stället för att använda pengarna till undervisning.

/

Blir ”mitt samtal” med skoladministratören om varför jag väljer en annan skola då också en offentlig handling?

Läser i Smålandsposten om Uppvidinge kommun. Barn- och ungdomsnämnden har beslutat att alla föräldrar som väljer en annan grundskola än kommunens, dvs en friskola eller en kommunal skola i en annan kommun, ska kontaktas av en skoladministratör och erbjudas ett samtal. Intressant strategi.

Kommunledningen menar att de gör detta i syfte att förbättra skolan. Ett gott syfte i sig men varför är man bara intresserad av att samtala med de som vill välja en annan skola.? Borde det inte vara intressant att fråga de föräldrar som valt den egna kommunens skola om vad de anser om den?

Jag kan inte låta bli att tänka att detta är ett utpekande av de som väljer en annan skola. Själv skulle jag nog reagera negativt om jag fick frågan om jag inte ville samtala om skolbytet med kommunens administratör. Känns lite förhörsvarning. När jag dessutom läser att samtalen ska dokumenteras så blir jag än mer frågande. Blir ”mitt samtal” med skoladministratören om varför jag väljer en annan skola då också en offentlig handling? Det ska ju uppenbarligen fungera som underlag för att vidta åtgärder i den kommunala skolan.

Nej, jag undrar om Uppvidinges politiker verkligen har tänkt igenom detta ordentligt. Lovvärt att ställa frågor om vad föräldrar tycker om den kommunala grundskolan, men varför inte göra det till alla? Då slipper de föräldrar som vill välja en annan skola till sina barn bli utpekade av kommunen.

/

I Sverige har vi en peng som följer eleven och en lagstiftning som säger att pengen ska vara lika oavsett om eleven kommer från rik eller fattig familj och avgifter är inte tillåtet.

Läser idag i Sydsvenska Dagbladet om att en elev som går på Bladins Internationella skola i Malmö. Det är en friskola, vilket framgår av artikeln. Men det är viktigt att påpeka att skolan ändå inte är att jämställa med en vanlig friskola som omfattas av det svenska skolpengssystemet.

Till skillnad från vanliga friskolor så har Bladins International School ett eget tillstånd som Internationell skola och som sådan har skolan rätt att ta ut elevavgifter för sina internationella elever. De har således fått ett särskilt tillstånd som lämnas av Skolinspektionen, för detta.

Eftersom jag vet hur oseriös den svenska friskoledebatten är så vill jag på detta sätt påminna om följande:

• Det svenska friskolesystemet innebär att det inte är tillåtet att ta ut elevavgifter.
• Den intäkt som en friskola får ha är den elevpeng som fastställs av den kommun som varje elev är folkbokförd i. Denna skolpeng ska vara lika oavsett om eleven väljer en kommunal eller fristående skola.

Detta är den stora skillnaden mellan det svenska friskolesystemet och friskolor i andra länder. I andra länder är det tillåtet för friskolan att ta ut terminsavgifter eller andra typer av avgifter. I Sverige har vi en peng som följer eleven och en lagstiftning som säger att pengen ska vara lika oavsett om eleven kommer från rik eller fattig familj och avgifter är inte tillåtet. Det är ett system som vi kan vara stolta över för det ger individen möjlighet att välja skola, oavsett vilken bakgrund familjen har. Så är det inte i andra länder.

/

Resultatförsämringarna i skolan har pågått under hela 2000-talet och att detta har medfört att allt fler elever väljer andra skolor utanför stadsdelen.2004 valde 66% av de som bor i området Rosengårdsskolan, våren 2013 var det 44 %.

Har ägnat kvällen åt att läsa ärenden från Malmö kommun ang skolor i Rosengård och Skolinspektionens granskning av desamma från 2011. Det är en mycket intressant läsning. En otrolig kritik från Skolinspektionen på många områden bl a för att inget gjorts när det gäller resultatuppföljning trots att Inspektionen påtalat det flera år tidigare. I Rosengård stadsdelsförvaltnings utredning ”Organisering av Rosengårdsskolan – utredning rörande tre alternativ” från 23.4 2013 konstateras det att resultatförsämringarna i skolan har pågått under hela 2000-talet och att detta har medfört att allt fler elever väljer andra skolor utanför stadsdelen.2004 valde 66% av de som bor i området Rosengårdsskolan, våren 2013 var det 44 %.

Rapporten citerar också från Skolinspektionens tillsynsrapport gällande skolorna i Rosengård ”verksamheterna och skolorna inte tillräckligt tar vara på elevernas erfarenheter och det finns i allt för hög utsträckning ett bristtänkande kring barn och elevers förmågor hos delar av personalen. En förutsättning för att öka måluppfyllelsen är att all personal har höga förväntningar på barnen och eleverna så att dessa, med stöd i de fall det behövs, kan utveckla tillit till sin egen förmåga att nå goda resultat.”

Förfärande läsning. Vilken tur att de ansvariga politiker äntligen fattade beslutet om att lägga ner högstadiet. Och vilken tur att eleverna kom till andra skolor, som förhoppningsvis har en annan inställning och har höga förväntningar på vad de kan åstadkomma.

Exemplet Rosengårdsskolan och Skolinspektionens rapport är verkligen en lysande illustration av vilken betydelse skolledning och vad som händer i klassrummet har för resultaten i skola . Något som OECD också påpekar tydligt i sin rapport.