Många talar om vikten av samverkan mellan skola och näringsliv. ABB Industrigymnasium är ett utmärkt exempel på hur en skola kan förena UF, med undervisningen och kontakter med det lokala näringslivet.

ABB Industrigymnasium i Västerås utsågs till Sveriges bästa UF-skola när SM i Ung Företagsamhet ägde rum i förra veckan. Ett stort grattis till skolan, elever och lärare och med rektor Hans Jakobsson i spetsen. Dela gärna med er av hur ni jobbar på vår FB-sida.

Som jag skrivit tidigare så är Ung Företagsamhet en viktig verksamhet som ger elever erfarenhet för livet. Eller som en elev konstaterade ”skolan erbjuder dörrar, men vi elever måste öppna dem själva.”

Många talar om vikten av samverkan mellan skola och näringsliv. ABB Industrigymnasium är ett utmärkt exempel på hur en skola kan förena UF, med undervisningen och kontakter med det lokala näringslivet. Förra året gick priset också till en friskola Jensen gymnasium Södra i Stockholm.

 

 

 

Tänk om ledande politiker kunde sluta jaga friskolorna och i stället ge skolorna arbetsro så att de kan fortsätta att leverera goda resultat OCH ha en framtidstro för den egna verksamheten.

Ofta sägs det att det inte blivit så stor skillnad mellan friskolor och kommunala skolor. Många tolkar begreppet ”allmän inriktning” som att alla friskolor är ungefär lika. Men det är helt fel – det finns en stor bredd bland alla de friskolor som är verksamma idag, även om de kategoriseras som allmänna.

Internationella Engelska skolan har en tydlig profilering mot bl a  ordning och reda, läxläsning och de har höga förväntningar på alla elever. Inte minst det sista är oerhört viktigt. De som väljer den skolan vet vad de får. Och det är många som vill gå i de skolor som Internationella Engelska skolan har runt om i landet, över 80.000 elever står i kö.

DN skriver här om Engelska skolan i Eskilstuna. Skolan toppade förra året Skolverkets lista över Sveriges bästa skolor med hänsyn taget till faktorer som föräldrarnas utbildningsnivå och könsfördelning. Bland eleverna finns 54 olika språkgrupper och 287 elever som läser hemspråk. Enbart till denna skola står det 3.050 elever i kö.

Skolan är uppenbarligen ett riktigt föredöme för andra. Jag hoppas verkligen att den uppmärksamhet som den får också leder till att de får dela med sig av sina erfarenheter till andra skolor – kommunala som fristående huvudmän. För enligt OECD så är det en av de viktiga sakerna som vi måste göra i Sverige för att lyfta hela den svenska skolans resultat – att lära av de goda exemplen.

Så tack DN för artikeln. Det finns många fler goda exempel att lyfta fram, inte minst bland landets friskolor. Tänk om ledande politiker kunde sluta jaga friskolorna och i stället ge skolorna arbetsro så att de kan fortsätta att leverera goda resultat OCH ha en framtidstro för den egna verksamheten.

Jag är förundrad över att detta krav har kunnat framföras utan att en enda journalist har ställt frågan – ”Men är det inte den kommunala skolpengen som ska garantera detta? Friskolorna får ju inte ha någon annan intäkt än skolpengen.

Igår fick jag följande bild på Twitter.

En beskrivning av ”kommunernas onda cirkel”. Intressant perspektiv som den har som gjort denna bild. Individens perspektiv och det fria skolvalet är som bortblåst. ”Problemet” med friskolorna är enligt de som lever i denna världsbild, att friskolorna tar kommunens barn. Jag tror att det är väldigt få föräldrar som instämmer i denna problembild. Det fria skolvalet har inneburit stora förändringar under de senaste 20 åren. Det har satt fokus på kvalitet och resultat i skolan. Det har gjort att föräldrar kan välja skola till sina barn, att mobbade barn kan byta skola, att lärare kan byta arbetsgivare och att andra än kommuner kan starta skolor.

Den stora utmaningen med dagens system är inte att kommunen berövas ”sina barn” när de väljer en friskola. Det stora problemet är att alltför många kommuner väljer att hantera de barn som väljer friskolor orättvist.

Snart sagt varje dag finns det en artikel från någon del av landet som beskriver hur en friskola tvingas gå till domstol för att få en skolpeng som är lika som den som går till barn i kommunala skolor. Kreativiteten hos kommunerna är stor, det handlar om att mixtra med momsberäkningarna, lokalkostnaderna, att tillåta att kommunala skolor går med underskott år ut och år in utan att ta med det som beräkningsunderlag för skolpengen, eller att skriva av underskott i kommunala skolor utan att detta läggs till grund för uträkning av skolpengen.

För enligt lag så ska det vara lika. Effekten av detta blir att elever behandlas orättvist. Nyligen läste jag om en skola i Ystad som ser sig som vinnare i striden om en skolpeng trots att domstolen avslog deras överklagande. Hur kan man se sig som vinnare då kan man undra? Jo för stämningen innebar att kommunen tvingades beskriva hur man räknat ut skolpengen och därmed så fick skolan den information som efterfrågats och därmed en trygghet i att behandlingen var lika. Men det är ju trist att en liten friskola ska behöva gå till domstol för att få den informationen. Och de är inte ensamma om detta. Transparensen i hur kommunerna räknar ut sin skolpeng är ofta mycket dålig.

Ett av de populära kraven i dagens friskoledebatt är att friskolorna måste kunna visa på att de har en långsiktigt hållbar ekonomi. Kraven kommer från politiskt håll. Jag är förundrad över att detta krav har kunnat framföras utan att en enda journalist har ställt frågan – ”Men är det inte den kommunala skolpengen som ska garantera detta? Friskolorna får ju inte ha någon annan intäkt än skolpengen. – Men den frågan har inte ställts. Sanningen är ju att det är bara kommunpolitikerna” – genom att agera för en rättvis och transparent skolpeng oavsett huvudman – som kan ge en garanti för en långsiktigt hållbar ekonomi.

Det kan inte nog understrykas vilken vikt som erfarenheten av UF ger såväl lärare, skolan som elever. Alla skolor borde erbjuda sina elever att bli UF-företagare.

Under flera av de år som jag var borgarråd i Stockholm så hade jag möjlighet att dela ut pris på Ung Företagsamhets regiontävling i Stockholm. Just nu pågår SM i Ung företagsamhet på Stockholmsmässan och jag har tyvärr inte möjlighet att vara där. Under de år som jag har varit på plats har jag kunnat konstatera att det är en fantastisk verksamhet och att många friskolor erbjuder sina elever möjligheten att prova på att driva företag. Det är en enastående möjlighet som inte bara ger unga människor erfarenhet från att driva företag, insikt om företagandets villkor och hur sambanden fungerar i ekonomin, utan den leder också till att många fortsätter att vara företagare efter de att skolan är avklarad. Carl Wennberg, Handelshögskolan, gjorde för några år sedan en granskning av hur många jobb som skapats av UF-företagare. Det handlar om hela 120.000 jobb.

Det kan inte nog understrykas vilken vikt som erfarenheten av UF ger  såväl lärare, skolan som elever. Alla skolor borde erbjuda sina elever att bli UF-företagare.

/

Man kan tro att Friskolornas riksförbund och SKL ser varandra som motståndare, men inget kunde vara mer fel. Vi har samsyn i många frågor.

Man kan tro att Friskolornas riksförbund och SKL ser varandra som motståndare, men inget kunde vara mer fel. Vi har samsyn i många frågor. Framförallt när det gäller vikten av att fokusera på kvalitet och resultat i den svenska skolan, skolpolitiken och skoldebatten. För att illustrera detta tänker jag ta mig friheten att citera delar av Per Arne Anderssons skolblogg från idag. Vi var med i samma panel vid måndagens presentation av OECDs rapport om den svenska skolan.

”Mer statlig styrning är inte svaret

Klokt tycke jag – hoppas att de ledande utbildningspolitikerna också inser detta. Och landets friskolor har givetvis en viktig roll att spela i detta viktiga arbete.

/

Det finns ett väldigt enkelt sätt att se till att nyanlända elever får plats i fristående skolor,se till att friskolorna vågar expandera.

För en tid sedan intervjuades jag av Lärarnas tidning om varför det är så få nyanlända barn som går i friskolor. Mitt svar var enkelt, de flesta friskolor har en lång kö det gör att det inte är tillåtet att ta in barnen. Artikeln kom häromdagen och i den var också utbildningsministern intervjuad och kritiserar då att det är så få nyanlända elever i fristående skolor. Uppenbarligen har friskolornas belackare nu hittat ytterligare infallsvinklar i sin kritik mot friskolorna. Kreativiteten är stor.

Jag tror säkert att många friskolor vill bidra om de kan. Och det finns också exempel på det runt om i landet. Det finns säkert också de som skulle kunna tänka sig att starta en friskola för att bidra. Men samma minister som nu anser att friskolor ska ta emot fler nyanlända barn har tillsatt utredningar som gör att det knappast finns någon friskola i landet som vågar investera eller expandera, än mindre starta nya.

Han har gett tilläggsdirektiv till utredare för att införa ett kommunalt veto och han har tillsatt Reepalu-utredningen vars uppgift är att hitta vägar för att favorisera verksamheter som är ”ideburna” framför de som drivs i enlighet med sedvanliga företagsprinciper, dvs att företaget ska ha god kvalitet och leverera ett överskott så att de kan säkerställa att verksamheterna har en buffert.

Det finns ett väldigt enkelt sätt att se till att nyanlända elever får plats i fristående skolor, se till att friskolorna vågar expandera. Se till att människor vågar starta nya skolor. Lägg ner de utredningar som idag lägger en våt filt över hela friskolemarknaden. Då är jag övertygad om att vi skulle få se fler nyanlända elever i fristående skolor och vi skulle också få se fler fristående skolor. För köerna till  dagens friskolor talar sitt tydliga språk. Enbart Internationella Engelska skolan har 70.000 barn och unga som står i kö runt om i landet, i väntan på att få börja på friskolan.

70.000 – det är nästan ett Kristianstad!

 

Förhoppningsvis kan OECD bidra till att fokus äntligen hamnar rätt i skoldebatten och att den politiska fixeringen vid huvudmannaskapet försvinner.

Idag måndag har OECD överlämnat sin rapport ”Improving Schools in Sweden” till regeringen. Uppdraget till OECD gavs av förra regeringen. Syftet var vällovligt och viktigt – att be utomstående granska den svenska skolan. Det handlar om att titta såväl på styrkor som svagheter. Idag har vi fått resultatet. En rapport som alla borde  läsa.

Det är en beskrivning av hur den svenska skolan har trillat utför. Kritiken är hård. Det handlar om att eleverna får höga betyg utan förankring i faktisk kunskapsnivå. Det handlar om attityder; som att svenska elever särskiljer sig i ett internationellt perspektiv genom att de tror att hårt arbete inte påverkar resultatet, de har högre tilltro till att det är talang som påverkar resultatet. Så ser det inte ut i andra länder, där är eleverna av uppfattningen att det krävs hårt arbete för att nå goda resultat.

Lärarrollen lyfts av OECD, de menar att för att vända utvecklingen måste man börja i klassrummet. Därtill är de kritiska mot det svenska styrsystemet på skolområdet, det är otydligt och beslut har allt för sällan grund i empiri och beprövad vetenskap. Olika styrinstrument lokalt och centralt skapar osäkerhet – är det de nationella målen eller målen i den kommunala skolplanen som lärans och rektorerna ska hålla sig till?

OECD konstaterar att Sverige är bland de länder som satsar mest pengar på utbildning. Samtidigt ifrågasätter de om pengarna används till rätt saker. Ett exempel på detta som de framhåller är den svenska skoldebattens fokus  på klasstorlek som en viktig faktor. Den har medfört att mer pengar satsas på fler lärare och mindre klasser. Satsningar som görs trots att det inte finns stöd i forskningen att klasstorlek påverkar skolresultaten. Det är bättre – enligt OECD – att använda pengarna för att höja lärarlönerna. Duktiga lärare påverkar resultaten i skolan och högre löner skulle göra läraryrket mer attraktivt.

Här kommer några ytterligare rekommendationer:

– Ha höga förväntningar på alla elever, oavsett bakgrund

– Säkerställ att alla elever som har behov får stöd, oavsett var de befinner sig i landet. Det handlar bl a om barn som kommer hit ”mitt i skolåldern”.

– Se över antalet och kvaliteten på landets lärarutbildningar. 28 utbildningsplatser är många för ett land som Sverige. Fokusera på kvalitet och utforma en strategi för långsiktig lärarförsörjning.

– Öka attraktiviteten för lärar- och skolledarprofessionerna. Inrätta fler karriärvägar.

– Se till att alla får kunskap om det fria skolvalet så att det nyttjas bättre av barn från familjer med låg utbildningsnivå. Säkerställ att de socioeconomiska pengsystem som finns i kommunerna bidrar till att stötta de elever som verkligen behöver det så att det också leder till rätt resultat, höjd kunskapsnivå.

-Se till att Skolinspektionen skiftar fokus i sitt arbete från dagens kultur att granska administrativa utföranden till att ta ansvar för förbättringar. Det handlar om att lyfta fram goda exempel från skolor, huvudmän på hur de har förbättrat kvalitet och resultat att stimulera arbete i nätverk, i och utanför skolan mm.

Det känns befriande att OECD kommer med en rapport som fokuserar på det som är absolut viktigast- den svenska skolans kvalitet och resultat och vad som kan göras för att vända utvecklingen.  Det är en klar kvalitetshöjning jämfört med den svenska skoldebatten som fastnat i huvudmannafrågan.

Förhoppningsvis kan OECD bidra till att fokus äntligen hamnar rätt i skoldebatten och att den politiska fixeringen vid huvudmannaskapet försvinner. Det finns ett viktigt jobb att göra för att vända den svenska skolans utveckling, och det handlar inte om huvudmannaskapet. Det handlar om vad som händer i klassrummet.

/

Så som argumentationen nu går, från dessa författare och från de sk ideburna företrädarna, så argumenterar man för sin egna bolagsform och varför just den ska ha förmånlig behandling. På vägen tappar de bort det som är grunden till valfrihetsreformerna, den enskilda individens rätt att välja. Framtiden för en hel bransch står på spel.

Läser en debattartikel i DN om att medarbetarägda verksamheter ska behandlas speciellt av den sk Reepaluutredningen om vinst i välfärden. Skälet till denna särskilda behandling är enligt artikelförfattarna att det behövs vinst för att bygga upp buffertar och marginaler. Rätt så, och det behövs i alla verksamheter iavsett hur ägarna ser ut. Det verkar som om det är dags att gratulera belackarna av valfrihet inom vård, skola och omsorg. Så som argumentationen nu går, från dessa författare och från de sk ideburna företrädarna, så argumenterar man för sin egna bolagsform och varför just den ska ha förmånlig behandling. På vägen tappar de bort det som är grunden till valfrihetsreformerna, den enskilda individens rätt att välja. Framtiden för en hel bransch står på spel. Då måste leden slutas och alla berörda jobba tillsammans för individens valfrihet och fortsatta goda villkor för privata aktörer att utveckla välfärdstjänster inom vård, skola och omsorg – oavsett ägarbild och bolagsform. Hotet kommer från de som vill slå undan fötterna för branschen, inte från de som finns i branschen med en annan ägarbild eller bolagsform.

/

 

Förskolan kan inte starta om den inte får ett bygglov, och den får inte bygglov om den inte får tillstånd av kommunen.

Läser om en förskola i Nora. Den privata förskolan har ansökt till kommunen om att få starta. Kommunen bestämmer, vilket i sig är märkligt eftersom de ofta också bedriver förskoleverksamhet. Nu har den privata förskolan, som har 40-45 barn i kö som väntar på att den ska öppna, fått besked att kommunen inte kan godkänna förskolan eftersom den saknar bygglov. Och gissa vem som ger bygglov – just det Kommunen. Det tog Nora kommun 3 månader att lämna detta besked. En tidsperiod då de rimligen hade kunnat hantera ett bygglov.

Under tiden som kommunen beter sig på detta sätt blir givetvis föräldrar oroliga. Förskolan riskerar att föräldrar väljer en annan förskola istället.

Kommunen kräver att de som söker bygglov anger vad för verksamhet som ska bedrivas.Förskolan kan inte starta om den inte får ett bygglov, och den får inte bygglov om den inte får tillstånd av kommunen.Med lite god vilja hade ju den ena handen i kommunen kunnat ge tillstånd villkorat av bygglov så att den andra handen hade kunnat ge bygglov. Men det kräver som sagt var god vilja.

Dessvärre är inte detta ett unikt exempel.

/

Tänkt om utbildningsministern hade satt James Nottingham som ordförande i Skolkommissionen. Det hade varit mycket intressant. För James budskap är mycket tydligt – det är fel fokus i skoldebatten i Sverige.

 

Har varit på SKL Skolriksdag i två dagar. Inspirerande. Särskilt James Nottingham från England som talade om ”Creating the best Learning Environments: lessons from around the World”. Han har ett företag som heter Challenging Learning. Tänk om utbildningsministern hade satt James Nottingham som ordförande i Skolkommissionen. Det hade varit mycket intressant. För James budskap är mycket tydligt – det är fel fokus i skoldebatten i Sverige. För att förbättra kvalitet och resultat så ska man jobba med det som gör mest påverkan. Det är, enligt honom, inte klassrummens design, ej heller klassernas storlek. Det handlar om lärarna och deras sätt att arbeta, och möjlighet att arbeta. Då handlar det om hur relationen lärare elever fungerar, hur man jobbar med feed back till eleverna. Det handlar om lärarens profession, förmågan att höja en enskild individs kunskapsnivå utifrån den grund hen står på. Kort sagt – saker som inte mäts ordentligt i dagens skola. För som han konstaterade – lärare kan göra skillnad! Tänk bara på ”I döda poeters sällskap”, som i och för sig är en film men vi vet alla att det ligger mycket sanning bakom den.

Det var ljuv musik i mina öron – tänk om den svenska skoldebatten äntligen kan komma att handla om detta perspektiv istället för att harva omkring i huvudmannafrågor och massa symbolpolitik på detaljnivå som bara stör och förstör lärarens möjlighet att utöva sitt yrke och bidra till att VARJE elev , oavsett ingångsvärden när hen börjar skolan, kan höja sin kunskapsnivå.

/