År: 2016

Olika ideologiska uppfattningar i olika kommuner kan då bli avgörande för om en fristående skola kan etableras eller inte. Detta kan enligt utredningens uppfattning knappast anses förenligt med grundläggande principer som lika villkor mellan kommunala och fristående skolor samt elevers rätt att välja skola.

Den sk Skolkostnadsutredningen, som presenterade sitt förslag igår, fick ett tilläggsuppdrag av regeringen. Det innebar att den skulle  utreda hur kommuner kan ges ett avgörande inflytande över nyetableringar av skolor som är avsedda att drivas med vinstsyfte , och lämna nödvändiga författningsförslag.

Jag kan inte undanhålla friskolebloggens läsare hur utredningen återrapporterar detta uppdrag. Utredaren, som till skillnad från den politiskt tillsatte Ilmar Reepalu, är en utredningsman i sann ämbetsmannaanda, konstaterar att han ”ser flera principiella svårigheter med att införa ett direkt avgörande inflytande för kommuner när det handlar om nyetableringar med vinstsyfte.”

Han konstaterar:

• att det stora flertalet associationsformer som finns bland skolhuvudmännen förutsätts tillvarata ägare/medlemmars eller motsvarandes ekonomiska intressen.
• att ekonomiska förutsättningar för en långsiktig verksamhet är viktigt, vilket gör att det måste vara möjligt att bygga upp ett överskott.

”Utredningen vill i sammanhanget också peka på att det finns andra sätt att tillgodogöra sig överskott än att dela ut vinst.” Som exempel nämns att ta ut en hög lön och därigenom minska vinsten. ”Fokuseringen på begreppet vinst kan därför inte anses vara helt ändamålsenligt i sammanhanget.” Kan en sågning bli tydligare än så?

Ja, för det kommer mera. Utredaren påpekar att villkoren för att få tillstånd för att driva friskola bygger på att verksamheten kan drivas i enlighet med gällande styrdokument och utan påtagliga negativa effekter på lång sikt för eleverna eller för kommunens skolor. Uppfylls dessa krav ska tillstånd ges. ” Om vinstsyfte införs som en ny grund för avgörande inflytande rubbas dessa förutsättningar.”

Utredningen fortsätter:

”Olika ideologiska uppfattningar i olika kommuner kan då bli avgörande för om en fristående skola kan etableras eller inte. Detta kan enligt utredningens uppfattning knappast anses förenligt med grundläggande principer som lika villkor mellan kommunala och fristående skolor samt elevers rätt att välja skola.” Ett resonemang som kommunledningen i Göteborg, Stockholm mfl kommuner borde läsa och begrunda, och agera efter.

Och så slutklämmen; utredningen gör därmed bedömningen ”…att det inte är möjligt att lämna något förslag med den innebörden.”

Sedan finns det andra delar i utredningens förslag som också är värda att kommentera, inte i lika positiva ordalag. Återkommer i den delen.

/

Hur kan någon, som har kunskap om hur det ser ut i skolsverige, tro att det finns en koppling mellan hur stor vinst som friskolor gör och resultatet i den svenska skolan? Skärpning SVT!

”Skolan är i kris – hur stora vinster ska friskolor få göra?” Det var den opartiska rubriken på det första ämnet för partiledardebatten i SVT Agenda igår kväll.

Det är sorgligt public service ägnar sig åt att späda på den felaktiga bilden av det svenska friskolesystemet. Det finns forskningsbelägg för att det inte finns något samband mellan resultatfallet i den svenska skolan och friskolereformen. IFAUs rapport gör en omfattande analys av vad som orsakat  resultatfallet och kommer fram till att fallet började före friskolereformens införande.

I Swedish Economic Forum Report 2015 ”Vinster, välfärd och entreprenörskap” så har forskaren Henrik Jordahl ett intressant kapitel om allmänhetens uppfattning om hur stora vinsterna är i välfärdsföretagen. Fakta är att välfärdsföretagens rörelsemarginal uppgår till ca 5 procent före skatt. Svenskarna tror att den i genomsnitt uppgår till 26 procent och var fjärde svensk tror att rörelsemarginalen är 40 procent eller högre.

85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Hur kan någon, som har kunskap om hur det ser ut i skolsverige, tro att det finns en koppling mellan hur stor vinst som friskolor gör och resultatet i den svenska skolan? Skärpning SVT!

Var vaksam när du hör att politiker och skolbyråkratern vill ha ”skolor med en bra blandning”. För det innebär att de vill undanröja effekterna av ditt skolval, om du har ”valt fel” enligt deras sätt att se.

Vid gårdagens frukostmöte om det svenska skolsystemet ur ett internationellt perspektiv (skrev om det i gårdagens blogg) så var det en intressant panel bestående av bl a statssekreterare Erik Nilsson (s), utbildningsdepartementet och skolborgarrådet i Stockholm Olle Burell (s). De sa inte emot utsagan att det svenska skolsystemet är det mest jämlika i världen. Men de problematiserade effekterna av det frias skolvalet. De menade att det var ett problem att föräldrar ”valde fel” utifrån perspektivet att de vill se skolor med barn från olika socialgrupper. Det är de inte ensamma om. Allt oftare hör man i debatten att det är viktigt att ”få skolor med en bra blandning i dagens svenska samhälle”. Vad innebär då ”en bra blandning” kan man undra.

Jag fick frågan från en journalist häromdagen; Är det inte ett problem att skolorna inte får en ”bra blandning” när du har ett fritt skolval? Min motfråga var då ”Vad menar du med en bra blandning?”. ”Och hur ska du åstadkomma den?”

Det låter väldigt bra att tala om en ”bra blandning av elever” . Men som sagt – vem definierar bra? Är bra perfekt fördelning utifrån föräldrars inkomst- så att alla inkomstgrupper bli ”statistiskt representerade”? Är bra fördelning utifrån eleverna bakgrund? Osv.

Det som är mest skrämmande med detta tal är att det helt och hållet bortser från individperspektivet. Människor är olika och det som en byråkrat kan anse vara en ”bra blandning” kan ur individens perspektiv vara helt fel. Även vår nya minister Anna Ekström talar om ”bra blandning i skolor”.

Det talas också om sk kamrateffekter. Tanken är där att elever från högutbildade familjer har ”sporra” elever från lågutbildade familjer till att lära sig mer. Ett märkligt synsätt att det är en elevs uppgift – det ska ju vara lärarnas uppgift. Det är det som är en del i skolans kompensatoriska uppdrag. Dessutom undrar jag om de som har detta synsätt inser att de underförstått säger att de inte har lika höga förväntningar på alla elever.

Kamrateffekten lyfte också journalisten fram. Jag ifrågasatte att det finns forskningsbelägg för att den existerar. Journalisten förklarade att flera forskare som vederbörande har intervjuat har talat om kamrateffekten. Men min följdfråga om vilket forskningsbelägg som de hade för den fick inget svar.

Gabriel Sahlgren, forskare knuten till bl a IFN, har skrivit en intressant rapport ”Ett skolpolitiskt villospår” där han går igenom forskningsläget nationellt och internationellt. Han konstaterar bland annat att de kamrateffekter man har kunnat se stämmer inte heller överens med teorin att blandade skolor skulle vara bra för resultaten. I stället indikerar studier det omvända, att en viss sortering av elever efter deras studieförmåga kan vara att föredra om man vill lyfta genomsnittet.

En annan variant, med samma tanke om att styra så att det blir ”bra blandning” är kontrollerat skolval. Vilket ju innebär att om det egna valet inte blir ”rätt” så korrigeras det av en byråkrat så att det blir ”bra blandning”. Även denna modell har granskats av en forskare, Erik Lakomaa ek dr vid Handelshögskolan i Stockholm, och han konstaterar bl a att trots att systemet har funnits länge i bla USA (för att korrigera bristen på valfrihet i USA) så är den empiriska forskningen kring systemets effekter begränsad. Han menar att ett obligatoriskt skolval sannolikt är effektivare för att få en mer balanserad elevsammansättning.

Så, var vaksam när du hör att politiker och skolbyråkratern vill ha ”skolor med en bra blandning”. För det innebär att de vill undanröja effekterna av ditt skolval, om du har ”valt fel” enligt deras sätt att se.

Sedan är det en annan sak att det finns mycket mer att göra när det gäller att se till att alla har tillräcklig information för att välja skola och information om att man kan välja skola. Om detta återkommer jag.

Jämför gärna det svenska skolsystemet med andra länder. Det finns all anledning att känna stolthet över ett så unikt system som vårt. I de flesta andra länder förutsätter valet av en fristående/privat skola att du har råd att betala. Den svenska modellen ger rik som fattig möjlighet att välja skola.

Friskolornas motståndare älskar att tala om Chile, och underförstått som att Sverige och Chile har liknande skolsystem. Inget kunde vara mer fel. Där kan skolorna välja elever, där har skolorna avgifter och där finns helt privata skolor för att bara nämna några skillnader. Det svenska skolsystemet är helt unikt. Det ger rik som fattig möjlighet att välja skola.

OECD har presenterat flera rapporter om hur skolsystemen ser ut i olika länder och dess effekter. Märkligt nog har dessa rapporter inte lyfts fram i den svenska skoldebatten. Men fakta är ju inte direkt efterfrågat i den debatt som pågår kring skolvalet och friskolor. Således bestämde vi oss för att göra det lite mer allmänt känt vad OECD har kommit fram till genom att ordna ett seminarium tillsammans med Svenskt Näringsliv. Det är intressant material som visar att Sverige särskiljer sig bland de 33 jämförda OECD-länderna genom att våra privat drivna grundskolor till 100 procent finansieras med offentliga medel. Det finns inga helt privatfinansierade grundskolor i Sverige. I många andra länder sker urvalet till fristående/privata skolor via kön, religion, ekonomi, studieresultat. Det är inte tillåtet i Sverige (med undantag av några idrotts- och kulturklasser). I Sverige följer pengen eleven utan att man behöver be om det, i andra länder finns det voucher/schoolarships som delas ut efter ansökan, skattereduktion är ytterligare en modell.

Så internationella jämförelser är intressanta men då handlar det att jämföra i stort – så som OECD har gjort. Då kan vi konstatera att när OECD tittar på ” Privat och offentlig involvering i skolans finansiering – Andelen av total finansiering  av skolan för ett typiskt skolår” så är Sverige är det enda land som har 0,0 i kolumnen ”Studentavgifter eller skolkostnader som betalas av förändrarna” och 0,0 i kolumn ”Välgörenhet, donationer, sponsorer och föräldrainsamlingar”. Finland har 0,1 i dessa två, Danmark 7,6 respektive 0,2, Chile 26,1 respektive 1,4, Norge 0,2 respektive 0,1. I Nederländerna finansieras de offentliga skolorna till  2,3 procent och de privata skolorna till 2,5 procent av studentavgifter eller skolkostnader som betalas av föräldrarna.

Jämför gärna det svenska skolsystemet med andra länder. Det finns all anledning att känna stolthet över ett så unikt system som vårt. I de flesta andra länder förutsätter valet av en fristående/privat skola att du har råd att betala. Den svenska modellen ger rik som fattig möjlighet att välja skola. Och det gör att makten att välja skola ligger hos föräldrar ooch elever. Med den stora, och ökande, boendesegregation som finns i vårt land har vårt skolsystem stora möjligheter att minska segregationen. Låt oss därför se till att utveckla detta unika system så att fler får kunskap om att de kan välja och information om vilka skolor som finns att välja och hur de skiljer sig åt när det gäller, resultat, kvalitet och profil.

/

 

 

Mot bakgrund av SKLs ekonomirapport och det minst sagt bekymmersamma läget när det gäller finansieringen av vård, skola och omsorg är det än mer förvånande att regeringen låter Reepalus sk välfärdsutredning fortsätta. Den syftar ju till att begränsa möjligheterna för privata aktörer att bidra till att utveckla välfärden och avlasta kommuner och landsting. Sämre timing av politiken får man leta efter.

Idag presenterade SKL sin Ekonomirapport för kommuner och landsting. Det är en dyster framtidsprognos där de varnar för kraftiga kostnadshöjningar framöver och räknar med att kostnaderna år 2020 kommer att vara 47 miljarder högre än intäkterna. Det motsvarar en skattesats på ca 2:10. Orsaken till detta är den demografiska utvecklingen med allt fler barn och allt fler äldre. Därtill kommer alla nyanlända.

Budskapet i SKLs rapport är egentligen ingen nyhet. Dels har de själva varnat för denna utveckling under flera år och dessutom så lyfte regeringens Långtidsutredning, som remissbehandlades under våren, dessa frågor. De konstaterade bl a att det inte är möjligt att höja skatterna för att kompensera för kostnadsökningarna eftersom det påverkar incitamenten för jobb och efterfrågan. I vårt remissvar, där vi även anslöt oss till Almegas yttrande,  lyfte vi fram vikten av att kommuner och landsting är öppna för att välfärdsföretag kan bidra i arbetet med att tillhandahålla välfärdstjänster inom vård, skola och omsorg. En öppenhet i denna del gör att kommuner och landsting kan avlastas en del investeringskostnader som annars skulle falla på dem om allt sker i egen regi.

Såväl SKLs ordförande som dess chefsekonom konstaterar också att det är viktigt att kommunerna blir mer effektiva ”Vi behöver samtidigt fortsätta att utveckla och effektivisera den egna verksamheten inom kommuner, landsting och regioner, säger Lena Micko, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting”.

Det är viktigt. Konkurrens leder till fokus på kvalitet och effektivitet. Ökad effektivitet innebär att vi får mer för våra skattepengar. Mot bakgrund av SKLs ekonomirapport och det minst sagt bekymmersamma läget när det gäller finansieringen av vård, skola och omsorg är det än mer förvånande att regeringen låter Reepalus sk välfärdsutredning fortsätta. Den syftar ju till att begränsa möjligheterna för privata aktörer att bidra till att utveckla välfärden och avlasta kommuner och landsting. Sämre timing av politiken får man leta efter.

Jag hoppas att Lena Mikko skickar ett exemplar at SKLs ekonomirapport till Ilmar Reepalu. Han skulle verkligen behöva läsa den och begrunda hur det utredningsförslag som han jobbar med kommer att hjälpa eller stjälpa utvecklingen av välfärdstjänsterna i Sverige. En annan stilla önskan vore att regeringen ser helheten på det viktiga välfärdsområdet i stället för att söka konflikt för konfliktens skull. Ett sådant beteende inger knappast förtroende.

Ena dagen föreslår Lärarförbundet att dagens skolpengsystem ska avskaffas, några dagar senare framhåller de som ett problem att de som har råd inte tvekar att flytta för att barnen ska få en bättre skola. Hur man då kan landa i att det skolpengsystem som vi har idag, som gör det möjligt för rik som fattig att välja en annan skola utan att behöva flytta, ska avskaffas är ganska obegripligt.

För några dagar sedan skrev Lärarförbundets Johanna Jaara Åstrand en debattartikel där hon föreslog att dagens skolpengsystem ska skrotas. Vi replikerade på den. Det system som gör att familjer kan välja skola en kommunal eller fristående skola och detta oberoende av var man bor och hur stor inkomst man har. Rik som fattig kan välja skola, ett unikt system om vi jämför med andra länder.

I dagens DN kan vi läsa om en intressant undersökning som Lärarförbundet låtit göra. Den visar det som många misstänkt, att om skolan inte är tillräckligt bra så är föräldrarna beredda att flytta för att barnet ska få en bättre skola. Hela 3 av 4 kan tänka sig flytta.

Lärarförbundets Johanna Jaara Åstrands konstaterar att välutbildade och välinformerade föräldrar är mer benägna att välja skola för sina barn. Det är korrekt, och det är därför som Friskolornas riksförbund sedan över ett år tillbaka driver frågan om att alla ska välja skola, göra ett aktivt skolval. Ett system som finns sedan många år i tex Nacka och Botkyrka. På så sätt får alla information om det fria skolvalet och därmed minskas effekterna av det segregerade boendet som närhetsprincipen innebär.

Vi påpekar också ständigt att utan aktivt skolval så är det just de som har råd att flytta till en bostad i närheten av en bra skola som får fördel i ett system som baseras på närhetsprincipen. Men Lärarförbundet vill ju avskaffa dagens skolpengssystem och resultatet av den undersökning som de själva gjort visar ju att det verkligen skulle förstärka effekterna av boendesegregationen.

En rimlig kommentar från Lärarförbundets ordförande hade annars varit att ”Jag sitter med i Skolkommissionen och där har vi lyft frågan om att införa ett obligatoriskt skolval. Det är en viktig åtgärd för att alla ska vara välinformerade om att det finns och för att minska boendesegregationens effekter.”

Ena dagen föreslår Lärarförbundet att dagens skolpengsystem ska avskaffas, några dagar senare framhåller de som ett problem att de som har råd inte tvekar att flytta för att barnen ska få en bättre skola. Hur man då kan landa i att det skolpengsystem som vi har idag, som gör det möjligt för rik som fattig att välja en annan skola utan att behöva flytta, ska avskaffas är ganska obegripligt.

/

Jag tror att det är många som inte är medvetna om att det idag är ca 60.000 personer som jobbar i fristående förskolor och skolor i Sverige. Det är fler än antalet anställda i Sverige i Scania, Ericsson och Volvo Car.

Läser i Dagens Industri  idag att näringsministern kräver besked av Ericssons ledning om hur det blir med arbetsplatserna i Sverige. Ryktet förtäljer ju att det ska skäras ner 3000 arbetsplatser i Sverige. Det är många jobb och man kan förstå att det finns oro. Av artikeln framgår det att Mikael Damberg redan förra veckan tillsatte en krisgrupp inom regeringen för att hantera eventuellt storvarsel.

I samma tidning, men på ledarsidan, finns en artikel om Internationella Engelska Skolan med rubriken ”Detta är skolan som regeringen vill stänga”. En intressant artikel om en av Sveriges bäst presterande skolor. Deras börsintroduktion har också varit en succe. De har 2.000 anställda i Sverige. 3.000 är visserligen fler än 2.000 men den regering som Damberg tillhör verkar vara mer intresserad av att bevara vissa arbetsplatser än andra. Jag tror att det är många som inte är medvetna om att det idag är ca 60.000 personer som jobbar i fristående förskolor och skolor i Sverige. Det är fler än antalet anställda i Sverige i Scania, Ericsson och Volvo Car tillsammans. Vissa arbetsplatser är uppenbarligen mer värda att bevara än andra för denna regering. Men jag skulle tro att de 60.000 som jobbar i dessa verksamheter och de över 340.000 barn som går till dessa verksamheter varje dag blir rätt upprörda om möjligheten att kunna välja skola och arbetsplats togs ifrån dem. /

 

Aftonbladet skriver ”Enligt Lärarförbundet har stora friskolekoncerner som Academedia, Kunskapsskolan och Jensen Education en rörelsemarginal på nästan en miljon kronor.” Det låter ju bestickande men vad innebär det?

Finns det ingen journalist som kan matte och företagsekonomi?

I dagens Aftonbladet kan man läsa att ”Enligt Lärarförbundet har stora friskolekoncerner som Academedia, Kunskapsskolan och Jensen Education en rörelsemarginal på nästan en miljon kronor.” Det låter ju bestickande men vad innebär det?

Rörelsemarginalen i ett företag är ett mått på hur stor del av varje omsatt krona för en rörelse som blir kvar till att täcka räntor, skatt och ge eventuell vinst. Den beräknas på själva resultatet för rörelsen.

Omsättningen i Kunskapsskolan var 2015 drygt 1 Miljard kronor, i AcadeMedia 8 miljarder kronor och Jensen Education 444,5 miljoner kronor. En enkel räkneövning ger då vid handen att 1 miljon inte innebär någon enorm rörelsemarginal. Men det framstår ju som det om man inte relaterar det till något. Dessutom är det värt att påminna om att friskolor, till skillnad från kommunala verksamheter, betalar skatt.

Sverige tillhör ett av de länder i världen som satsar mest på skolan. Hur mycket pengar kostar då skolan i Sverige?

2015 handlade det om ca 225 Miljarder kronor. Ca 18 procent av alla barn går i fristående verksamheter. Så friskoledelen, (förskola, grund- och gymnasieskolan) handlar om ca 43 miljarder kronor.  ESO konstaterade i måndags att det finns en stor effektiviseringspotential i den kommunala grund- och gymnasieskolan. I genomsnitt uppgår den enligt deras beräkningar till 10 procent. Räknar vi generöst och tar bort kostnaderna för förskolan (som inte ingick i ESOs beräkningar) så handlar det om i vart fall ca 10 miljarder lågt räknat i effektiviseringspotential i den kommunala skolverksamheter. Tänkte att detta kunde vara en intressant jämförelsesiffra.  Avslutar med lite ytterligare fakta från Skolverkets snabbfakta avseende 2015:

• 3 650 skolenheter i förskoleklass varav 587 drivs i fristående/enskild verksamhet

• 4 845 skolenheter i grundskolan varav 827 är fristående

• 626 skolenheter i grundsärskolan varav 38 är fristående

• 279 skolenheter i gymnasiesärskolan varav 32 är fristående

• 1 303 skolenheter i gymnasieskolan varav 443 är fristående

Så Gabriel Urwitz påpekande i dagens DI-debatt känns mycket relevant: När privata välfärdsföretag gör vinst bör ilskan riktas mot de offentligt drivna verksamheterna som därmed är mindre effektiva och kostar för mycket skattepengar.

/

 

 

 

Om kommunen inte delar med sig av informationens till friskolorna om att det finns nyanlända som behöver plats i förskola, grund- eller gymnasieskola så blir det väldigt svårt, för att inte säga näst intill omöjligt, för friskolorna att bidra.

Idag beslutar förhoppningsvis riksdagen om en lag som gör det möjligt för friskolor med kö att få göra undantag från kön för att ta emot nyanlända elever. Friskolornas riksförbund har drivit på för denna förändring och vi är glada över att lagstiftningen nu äntligen kommer på plats, ett år efter det att vi tog initiativet.

Redan nu tar över 60 procent av alla friskolor runt om i landet emot nyanlända elever enligt utredningen ”Plats för nyanlända i fler skolor”. Lärarnas Tidning skriver tex idag om att Kunskapsskolan tagit emot ca 100 nyanlända elever i deras skolor runt om i landet och de förbereder nu mottagande i skolor som har kö. Det handlar om ca 20 av Kunskapsskolans totalt 29 skolor som behöver använda sig av undantaget som den nya lagstiftningen möjliggör. Även AcadeMedia räknar med att alla deras skolor ska kunna ta emot nyanlända elever, och även här är det många som gör det redan idag.

Det finns idag ca 4000 fristående förskolor och skolor i Sverige. Det är 25 procent av alla förskolor och skolor i landet. Det finns fristående grundskolor i 2 av 3 kommuner. Flyktingmottagandet hanteras av kommunerna. Därför är en viktig aspekt i arbetet med att erbjuda nyanlända elever skolplats vilken inställning som respektive kommun har till friskolorna och vilka rutiner som kommunen har för att hanterar frågan om nyanlända. I Helsingborg bjuder kommunen tex in alla fristående aktörer och involverar dem i arbetet med att ta emot nyanlända. De informerar även föräldrar och elever om det fria skolvalet. Så gör även Botkyrka. Dessvärre finns det många exempel på kommuner som inte alls bjuder in friskolor till arbetet med att hitta bra lösningar för nyanlända barn och elever utan hanterar frågan helt på egen hand.
Det innebär dels att dessa elever och föräldrar inte får information om att det finns ett fritt skolval i Sverige, dels riskerar det att leda till att det blir en dålig lösning för barnet.

Vi har flera exempel där friskolor har hört av sig till kommunen och erbjudit plats och mötts av beskedet att kommunen inte vill samverka med friskolan. Andra exempel visar att kommunen inte ens återkommer när en friskola har sökt kontakt men inte nått fram till rätt ansvarig person.

Kommunernas agerande och inställning till friskolorna är således en nyckelfråga för att friskolorna ska kunna bidra i detta viktiga arbete. Om kommunen inte delar med sig av informationens till friskolorna om att det finns nyanlända som behöver plats i förskola, grund- eller gymnasieskola så blir det väldigt svårt, för att inte säga näst intill omöjligt, för friskolorna att bidra. Eller som Kunskapsskolans informationschef konstaterar i ovanstående artikel ”Vi har också skolor där vi gärna tar emot nyanlända men där kommunen i dagsläget inte har behov eller önskemål att vi ska ta emot elever.” Vart tog elevperspektivet vägen i de kommunerna kan man undra.

Från Friskolornas riksförbunds sida hoppas vi att det kommer att bli ändring på detta, att kommunerna visar på en öppen attityd och lever upp till sin lagstadgade skyldighet att informera om det fria skolvalet.  Sverige har inte råd med en ”vi och dom- attityd” på detta område.

Rapportförfattarna menar att effektiviseringspotentialen ligger på runt 10 procent i genomsnitt. Det är otroligt mycket pengar som kunde användas på ett bättre sätt än i en ineffektiv verksamhet.

Idag presenterades en intressant rapport om effektiviseringspotentialen i kommunerna inom grundskolan, gymnasieskolan och äldreomsorgen. ESO Mer än tur i struktur – en ESO-rapport om kommunal effektivitet.  Rapportförfattarna menar att effektiviseringspotentialen ligger på runt 10 procent i genomsnitt. Det är otroligt mycket pengar som kunde användas på ett bättre sätt än i en ineffektiv verksamhet. Enligt rapportförfattarna uppgick de kommunala åtagandena 2014 till totalt 568 miljarder kronor, motsvarande 15 procent av BNP. Utbildning och omsorg svarar för ungefär 80 procent av de totala kommunala kostnaderna. Så åter, 10 procents effektiviseringspotential handlar om många skattekronor.

Detta borde bekymra regeringen att skattepengarna inte används effektivt. Vi vet dessutom att den långsiktiga finansieringen av välfärdsområdena inger oro hos många. Vi blir äldre,antalet barn och elever i skolåldern ökar och vi har ett stort antal nyanlända. Det är bara några exempel på att den demografiska utvecklingen ställer stora krav på välfärdsområden som skola och omsorg.

Denna bild illustrerar kostnadsutvecklingen hittills 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den övre kurvan är kostnader välfärdstjänster, den undre befolkningsutvecklingen sedan 1990. Rapportförfattarna konstaterar att höjda skatter inte är någon lösning på framtida finansieringsproblem eftersom de försvagar drivkrafterna för arbete, utbildning, sparande mm.  Det gör att utmaningen att driva kommunala verksamheterna så effektivt som möjligt är än viktigare.

Intressanta jämförelser mellan likartade kommuner visar att grundskolan skulle kunna spara uppåt 8 miljarder kronor, gymnasieskolan ca 3 miljarder kronor baserat på verksamheternas årskostnad 2014. 11 miljarder kronor bara på skolområdet, lägg därtill 12 miljarder kronor inom äldreomsorgen. Ca 20 miljarder kronor -otroligt mycket pengar. De jämförelser som görs i rapporten är mycket intressanta och förhoppningsvis kan de leda till ökat fokus på effektivitet i kommunerna.

Denna rapport borde också vara mycket intressant för regeringen. En vild tanke – tänk om regeringen kunde ta till sig i stället för att stirra sig blind på välfärdsföretagens verksamheter.