Forskning fäller fördomar

När skolan själv får välja borde vara en sommarläsning för såväl Reepaluutredningen som för regeringen. Och för Alliansen också för den delen.

Idag presenterades en intressant ESO-rapport. Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi är en kommitte’ under Finansdepartementet. ESO-rapporten är en analys av var friskolor etablerar sig. I den allmänna debatten hävdas det ofta från friskolemotståndare att friskolor som är AB (vilket ca 70% är) inte är intresserade av att etablera sig i invandrartäta områden. Det är enligt motståndarna mer lättförtjänta pengar att etablera sig i höginkomsttagarområden. Nu visa ESO att detta inte stämmer. Det är vi många som redan påpekat men nu har vi fått forskarbelägg för detta. Eller som det står i dagens pressmeddelande från ESO ”Rapporten ger viktiga insikter, som delvis går på tvärs mot etablerade föreställningar”.

En annan kanske något överraskande slutsats är att förväntan om höga intäkter och låga lokalkostnader tycks påverka mer när icke-vinstsyftande friskolor väljer var de ska etablera sig. Ett annat viktigt konstaterande är att det spelar roll vilken attityd som den politiska majoriteten har i kommunen för valet av etableringskommun. Ett faktum att beklaga för de familjer som med stor sannolikhet gärna hade sett en ökad möjlighet att välja skola för sitt barn. Har de tur kan de valfrihet som skolpengen ger nyttjas genom att välja en skola i en grannkommun.

Rapporten är ett viktigt bidrag när det gäller att ge en faktabaserad bild av friskole-Sverige. När skolan själv får välja borde vara en sommarläsning för såväl Reepaluutredningen som för regeringen. Och för Alliansen också för den delen.

Altinget uppmärksammar inkonsekvens i regeringens lönepolitik

Arbetsmarknadens parter är inte glada över denna inblandning men å andra sidan – vem tackar nej till att få extra medel?

”Prästens lilla kråka” är en sång som inom kort kommer att sjungas kring många midsommarstänger i Sverige. Jag kommer att tänka på den när jag läser Mattias Croneborgs betraktelse om regeringens lärarlönepolitik i Altinget.

Regeringens lärarlönesatsning om 3 miljarder kronor, som ju onekligen är en inblandning i den svenska modellen om att arbetsmarknadens parter förhandlar om lönerna, har nu fördelats ut på huvudmännen av Skolverket. Sedan är det upp till huvudmännen att fördela dessa medel utifrån de kriterier som är uppställda av regeringen. Skolverket har valt att fördela pengarna på grundval av antalet elever, de kunde också valt antalet lärare, och då visar det sig att friskolorna får en högre andel per lärare. Arbetsmarknadens parter är inte glada över denna inblandning men å andra sidan – vem tackar nej till att få extra medel?

Politik är en svår konst i vår komplexa värld. Därför är det också extra viktigt att faktiskt tänka igenom sin politik så att den hänger ihop. På skolans område är det huvudmännen som har ansvaret för lönebildningen, det är kommuner och friskolor. Men nu har den fd metallordföranden bidragit till att det också finns en statligt lönepolitik på detta område. Mattias Croneborg lyfter tydligt fram inkonsekvensen i regeringens politik. Han skriver:

– Det är inte den svenska modellen. I Sverige är det parterna som sätter löner. Bevare mig väl för att ni ska sitta i riksdagen och sätta löner. Det skulle knäcka hela lönebildningen. Orden kommer från statsminister Stefan Löfven i SVT:s partiledardebatt i söndags. Det handlade om enkla jobb i ett replikskifte med centerledaren Annie Lööf. Löfven anser att Lööf förespråkar statlig lönepolitik. Men när det gäller lärare har regeringen själv tagit initiativ till statlig lönepolitik, och effekterna kanske inte helt och hållet blir de som regeringen eftersträvade.

Jag borde ha tagit med mig statsministern till Södertälje idag

Så jag önskar att statsministern hade varit med på mötet idag. Då hade han fått en bild av friskolornas vardag. Då hade han fått träffa kvinnor, och några män, som har haft möjlighet att förverkliga sin dröm om att starta och driva en egen skola

Idag har jag varit i Södertälje och träffat friskoleägare. Ett flertal av dem var fd lärare som tagit möjligheten att starta och driva en egen skola. En hade startat redan 1994 och nu var det barnen till initiativtagaren som tagit över verksamheten. Alla var populära och har kö till sina verksamheter. Var femte grundskoleelev i Södertälje går i en fristående skola. Deras val av huvudman ska inte ”straffas” av kommunen. Men tyvärr fick jag idag information som vittnar om att Södertälje kommun agerar på ett sätt som innebär att det inte är lika villkor för kommunala och fristående skolor.

En kort tid innan årsskiftet beslutade Södertälje kommun om en sänkning av det sk platsbidraget med 5 procent. Detta kommunicerades till friskolorna på nyåret. Fem procent kanske inte låter så mycket men för en friskola handlar det om att de plötsligt får förändrade förutsättningar för sin verksamhet.  Det är inte lätt att jobba för en långsiktigt hållbar ekonomi när kommunerna, som ju beslutar om skolpengsnivån, ändrar förutsättningarna på detta sätt. Att överklaga beslutet är inte heller alltid ett alternativ för en liten friskola, det kostar pengar och det kostar tid. Tid och pengar som tas från skolans verksamhet.

Så jag önskar att statsministern hade varit med på mötet idag. Då hade han fått en bild av friskolornas vardag. Då hade han fått träffa kvinnor, och några män, som har haft möjlighet att förverkliga sin dröm om att starta och driva en egen skola. Och då hade han fått höra att barn och föräldrar gillar denna verksamhet och många fler skulle vilja ha en plats i en fristående skola.

/

Mycket friskola idag

2 viktiga nyheter på samma dag – Regeringen och alliansen är överens om att friskolor med kö får möjlighet att ta emot nyanlända elever. AcadeMedia meddelar att det nu ska bli möjligt för allmänheten att bli delägare i Sveriges största friskolekoncern.

Fredagen leverera två stora friskolenyheter.

  1. Regeringen och alliansen är överens om att ändra lagen så att friskolor med kö får möjlighet att ta emot nyanlända elever, inom ramen för en kvot om max 5 procent.
  2. AcadeMedia har meddelat att det nu ska bli möjligt för allmänheten att bli delägare i Sveriges största friskolekoncern.

Redan idag är de många friskolor som tar emot nyanlända elever. När utbildningsminister Fridolin tillsatte utredaren Ebba Östlin i höstas så påpekade han att 77 procent av alla kommunala skolor och 60 procent av alla friskolor som har nyanlända elever. Friskolornas initiativ att be om ett förändrat regelverk så att även friskolor med kö att kan bidra i arbetet med att ta emot nyanlända, har nu lett till att det blir möjligt från november 2016.  Det välkomnar vi verkligen. Vi är inte bortskämda med att våra förslag blir verklighet.

Röster höjs nu i debatten om att detta leder till att nyanlända kan gå förbi i kön. Poängen med en kvot för nyanlända är att det kan skapas nya platser. Vi har en unik utmaning just nu i Sverige, 70.000 barn i åldern 1-18 år kom till vårt land under 2015. Detta kräver extraordinära åtgärder. Kunskapsskolan beskriver här hur de ser på frågan.

Nu är det viktigt att alla kommuner också informerar om att det är möjligt att välja skola.

Den andra frågan handlar om börsintroduktion för AcadeMedia. De har ju varit på börsen tidigare men ska nu åter introduceras. Gymnasieministern tycker att detta är stötande och menar att Våra skattepengar ska gå till skolan, lärarna och eleverna. Jag finner det stötande att man tjänar pengar på lärarna och eleverna”. Så kan man ju se på saken. Det är många läromedelsförlag mfl som tjänar pengar på lärare och elever men det är uppenbarligen ok.

Uppenbarligen är statliga Andra AP-fonden av en annan uppfattning än ministern eftersom de tillhör en av de större aktörer som har åtagit sig att köpa aktier inför börsintroduktionen.

Här är några exempel på hur AcadeMedia jobbar. Friskolorna har kommit för att stanna konstaterade nyss Skolkommissionen. Jag tycker att det är sorgligt att gymnasieministern inte kan se innehållet i verksamheten utan bara stirrar sig blind på huvudmannaskapet.

Här några exempel på hur de jobbar och också bidrar till att dela med sig av sina erfarenheter till andra på friskoleområdet. Ett tips till ministern att titta lite närmare på innehållet i friskolornas verksamhet. Det finns mycket intressant att se och det levereras mycket värde för skattepengarna till från friskolorna till Sverige.

Kvalitetsarbetet

Rekrytering av nyanlända lärare

Prisbelönta skolledare

Föregångare i kunskapsmätning genom digitala hjälpmedel 

Nöjda medarbetare

Delar med sig till andra

Börsintroduktionen innebär att du och jag kan bli delägare i en friskola, inte bara genom Andra AP-fonden utan också genom eget ägande. En intressant utveckling.

/

 

 

Friskolor utvecklar metoder för rättvis bedömning

Och det är förstås inte heller så att friskolor genomgående rättar proven mer generöst. Spridningen av hur friskolorna gör är stor, större än bland kommunala skolor, konstaterar författarna själva. Det finns alltså friskolor som rättar generösare och som rättar mindre generöst än genomsnittet. Det är också viktigt att komma ihåg att när forskarna i den här studien fokuserar på skillnaden mellan huvudmän så har Skolinspektionen mer förutsättningslöst kommit fram till helt andra avgörande faktorer för hur rättvis bedömningen blir, t ex processerna för hur rättningen går till och tolkningsutrymmet i provens utformning.

Jonas Vlachos och Björn Tyrefors Hinnerich har för IFAU publicerat en studie som bland annat jämför fristående och kommunala gymnasieskolors rättning av nationella prov i gymnasieskolan. Forskarna kommer fram till att när skolornas egen rättning av proven jämförs med externt rättade prov så är friskolor i genomsnitt mer generösa i sin rättning.

Just skillnaden mellan kommunala och fristående skolor är forskarnas ingång i hela studien och det blev då också vinkeln i medierapporteringen. Att göra huvudmannafrågan till utgångspunkt är att göra eleverna en björntjänst. Rättningen av de nationella proven och betygsbedömningen är en mycket större fråga än så. Tittar man bara på de 25 procent som går i friskolor så missar man alla de gymnasieskolor där 75 procent av eleverna går. Att det förekommer ojämn och felaktig bedömning och betygsättning även i den kommunala skolan är det få som ifrågasätter. Det faktum att PISA-resultaten sjunkit snabbt för årskurs 9 medan genomsnittsbetygen samtidigt stiger pekar på just detta. Problemet är alltså egentligen inte i huvudsak ett friskoleproblem utan ett generellt problem, även om forskarnas problemformulering fokuserar på just bara jämförelsen mellan kommunala skolor och friskolor. Man kan undra varför….

Och just jämförelsen mellan huvudmän får forskarna att spekulera om att friskolor är mer generösa i sin bedömning för att gå eleverna till mötes (detta gäller oavsett om friskolan drivs som aktiebolag eller i annan bolagsform).

Och det är förstås inte heller så att friskolor genomgående rättar proven mer generöst. Spridningen av hur friskolorna gör är stor, större än bland kommunala skolor, konstaterar författarna själva. Det finns alltså friskolor som rättar generösare och som rättar mindre generöst än genomsnittet. Det är också viktigt att komma ihåg att när forskarna i den här studien fokuserar på skillnaden mellan huvudmän så har Skolinspektionen mer förutsättningslöst kommit fram till helt andra avgörande faktorer för hur rättvis bedömningen blir, t ex processerna för hur rättningen går till och tolkningsutrymmet i provens utformning.

Rättningsprocesserna är något som friskolor jobbar aktivt med och löpande utvecklar. Till exempel en av våra medlemmar Kunskapsgymnasiet samrättar nationella prov mellan sina skolor – och just samrättning är något som Skolinspektionen lyfter fram i sin studie som en väg till mer rättvis bedömning. Kunskapsgymnasiet har också inlett ett arbete med att använda Digiexam, ett IT-verktyg för att säkerställa rättssäkerheten vid rättning. Där är det t ex möjligt att anonymisera proven.

AcadeMedia är också ett exempel där man jobbar aktiv för rättvis bedömning. Några grundläggande principer i AcadeMedias arbete för att säkerställa likvärdig bedömning och betygssättning är att:

  • Varje huvudman ansvarar för att den egna verksamheten ingår i någon sorts nätverk där samarbete kring likvärdig bedömning och betygssättning bedrivs. Ett minimikrav är att samarbeta med andra huvudmän inom AcadeMedia. Varje huvudman ska även eftersträva samarbete med utomstående skolhuvudmän – såväl fristående som kommunala.
  • Varje rektor ansvarar för att bedömningen på den egna skolan är likvärdig och rättvis. Rektorn ansvarar också för att lärarna är väl förtrogna med regelverket och får det stöd de behöver i sitt arbete med bedömning och betygssättning.
  • Varje rektor ansvarar för att lärarna regelbundet under terminernas gång diskuterar betygssättningen utifrån kunskapskraven i de olika ämnena, elevernas visade kunskaper och resultaten från de nationella proven.
  • Varje rektor ansvarar för att de nationella proven genomförs och rättas på ett tillförlitligt sätt på den egna skolan. Skolan bör eftersträva att andra lärare än de ämnes-/kursansvariga deltar vid provens genomförande och i rättningen av proven.
  • Varje rektor ansvarar för att resultaten från de nationella proven följs upp så snart de är rättade och för att resultaten jämförs med de planerade betygen. Detta ska göras i syfte att utreda om det finns systematiska avvikelser och vad dessa i så fall beror på. Samtliga betygssättande lärare (även de som undervisar i ämnen/kurser där inga nationella prov finns) bör involveras i detta arbete för att betygssättningen ska kunna kalibreras på skolövergripande nivå.

 

Bättre kvalitetsmätning i skolan

Förutom hur ”korrekt” de nationella proven rättas gör forskarna också anspråk på jämföra kvaliteten mellan friskolor och kommunala skolor. Det är där de nationella proven används som mått. Forskarna tar hänsyn till vissa bakgrundsfaktorer som kan påverka elevernas prestation, men som de själva konstaterar går det inte utesluta att det finns ytterligare skillnader mellan friskoleelever och elever i kommunala gymnasieskolor som analysen inte tar hänsyn till. Det är också på sin plats att uppmärksamma motsatta resultat. En tidigare IFAU-studie har visat att en ökning av andelen friskoleelever på grundskolenivå är positivt relaterad till en förbättring av skolresultaten i kommunen.

Och när det gäller att jämföra kvalitet i skolan, och kanske i synnerhet i gymnasieskolan, så är nationella proven en väldigt liten del av hela kvalitetsbilden vill jag påstå. Klart är att det både i grundskolan och gymnasieskolan behövs bättre metoder för att mäta och presentera kvalitetsmått – och förutsättningarna för kvalitetsmätning i de olika skolformerna är väldigt olika så där behövs olika modeller. Och det är obegripligt att vi inte redan har utvecklade digitala prov som gör det möjligt att utföra och rätta proven på ett ”opartiskt sätt”, dvs det görs digitalt. Det skulle undanröja de problem som Skolinspektionen konstaterar att bedömningsanvisningarna gör att det är uppenbar risk för att de tolkas på olika sätt.

En intressant aspekt i sammanhanget är också att när medlemmar har begärt att få titta på underlaget från Skolinspektionen för att hitta orsaken, och därmed kunna åtgärda, skillnaden mellan Skolinspektionens omrättning och skolans, så delar de inte med sig av det underlaget. Kort sagt finns det en hel del att göra när det gäller en likvärdig bedömning av elevernas kunskapsnivå och för att kunna jämföra kvalitet och resultat mellan skolor – och det gäller oavsett huvudmannaskap.

 

 

LR-kongressen vill begränsa valfriheten

Om ägaren är anställd i friskolan så är det ok enligt LR, men om hen inte är anställd utan tar utdelning (som innebär en lägre kostnad för friskolan än en anställning) så är detta inte förenligt med LRs uppfattning.

I torsdags var jag på invigningen av LRs kongress i Stockholm. Tyvärr hade jag inte möjlighet att närvara vid kongressförhandlingarna. I efterhand kan jag konstatera att några beslut var minst sagt förvånande. Att lärare anser att valfriheten i skolan ska minska, för eleverna, är ganska anmärkningsvärt tycker jag. Valfriheten har ett starkt stöd hos elever och föräldrar men lärarna anser uppenbarligen att den är ” för stor” idag.

Det andra som jag reagerar på är kongressens beslut att allt överskott ska återinvesteras i verksamheten, det ska gälla såväl kommunala som fristående verksamheter. Jag tror att det är få kommunpolitiker som instämmer i detta. När det gäller friskolor så påverkar det definitivt incitamenten för att starta skola om de som investerar i verksamheten inte ska få ta utdelning. Det innebär tex att om ägaren/ägarna är anställda i friskolan så är det ok enligt LR, men om man inte är anställd utan tar utdelning ( som innebär en lägre kostnad för friskolan än en anställning) så är detta inte förenligt med LRs uppfattning. Har de verkligen tänkt igenom detta?

 

 

Utbildningsutskottets öppna utfrågning om lärarbrist i skolan

Och att i detta läge börja tala om att begränsa barngrupper mm detaljregler som ökar problemen ytterligare när det redan finns en brist på lärare, ja det är ingen smart väg att gå.

Idag arrangerade riksdagens utbildningsutskott en öppen utfrågning om lärarbristen i skolan. Det var en mycket intressant förmiddag som väl illustrerar vilken utmaning som finns på detta område. UKÄ, Universitetskanslersämbetet konstaterade att det finns ett årligt underskott på ca 8.000 nya lärare/år om vi tittar på lärarutbildningen. Det förväntade behovet av lärare är ca 50.000 fram till år 2020. Enorma siffror, näst intill ofattbara , som illustrerar att detta inte är ett problem som bara kan lösas genom att fler söker lärarutbildningen. Det krävs en mängd olika åtgärder för att säkerställa att eleverna under de kommande åren faktiskt får möjlighet att undervisas av duktiga lärare.

Dagen visar att det finns en del andra vägar. Det handlar om ULV (utländska lärares vidareutbildning), VAL (vidareutbildning av lärare), KPU mm. Malmö högskola berättade om deras arhbete med att försöka etabera en flexibel grundutbildning.

Det är också så att det är stora avhopp på lärarutbildningarna. Vad som är skälet till dessa avhopp är dock inte känt av UKÄ eller Skolverket. Jag underströk att det är viktigt att faktiskt ta reda på varför de som påbörjat lärarutbildningen inte fullföljer. Det är ju viktig information om man vill göra utbildningen attraktiv.

Men attraktiviteten ligger inte bara i detta. Det handlar ju också om skolan som arbetsplats. Flera påpekade idag att det finns ca 40.000 utbildade lärare som arbetar på andra ställen än just i skolan. Detta visar ju att lärarutbildningen kan vara attraktiv även på en annan arbetsmarknad. Det innebär i sin tur att det ställer än högre krav på skolornas huvudmän att visa att skolan är en modern och attraktiv arbetsplats som ger utrymme för den enskilde individens möjligheter att utveckla sin profession. en arbetsplats med ett gott ledarskap dessutom.

För att attrahera personer till skolan, personer som är mitt i arbetslivet, så är det viktigt att erbjuda vägar som inte innebär att man måste sätta sig på skolbänken i flera år. System som innebär att du ganska snabbt kan börja vara verksam i skolan, samtidigt som du kompletteringsläser, är viktigt att utveckla. Jag framförde också att vi skulle kunna titta på den modell som gjort det möjligt för Internationella Engelska skolan att få undantag från det svenska regelverket när det gäller utbildade lärare från Canada, USA och Storbritannien. Kanske skulle man kunna hitta en liknande möjlighet för att minska bristen på lärare i moderna språk inom ramen för tex EU. Spanska lärare till Sverige.

Kort sagt en intressant dag som understryker vikten av kreativitet, med fokus på kvalitet, för att hantera det gigantiska problem som dagens situation innebär.

Och att i detta läge börja tala om att begränsa barngrupper mm detaljregler som ökar problemen ytterligare när det redan finns en brist på lärare, ja det är ingen smart väg att gå.

Skolkommissionens delbetänkande

Vi välkomnar att Skolkommissionen dels slår fast att friskolor kommit för att stanna, dels anser att ett obligatoriskt skolval bör införas.

Skolkommissionen presenterade sitt delbetänkande under måndagen. Vi välkomnar att Skolkommissionen dels slår fast att friskolor kommit för att stanna, dels anser att ett obligatoriskt skolval bör införas. Friskolornas riksförbund har drivit frågan om att alla ska välja skola sedan OECD kom med sin rapport för drygt ett år sedan. OECD konstaterar i den bl a att det är ett problem att många inte känner till att det är möjligt att välja skola och att detta innebär att det riskerar att bli en snedfördelning av elever.

I kommentarerna efter presentationen av OECD-rapporten framförde vissa att kommunerna måste få möjlighet att sortera och fördela elever för att motverka en sådan utveckling. Vi hänvisade till Botkyrka och Nacka och förordade ett obligatoriskt, eller som vi valt att kalla det, aktivt skolval. Om alla måste välja skapas ett helt annat incitament för att skaffa sig information om vilka alternativ som finns och vilken skola som kan passa den enskilde individen bäst. Det innebär att många väljer en annan skola än den närmsta. Något som gör att boendesegregationen får mindre genomslag. Vi är glada för att Skolkommissionen har tagit till sig denna lösning. Andra positiva inslag i Skolkommissionens rapport är att det nu talas öppet om att det finns kommunala skolor som inte klarar sin uppgift, betydelsen av ett gott ledarskap i skolan lyfts fram, liksom vikten av studiero och fokus på resultat och lärarnas betydelse för ett gott resultat.

Lars Leijonborg, vår ordförande, har kommenterat Skolkommissionens delbetänkande på följande sätt:

Valfriheten har kommit till skolan för att stanna

Skolkommissionen har regeringens uppdrag att komma med förslag som kan vända den alarmerande resultatutvecklingen i svenska skolor. När den nu presterat sin analys och sina första förslag finns det anledning att komma med lovord. Man vågar tala öppet om att det finns kommunala skolor som inte klarar sin uppgift, man lyfter fram rektorernas roll, man betonar vikten av förbättrad studiero och man trycker mycket på betydelsen av stöd till och kompetensutveckling av nya lärare.

Det är också positivt att kommissionen inte fastnat i huvudmannaskapsfrågan utan fokuserat på hur vi tillsammans kan vända resultatutvecklingen och lyfta den svenska skolan. Det är inte resurserna och inte heller friskolorna som är svensk skolas stora problem. Som kommissionen är inne på, ligger det snarare i styrningen av och ledarskapet i den kommunala skolan.

Kommissionen konstaterar helt korrekt att skolvalet är populärt och bör utvecklas, inte avvecklas. Alla elever ska ha goda chanser att förverkliga sin potential och hitta en skola som passar dem. Friskolornas riksförbund, där jag just blivit ordförande, har sedan tidigare drivit att alla kommuner bör införa ett system där alla föräldrar aktivt väljer skola och där det offentliga tar ett större ansvar för att informera om alternativen. Skolkommissionen öppnar nu också för ett sådant system. Med aktivt skolval kommer förutsättningarna bli bättre för elever till mindre studievana föräldrar. Där det ”obligatoriska” eller ”aktiva” skolvalet finns kan vi se att skolor får elevgrupper som är mer blandade vad gäller socioekonomisk bakgrund. En sådan ordning ställer också stora krav på skolor att tydligt informera om det som är specifikt för just den och vad man når för resultat. Det är välkommet!

Sverige står just nu inför en stor utmaning med de många nyanlända unga som ska in i skolan. Många av dem finns i bostadsområden som präglas av utanförskap. Aktivt skolval är inte minst viktigt som verktyg för att öka möjligheterna för dessa elever. Att kunna välja skola är viktigt för alla men är särskilt avgörande för dem som bor i områden där resultaten i skolorna är låga.

Aktivt skolval finns redan i några kommuner i Stockholmsområdet. Både Nacka och Botkyrka, med olika politisk färg, kan vittna om hur införandet framförallt gör skillnad i så kallade miljonprogramområden.

Skolkommissionen tar upp den akuta frågan om att gällande reglerna för köer till skolor kan försvåra mottagandet av flyktingbarn. Friskolorna hjälper gärna till i det läge som uppstod genom den extremt höga invandringen i höstas. Men det förutsätter att skolorna ges rätt att ibland släppa nytillkommande flyktingbarn förbi kön. En sådan regeländring har utlovats, men ännu inte kommit. Med tanke på att familjerna måste få besked om var barnen ska gå i skolan när höstterminen startar, börjar det bli väldigt bråttom. Jag hoppas att Kommissionens påpekande sätter ytterligare press på regeringen att komma till skott i denna egentligen lilla men viktiga fråga.

Till sist. Friskole-Sverige uppskattar naturligtvis Kommissionens enhälliga fastslående av att valfriheten och friskolorna har kommit till det svenska skolsystemet för att stanna. Friskolornas är viktiga för mångfald och kvalitetsutveckling. Vi hoppas att orden i betänkandet är början till en dialog och ett samarbete. Friskolorna kan definitivt bidra i den nationella samling för den svenska skolan som Kommissionen efterlyser. Friskolorna är redo anta utmaningarna. Men också friskolorna är beroende av en bra nationell skolpolitik, till exempel för att säkra lärarförsörjningen. Och i utformningen av en sådan finns mycket inspiration att hämta i Skolkommissionens första betänkande!

Lars Leijonborg, Ordförande i Friskolornas riksförbund

 

Lärarbrist och friskolornas framtid

Vi valde att avstå mot bakgrund av att regeringen, trots att det saknas majoritet i riksdagen, låter Ilmar Reepalu fortsätta sitt arbete med syfte att begränsa friskolebranschen. Det handlar om våra medlemmars framtida utvecklingsmöjligheter.

Friskolornas riksförbund deltar i regeringens Nationell samling för läraryrket. Det är viktigt att jobba tillsammans för att komma till rätta med de utmaningar som finns på skolområdet, där lärarbristen och lärarflykten är några av de största utmaningarna. DN debatt har idag en artikel som undertecknats av flera av de som deltar i samtalen. Vi har valt att inte underteckna artikeln. Det betyder inte att vi inte står bakom arbetet med att stärka läraryrkets attraktivitet och att stärka skolledarnas position i skolan. Vi skulle gärna se att det görs mer än dessa fem punkter, vilket jag också kommenterat till Altinget idag. Men vi valde att avstå mot bakgrund av att regeringen, trots att det saknas majoritet i riksdagen, låter Ilmar Reepalu fortsätta sitt arbete med syfte att begränsa friskolebranschen. Det handlar om våra medlemmars framtida utvecklingsmöjligheter.

Att vi gjorde en korrekt bedömning visas också av det faktum att två ministrar samma dag har en debattartikel i Expressen, där de med slängiga argument, utan belägg, just understryker sina ambitioner att begränsa friskolebranschen. Den ena har dessutom undertecknat båda debattartiklarna.

IFAU har visat att  resultaten i den svenska skolan skulle vara än sämre om inte friskolorna funnits. Det borde ministrarna också känna till.  Det är sorgligt att företrädare för regeringen lägger ner så mycket kraft och skattemedel på att motarbeta friskolorna. Ideologin går uppenbarligen före resultaten i skolan. Trots allt är det 83 procent av alla elever som går i kommunala skolor.

Vi kommer att fortsätta att bidra till att vända utvecklingen i den svenska skolan, för att öka fokus på ledarskapet i skolan och för att attrahera fler för att bli lärare. Men vi kommer också att vara mycket tydliga i vårt arbete för att värna branschens möjligheter att fortsätta att utvecklas.

/

Vådan av att vänta – låt staten ta ansvar för förskoleinspektionen

Den svenska förskolans kvalitet förs ofta fram som ett internationellt föredöme. Kontrasten blir därför skarp när Skolinspektionen nyligen kritiserade 2 av 3 kommuner för deras tillsyn av förskolor. Bristande tillsyn är ett kvalitetsproblem och blir ett kvantitetsproblem. Bristande kunskap och godtycke i kommunernas tillsyn stoppar starter av nya fristående förskolor i en tid med kraftigt höjda födelsetal och tusentals nyanlända barnfamiljer. Friskolornas riksförbund vill därför se en förändrad inspektion och tillståndsgivning för förskolor, där samma krav ställs på alla och där ingen kontrollerar sig själv.

Staten borde ta över inspektionen av förskolor

Den svenska förskolans kvalitet förs ofta fram som ett internationellt föredöme. Kontrasten blir därför skarp när Skolinspektionen nyligen kritiserade 2 av 3 kommuner för deras tillsyn av förskolor. Bristande tillsyn är ett kvalitetsproblem och blir ett kvantitetsproblem. Bristande kunskap och godtycke i kommunernas tillsyn stoppar starter av nya fristående förskolor i en tid med kraftigt höjda födelsetal och tusentals nyanlända barnfamiljer. Friskolornas riksförbund vill därför se en förändrad inspektion och tillståndsgivning för förskolor, där samma krav ställs på alla och där ingen kontrollerar sig själv.

Tidigare i år slog föräldrar larm om missförhållanden på en kommunal förskola i Malmö. Förskolan Klangen har ett sextiotal blöjbarn i slitna miljonprogramslägenheter. Lägenheterna ligger på andra våningen, utan hiss. Det blir därför praktiskt omöjligt att ta ut barnen utomhus. Reportern vittnar om uppenbar personalbrist och närmast ett kaotiskt tillstånd.

Ska inte myndigheter uppmärksamma uppenbara fall av misskötsel? Jo, men i detta fall ligger inspektionsansvaret för förskolan i praktiken på utföraren själv, det vill säga Malmö stad. Staden har förvisso tydliga regler. Särskilda krav på utomhusyta och möjligheten för barnen att vistas utomhus. Men det är krav som gäller för godkännande av fristående förskolor, inte kommunala. När media uppmärksammar Malmö stad på missförhållandena är det heller inte den ansvariga förskoleförvaltningen som agerar. Istället är det stadens miljöförvaltning som rycker ut, och hänvisar till brott mot barnkonventionen i sitt vitesföreläggande.

För Klangens barn hade det varit bra om förskolan var fristående, då hade myndigheterna förmodligen fångat upp problemet snabbare eftersom kontrollen är mer omfattande för de privata utförarna. Tillsammans med erfarenheten av medias reaktion om en fristående aktör missköter sin verksamhet, är det sannolikt att förskolan hade behövt läggas ner. Det hade varit en rimlig konsekvens, men inte för att förskolan är fristående, utan för att man allvarligt misskött sig.

Malmö-exemplet är ett symtom på ett dåligt fungerande tillsynssystem som skiljer sig från närliggande verksamheters. I grundskolor och gymnasier genomför Skolinspektionen återkommande omfattande inspektioner, inklusive platsbesök. Efter medias avslöjande av missförhållanden på Klangens förskola inledde Skolinspektionen en riktad tillsyn av förskolan, med det är ovanligt. Skolinspektionens ansvar är nämligen att inspektera att kommunerna i sin tur inspekterar förskolorna. För förskolor ansvarar kommunen alltså i praktiken för sin egen tillsyn.

Självkontrollerande system är allt mer ovanliga och det är av en anledning. De leder ofta till att man ser mellan fingrarna. Något som knappast är förenligt med höga kvalitetsambitioner i förskolan.

Det orimliga med dagens system kan illustreras än tydligare. Det är kommunen som ska godkänna och utöva tillsyn även över de fristående förskolorna. En utförare ska alltså granska och godkänna en annan. Våra medlemmar har fler flera gånger fått erfara att det visar sig vara den kommunala grannförskolans förskolechef som ska utföra tillsynen av sin granne, den fristående förskolan. Det finns bland annat exempel där kommunens förskolechef gjort intervjuer med föräldrar som en del av tillsynen och då tagit tillfället i akt att uppmana föräldrarna att söka sig till den kommunala förskolan.

Den grundläggande tanken med tillsyn är att säkerställa kvaliteten i de verksamheter som granskas. De som står under tillsyn, men lika mycket föräldrarna, måste kunna lita på att inspektören inte har någon intressekonflikt vid granskningen.

När kommunen låter sina egna anställda förskolepedagoger inspektera sina fristående kollegor riskeras såväl objektiviteten som legitimiteten. Systemet är särskilt anmärkningsvärt eftersom de förelägganden som kommunen kan utfärda vid tillsynen inte går att överklaga. Det gör att det ställs stora krav på myndighetsutövningen. Många av våra medlemmar vittnar om att de krav som kommunerna ställer på förskolorna ofta saknar stöd i lag och går långt utöver vad kommunen har rätt att förelägga. Det skapar stor rättsosäkerhet för fristående förskolor.

Våra medlemmars erfarenheter bekräftas också av Skolinspektionen. Den har i en rapport nyligen kritiserat 2 av 3 kommuners tillsyn av förskolor. Myndigheten påpekar att kommunerna siktar in sig på fel saker i sin tillsyn och att de i högre grad borde kontrollera kvaliteten i verksamheten, snarare än lättillgängliga nyckeltal och mått, vars användning saknar stöd i såväl lagstiftning som forskning.

Dåligt fungerande tillsyn får större konsekvenser än bara bristande och ojämn kvalitet. Idag är det kö till förskolorna i många kommuner. Med stora inflyttning, höga födelsetal och många nyanlända har många kommuner stora problem att bereda plats på förskolan inom rätt tid. Samtidigt berättar våra medlemmar om fall där ansökan om start av förskoleverksamhet stoppats av kommuner med hänvisning till orimliga krav. Nyligen krävde Stockholms stad att en godkänd lokal skulle uppvisas innan staden kunde godkänna att huvudmannen startar förskoleverksamhet. En ordning som innebär ett moment 22.

Vem startar förskolor om kravet är att ingå ett hyresavtal, inte sällan till kostnader om flera hundra tusen kronor, utan att veta om kommunen kommer att godkänna förskolan? Ett sådant krav blir ett effektivt etableringshinder för de flesta aktörer, till nackdel för de som behöver en förskoleplats.

Det är tydligt att dagens tillsyn av förskolor inte fungerar. Sätten att utforma godkännanden och tillsyn av förskolor, är lika många som antalet kommuner i landet. Trots stora behov av förskoleplatser runt om landet ser många kommuner inte friskolor som en del av lösningen, utan som en konkurrent. Dagens situation kräver en samarbetsvillig inställning från alla parter samtidigt som fokus på kvalitet i förskolan upprätthålls. Det förutsätter tydliga och förutsägbara villkor.

Det är dags att ändra dagens system för tillståndsgivning och inspektion av förskolor. Friskolornas riksförbund vill att ansvaret ska ligga på Skolinspektionen enligt samma modell som för skolor. En sådan förändring av tillsynsansvaret skulle skapa ett mer likvärdigt och rättssäkert system, som säkrar kvaliteten på alla förskolor och tryggar föräldrars rätt att välja den förskola de önskar för sina barn.

Ulla Hamilton, Vd Friskolornas riksförbund