Hur många kommuner, som ju verkligen är stora skolkoncerner, presenterar en likande produkt som AcadeMedias kvalitetsrapport?

I posten idag kom AcadeMedias kvalitetsrapport 2017/2018. Det är en mycket intressant läsning och ett strålande exempel på det systematiska kvalitetsarbete som sker inom deras verksamheter. Det är grunden för ett arbete som leder till ständiga förbättringar. Det vet de flesta som jobbar inom näringslivet och allt fler inom offentlig sektor. Dessvärre är det alltjämt alltför många som inte jobbar på detta sätt inom de offentliga förskolorna och skolorna. Hur många kommuner, som ju verkligen är stora skolkoncerner, presenterar en likande produkt som AcadeMedias kvalitetsrapport?

Passa på att informera dig om hur de jobbar systematiskt för att se till att deras verksamheter ständigt förbättrar sin kvalitet. Det handlar om kvalitet i olika aspekter. Vad tycker medarbetarna? Vad tycker föräldrar och elever? Vilka områden behöver verksamheterna förbättra? Hur lyckas de med målsättningarna? Ja läs och begrunda.

Att sätta mål är viktigt, det sker tyvärr inte överallt i skolans värld. Men det är meningslöst att sätta mål om de inte följs upp, analyseras och utvärderas. Cirkeln måste slutas. Om det skedda på alla skolor, oavsett huvudman, så skulle Sverige som nation verkligen ha en bra koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar i skolans värld. Ingen individ skulle riskera att halka efter utan att någon märkte det. Då skulle vi också ha en bra grund för att faktiskt utveckla en skola i världsklass, oavsett huvudmannaskap. Men vårt land har en bra bit kvar innan vi är där. Till dess får vi lära av de som ligger före.

Årets båda mottagare – Fredrikshovs slotts skola och Nyköping Strand Utbildningscentrum – är konkreta bevis på att ett aktivt och tydligt ledarskap ger förutsättningar för lärare att göra ett bra arbete och ha eleverna i fokus.

Det är glädjande att konstatera att det åter är friskolehuvudmän som får SIQs kvalitetsutmärkelse Bättre skola. Jag citerar från det pressmeddelande som har gått ut idag;

Fredrikshovs slotts skola är en grundskola med undervisning från förskoleklass till årskurs 9. Skolan har de senaste åren kontinuerligt placerat sig bland de fem bästa grundskolorna i Sverige. Skolan har en hållbarhetsinriktad, kunddriven verksamhetsutveckling och uppvisar en avsevärd integration och samverkan inom olika processer. Det finns en påtaglig kvalitetskultur inom nästan alla delar av organisationen, där förbättringar genomförs löpande. Skolan har ett medvetet, strukturerat kvalitetsarbete som är starkt värderings- och resultatstyrt. Skolan visar utmärkta beständiga resultat som är relaterade till arbetssätten. Fredrikshovs slotts skola är med sin tydliga ledning, sina kompetenta medarbetare och sitt systematiska kvalitetsarbete ett lysande föredöme och en värdig mottagare av Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola 2018.

Nyköping Strand Utbildningscentrum är ett yrkesgymnasium med stort fokus på utveckling av sina elevers kompetens och kreativitet. Skolan uppvisar arbetssätt som främjar en kultur präglad av engagemang, nytänkande och förbättringar. Skolan har engagerade ledare och medarbetare som genom uthålligt arbete utvecklar verksamheten med utgångspunkt i ett omvärldsorienterat kundperspektiv. Ledarskapet visar en medveten öppenhet, med stark tilltro till elever och medarbetare. Skolan har under flera år arbetat systematiskt med att definiera och utveckla sina processer och arbetssätt utifrån elevernas väg genom utbildningssystemet. Att få elever att lyckas är skolans mål, drivkraft och kritiska framgångsfaktor. Ett viktigt resultat är elevernas höga anställningsgrad efter avslutad utbildning. Sammantaget gör detta att Nyköping Strands Utbildningscentrum är en värdig mottagare av Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola 2018.

Stort grattis till er två. Och till alla andra -låt er inspireras av dessa skolor som är dokumenterade föredömen i sitt systematiska kvalitetsarbete. Ett arbete som har många dimensioner. Det krävs nämligen för att man ska erhålla SIQs kvalitetsutmärkelse.

/

Detta innebär att vi idag har ett skolpengssystem där individen inte kan vara säker på att hen får en skolpeng som baseras på lika villkorsprincipen.

Idag arrangerades det en frukost på tema ”En skolpeng höljd i dunkel”. Jag har tidigare skrivit om den rapport som Deloitte har tagit fram på vårt uppdrag. De har tittat på hur 20 kommuner, av olika storlek, beslutar om skolpengen, om hur transparent det är och hur beslutet om skolpeng kommuniceras till friskolor.  Deras slutsats är inte särskilt uppmuntrande mot bakgrund av att det finns en lagstiftning som säger att den sk likavillkorsprincipen ska gälla. Deloittes slutsats är att det inte går att angöra om kommunerna lever upp till denna princip. De skriver i rapporten att ”Avseende granskningens centrala frågeställning är den samlade bedömningen att baserat på utfall och redovisning av ekonomiska resultat samt stödjande strukturer för att upprätthålla lika villkor inte går att avgöra om lika villkorsprincipen efterlevs för de undersökta kommunerna.” 

Problemen är framförallt följande:

Detta innebär att vi idag har ett skolpengssystem där individen inte kan vara säker på att hen får en skolpeng som baseras på lika villkorsprincipen, det går nämligen inte att avgöra med dagens olika redovisningsmodeller. Det faktum att många kommuner inte heller gör någon avstämning av utfallet när det gäller skolkostnaderna innebär också att är det inte finns någon ordentlig uppföljning. Några få kommuner gör en avstämning mot bokslutet för att sedan kompensera friskolehuvudmännen i efterhand om det visar sig att de kommunala skolorna har fått en högre summa än den som ursprungligen budgeterades.

Vid seminariet deltog bl a Maria Stockhaus (m) och Pia Nilsson (s). Båda lyfte just individperspektivet och det faktum att dagens system inte känns rättssäkert med tanke på den bristande transparensen. Per-Arne Andersson, SKL, instämde i att det är ett problem att det är näst intill omöjligt att utröna grunderna för kommunernas skolpengsberäkning. SKL rekommenderar att kommunerna ska blir mycket tydligare när det gäller att förklara hur man har gjort sina beräkningar.

Helt klart är att detta är ett mycket hett ämne. Det var många som kom på frukosten. För friskolorna är ju naturligtvis skolpengens beräkning en helt avgörande fråga då det är intäkterna för verksamheten.  Marcus Strömberg från AcadeMedia och Fredrik Åkerman från Internationella Engelska Skolan bidrog också till frukosten med konkreta exempel från verkligheten. Mikael Hellstadius, jurist och sekreterare i den sk Skolkostnadsutredningen instämde i att det finns stora problem med dagens system utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv och han hänvisade också till natt Skolkostnadsutredningen bl a hade lämnat förslag som innebär att det ska ske en obligatorisk uppföljning vid bokslutet. Undertecknad menade också att det är märkligt att det inte finns en noggrannare kontroll av hur skolpengen beräknas och kommuniceras. Det mot bakgrund av att det faktiskt är ett myndighetsbeslut. Varför inte se till att kommunala revisorer och /eller Skolinspektionen granskar så att lika villkorsprincipen faktiskt följs?

AcadeMedia har skrivit om frukosten på sin webb.

/

Studera gärna diagrammet i slutet – från en Skolverksrapport

Skolsegregation är på tapeten. Det citeras selektivt ur Skolverksrapporter. Med anledning av detta vill jag påminna om mitt blogginlägg från en dryg månad sedan. Studera gärna diagrammet i slutet.

http://blogg.friskola.se/2018/10/08/bakgrunden-allt-mindre-betydelse-for-skillnaden-mellan-skolor/

Intressant nog nämns inte boendesegregationens betydelse för elevsammansättningen, ej heller att Sverige enligt OECD (PISA) har 4:e lägsta skolsegregation med avseende på skolors socioekonomiska sammansättning.

En rapport som är beställd av Aréna idé, en tankesmedja som beskriver sig själva som ”Vi vill vrida opinionsbildningen i en mer progressiv riktning. Arena Idé är tankesmedjan med löntagarperspektiv” presenteras idag på DN-debatt. Rapporten ”Ett söndrat land” har ambitionen att framställa det som att det fria skolvalet driver på segregationen i Sverige. Intressant nog nämns inte boendesegregationens betydelse för elevsammansättningen, ej heller att Sverige enligt OECD (PISA) har 4:e lägsta skolsegregation med avseende på skolors socioekonomiska sammansättning. 85 procenta av alla grundskoleelever går i kommunala skolor och där är det närhetsprincipen som gäller vid skolplacering. Då får boendesegregationen fullt genomslag. Det är anledningen till att vi driver frågan om obligatoriskt skolval – alla ska välja skola. Då minskas boendesegregationens genomslag.

Med detta sagt vill jag ta mig friheten att återge det som Karin Rebas, skolexpert på Svenskt Näringsliv har skrivit som kommentar till DN-artikeln idag. Jag gör det av det enkla skälet att jag instämmer i allt hon skriver och vill härmed understryka detta. /

Att tilldela mer resurser har ofta liten betydelse för kvalitetsutfallet. Om verksamhetens processer, kultur och ledarskap inte är rätt kan man pumpa in hur mycket resurser som helst utan att speciellt mycket händer.

Jag har förmånen att sitta med i juryn för SIQ Bättre skola. Vi hade nyligen en intressant diskussion om kvalitet och ledarskap i offentlig respektive privat sektor.  Sverige har ett gott rykte när det gäller kvalitet och kvalitetsutveckling och system för att mäta kvalitet. KTH har duktiga forskare, en av juryledamöterna är Lars Sörqvist, vd för Sandholm Associates och docent vid KTH. Ordförande i juryn är Skolledarnas Matz Nilsson, Per-Arne Andersson, ansvarig för arbetsmarknads- och utbildningspolitiska frågor på SKL, Lina Hultquist Sveriges Elevkårer och duktiga Anki Bäck, rektor för kommunala Byleskolan i Täby, som dessutom fått utmärkelsen Bättre skola.

Samtalet kom att handla om hur det kommer sig att det är så lite fokus på kvalitet och ledarskap i skolan. Skoldebatten är otroligt politiskt i Sverige, den lämnar lite utrymme åt professionen. Den valrörelse som vi nyss genomlidit handlade, när det gäller skolan, om hur mycket mer pengar man vill satsa. Vetskapen om att lärarbristen, politikens ansvar för att Sverige har hamnat i denna situation diskuterades inte. Det faktum att lärarbristen innebär stora utmaningar för landets skolor kopplas inte till frågan hur vi kan säkra kvaliteten mot denna bakgrund. Den debatten saknas helt. Där håller man, anförda av lärarfacken, envist fast vid måttstocken andelen legitimerade och behöriga lärare är detsamma som kvalitetsmått. Men det håller inte. På sätt och vis påminner frågan om lärarbristen om den diskussion som just nu pågår om regeringsbildningen. Ska man lösa problemet måste diskussionerna utgår ifrån hur verkligheten ser ut.

Det är intressant att kvalitetsdiskussionen, om vikten av att få valuta för skattepengarna, i stor utsträckning saknas i Sverige, inte minst när det gäller välfärdssektorn. (med undantag av ”vinst i välfärdsdebatten men den frågan handlar ju inte alls om kvalitet.) Ett antal kvalitetsexperter konstaterade tex i början av året att utredare Reepalu inte kontaktat någon ledande kvalitetsforskare med anledning av hans utredningsuppdrag. Läs deras artikel här

De skriver bland annat; ”Utifrån detta vill vi som representerar ”kvalitets-Sverige” erbjuda vårt stöd och kunnande med förhoppning om att tillsammans kunna bidra till en hållbar och värdeskapande utveckling i den svenska välfärdssektorn.”  Många vittnar om att det är tufft att vara verksam i skolan idag, kraven på vad skolan ska åstadkomma är många och det är inte sällan att rektorer och lärare får höra från politiker hur de – i detalj – borde sköta sitt jobb. Mobilförbud, hur stora klasserna ska vara, vilka yrkesgrupper som ska finnas osv. Ett effektivt sätt att krympa ledarskapet i skolan. Tänk om debatten i stället kunde handla om hur vi kan stärka ledarskapet i skolan, om att ge skolledare och lärare verktyg för systematiskt kvalitetsarbete. Verktyg som baseras på forskning och som kan öka kunskapen om kvalitet och skapar förutsättningar för att faktiskt utvärdera kvalitet och resultat i skolan.

Den politik som bedrivs nu, där Skolverket får 6,5 Mdr kronor att ”ösa ut” över skolan utan vetenskaplig grund för att mer pengar till elever med viss bakgrund faktiskt leder till bättre resultat, riskerar snarare att vara destruktiv.  Vi hade inte behövt hamna i detta läge om politiken fokuserat på rätt saker.

Lars Sörqvist uttrycker det väl i tidningen Potential, vars augustinummer fokuserade på kvalitet i välfärden; ”Det som skrämmer mig är att det som dominerar i debatten  i praktiken inte har någon större påverkan på kvalitetsutvecklingen i vården, skolan och omsorgen. Debatten genomsyras av okunskap om kvalitet. Politiskt hävdas nästan alltid att det behövs mer resurser inom olika områden för att förbättra kvaliteten. Men att tilldela mer resurser har ofta  liten betydelse för kvalitetsutfallet. Om verksamhetens processer, kultur och ledarskap inte är rätt kan man pumpa in hur mycket resurser som helst utan att speciellt mycket händer.” Det är detta många lärare och skolledare vet. Det är därför vi ser att många väljer bort arbetsplatser som inte fungerar. Det handlar inte om pengar – det handlar om ledarskap. Ledarskap i form av politiker som måste backa och låta skolledare vara just ledare. Ledarskap i form av skolledare som vill och kan ta det mandatet och ansvaret.

Vill du höra mer om hur man kan mäta kvalitet? Lyssna på Lars Sörqvists från vår årsmöteskonferens.

/

Att leta fel hos friskolor leder inte till att det blir bättre för de elever som går i de skolor som fungerar dåligt.

SvD har publicerat ett antal artiklar om friskolor den senaste veckan. Dagens artikel lyfter elevernas bakgrund, att elever som går i friskolor har mer välutbildade föräldrar än elever i kommunala skolor och att friskolor har en låg andel nyanlända elever. Det är intressant att media lägger så stor tid på att ”hitta fel” hos friskolor och så lite tid att ta reda på hur det kommer sig att det fortfarande är en så stor andel elever som lämnar kommunala grundskolor utan fullständiga betyg. Trots allt är det ju 85 procent av alla elever som går i kommunala skolor.

Det faktum att många alltjämt inte känner till att man kan välja skola och att kommunerna, trots att de har en skyldighet att informera om skolvalet inte gör det, skulle annars kunna vara en intressant tema för en artikel.

Ett annat skulle kunna handla om hur kommuner har hanterat frågan om nyanländas skolplacering. Friskolornas riksförbund drev på för att friskolor skulle kunna ta emot nyanlända elever. För detta krävdes en lagändring så att friskolor med kö inte kunde ta emot nyanlända elever. Lagändringen kom, vilket vi är glada för, men tyvärr kom den ganska sent. Många elever var redan placerade. Många kommuner missade att informera de nyanlända om att de kan välja skola. Förbundet uppvaktade tex Stockholm stad och uppmanade dem att informera om det fria skolvalet och om att samarbeta med friskolorna. Våra medlemmar ville bidra till att avlasta kommunen. För att kunna ta emot nyanlända elever så krävs det att friskolan känner till att det finns nyanlända elever, en information som kommunen äger. Tyvärr valde många kommuner att inte informera friskolorna om att de hade behov av platser. Och nu kritiseras friskolorna för att de inte har tagit emot tillräckligt många nyanlända elever. Så en artikel om varför kommunerna, tex Stockholm, valde att agera på detta sätt vore intressant att läsa. Liksom hur det kommer sig att tex Helsingborg valde att samarbeta med friskolorna från första början. Men det är ju enklare att utmåla friskolor som ointresserade än att ge hela bilden.

Av Skolverkets statistik framgår bland annat att friskolorna är överrepresenterade (20 procent av skolorna) när det gäller elever med utländsk bakgrund. Bland skolor som har över 50 procent elever med utländsk bakgrund så återfinns 102 friskolor och 399 kommunala.

Det är uppenbart intressantare att ägna sin tid åt att hitta fel hos friskolor, att hävda att fördelningen av elever är fel och att elevsammansättningen gör att det är enklare att få bra resultat för en friskola, än att fundera på hur det kommer sig att resultaten är så dåliga i många kommunala skolor, oavsett elevsammansättning. Att leta fel hos friskolor leder inte till att det blir bättre för de elever som går i de skolor som fungerar dåligt.

Skolverket visar i sin rapport ”Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor” att under tidsperioden 2010-2015 så kan 57 procent av skillnader mellan skolors resultat förklaras av elevsammansättningen (att jämföra med 85 procent  år 2000-2010).

De skriver ”Andelen av de ökade resultatskillnaderna mellan skolor som ökad skolsegregation kan förklara minskar nu betydligt. En betydande andel, 43 procent av ökningen, måste därmed ha andra orsaker än en ökad skolsegregation av elever utifrån de variabler vi använder.” Skolverket säger alltså att det är 43 procent ”annat” än elevernas bakgrund som kan förklara skillnaderna i resultat. De spekulerar i rapporten om att det kan handla om mer motiverade elever, bättre ledning på skolan, lärarkårens inställning osv.

Deras slutsats är intressant – ”Att samma bakgrundsvariabler förklarar allt mindre av mellanskolvariationen tyder på att det måste finnas andra orsaker till att resultatskillnaderna mellan skolor ökar.” Detta har också Maria Jarl mfl skrivit om i sin bok ”Att organisera för skolframgång”.

Det skulle göra stor skillnad om vi kunde få en skoldebatt som handlade om dessa perspektiv. Tänk om någon journalist skrev en artikel om detta och om hur en skola jobbar för att faktiskt  åstadkomma skillnad. För det är nämligen INGEN, så vitt jag vet, som har uppmärksammat detta i Skolverkets rapport. Debatten fortsätter att handla om var eleverna kommer ifrån och elevsammansättningen i stället för om vad de gör som är framgångsrika, oavsett elevernas bakgrund. Skolforskningen framhåller ju också vikten av att fokusera på det som händer i klassrummet, att ha höga förväntningar på alla elever och oavsett bakgrund och en skolledning som har fokus på det systematiska kvalitetsarbetet. Men en skoldebatt som tar sin utgångspunkt i framgångsrika exempel verkar inte intressera den svenska journalistkåren, för dem verkar det vara viktigare var eleverna kommer ifrån än vart de är på väg.

ps. Skolverkets sk SALSA-statistik utgår ifrån elevernas bakgrund och vad de förväntas prestera och vad de sedan får för betyg. Läs den rapport som vi gjort av Skolverkets mått och vilka skolor som presterar bättre, och sämre, än förväntat mot bakgrund av elevsammansättningen. Även det ett intressant artikeluppkast… ds.

/

Men visst vore det bra om tex någon forskare skulle tycka att det är intressant att ta reda på om det som Skolkommissionen och regeringen tror fungerar också faktiskt gör det i verkligheten.6,5 Mdr kronor är trots allt ganska mycket pengar.

Regeringen Löfven har infört ett system med statsbidrag för en likvärdig skola. Det är ett statsbidrag till skolhuvudmännen som syftar till att stärka likvärdigheten och kunskapsutvecklingen i förskoleklass och grundskolan. Skolverket meddelade i ett pressmeddelande igår   hur ansökningar från huvudmän och pengarna har fördelats. Totalt handlar det i år om 1 miljard kronor men på sikt är tanken att detta statsbidrag ska omfatta hela 6,5 Mdr kronor. Det är väldigt mycket pengar. Idén kommer ursprungligen från den sk Skolkommissionen och den har sin grund i att man konstaterar att kommuner fördelar resurserna på mycket olika sätt när det gäller skolan. Det är många skolhuvudmän som inte klarar av det sk kompensatoriska uppdraget. Tanken är då från Skolkommissionen, och i förlängningen regeringen, att det ska finnas ett statligt bidrag som skolhuvudmännen kan söka där pengarna fördelas utifrån elevernas socioekonomiska bakgrund. Variablerna för fördelningen av bidraget baseras på;

• vårdnadshavaren utbildningsnivå,
• året när eleven invandrade till Sverige,
• vårdnadshavarens inkomst,
• elevens kön,
• ekonomiskt bistånd till vårdnadshavaren,
• om eleven är bokförd på samma adress som båda vårdnadshavare,
• antal syskon som är folkbokförda i hemmet,
• socioekonomisk status på bostadsområdet där eleven är folkbokförd.

Alla huvudmän som kan ta del av bidraget har tilldelats en bidragsram och sedan kan de söka bidraget. För att få bidraget måste man förbinda sig att inte minska kostnaderna för undervisning i grundskola, personal i förskoleklass eller för elevhälsa. SKL har påpekat det orimliga i detta krav då det påverkar tex rörelseutrymmet för extra satsningar. Vi instämmer i denna kritik.

Det intressanta med detta statsbidrag är att det inte verkar vara utformat utifrån en vetenskapligt beprövad modell. Skolkommissionen skriver om att resurser har betydelse och att kompetenta lärare, hur resurserna används mm är viktigt. Men de presenterar inget vetenskapligt belägg för att det är just denna utformning av statsbidraget leder till en mer likvärdig skola och en bättre kunskapsutveckling. Det verkar mera vara en förhoppning. Samtidigt vet vi att det finns ett stort behov av resurser för många elever – oavsett socioekonomisk bakgrund – som har särskilda behov i skolan. Med en modell där stora resurser fördelas utifrån ovan nämnda socioekonomiska bakgrundsfaktorer riskerar de att råka än mer illa ut än vad som är fallet i dagens system. Vår jurister får många frågor från bekymrade medlemmar som har sin grund i en kommunal ovilja att bevilja tilläggsbelopp till elever som har uppenbara särskilda behov. Den modell som regeringen nu har sjösatt tar ingen hänsyn till dessa elever.

Det sägs ofta att skolpolitiken ska baseras på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men det verkar inte gälla i detta fall. Det rimliga i rådande läge vore att genast sjösätta en följeforskning för att på så sätt få reda på om denna enorma penningsatsning faktiskt leder till det man vill åstadkomma. Regeringen verkar inte ha gett ett sådant uppdrag till Skolverket, ej heller till någon annan. Men visst vore det bra om tex någon forskare skulle tycka att det är intressant att ta reda på om det som Skolkommissionen och regeringen tror fungerar också faktiskt gör det i verkligheten.6,5 Mdr kronor är trots allt ganska mycket pengar.

Detta bara som ett litet inlägg i debatten om att skattepengarna ska användas för det de är till för. Frågan hänger i luften – ger detta statsbidrag för en likvärdig skola faktiskt stärkt likvärdighet och stärkt kunskapsutveckling? I skrivande stund verkar svaret på den frågan vara ”ingen som vet, ingen som vet”. Men så behöver det ju inte vara.

/

Kostnaden för fristående grundskola var drygt 15 miljarder kronor, vilket motsvarar 13,1 procent av den totala kostnaden. Att jämföra med att andelen elever i fristående grundskola är 15 procent.

Idag kom ny statistik från Skolverket om kostnaderna inom skolan för kalenderåret 2017. Friskolornas del av kommunens kostnader fortsätter minska. Enligt statistiken är den genomsnittliga kostnaden för hemkommunerna 110 300 kr/elev år 2017, ersättningen till friskoleelever är 91.600 kr/elev, dvs 83% av hemkommunens.  Den andelen har minskat sedan 2012 då den var 90 %.

Ur ett friskoleperspektiv öppnar det för flera frågetecken. På aggregerad nivå finns ingen tydlig anledning till varför utvecklingen går i denna riktning. Den socioekonomiska skillnaden mellan elever i friskolor och kommunala skolor har jämnats ut över tid, inte minst mot bakgrund av att friskolorna blir allt mer populära och tar en större del av eleverna. Andel elever med utländsk bakgrund är fortsatt högre i friskolor än kommunala skolor. Det finns därför anledning att oroa sig för att skillnaden många gånger snarare handlar om att kommunen prioriterar sina egna skolor än att pengarna hamnar där de behövs.

Att få klarhet i detta är dock tyvärr omöjligt med dagens system. Detta trots att det finns en tydlig målsättning från lagstiftaren som innebär lika villkor. Deloitte har på uppdrag av Friskolornas riksförbund granskat hur den lagstadgade lika villkorsprincipen och ersättningen till kommunala och enskilda skolor fungerar i verkligheten i 20 kommuner. Den oberoende granskningen visar att det är omöjligt att avgöra om lika villkorsprincipen efterlevs i de undersökta kommunerna. Detta eftersom kommunerna bl.a. kan saknar uppföljning av kostnaderna i förhållande till skolpengsnivån och en tydlig redovisning av hur skolpengen har beräknats. Inte minst finns en avsaknad av processer för uppföljning av underskott i kommunala skolor. Detta är minst sagt anmärkningsvärt eftersom ett beslut om skolpeng faktiskt är ett myndighetsbeslut.

Jämfört med år 2016 ligger kostnadsökningen per elev något högre för kommunala grundskolor, 3 procent, än för fristående grundskolor, 1 procent. År 2017 uppgick den totala kostnaden för grundskolan till 114,7 Mdr kr, en ökning med 5,3 procent jämfört med föregående år i fasta priser. Antalet elever har under samma period ökat med 2,5 procent. Närmare 99,6 Mdr kr av den totala kostnaden år 2017 avsåg kommunal grundskola inklusive skolskjuts. Kostnaden för fristående grundskola var drygt 15 miljarder kronor, vilket motsvarar 13,1 procent av den totala kostnaden. Att jämföra med att andelen elever i fristående grundskola är 15 procent.

Diagrammet visar att det finns relevans för frågan – vad får vi för pengarna? Det är märkligt att Sverige saknar en offentlig debatt om hur skattepengarna används i den offentliga verksamheten. Deloittes rapport visar att det inte ens går att göra en bedömning av om kommunerna lever upp till kravet på lika villkor för elever som väljer en kommunal respektive fristående skola.

ed detta sagt så vill jag understryka att det stora problemet i svensk skola är inte brist på pengar, utan det handlar om hur de används. Och det handlar om att det ska vara lika villkor oavsett huvudman. Det är hög tid att börja granska hur pengarna – som motsvarade 42 procent av kommunernas skattefinansierade verksamhet 2017 (662 miljarder kronor) används. När får vi den debatten? Det brådskar mot bakgrund av det kraftiga behov av utbyggnad som finns de kommande 10 åren (över 390.000 fler i åldern 0-19 år.) Då gäller det att använda skattemedlen effektivt.

/

Hade detta varit en friskola så kan jag lova att det hade varit förstasidesstoff i många tidningar och stort uppslaget i media pga att Anna Ekström rasat. Men nu är hon tyst. Detta är ju en kommunal skola i en (s)-styrd kommun.

Är det någon som har hört Anna Ekström eller Ardalan Shekarabi förfasa sig över kommunala Guldhedsskolan i Göteborg? Jag tror knappast det, för det är ju en kommunal skola. Men Skolinspektionen har gjort det i sin granskningsrapport från skolan. Rapporten är en skrämmande läsning om en skolmiljö för låg- och mellanstadieelever som man knappt tror att det är sant. Än mer obegripligt är det att det kan fortgå. Skolinspektionen förelägger Göteborgs kommun att vid vite av 1 200 000 kr senast den 16 november 2018 vidta åtgärder för att avhjälpa påtalade brister. Hade detta varit en friskola så kan jag lova att det hade varit förstasidesstoff i många tidningar och stort uppslaget i media pga att Anna Ekström rasat. Men nu är hon tyst. Detta är ju en kommunal skola i en (s)-styrd kommun. Det är verkligen avslöjande – det är barnen som drabbas oavsett huvudman. Och detta händer i en skola som Göteborgs kommun beskriver som ”Här står eleven och kunskapen i centrum.” 

Jag vill här återge några citat från granskningsrapporten. Den som vill läsa hela kan göra det här – en i sanning bedrövlig läsning från en verksamhet som bygger på obligatorisk närvaro. Man kan undra hur många föräldrar som tagit sina barn från denna skola pga denna förfärliga skolmiljö och uppenbart bristande ledarskap.

”Skolinspektionens tillsyn av Guldhedsskolan 3-6 visar att det finns allvarliga brister i centrala delar av verksamheten. Tillsynen visar bland annat att det finns allvarliga brister i elevernas studiero samt att det varit brister i studieron under lång tid. Bristen på studiero har uppmärksammats av lärare, rektorer och vårdnadshavare före tidpunkten för Skolinspektionens tillsynsbesök men trots detta har arbetet för att komma till rätta med bristen inte lett till önskat resultat. ”

”Vid Skolinspektionens samtliga intervjuer framkommer det också att alla elever inte är trygga i sina klassrum under vissa lektioner till följd av att det förekommer kränkningar som bidrar till elevernas upplevelse av en otrygg skolmiljö, detta trots att läraren är där. ”

”Skolinspektionen bedömer att det finns allvarliga brister i skolans arbete med att tillförsäkra alla elever en skolmiljö som präglas av studiero. Såväl elever som lärare beskriver att lektionerna för främst tre klasser på enhet 3-6 ofta är stökiga och saknar studiero vilket påverkar undervisningen negativt i den grad att eleverna inte kan koncentrera sig på skolarbetet. I dessa klasser förekommer det exempelvis att elever skriker köns- och svärord mot varandra och kastar saker i klassrummet under lektionerna utan att läraren reagerar. Det förekommer att elever suddar ut det läraren har skrivit på tavlan och på andra sätt försvårar för läraren att bedriva undervisning under lektionerna. Personal och skolledning har varit medvetna om problemet med bristande studiero sedan höstterminen 2017. Rektor har vidtagit vissa åtgärder för att öka studieron såsom att lärarna har fått en handlingsplan med förslag till åtgärder samt att de lärare som har en av de aktuella klasserna blivit erbjudna handledning. Skolinspektionens tillsyn visar emellertid att handlingsplanen inte har följts och att lärarna inte tagit emot handledningen.”

”Eleverna i en klass i årskurs 3 berättar att det i deras klass brister i studieron även när läraren är i klassrummet. Eleverna i den klassen berättar att de upplever att det, vid vissa tillfällen, till och med är lugnare i korridoren än i deras klassrum och säger att det är i klassrummet det är stökigast, även när en lärare är där. ”

”En av Skolinspektionens lektionsobservationer gjordes i den aktuella klassen i årskurs 3 och bekräftar elevernas och lärarnas uppgifter om bristande studiero. …..Det är främst tre elever som får utrymme att agera på det sättet utan att läraren säger till. En av dessa tre elever hoppsparkar efter läraren vid ett tillfälle och skriker rakt ut ”fan att jag missade”. Andra elever skrattar åt händelsen. En annan av dessa tre elever låter nästan oavbrutet genom att skrika rakt ut, skrika köns- och svärord, springa runt i klassrummet, sudda ut på tavlan samt göra narr av andra elever och läraren genom att upprepa det de säger i nedsättande ton. Den tredje av dessa elever kränker vid upprepade tillfällen en annan elev i klassen utan att läraren uppmärksammar detta. Flera elever sitter tysta på sina platser utan att arbeta. Det är tre elever som försöker arbeta och frågar läraren om instruktioner vid flera tillfällen eftersom de instruktioner som skrivits upp på tavlan suddats ut av en elev. Flera elever pratar med varandra tvärs över klassrummet. Ljudvolymen är mycket hög och det är stökigt och oroligt under hela den tid lektionsobservationen pågår. Det förekommer grovt språkbruk och flera kränkningar går okommenterade förbi. Vid efterföljande lärarintervju bekräftar läraren att den observerade lektionen inte skilde sig från andra lektioner med den här läraren. Vid efterföljande intervju med eleverna bekräftas att lektioner med den här läraren alltid är på det här sättet och att det även saknas studiero på andra lektioner. ”

Man saknar ord efter att ha läst rapporten. Det är verkligen inte friskolorna som är problemet i Sverige. Det är uselt fungerande skolor, vilket denna skola är ett exempel på. Skolinspektionen borde inspektera ALLA kommunala skolor lika frekvent som de inspekterar friskolor.

/