Varning – långt men relevant inlägg.
På fredagskvällen såg jag ett nyhetsinslag från Storvretskolan i Botkyrka. Den skola som under flera år tillåtits prestera helt undermåligt utan att ansvariga politiker agerat. Till slut ingrep Skolinspektionen och såg till att skolledningen byttes ut och nu vittnar eleverna om att det är en helt annan stämning på skolan. Skolan verkar vara en bra arbetsplats för såväl elever som lärare. Jag förundras lite av att inslaget inte innehöll någon intervju med ansvarig politiker kring varför det har fått gå så lång och varför ingen ingrep innan Skolinspektionen.
”Jag har läst samtliga rapporter från Skolinspektionen om Storvretskolan. Det är som att ta del av en resa rakt ner i en mörk avgrund. Varför drog ingen i handbromsen tidigare?” så skriver Hamid Zafar i Expressen i november 2019. På samma webbsida kan vi läsa artiklar om hur det var på skolan. Det är faktiskt obegripligt hur detta kan ha fått fortgå.
Problemen i Rosengårdsskolan i Malmö visade på samma brister från ansvariga politiker. Tidningen Grundskolan visade nyligen att trots miljarder till skolor i utanförskapsområden så blir inte resultaten bättre. Ofta hänvisas det till 2015 års flyktingströmmar som förklaring. Men problemen fanns redan innan.
I avgångsklasserna våren 2019 klarade 35,4 procent av eleverna i samtliga 60 utsatta områden inte av att få gymnasiebehörighet. För läsåret 2014/2015, dvs 5 år tidigare, var andelen samma. De utsatta områdena delas upp i tre kategorier – ”särskilt utsatt”, ”riskområde” och ”utsatt område”. I de 22 särskilt utsatta områdena gick 40,5 procent ut högstadiet utan gymnasiebehörighet. Läsåret 2014/2015 var siffran 38,1 procent.
Forskaren Maria Jarls kommentarer i denna TT artikel är också talande, det handlar om ledarskapet i skolan. Frågan inställer sig – Vad gjorde ansvariga politiker när de såg resultaten 2014/15?
Tommy Wallster, fd chef på SCB, skrev en mycket intressant artikel i Dagens Samhälle i förra veckan. Rubriken väcker intresse: Invandrarelevers skolsegregation har minskat. Han har analyserat bl a analyserat Skolverkets statistik. Han skriver;
”De resultat jag lyfter fram avviker en del från den gängse bilden och därmed debatten kring svensk skola. En debatt där det till exempel ofta hävdas att skolsegregationen för elever med invandrarbakgrund ökar, trots att Skolverkets siffror visar på motsatsen.”
Han avslutar artikeln med följande:
”För en bred, ärlig och nyanserad debatt är det av största vikt att all seriös forskning uppmärksammas. Om inte riskerar vi att fokusera på fel saker i bedömningen av svensk skola. Och därmed vilka åtgärder som krävs.”
Jag kan inte annat än att hålla med. Vi vet alla att det finns problem i grundskolan. 85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Det är också där som de största problemen finns, bristande ledarskap, dålig koll på elevernas kunskapsnivå och bristande ordning och reda. Det visar också Skolinspektionens rapporter, även om de inte inspekterar kommunala skolor lika ofta som friskolor. En prioritering som man kan fundera över mot bakgrund av hur det ser ut med kunskapsresultaten.
Hur prioriterar då ansvarig minister i detta läge? Hennes partikamrater har ju och är ansvariga skolhuvudmän i många kommuner. I veckan skrev hon följande FB-inlägg. Jag överlåter till läsaren att bedöma om hon har fokus på rätt problem i skoldebatten. Lever hon upp till Tommy Wallsters förhoppning?
