År: 2020

Jag skriver idag i Altinget. Artikeln kommer här.

Om förslagen i Likvärdighetsutredningen blir verklighet kommer det att innebära dramatiska förändringar, tvärtemot vad företrädarna för utredningen verkar vilja påskina.

Utredningen om en mer likvärdig skola föreslår en lösning som kombinerar skolval med det de ser som likvärdighet, det vill säga hur elevsammansättningen på skolor ska vara. I kombination med en justerad skolpengsnivå för friskolor, förstås framräknad helt utan ideologiska glasögon, ska en bättre blandning av elever uppstå på skolor.

Begreppet segregation kan tolkas på olika sätt men utredaren menar att ”Alla enheter som skiljer sig från snittet i området är segregerade.”. Det är en viktig aspekt att beakta.

Dramatisk förändring

Vi kunde dessutom nyligen läsa i Altinget att företrädare för utredningen beskriver förslagen som en renovering snarare än ett paradigmskifte. En försåtlig beskrivning. Ett införande av ett stort antal nya regionala skolmyndigheter är ingen liten sak och för såväl föräldrar som vill påverka sina barns skolgång som för friskolor och kommunala skolhuvudmän blir dessa förslag en dramatisk förändring och inget annat.

Oförutsägbart

Blir utredningens förslag verklighet så blir det ett förbud mot köer, den relativa närhetsprincipen ska finnas kvar och regionala myndigheter ska överpröva kvotsystem.

Kvoter och urvalskriterier kan komma att skilja sig mellan olika kommunala skolor och vara olika för friskolor. Ett system som för den enskilde kommer att göra det svårt att förutse på vilken skola barnet får sin placering.

Lägre skolpeng

Förslaget ger även kommuner fria händer att börja göra avdrag för deras så kallade ”större uppdrag” då de, enligt utredningen, till skillnad från friskolor måste hantera förändrade elevkullar.

Att öppna för att göra avdrag för något som inte ingår i beräkningsunderlaget för skolpengen är en intressant innovation. Förslaget öppnar för att de elever som väljer en friskola får en lägre skolpeng.

Detta innebär också att den enskildes möjlighet till alternativ till den kommunala skolan nu helt kommer lämnas till din kommuns lokala majoritets välvilja. För den kommun som vill kommer det att vara lätt att få vilken friskola som helst att gå i konkurs.

Sämre villkor

Att kommuner som är friskolekritiska skulle göra en balanserad beräkning, eller ta med den rad saker som friskolor sedan länge påpekat ligger till deras nackdel, är knappast troligt.

Som exempel där friskolor har sämre villkor än kommunala skolor kan nämnas schablonavdrag för moms, hyressättning eller friskolors ständiga kamp för att attrahera elever där de till skillnad från kommunala skolor inte kunnat luta sig tillbaka på närhetsprincipen.

Stora orosmoln

För den som oroande sig för att deras skola skulle klara Reepalus vinstbegränsningar för något år sedan finns nu minst lika stora orosmoln på himlen.

En friskola, oavsett om det är ett aktiebolag eller en stiftelse, kommer precis som vilket företag som helst inte att klara en minskad ersättning motsvarande tre gånger storleken på den genomsnittliga marginalen. Den är nämligen cirka fem procent i friskolesektorn.

Eleven som utgångspunkt

Förslag som dessa kommer i grunden från ett motstånd mot friskolor och en syn på likvärdighet som vi och många med oss inte delar. Det finns stora kvalitetsskillnader mellan skolor i Sverige.

Frågan om likvärdighet måste ta sin utgångspunkt i elevens behov. Inte i ett uppifrån-perspektiv, där politisk styrning ska sammanföra individer som representanter för en grupp.

Det som ger eleven chans till goda kunskaper är en utbildning med hög kvalitet, som har höga förväntningar och kompenserar för sämre förutsättningar hemifrån.

 

Idag har regeringens utredare Björn Åstrand överlämnat sitt förslag till Anna Ekström. Hans uppdrag handlade om att öka likvärdigheten i den svenska skolan. Även om svensk skola, tillsammans med Danmark, är den skola som har 4:e ”bästa blandningen” av elever och skillnaden mellan skolor ligger långt under OECD-genomsnittet så klarar skolan inte av det kompensatoriska uppdrag. Det har svensk skola egentligen aldrig gjort. Det handlar om att oavsett vilken bakgrund eleverna har så ska skolan kunna kompensera för det och ge en bra utbildning och goda kunskaper inför vuxenlivet.

Familjebakgrunden har alltjämt stor betydelse för elevernas resultat. IFAU har bl a konstaterat, att ” för svenskfödda elever tycks familjen förklara ungefär lika mycket av skillnaderna i resultat i dag som för 20 år sedan. Sett till hela elevpopulationen har dock familjebakgrundens betydelse ökat. Denna ökning hänger samman med en växande andel utrikes födda elever, och att en större andel av de invandrade eleverna har invandrat efter skolstart.”  Skillnaden mellan bra och dåliga skolor har också ökat i Sverige, även om vi jämfört med andra länder har liten skillnad. Utredaren föreslår nu en stor omorganisation av Skolverket, friskolor ska förbjudas att ha kö och kommuner ska få möjlighet att få göra avdrag på skolpengen för sitt myndighetsuppdrag för skolplikt (en kostnad som inte ingår i beräkningsunderlaget för skolpeng.) Effekten av det blir att elever som väljer friskolor får en lägre skolpeng än om hen väljer en kommunal skola.

9 av 10 elever som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet har gått i kommunal grundskola. Vi vet att det finns skolor som har problem med kvaliteten. Vi vet att närhetsprincipen för skolplacering gör att boendesegregationen får ett starkt genomslag i skolan. Det är skälet till att förbundet sedan flera år har drivit frågan att alla ska välja skola. Nu föreslår utredaren att alla ska göra en skriftlig ansökan om skolplats, ett skolval. Det är bra och välkommet. Men när det gäller urvalet till kommunala skolor så är det alltjämt en sk relativ närhetsprincip som styr skolplaceringen. Kö ska inte vara tillåtet för friskolor och utredaren vill att det ska finnas ett antal olika kvoter – beslutade av riksdagen – som skolhuvudmännen kan välja bland för urvalet till skolan. En sådan kvot är lotten. Ett krav är också att skolan ska ha en allsidig social sammansättning av elever, en politisk styrning av skolvalet. Vad det faktiskt innebär för den enskilda skolan menar utredaren kommer att skilja från skola till skola, beroende på de lokala förutsättningarna. Det riskerar alltså att bli ett skolval som blir väldigt svårt att förutse utfallet av. Dessutom ska det inte vara möjligt att överklaga den regionala skolmyndighetens beslut om skolplacering.

Vi har kommenterat förslaget med att den blev knappt en tummetott för individen i klassrummet men en boxhandske mot friskolorna. Det säger vi för att vi hade stora förhoppningar. Det här var en utredning som skulle öka förutsättningarna för att klara det kompensatoriska uppdraget (likvärdigheten), höja kvaliteten och därmed bidra till att fler unga lämnar skolan med goda förutsättningar för vuxenlivet. Tyvärr tvingas vi nu konstatera att det blev minst ett dussin nya skolmyndigheter och individperspektivet lyser med sin frånvaro. Fixeringen vid att det är friskolorna och skolvalet som är problemet i svensk skola fortsätter. Man kan undra hur skolresultaten och skolkvaliteten hade varit i Sverige om vi inte hade haft friskolor. Man kan också undra över hur resurserna i skolan används. Utredarens kommentar kring resursfördelningen är intressant i sig:

”Men, eftersom enskilda huvudmän gör vissa överskott är deras totala resurs i genomsnitt över tid något mer generös än den kommunala verksamhetens.”

För att friskolor använder resurserna mer effektivt så ska de straffas och de elever som väljer en friskola ska få lägre skolpeng än den som väljer en kommunal skola. I utredarens uppdrag ingick att titta på hur finansieringen tar hänsyn till elevers behov, skolors förutsättningar för en likvärdig utbildning och om resursskillnader påverkar kunskapsresultaten. Om det visar sig att resursskillnaderna behöver minska för att förbättra kunskapsresultaten så skulle åtgärder föreslås. Åstrand konstaterar själv att det inte går att visa att resursskillnaderna påverkar kunskapsresultaten men kommer trots det med en rad genomgripande förslag.

Låt oss hoppas att många inser att detta utredningsförslag knappast är lösningen för att svensk skola ska lyckas med det kompensatoriska uppdraget. Det är fokus på kunskapsresultaten och vad som händer i klassrummet som är det viktiga. Det behövs ingen stor omorganisation av Skolverket för att åstadkomma detta fokus. Det är bara att sätta igång och jobba – ta lärdom av de som lyckas, oavsett elevsammansättning.

Läs vårt pressmeddelande här

Läs vår debattartikel i SvD här

DN hade nyligen en artikel där Anna Ekström och Heléne Hodges rektor för Hjulsta grundskola, den skola i Stockholm vars elever gick ut nian med lägst betyg förra året, samtalade. Det är en intressant artikel på många sätt. Inom kort kommer det att överlämnas en utredning till Anna Ekström – ”Utredningen om en mer likvärdig skola”. Hon har talat länge om denna i olika sammanhang och det ska bli intressant att se vad utredaren kommer fram till. Förhoppningsvis blir det fokus på vad som krävs för att öka kvaliteten och därmed skolresultaten i svensk skola, oavsett vad eleverna har för bakgrund.

I artikeln i DN konstaterar utbildningministern; ”Ser man till den senaste Pisa-undersökningen är det uppenbart att kunskaperna i den svenska skolan går åt rätt håll, samtidigt som det är en lika tydlig larmsignal att likvärdigheten mellan skolorna fortsätter gå åt fel håll.”. Hon tillägger också att ”…  men det är också ett jättestort problem i sig att vi fått en så stark uppdelning mellan skolorna.”

Hur ser det då ut i svensk skola enligt Pisa-undersökningen som kom strax innan jul? Har vi en stark segregering, försämras likvärdigheten?

Av Skolverkets rapport om PISA 2018 framgår det att ”Sverige ett genomsnittligt land utifrån PISA:s likvärdighetsindikatorer ”. För Sveriges del gäller att:

• Andelen elever som inte når upp till nivå 2 i läsförståelse är lägre än genomsnittet för OECD.
• Betydelsen av socioekonomisk bakgrund ligger på OECD­-genomsnittet för samtliga 3 indikatorer (effekt, styrka och resilience).
• Effekten av skolors socioekonomiska sammansättning skiljer sig inte från OECD­-genomsnittet.
• Spridningen i skolors socioekonomiska sammansättning (skolsegregationen) är lägre än i OECD som helhet. Sverige har 14 procent (13,3 2015), att jämföra med OECD-genomsnittet på 24 (23,5 2015). Det innebär att Sverige, tillsammans med Danmark, är det land som har 4:e ”största blandningen” av elever i sina skolor. Detta innebär dock inte att det inte finns skolor som har en stor andel elever med utländsk bakgrund från lågutbildade hem. Det gäller framförallt kommunala skolor där boendesegregationen får fullt genomslag.
• Den totala variationen i resultat i läsförståelse ligger över OECD­-genomsnittet.
• För mellanskolvariationen, måttet på hur stor skillnaden är i resultat mellan skolor i ett land ligger Sverige på 16 % (16 2015). Det är betydligt under OECD-genomsnittet som är 30 (30,3 2015). 7 OECD-länder har mindre skillnad än Sverige.

Sverige har således bättre värden än OECD­-genomsnittet på tre av åtta indikatorer, sämre på en indikator och på OECD-nivå på övriga fyra.

Skolverket konstaterar också i sin PISA rapport 2018 att den genomsnittliga nivån på elevernas kunskapsnivå i läsförståelse inte skiljer sig signifikant från PISA 2000. Däremot finns det en större spridning mellan elevers resultat nu jämfört med då. När det gäller resultaten i matematik och naturvetenskap är resultaten 2018 nära de som var 2003 (första gången som matematik mättes) och 2006 (första gången som naturvetenskap mättes). Det vill säga resultaten 2018 är i stort sett på samma nivå som före nedgångarna 2009 och 2012.

Men tittar vi på hur stor andel av de svenska 15-åringarna som inte klarar OECD:s lägsta prestationsnivå så visar det att det återstår mycket för att höja kunskapsresultaten.

Det finns alltså en hel del att göra för att öka kunskapsresultaten än mer. Det är alldeles för många som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet.  Låt oss fokusera på vad som händer i klassrummet och sluta stirra oss blinda på vad eleverna har för bakgrund. För att citera Hjulstaskolans rektor; ” Det blir även väldigt stigmatiserande när man pratar om ”utanförskapsområden” och liknande. Man får en etikett som jag märker präglar många i Hjulsta, man tror att möjligheterna per automatik är begränsade för att man bor i ett visst område eller går på en viss skola. Det blir ett mentalt hämmande tänk som vi måste komma bort från.” Hon fortsätter; ”Vägen kan vara krokig och se olika ut, men man får aldrig ge upp för förr eller senare så hittar man rätt. Återigen måste vi komma bort från etiketterna och inte prata om bättre eller sämre, utan olika. Alla kommer inte få A i alla ämnen, men alla är bra på någonting och samhället behöver ju ett brett spektrum av kompetens.”

Visst kan pengar spela roll, och visst spelar det roll hur resurserna används. Men för att minska utanförskapet och förbättra likvärdigheten, så handlar det också om att ha höga förväntningar på alla elever, och att fokusera på kunskapsförmedlingen. Hjulstaskolan verkar vara på rätt väg då fler elever blir behöriga till gymnasiet. Rektorns inställning till sitt arbete och därmed också lärarnas, är en viktig framgångsfaktor.

Att framställa svensk skola som att den är sämre än vad den är knappast någon framgångsfaktor. Pisa visar att vi är på rätt väg. Låt oss fortsätta och fokusera på systematiskt kvalitetsarbete, ledarskap och höga förväntningar på alla elever oavsett bakgrund. Och se till att de elever som visar sig behöva stöd och hjälp också får det – oavsett bakgrund.

/

 

 

 

En sanning för vissa är – har du en bra story – kontrollera aldrig fakta. Det gäller särskilt om det handlar om att hoppa på friskolor, i synnerhet om friskolor är populära och eftertraktade som Internationella Engelska Skolan. Dagens Nyheter hade igår en nyhetsartikel där de hävdade att friskolan får rabatt, idag hade de en ledare där ledaren lutar sig mot en ”rapport” som skrivits av de som drog igång detta påstående i november 2019. En enkel koll från DN:s sida kring hur lagstiftningen ser ut på detta område hade klargjort att regelverket när det gäller lokalkostnader slår åt båda håll. Jag rekommenderar till exempel ett besök på SKR:s hemsida. 

På frågan ”Vår kommun har byggt flera nya grundskolor de senaste åren, och vår genomsnittliga lokalkostnad per elev har därmed ökat kraftigt. Vi tycker därför att det är rimligt att framöver ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader istället för som idag baserat på genomsnittsprincipen, annars blir de överkompenserade.Kan vi göra så och vad händer om de enskilda huvudmännen inte godtar detta?” får frågeställaren följande svar från SKR:

Det är möjligt att ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader istället för kommunens genomsnittliga kostnader, om det finns särskilda skäl att göra så. Sedan den 1 mars 2018 står det i skol- respektive gymnasieförordningen (14 kap 6 § respektive 13 kap 5 §) att vid prövningen av om det finns särskilda skäl ska hänsyn tas till om skillnaden mellan hemkommunens genomsnittliga lokalkostnader och den enskilde huvudmannens faktiska kostnader är betydande på grund av kommunens investering i nya lokaler eller renovering av befintliga lokaler. SKL:s bedömning är att en kommun som överväger att övergå till att ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader tydligt bör kunna visa att dess genomsnittliga lokalkostnader inte är rättvisande. Det kan förslagsvis göras genom jämförelser med vad kommunen hade för kostnader tidigare och vad den har efter nybyggnation/renovering. Eventuellt kan även genom jämförelser med liknande eller närliggande kommuner göras. SKL bedömer det också som viktigt att informera enskilda huvudmän om övergången i god tid. Om en enskild huvudman anser det felaktigt av kommunen att ersätta för faktisk lokalkostnad kan den överklaga kommunens bidragsbeslut i sedvanlig ordning.

Och som jag konstaterade i mitt blogginlägg i november så har vare sig Trelleborgs kommun eller de andra som använt samma regelverk gjort något fel. Men för att inse detta måste man ju kontrollera vad som gäller. Till detta kan läggas att de flesta vet att det som kommunen bygger oftast blir oerhört mycket dyrare än om en privat aktör bygger. En friskola har ju allt intresse i världen att se till att byggkostnaderna blir så låga som möjligt då man ju inte är momspliktig. .

Misstänkliggörandet av friskolor tar aldrig slut

Det är hårt tryck på många skolhuvudmän dessa dagar. Oron är stor för virusets framfart. Det faktum att Norge och Danmark har beslutat att stänga sina skolor gör inte att trycket direkt blir mindre på skolorna i Sverige.

Regeringen har nu fattat beslut om en förordning som klargör när en skolhuvudman kan stänga en skola och vad som då gäller. Det är alltså inte så, som många verkar tro, att skolhuvudmannen utan vidare kan besluta om att stänga en skola.

Den förordning som regeringen har beslutat om kan tillämpas i fyra olika situationer. Det handlar om när en huvudman på grund av coronaviruset håller eller har hållit en skola stängd:

• på grund av att en så stor andel av personalen är frånvarande med anledning av coronaviruset att det inte går att bedriva verksamheten,
• efter samråd med smittskyddsläkare för att motverka smittspridning,
• därför att skolan ligger i ett område som Folkhälsomyndigheten beslutat ska vara avspärrat, eller
• på grund av en rekommendation från Folkhälsomyndigheten.

Om någon av dessa förutsättningar är för handen så kan skolan stängas och då kan alltså resten av förordningen tillämpas. Det handlar om att ge huvudmannen en ökad flexibilitet för att säkerställa att alla elever får den undervisningstid som eleverna har rätt tid, trots att skolan är stängd.

Förbundet välkomnar tydligheten i förordningen. Vi konstaterar samtidigt att det alltjämt är ett stort tryck på skolhuvudmännen med anledning av den oro som coronaviruset orsakar. Vi har råd kring hur skolhuvudmän kan hantera olika situationer i skolan på vår hemsida.

Folkhälsomyndigheten är den myndighet som har sakkunskapen och vars rekommendationer alla måste luta sig mot men många skolhuvudmän vittnar om att det är svårt att komma i kontakt med myndigheten för att få stöd i sina bedömningar. Skulle man inte kunna inrätta en ”het linje” för bara skolhuvudmän så de kan komma i direktkontakt med myndigheten och få ställa sina frågor? Då skulle ju också myndigheten får en bra bild av vad det är för frågeställningar som är aktuella ute på skolorna.

En annan fråga som inte alls behandlas men som lyftes på mötet med utbildningsdepartementet under torsdagen är vad det finns för möjligheter att få ersättning för de extra kostnader som tex en förlängning av läsåret, förläggning av undervisning på lördagar och söndagar, inköp av distansundervisning mm innebär. Skolpengen är ju beräknad på helt andra kostnader och ska det hela fungera smidigt så måste det finnas möjligheter för skolhuvudmännen att få ersättning. De avtal som finns mellan arbetsmarknadens parter kan ju också mycket väl påverka handlingsutrymmet för skolhuvudmännen.

Till slut. Trycket är hårt för att skolor ska stängas. Det är viktigt att ansvariga myndigheter och regeringen tydligt kommunicerar varför de anser att skolor ska vara öppna. Många skolbarn har föräldrar som jobbar inom vården och omsorgen. Deras kompetens måste tas tillvara på jobbet i dessa dagar. Skulle skolor stängas bara pga föräldratrycket så innebär det att många händer försvinner från vården. Det är knappast vad Sverige behöver i detta läge.

Skolhuvudmännen, kommunala som fristående,  behöver hjälp för att klara det tuffa tryck som nu finns på många håll i landet, ett tydligt nationellt ledarskap.

 

Detta är rubriken på en intressant forskningsrapport som presenterades på SNS på fredagen. Rapporten tar upp ett angeläget problem och analyserar vad som kan göras för att minska studiegapen mellan inrikes och utrikes födda. Det var även en debattartikel i fredagens SvD där resultaten presenterades.

Rapporten innehåller välkända rekommendationer som tex att ha ordentlig koll på kunskapsnivåerna, att att det kan behövas mer undervisningstid, läxhjälp mm. Med forskarna har också studerat vilken betydelse som faktorer som föräldrars socioekonomiska nivå, bostadsområdet, valet av skola, och grundskolebetyg. Forskarna konstaterar att om man kontrollerar för socioekonomisk status reduceras studiegapet med 65 procent. Om man kontrollerar för bostadsområde så halveras gapet. Familjebakgrunden har alltjämt stor betydelse. Det har många rapporter visat. Skolans kompensatoriska uppdrag är svårt att uppnå. Inte minst när det gäller elever som kommit från vårt land under sin grundskoletid.

Mot bakgrund av regeringens tal om att vi har en kraftigt ökad skolsegregation och att friskolor ska förbjudas att ha kö och att lottning ska införas för att alla skolor ska ha en ”allsidig social blandning” så är följande citat från forskningsrapporten mycket intressant. En likvärdig skola handlar om att se till att ha fokus på kunskapsresultaten.

Ordförandena för det två lärarfacken skriver idag på DN debatt och vill förbjuda friskolor att ha kötid som urval till sina skolor. Man kan förundras över fackens prioritering av fråga. I ett läge där svensk skola minst sagt har ett stort antal problem så väljer de just denna fråga – förbjud kö. Något som framförallt handlar om ett antal mycket populära friskolor i storstadsområdena.

idag går 15 procent av grundskoleeleverna i friskolor, dvs 85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Det saknas inte problem för svensk skola

• Lärarbristen är gigantisk och allt talar för att den bli än värre
• Det saknas över 1000 skolor under de kommande åren
• 17.500 elever lämnade grundskolan utan behörighet till gymnasiet i våras
• Trots miljardsatsningar i form av extraresurser till skolor i utanförskapsområden så blir inte resultaten bättre
• Skillnaden mellan bra och dåliga skolor ökar i Sverige

Listan kan göras längre men jag tror att de flesta håller med mig om att lösningen på dessa stora utmaningar heter knappast avskaffa köerna till friskolorna. Lösningen heter inte heller att friskolor ska införa närhetsprincipen eller att skolplatserna ska fördelas genom lottning.

När ska lärarfacket ta ansvar för ett helhetsperspektiv över svensk skola? Är denna fixering på friskolor ett sätt att försöka att vrida bort fokus från det som är de verkliga problemen? Att alltför många svenska skolor levererar ett dåligt resultat. Att det saknas ett tydligt ledarskap i många skolor och att det systematiska kvalitetsarbetet inte fungerar.

Jag har i vart fall skrivit en replik på deras debattartikel.

https://www.dn.se/debatt/lottning-far-foraldrar-att-kanna-sig-maktlosa/

 

”Jag önskar någonstans att vi kunde ha en tydligare diskussion och debatt om kvalitén i skolorna snarare om vilken form skolorna bedrivs i. I slutändan handlar det inte om det står ett AB eller KB eller ekonomisk förening bakom bolagsnamnet utan att barn och unga får den utbildning de har rätt till.”  Detta säger Patrick Gladh i en intervju i Expressen GT. 

Jag håller verkligen med honom – det är sorgligt.

Vem är då denne Patrick Gladh? Ja inte vem som helst. Han var ett av de namn som diskuterades när det förra året var strid om (s)-ordförandeposten i Göteborg. Han var ordförande i en stadsdelsnämnd och ledamot kommunfullmäktige i Göteborg. Men nu tvingas han att lämna – för att han vill starta en friskola som är ett AB.

Socialdemokraternas gruppledare motiverar detta på följande sätt:

”Patrick Gladh har beslutat sig att starta en vinstdriven friskola i aktiebolagsform. Det är bakgrunden.” Attenius fortsätter; ”Man kan driva det här i stiftelseformer eller andra organisationsformer, men här är det ren traditionell aktiebolagsform. När jag säger att jag sätter välfärden först menar jag verkligen det. Och det går före vinstjakt och då blir det oförenligt med att driva en vinstdriven skola i aktiebolagsform.”

Intressant utrensning av en ledamot som Göteborgarna valt i kommunvalet.

Hur låg kan toleransnivån bli? Ska inte någon s-politiker kunna bedriva välfärdsföretag i AB-form?

Jag måste säga att jag häpnar. Det vore intressant att veta vad landets statsminister tycker i denna fråga – håller han med om att det är oförenligt med ett förtroendeuppdrag inom (s) att driva välfärdsföretag i AB-form?

/

 

Dagens Arena är upprörd över att konkursboet efter JB-konkursen har fått rätt i förvaltningsdomstolen. Domstolen har konstaterat att Halmstads kommun, där bl a tidigare ministern Aida Hadzialic (s) var kommunalråd, har betalat för låg skolpeng till JB. Konkursboet har därför drivit frågan om att Halmstad kommun inte följt lagen om lika villkor då den skolpeng som JB fick 2010-2012 var för låg. Dagens Arena skriver ”Faktum är att det inte var någon skillnad på skolpengen mellan de kommunala och privata gymnasieskolorna i Halmstad,. Tvärtom var nivån identisk. Men konkursboet har upptäckt att de kommunala gymnasieskolorna gick med ett underskott under perioden 2010-2012 och anser därför att John Bauer-skolan blev missgynnad.”

Exakt – lagstiftningen är solklar här, vilket också domstolen konstaterar. Om kommunens skolor går med underskott så ska friskolorna kompenseras via skolpengen eftersom det ju de fakto är ett ekonomisk t tillskott till de kommunala verksamheterna. Göteborgs kommun är ett föredöme i denna del. De gör en avstämning mot bokslutet och visar det sig att det är underskott så kompenseras friskolehuvudmännen med automatik för detta. Tyvärr är det många kommuner som inte följer lagen i denna del, vilket drabbar många friskolor och ytterst de elever som går i dessa skolor.

Dagens Arena och även Hallandsposten förfasar sig nu över det faktum att konkursboet driver frågan om rätt skolpeng. Det hade varit mer klädsamt om de var upprörda över det faktum att Halmstad kommun, och tyvärr också många andra kommuner, inte följer lagen när det gäller lika villkor och skolpengen. Exemplet Halmstad, visar ju att elever som valt en friskola har fått en lägre skolpeng än de som gått i en kommunal skola. Hur rättvist är det?

Dagens Arena hävdar att ”Näringslivets lobbyister har lyckats att påverka lagarna till den grad att de vinner den ena juridiska tvisten efter den andra.” Som utbildad jurist så kan jag konstatera att konkurslagstiftningen ålägger konkursförvaltaren/konkursboet att minimera förlusterna i konkursboet. Det som nu sker är att man lever upp till denna skyldighet och förhoppningsvis kan konkursboets uppfyllande av denna lagliga förpliktelse leda till att de som förlorat pengar i konkursen kan få tillbaka en summa. Detta har inte ett dugg med framgångsrik lobbyism att göra – det handlar om att konkursboets förvaltare sköter sitt jobb.

Dagens Arena hävdar att JBs konkurs innebar att 11.000 ställdes på bar backe och att många lärare förlorade sina jobb. Den som läser konkursförvaltarens berättelse ser att detta inte stämmer, där ges den korrekta bilden. Konkursen skedde efter vårterminens slut. Men arbetet med att hitta lösningar för elever och lärare påbörjades innan terminsavslutningen av det enkla skälet att man var mån om att alla skulle ha en plats till höstterminen.

När höstterminen började hade alla elever en ny skolplats och kunde fullfölja sin utbildning. De allra flesta fortsatte att gå i en friskola och flera av de skolor som ingick i JB-konkursen lever vidare med nya ägare. Det finns många felaktigheter som florerar kring JBs trista konkurs. Därför vill jag avsluta detta inlägg med att citera från den rapport som Axcel sammanställde i oktober 2013 ”Om Axcels investering i John Bauer Organization och avvecklingen av JB Education”.

Där framgår bl a följande:

”Det visade sig till slut att för fyra gymnasier fanns det inga nya huvudmän som var beredda att ta över elever och lärare. Det handlade om Hässleholm, Ängelholm, Jönköping och Åkersberga. Men genom hårt arbete från en rad aktörer: kommunernas tjänstemän, studievägledare, JBs medarbetare och många andra var till slut lösningar klara i början av juni även för dessa skolor. Samtliga elever i Ängelholm, Hässleholm och Jönköping kunde erbjudas plats på de kommunala gymnasierna. För JB Roslagen i Åkersberga löstes det genom att Skärgårds-gymnasiet ansökte om tillstånd från Skolinspektionen att driva programmen vidare, och därmed tog man i praktiken över eleverna.

I Halmstad fanns det en överenskommelse med skolans rektor som var beredd att ta över driften. Dessvärre visade det sig inte vara möjligt att fullfölja den lösningen och någon ansökan lämnades aldrig in till Skolinspektionen. Samtliga elever fick sedan plats vid andra fristående och kommunala skolor i Halmstad och närliggande kommuner.”

”Av de 23 JB-gymnasieskolorna och fyra grundskolorna som inte var berörda av något avvecklingsbeslut i februari 2013, kunde 18 gymnasieskolor drivas vidare med nya huvudmän, och samtliga grundskolor. Det betyder att av de cirka 8 400 elever som hösten 2013 hade tänkt gå på någon av dessa skolor kunde nära 7 500 elever fortsätta som planerat i augusti. Nio av tio elever kunde alltså gå kvar. ”

”Men av de ca 900 elever som berördes kunde en stor del fortsätta på sina valda program tillsammans med sina tidigare klasskamrater, eftersom andra skolor fick tillstånd av Skolinspektionen att ta över hela program. Övriga erbjöds plats på närbelägna kommunala gymnasieskolor – inte minst tack vare hårt arbete från en rad samverkande aktörer i berörda kommuner och på skolorna.”

Den som är intresserad av att läsa mer om JB, tex Axcels rapport eller Konkursförvaltarens rapport, är välkommen att maila mig på ulla.hamilton@friskola.se

Det är väl en from förhoppning – men vore det inte trevligt om även Dagens Arena kunde sälla sig till de som anser att det är rimligt att skolpengen är densamma oavsett om individen väljer en friskola eller en kommunal skola. För det är ju detta som Konkursboets agerande i grunden handlar om. De elever som valde JB fick med sig en lägre skolpeng än om de valt en kommunal skola..

Varning – långt men relevant inlägg.

På fredagskvällen såg jag ett nyhetsinslag från Storvretskolan i Botkyrka. Den skola som under flera år tillåtits prestera helt undermåligt utan att ansvariga politiker agerat. Till slut ingrep Skolinspektionen och såg till att skolledningen byttes ut och nu vittnar eleverna om att det är en helt annan stämning på skolan. Skolan verkar vara en bra arbetsplats för såväl elever som lärare. Jag förundras lite av att inslaget inte innehöll någon intervju med ansvarig politiker kring varför det har fått gå så lång och varför ingen ingrep innan Skolinspektionen.

”Jag har läst samtliga rapporter från Skolinspektionen om Storvretskolan. Det är som att ta del av en resa rakt ner i en mörk avgrund. Varför drog ingen i handbromsen tidigare?” så skriver Hamid  Zafar i Expressen i november 2019. På samma webbsida kan vi läsa artiklar om hur det var på skolan. Det är faktiskt obegripligt hur detta kan ha fått fortgå.

Problemen i Rosengårdsskolan i Malmö visade på samma brister från ansvariga politiker. Tidningen Grundskolan visade nyligen att trots miljarder till skolor i utanförskapsområden så blir inte resultaten bättre. Ofta hänvisas det till 2015 års flyktingströmmar som förklaring. Men problemen fanns redan innan.

I avgångsklasserna våren 2019 klarade 35,4 procent av eleverna i samtliga 60 utsatta områden inte av att få gymnasiebehörighet. För läsåret 2014/2015, dvs 5 år tidigare, var andelen samma. De utsatta områdena delas upp i tre kategorier – ”särskilt utsatt”, ”riskområde” och ”utsatt område”. I de 22 särskilt utsatta områdena gick 40,5 procent ut högstadiet utan gymnasiebehörighet. Läsåret 2014/2015 var siffran 38,1 procent.

Forskaren Maria Jarls kommentarer i denna TT artikel är också talande, det handlar om ledarskapet i skolan. Frågan inställer sig – Vad gjorde ansvariga politiker när de såg resultaten 2014/15?

Tommy Wallster, fd chef på SCB, skrev en mycket intressant artikel i Dagens Samhälle i förra veckan. Rubriken väcker intresse: Invandrarelevers skolsegregation har minskat. Han har analyserat bl a analyserat Skolverkets statistik. Han skriver;

”De resultat jag lyfter fram avviker en del från den gängse bilden och därmed debatten kring svensk skola. En debatt där det till exempel ofta hävdas att skolsegregationen för elever med invandrarbakgrund ökar, trots att Skolverkets siffror visar på motsatsen.”

Han avslutar artikeln med följande:

”För en bred, ärlig och nyanserad debatt är det av största vikt att all seriös forskning uppmärksammas. Om inte riskerar vi att fokusera på fel saker i bedömningen av svensk skola. Och därmed vilka åtgärder som krävs.”

Jag kan inte annat än att hålla med. Vi vet alla att det finns problem i grundskolan. 85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Det är också där som de största problemen finns, bristande ledarskap, dålig koll på elevernas kunskapsnivå och bristande ordning och reda. Det visar också Skolinspektionens rapporter, även om de inte inspekterar kommunala skolor lika ofta som friskolor. En prioritering som man kan fundera över mot bakgrund av hur det ser ut med kunskapsresultaten.

Hur prioriterar då ansvarig minister i detta läge? Hennes partikamrater har ju och är ansvariga skolhuvudmän i många kommuner. I veckan skrev hon följande FB-inlägg. Jag överlåter till läsaren att bedöma om hon har fokus på rätt problem i skoldebatten. Lever hon upp till Tommy Wallsters förhoppning?