År: 2022

Detta är ett försök att kort beskriva hur ett beslut om en skolpeng ser ut i en kommun. Detta för att tydliggöra hur väl påstående att friskolor dränerar kommunala skolor stämmer med hur processen faktiskt ser ut.

1. Kommunfullmäktige beslutar om kommunens budget. I detta beslut ingår budgeten för skolan i kommunen (baserat på antalet barn/elever mantalsskrivna i kommunen).
2. När kommunens budget är beslutad ska kommunens utbildningsförvaltning beräkna hur stort grundbeloppet/elev blir för skolpengen i kommunen (i vissa kommuner kanske det framgår direkt av i kf-beslutet). Riktlinjer för vilka kostnader som ska ingå vid beräkningen av grundbeloppet framgår av Skollagen, 10 kap 38§. När detta sedan är klart fördelas grundbeloppet till kommunens skolor respektive friskolor dvs. till de skolor som de elever som är mantalsskrivna i kommunen har valt. Pengen följer eleven. (Kommuner kan också ha socioekonomiska beräkningar av skolpengen (som då ska fördelas utifrån samma principer oavsett skola), beroende på elevens bakgrund (som då ska vara lika för elever med samma bakgrund). Det innebär att pengen får olika storlek beroende på elevernas bakgrund, men vi lämnar det åt sidan i detta fall då syftet är att beskriva beslutsprocessen för skolpengen. Här anges grundprinciperna för hur pengen beräknas och fördelas.
3. Vi utgår ifrån av de 1000 grundskoleelever som är mantalsskrivna i kommunen så väljer 500 elever friskolor och 500 elever kommunala. Alla grundbelopp fördelas utifrån detta till respektive vald skola.
4. Om det sedan visar sig att 50 elever byter under året byter till friskolor så får friskolorna 550 och kommunala 450.  Eftersom detta sker inom ramen för årets budget så är det budgeterade beloppet detsamma. Däremot har de kommunala skolornas intäkter  förändrats. Detta innebär dock inte att friskolorna har överkompenserats pga att de kommunala skolorna förlorar skolpengen för de 50 eleverna. De bedriver ju undervisning för de 50 elever som flyttat dit.
5. Nästa budgetår, ny budget baserad på antalet mantalsskrivna elever i kommunen och kommunens kostnader för skolan. Som, om kommunen tex inte har minskat lokalkostnader/lärare mm, mot bakgrund av att de har färre elever i kommunala skolor så är grundpengen ungefär densamma som året innan. Färre elever i kommunala skolor ger högre kostnad/elev i den kommunala skolan. Men det är ingen överkompensation för friskolorna.

Slutkommentar:

I och med att pengen följer eleven så innebär det att när elever byter från en kommunal skola till en friskola så påverkar det intäkterna för respektive skolhuvudman. Kommunen betalar skolpeng för ett större antal friskole-elever men utifrån att friskolan tagit emot fler elever och anordnar utbildning för. Går skolbytena åt andra håller så blir effekten tvärtom, intäkterna för friskolorna som förlorar elever sjunker och de stiger för de kommunala skolor som får ta emot elever som bytt från friskolor.

Tappar friskolan elever till den kommunala skolan står den kvar med samma kostnad men tappar intäkten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror att det är många som häpnade över den pressträff som statsministern och skolministern bjöd in till i torsdags. Förutom statsministerns utfall mot en hel bransch, så var det mycket tydligt att de inte ens hade svar på de frågor som journalisterna hade när det gäller konsekvenserna av det förslag som de presenterade. Det måste vara unikt att en statsminister, dessutom fd finansminister, och det ansvariga statsrådet skolministern, inte kan svara på vilka konsekvenser som det förslag som de presenterade och som nu ligger på Lagrådets bord, får. Det förvånade i vart fall de journalister som jag talade med under torsdagen, och de var många. Jag var mycket ”populär” i torsdags. Dessutom fick inte media tillgång till själva förslaget förrän sent på torsdagseftermiddagen.

Detta förslag är bara ett i en rad förslag från den socialdemokratiska regeringen som riktar udden mot en specifik bransch – friskolorna. På pressträffen aviserades ytterligare en proposition som rör skolvalet och friskolornas möjlighet att ha kö som urvalsgrund och sedan tidigare har regeringen presenterat en proposition rörande dimensionering av gymnasieskolan. Den senare har vissa delar som kan vara kloka men det finns en uppenbar risk för att förslaget också kommer att slå hårt mot fristående gymnasieskolors huvudmän.

En stor majoritet av landets föräldrar anser att det är viktigt att få välja skola. De vill inte välja mellan kommunala skolor utan de vill välja mellan kommunala och fristående skolor. Det förslag som statsministern och skolministern presenterade i torsdags riskerar att rasera de ekonomiska förutsättningarna för friskolor att bedriva verksamhet.

Det inser givetvis regeringen.

Trots detta försäkrar skolministern att de inte alls har något emot friskolor eller skolvalet. Om de  menar allvar med det påståendet så kan man undra varför de inte ens har bemödat sig att göra konsekvensanalyser rörande hur förslaget slår mot såväl friskolor som kommuner. För om friskolorna inte kan klara sin ekonomi så blir det ju kommunerna som får ta hand om eleverna. Effekter som regeringen medvetet valt att inte analysera.

Förslaget slår mot ALLA friskolehuvudmän som bedriver skolformerna förskoleklass, grundskola eller grundsärskola, oavsett om det är i tex stiftelseform, föräldrakooperativ, lärarkooperativ, AB eller förening.

Den pliktskyldiga konsekvensanalys som finns i förslaget lyder i korthet som följer:

”Regeringen bedömer att kommunernas bidrag till enskilda huvudmän i regel kommer att minska som en konsekvens av förslaget, men att det på förhand inte är möjligt att ange med hur mycket. Förslaget kommer att få olika stor betydelse för olika huvudmän, beroende på hur stor variation i elevunderlaget är i elevernas hemkommuner och beroende på hemkommunens bedömning av merkostnadernas enskilda huvudmän är vidare en heterogen grupp. Under dessa förutsättningar är det inte möjligt att ge en heltäckande bild av förslagets konsekvenser för samtliga enskilda huvudmän.”

Jag tror inte Regelrådet är nöjd med denna konsekvensanalys. De har under flera år kritiserat de undermåliga konsekvensanalyser som  tyvärr görs, och som därmed naturligtvis påverkar beslutsfattarnas möjligheter att ta hänsyn till vilka konsekvenser som förslaget kan få.

Av deras remissyttrande över den sk Likvärdighetsutredningen, vars förslag ligger till grund för regeringens förslag när det gäller avdraget på friskoleelevernas skolpeng, framgår följande:

”Regelrådet noterar att utredningen också i sin redogörelse anger att det finns osäkerheter, vilket är värdefullt. Regelrådet finner emellertid att de mycket annorlunda resultat som kan uppnås med förhållandevis små justeringar i den alternativa analysen visar att utredningen borde ha gjort fler känslighetsanalyser för att säkerställa att slutsatserna som utredningen landar i är så väl grundade i empiri som möjligt. Regelrådet finner därför att redovisningen av effekter om ingen reglering kommer till stånd inte är tillräcklig.”

Det är lätt att inse att det är svårt att analysera konsekvenserna för samtliga enskilda huvudmän. Men det är rimligt att, som Regelrådet påpekar, begära att det görs en övergripande konsekvensanalys utifrån en bedömning av vilka effekter som förslaget får för friskolorna utifrån de faktiska påstådda extrakostnaderna är för kommunerna, eller för den delen om inget görs, som de påpekar. Men det saknas både det ena och det andra i förslaget.

I den debatt som jag hade med skolministern i P1:s Studio ett i torsdags meddelade ministern att efter det att riksdagen fattat beslut om införandet av avdraget så ska regeringen ge Skolverket i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur kommunerna ska beräkna avdraget. Det hon säger är alltså att riksdagens ledamöter ska fatta beslut utan att veta vilka effekter som förslaget har för en hel bransch! Det ska ledamöterna få kännedom i efterhand, kanske några år senare. Man häpnar.

I Studio ett hävdade ministern dessutom att ”friskolor plockar ut miljarder i vinst och investerar i fastigheter utomlands.” På min fråga om hon kunde exemplifiera sitt påstående gavs det inget svar. Förutom att påståendet inte är korrekt så handlar propositionen om helt andra saker än vinstfrågan. Skolministern, liksom statsministern, sprider dimridåer. Förslaget drabbar som sagt alla friskolehuvudmän, oavsett verksamhetsform.

En sak är tydlig. Socialdemokraterna vill att valet ska handla om friskolor och hur man kan begränsa människors skolval. De har suttit vid makten i snart åtta år. Man kan fråga sig varför de väljer att jaga friskolor i stället för att ta ansvar för skolans verkliga problem. Att lyfta fram hur de vill lösa de som en majoritet av alla föräldrar tycker är det absolut viktigaste, Det som händer i klassrummet. Frågor som vikten av studiero, hur löser vi lärarbristen, hur kan vi kvalitetssäkra betygssystemet, hur vi kan säkerställa att de elever som verkligen har behov av särskilt stöd får det och hur kan vi se till att alla skolor har hög kvalitet. Inga av dessa problem löses genom att stoppa friskolor och därmed begränsa valfriheten.

Svensk skola är värd att tas på allvar. Den uppvisning som landets statsminister och skolminister genomförde vid torsdagens pressträff har gjort djupt intryck hos landets friskolehuvudmän och medarbetare. Många är förfärade.

/

Idag rapporterade flera medier om en granskning Skolinspektionen genomfört av ett antal friskolors urvalsprocesser. Av besluten att döma har granskningen lett till att brister åtgärdats vilket är bra – även om Skolinspektionens synpunkter i de flesta fall var lindriga.

Flera medier har idag rapporterat om Skolinspektionens granskning och gett sken av att den visar hur friskolor brister i antagningen av nya elever. Utav 30 granskade friskolor var det 24 som fick påtalat brister av Skolinspektionen. Vi välkomnar självfallet dessa granskningar. Brister och otydligheter ska givetvis åtgärdas.

Med detta sagt så kan det vara bra att veta att de flesta av de brister som Skolinspektionen har påtalat är förhållandevis ofarliga och lätta att komma till rätta med. Jag vet det eftersom jag har läst huvuddelen av besluten. De ligger nämligen öppet på Skolinspektionens hemsida.

I flera fall rör kritiken brister i öppenheten kring vilka urvalskriterier som gäller för skolan. En skola kan exempelvis ge förtur till barn som går på den tillhörande förskoleklass. Om det inte har kommunicerats tillräckligt tydligt i informationen till föräldrar markeras skolan med brister av Skolinspektionen. Och det är helt rätt – skolan måste vara transparant men lyckligtvis är det oftast enkelt ordnat och skolan tacksam för att det påtalas.

I andra fall kan det röra sig om skolor som utvidgar urvalskriterierna från syskonförtur och kö till att också använda sig av närhetsprincip som antagningsgrund. Skolinspektionen kan då i sitt beslut ange brister i skolan därför att den inte anger i vilken omfattning eller ordning de olika urvalskriterierna används.

Ytterligare andra fall kan det röra sig om att färdighetsprov är en antagningsgrund som skolan använder sig av. Ena året kan det räcka med ett visst antal poäng på färdighetsprovet medan det andra år, då söktrycket är hårdare, krävs högre och bättre resultat på färdighetsprovet. Även det måste framgå på ett tydligt sätt i skolans information.

Allt det här är viktiga komponenter för att elever och föräldrar ska kunna använda sin valfrihet på bästa tänkbara sätt och fatta välavvägda beslut. Det ska vara lätt att förstå de urvalskriterier skolan använder sig av och hur de förhåller sig till varandra.

Jag intervjuades i Lunchekot idag angående den här granskningen. Dessvärre klipptes mina kommentarer ner en hel del och fick inte det utrymme jag hade önskat. Inte heller skolministern, Lina Axelsson Kihlblom (S), fick någon längre tid att utveckla sitt resonemang. På sin korta tid hann hon dock, sin vana trogen, kritisera det fria skolvalet. Och det är lätt att tro, som det brukar heta; att allt är spik när det enda man har är en hammare. Värt att notera att Skolinspektionen skriver följande på sin hemsida:

”15 av skolorna som ingått i tillsynen har elever i kö och behöver göra ett urval bland de sökande. Skolinspektionen har inte funnit att de brister som konstaterats i arbetet med urval har någon koppling till om skolan har elever i kö eller inte. Bristerna kan istället kopplas till bristande tydlighet och transparens kring vilka urvalsgrunder som gäller och i vilken ordning de tillämpas.”

Skolinspektionen påpekar också att de inte heller sett några exempel på särskilda metoder för att specifikt välja ut eller välja bort vilka elever som ska erbjudas en plats.

Det jag påpekade, och som inte kom med i Lunchekot, var att de stora koncernerna som ofta kritiseras och misstänkliggörs, inte fick en enda anmärkning av Skolinspektionen. Det har också några av dem konstaterat på sina hemsidor, tex Kunskapsskolan och Internationella Engelska skolan. De som granskar Skolinspektionens beslut kommer också att upptäcka vilken grad av missförhållanden som det handlar om. Med detta sagt vill jag åter understryka att det är bra att Skolinspektionen granskar.

/

 

Det är lätt att göra misstag i vår snabba tid. Ett missat kryss i en ruta kan leda till att saker som inte är ämnade att bli publika blir det. Det hände oss i fredags. Vi blev uppmärksammade på detta, det tackar vi för. Den egentliga målgruppen var våra medlemmar, men egentligen är ingen skada skedd. För allt som stod där står vi för och jag kan dela med mig av budskapet även här. Vi påminde om att den bild som människor har av vilka vinstnivåer som finns i friskoleföretag inte alls överensstämmer med verkligheten..    

Vi påpekade också att framförallt barnfamiljer och unga vill välja skola. Något som också framgick i den debattartikel som Aftonbladet publicerade för någon vecka sedan, och som (s) replikerade på och vi har en replik på i dag.  Faktum är att det bara är i åldersgruppen 65+ som det finns en majoritet för att det bara ska finnas kommunala skolor.

I vår kommunikation med medlemmarna är det självklart att beskriva det politiska och opinionsmässiga läget i friskolefrågan och en del om vad vi som företrädare för landets friskolor gör kopplat till detta. Information som för de som följer oss redan är känd och som är publicerat på andra ställen tidigare.  

Att Friskolornas riksförbund arbetar med påverkansarbete kommer nog inte som en överraskning för någon, det ingår i vårt uppdrag som företrädare för landets friskolor. 95 procent av landets fristående huvudmän har bara en eller två skolor, deras möjligheter att höras och synas på egen hand är begränsade. Ändå påverkas de av förslag som ska begränsa deras möjlighet att finnas till. Och i vissa fall kanske de inte heller vill delta i debatten och synas och det är naturligtvis helt ok.

På vår webb beskriver vi de olika delarna i vårt uppdrag. https://www.friskola.se/om-oss/det-har-gor-friskolornas-riksforbund/

Att Socialdemokraterna gjort frågan om friskolor och dess olika driftsformer till en valfråga innebär att debatten om friskolor och deras villkor är intensiv. Detta märker inte minst alla våra medlemmar ute i landet av. Det innebär naturligtvis att vi som branschförbund behöver lägga extra mycket krut på just påverkansarbete.

Det vore tjänstefel av oss att inte stå upp för landets friskolor i rådande läge – vi vet ju vilket värde de tillför, det är vår skyldighet att berätta om det.

Att påstå att friskolerörelsen är under press är nämligen ingen överdrift, och den bild som målas upp är inte alltid lätt att värja sig emot. Vi hade naturligtvis hellre lagt både tid och resurser på annat än att behöva argumentera för många av friskolornas existensberättigande, men när landets största parti ifrågasätter detsamma kan vi inte sitta lugnt i båten. Vi måste agera med den kraft och de resurser som ett kansli om 5 personer har att tillgå, och detta kommer vi att fortsätta med så länge det behövs.

För oss handlar påverkansarbetet främst om att förmedla en alternativ bild till det som basuneras ut från ministrar, ledarsidor och olika skoldebattörer. Bilden går i mångt och mycket går ut på att misstänkliggöra både drivkrafter och avsikter hos människor som driver och arbetar inom friskolor.

När det påstås att friskolor sätter glädjebetyg (alltså att lärare systematiskt fuskar med betygssättning), sållar bort elever (alltså bryter mot skollagen) eller är överkompenserade så är det vår uppgift att bidra med både fakta och andra perspektiv. Det gör vi i debattartiklar, egna publiceringar och i möten med beslutsfattare.

Det är många som avskräcks från att göra sin röst hörd i dagens hårt polariserade debatt. Vi välkomnar därför att landets friskolor hör av sig om de vill ha stöd för att ge sig ut i debatten. Ett stöd som särskilt den stora majoriteten av våra medlemmar, de små friskolorna, efterfrågar idag.  För om det är något som saknas i skoldebatten för tillfället så är det röster från alla de som idag bidrar till mångfalden av skolor, de tiotusentals lärare som jobbar på friskolor, och de hundratusentals elever och familjer som valt dessa.

För precis så är det. Vi kommer fortsätta att stå upp för landets friskolor, deras villkor och möjligheter att fortsätta bedriva sina uppskattade verksamheter. Att svensk skola har problem är uppenbart, men att dessa problem skulle lösas genom att fasa ut bra skolor som hundratusentals elever valt är ansvarslöst. Vi tänker inte låta svensk skolas problem kokas ner till att huvudfrågan är att 15 procent valt fristående alternativ – det vore att svika alla landets elever. Inte att förglömma alla de lärare som valt en friskola som arbetsgivare. Tvärtom, vi vill gärna kroka arm med skolhuvudmän, lärare, lärarfack och elevorganisationer i arbetet för att höja svensk skolas kvalitet för alla.

/

 

 

 

 

Regeringen aviserar ökat fokus på kunskaper och för att se till att så många elever som möjligt får behörighet till gymnasiet. Det är ett välkommet fokus på kunskapsuppdraget även om man kan tycka att det borde klaras inom ramen för angiven tidsram. Nu är det så att vissa elever behöver extra stöd och förhoppningsvis kan förslaget innebära att det blir ökat fokus på kunskapsutvecklingen i stort. Förslaget illustrerar dock den ologiska inställning som finns i svensk skolpolitik och i betygsdebatten.

Nationella prov ska vara riktvärde när betyg sätts. Nationella prov ska också ge en indikation till skolan om det finns elever som riskerar att inte nå godkänt betyg. Skolans uppdrag är då att fokusera på att se till att eleven kan nå nivån godkänt när betyget väl ska sättas. Lyckas skolan öka elevernas kunskapsnivå, via lovskola eller på annat sätt, så utmålas detta inte sällan som ”glädjebetyg”. Det finns en intressant forskningsrapport om denna motsättning i frågan om nationella prov och betygsättning. Jag länkar till den här. Det finns anledning att hålla koll på detta perspektiv även när det gäller lovskolan. Och framförallt illustrerar detta att det finns behov av att kvalitetssäkra hela det svenska betygssystemet. Forskningsrapporten illustrerar väl en av dess brister.

/

Skolan är till för alla barn och det är grundläggande att varje barn dessutom känner sig välkomna i sin skola. Men det ska inte hindra skolor från att vara tydliga med sin profil och ha tydliga förväntningar på sina elever.

Det finns en anledning till att friskolor finns. Tiden då elever, föräldrar och lärare var utelämnade till den offentliga skolan var inte bra för någon. Istället kan engagerade och kunniga lärare, rektorer och annan skolpersonal starta egna verksamheter som erbjuder ett alternativ till den kommunala skolan. Faktum är att det inte bara är orsaken till att friskolor finns utan också varför de är så uppskattade.

Barn är inte en enhetlig grupp utan skiljer sig åt med olika egenskaper, intressen och fallenheter. Därför är det naturligt att inte alla skolor passar alla barn. Men tack vare att det blivit allt fler friskolor har möjligheterna att hitta den utbildning och lärandemiljö som passar för det enskilda barnet ökat.

Vi har ofta framfört vikten av att det finns tillräckligt med information för för  föräldrar och elever så att det kan göra ett välinformerat val och välja den utbildningsplats som passar bäst. Forskarna Jordahl och Heller Sahlgren har skrivit om vikten av information för att göra ett väl underbyggt val i boken ”Information- ett verktyg för bättre skolsystem” SNS, 2016

Det naturliga vore att Skolverket tog ansvar för att samla enhetlig information om landets skolor på ett ställe så att föräldrar enkelt kan gå in och se vad som skiljer de olika skolorna åt. Det brittiska informationssystemet är till exempel ett intressant exempel på hur man kan göra.  Tyvärr saknar Sverige något liknande trots att vi har haft skolval i snart 30 år. Det innebär att varje skola gör så gott de kan för att presentera sig men det kan se väldigt olika ut och därför svårt att jämföra. Detta är en informationsbrist som gäller såväl kommunala som fristående skolor, även om vissa kommuner har bra information inför skolvalen. Nacka är ett sådant exempel. En stor del av diskussionen i Sveriges Radios program Studio Ett, där jag medverkade, handlade om de här frågorna.

Skolor måste ha möjlighet att berätta om de värden och arbetssätt som gör deras utbildningsplatser unika. Det är viktigt att kunna välja skola men det ska inte heller vara någon gissningslek – tydlighet om vad som erbjuds och hur man ser på sitt pedagogiska uppdrag är centralt. Det går att göra mycket mer för att tillgängliggöra information om den utbildning som bedrivs än vad som finns tillgängligt idag.

Det är inte heller fel att vara tydlig med att det ställs höga krav i undervisningen. Att lärandet och kunskapsmålen är något skolans medarbetare arbetar fokuserat med och att det i sin tur ställer krav på eleverna. Ett ökat kunskapsfokus och tydlighet kring förväntningar är något vi behöver mer av i skolans värld. Friskolorna kan och är med att lyfta kunskap som det centrala värdet i skolvärlden.

Kraven på eleverna får däremot inte formuleras så att de upplevs exkluderande. Därför går det inte att, exempelvis, ställa krav på hur mycket föräldrar ska vara engagerade i att nå lärandemålen. En god skolgång får inte bygga på att det finns extraresurser hemma. Det måste rymmas inom skolans hägn.

Det är inte farligt eller omänskligt att ställa krav. Men det måste finnas utrymme också för de som vill men inte har samma uppbackning utanför skoltid.

——-

Läser i DN om vilka effekter som närhetsprincipen har i Södertälje. För att få en plats i populära kommunala skolor så krävs det att du bor i närheten. Det gäller inte bara i Södertälje utan även i landet i övrigt. Hittills har frågan om kö till friskolor varit i fokus i debatten. Varje gång jag fått frågor om dessa köregler så har jag påpekat att man måste se helheten i frågan om skolval och skolplatser. Det är inte korrekt att enbart påstå att kö innebär att platser är paxade när skolvalet sker och att kö därför måste bort. Närhetsprincipen till kommunala skolor innebär ju också att platser är paxade, av de som bor närmast dessa skolor. Artikeln i DN illustrerar solklart hur familjer i Södertälje försöker att få till denna paxning, tack vare släktingar som bor i närheten, och därmed få plats i populära kommunala skolor.

Närhetsprincipen innebär att föräldrar kan köpa sig en plats i en populär kommunal skola, genom att köpa en bostad i skolans närhet. En möjlighet som bara ges de som har råd. Det finns forskning som visar att fastighetspriserna påverkas av om det finns bra skolor i närheten. Den är väl känd internationellt.

Populära friskolor har oftast kö som urvalsprincip, turordning gäller oavsett plånbokens storlek. Och köplatsen är gratis.

Det är hög tid att se på denna fråga som en helhet. Vi vet att närhetsprincipen i kombination med boendesegregationen är det största skälet till varför elevsammansättningen ser ut som den gör. Undersökningar visar att en majoritet av föräldrar tycker att närhetsprincipen är bra, särskilt de som har barn i lågstadiet. Det är helt enkelt praktiskt. Samtidigt gör skolvalet det möjligt för familjer att komma bort från effekterna av närhetsprincipen och boendesegregationen och välja en friskola.

Om man anser att det är ett problem att populära friskolor har kö så finns det en given lösning på det. Se till att göra det lätt för skolan att växa. Det kommer alltid att vara så att en del platser är paxade i såväl kommunala som fristående skolor. Sättet att komma bort från det är att alla skolplatser lottas ut inför skolstarten. Och det lär ingen vilja. Föräldrar vill ha trygghet i vilken skola som barnet får plats på, och framförallt möjlighet att byta om det visar sig inte fungera. Måhända får man helt enkelt konstatera att urval baserat på närhetsprincipen för kommunala skolor och kö för friskolor helt enkelt inte är perfekta system men de minst dåliga.