De flesta vet att vad som händer i klassrummet är det viktiga. Sedan något år tillbaka finns det ett projekt som heter Undervisningsskicklighet i praktiken. Det är ett samarbete mellan Linköpings universitet, Bravo Lessons och Fibbla Kompetens/Skolkompaniet som innebär att det genomförs observationen av vad lärare gör i klassrummet. Dessa observationer tar sin utgångspunkt i vad fler än 120 forskare i 15 länder kommit fram till vad lärare faktiskt gör när elever lär. En granska grundläggande kunskap om hur undervisningen bör fungera kan man tycka. Det handlar bland annat om studiero och motivation. Men också om hur en lektion bör läggas upp för att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt.
Analysen omfattar en serie med totalt 700 observationer/lektioner av alla lärare på 30 grundskolor. Analysen har genomförts av biträdande professor Marcus Samuelssons och professor Joakim Samuelssons vid Linköpings universitet, i samarbete med de fristående experterna Bernt Friberg, Urban Hansson och Mats Rosenkvist. Deras analys visar på såväl utbredda brister och som på stora möjligheter.
Observationerna visar att undervisningen och lektionsupplägget i anmärkningsvärt låg grad vilar på vetenskaplig grund. Lärarens fokus ligger på att göra istället på att lära. Men om eleverna inte förstår syftet och varför så blir det svårare att nå det avsedda målet. Samtidigt erbjuder dessa observationer också möjligheter; genom att ändra sitt lektionsupplägg så att det baseras på vetenskaplig grund så kan man göra skillnad.
Forskning vid bl a Stanford University visar (Hanushek, 2011) att det är oerhört viktig vad som händer i klassrummet. Lärarens kompetens spelar roll, liksom ledarskapet i skolan. De tio procent skickligaste lärarna skapar 1,5 läsårs lärande per läsår medan de tio procent av lärarna som skapar minst lärande enbart skapar 0,5 läsårs lärande per läsår. Denna insikt får inte särskilt stort genomslag i den svenska skoldebatten, som mest handlar om lärarkvantitet snarare än lärarkvalitet. Och snarare om input än om output, dvs hur mycket pengar som satsas på skolan snarare än hur resurserna används, dvs vad får vi för pengarna.
Därför tycker jag att Undervisningsskicklighet i praktiken är ett mycket intressant initiativ som borde uppmärksammas mer. För dess resultat hittills tyder på att det gör skillnad. Det verkar bekräfta det som alla svenska elever, föräldrar, lärare och skolledare känner till om sin skola – vissa lärare skapar mer lärande än andra.
Allt tal om hur många elever det ska vara per lärare mm kommer ju i ett annat ljus när man känner till att två elever som startar med samma kunskaper och förmågor, kan hamna på helt olika kunskapsnivå efter ett läsår enbart beroende på vilken lärare de blivit tilldelad. Om ett läsår med samma lärare följs av ytterligare dåliga läsår kan det resultera i att eleven får kunskapsluckor som inte går att återhämta.