Precis innan jul hade radion en uppmärksammad nyhet om att de viten som Skolinspektionen utfärdat inte har utbetalats till Skolinspektionen. Det låter bestickande om man inte känner till hur systemet fungerar. I en debattartikel i SvD 250123 klargör Skolinspektionen hur systemet fungerar. ”Vitesförelägganden är ett påtryckningsmedel. Det fungerar inte som ett straff, som exempelvis böter. Målet med ett vitesföreläggande är inte att det ska dömas ut, utan att skolan ska rätta de brister Skolinspektionen har konstaterat. De allra flesta skolor och huvudmän har följt våra vitesförelägganden och då har vitet haft avsedd effekt.”
Man kan anse att detta är ett felaktigt system, att denna ”varning ” inte skulle finnas utan att en skola i stället för ett vitesföreläggande omedelbart skulle tvingas betala böter. Men så fungerar inte dagens system. I anslutning till att radion hade denna nyhet om att vitesförelägganden inte leder till att viten faktiskt också betalas intervjuades utbildningsminister Johan Pehrson om nyheten. I intervjun meddelade han att det sitter en utredning som bland annat ska titta på möjligheterna att skärpa sanktionerna, där böter skulle vara en möjlighet. Utbildningsministern kallade detta för ”friskoleböter” varpå journalisten frågade om detta bara skulle omfatta friskolor. Ministerns svar var att det ju är friskolor som är problemet.
Men ett besök på Skolinspektionens hemsida ger en helt annan bild. Av totalt 642 vitesförelägganden under perioden 2011-2023 är 444 till offentliga skolhuvudmän, dvs kommuner. Där politiker är skolhuvudmän.
Av dessa utdömdes 98 viten, varav 69 var till offentliga skolhuvudmän.
Så att benämna detta ”friskoleböter” är bara ytterligare ett sätt att svartmåla friskolor från ministerns sida. Med detta sagt är det givetvis viktigt att det finns en väl fungerande tillsyn över landets skolor, oavsett huvudman. Men det är inte givet att ett system som innebär att en skola, kommunal eller fristående, omedelbart får höga böter vid en brist är den bästa lösningen.
Det är lätt att förstå att föräldrar vars barn har särskilda behov, men inte får det stöd som man anser att de behöver, anser att dagens system är alldeles för trubbigt. Och här behövs det åtgärder för att tillgodose behoven, men frågan är om böter är en lösning på det problemet. Nu utreds frågan om sanktioner/böter och det viktiga i sammanhanget är att alla skolhuvudmän, oavsett om det är kommunala eller fristående, granskas lika noggrant och att systemet är proportionerligt.
Så sluta tala om friskoleböter utbildningsministern.
/