Academedias vd Marcus Strömberg, Academedia, skivetr en debattartikel i SvD. Detta mot bakgrund av de förslag som nu debatteras och förslag som kommer från regeringen. Alla berör mer eller mindre förutsättningarna för att driva friskolor och därmed också mångfalden och valfriheten på skolområdet. Artikeln återges nedan.
Sänkt skolpeng, förbud mot värdeöverföringar och en uppsjö av skärpta regler. Förslagen för att reformera friskolesystemet i grunden har blivit allt fler och skulle, om de genomförs, innebära stora svårigheter för många av landets friskolor. Från Academedias håll har det under lång tid funnits en vilja att föra konstruktiva samtal om långsiktiga spelregler och hur systemet kan utvecklas. Tyvärr har det intresset alltför sällan mötts av samma vilja till dialog från politiken.
Samma politiker som driver på för omfattande förändringar säger sig samtidigt värna rätten att välja skola och vikten av att det ska finnas skolor med olika inriktningar och profiler att välja mellan. Här uppstår en kollision mellan politik och verklighet som förtjänar en mer hederlig debatt.
För det går inte att bevara dagens utbud av friskolor och valfrihet för elever och föräldrar samtidigt som det införs nya lagar som gör det svårt eller i värsta fall omöjlig för majoriteten av landets friskolor. Politiken måste välja väg.
Partier som går till val på att förbjuda vinster och aktiebolag i skolan behöver därför vara ärliga med vad det innebär i praktiken. Förslagen träffar skolor där 8 av 10 friskoleelever går – totalt 240 000 elever. Inräknat förskolan rör det sig om nära en miljon barn, elever och föräldrar som påverkas.
Vad som ska hända med dessa verksamheter och deras elever ges det sällan några raka svar på. Vaga idéer om att kommunerna skulle kunna ta över verksamheterna utan omfattande konsekvenser kan inte betraktas som seriösa, särskilt inte i större städer där en stor andel av eleverna idag väljer fristående alternativ. I Stockholm går varannan gymnasieelev på en friskola.
En ansvarsfull politik måste bygga på gedigna konsekvensanalyser – inte önsketänkande.
Att prata om att förbjuda driftsformer och vinster är naturligtvis mindre politiskt riskfyllt än att tydligt peka på vilka skolor som inte längre är önskvärda. Särskilt ute i landets kommuner där politiker med ansvar för skolan ser vad friskolorna bidrar med och vilka utmaningar som skulle uppstå om de försvann.
Den ideologiska debatten om vinster och valfrihet lär fortgå, eftersom det är en stridslinje som flera partier gärna vill ha. Men parallellt är det hög tid att konkretisera det vägval Sverige faktiskt står inför. Alternativen behöver artikuleras tydligare för väljarna.
Som vi ser det finns i huvudsak två vägar framåt:
- Förbud mot vinster och aktiebolag i skolan, vilket skulle innebära att omkring 240 000 elever förlorar sin skola. Kvar blir kommunala skolor och de friskolor som drivs i andra associationsformer, vilka idag endast utgör cirka 20 procent av friskolorna. I praktiken skulle det innebära att dagens valfrihet avvecklas och att Sverige återgår till den ordning som rådde före friskolereformen. Om dessutom förslaget om sänkt skolpeng för friskolor genomförs riskerar även många ideellt drivna skolor att få svårt att överleva.
- Att utveckla dagens system med fokus på att skapa långsiktiga och rättvisa förutsättningar och villkor för alla skolor oavsett om huvudmannen är kommunal eller fristående. Det innebär att ställa tuffa krav på den som vill starta en friskola och att fokusera på att bestraffa bristande kvalitet och ansvar i stället för ägarformer. I de utredningar som presenterats finns flera förslag i den riktningen, men de behöver kalibreras så att de inte slår för brett.
Vår huvudpoäng är att debatten om friskolor inte längre kan reduceras till en fråga om att vara för eller emot vinster. Den måste i stället fokusera på den mer grundläggande frågan om huruvida vi ska ha alternativ till den kommunala skolan i framtiden och hur stor del av skolsystemet dessa alternativ ska utgöra.
För hur man än vrider och vänder på det går det inte att förbjuda aktiebolag i skolan och samtidigt bevara dagens utbud av skolor. Det är två oförenliga mål om man inte samtidigt förändrar finansieringsmodellen i grunden. De ideella krafterna är viktiga och ger många elever en bra skola, men de kan aldrig kompensera för det tomrum som skulle uppstå om aktiebolagsformen förbjuds.
Tiden då politiker talar svepande om följderna av de många friskoleförslagen måste vara över. Det handlar om att stå för sin politik och ta ansvar för dess konsekvenser.
Marcus Strömberg
vd Academedia
Publicerad