Borgarrådets blogginlägg 2006-2014

Om 4 månader är det Europaval. I Sverige finns det ett måttligt intresse för detta val – varför ska man rösta är det många som undrar. Men faktiskt är det så att det är viktigt att Sverige finns väl företrätt i EU-parlamentet. Det illustreras bl a av den föredragsningslista som vi hade idag till Sveriges kommuner och landstings samhällsbyggnadsberedning som jag sitter i. På agendan fanns att vi skulle yttra oss över EUs politik om hantering av biologiskt avfall, arbetet med att bygga ut ett säker elnät och elförsörjning i Europa, utbyggnaden av ett bra system för godstransporter för tåg. Alla dessa frågor är ju minst sagt väsentliga för oss i Sverige. Visst kan man tycka att EU ägnar sig åt mycket konstiga saker och stundtals fattar felaktiga beslut. Men för att ändra på detta så duger det inte att sitta hemma¨på kammaren att gnälla. Det handlar då om att utöva sin möjlighet att påverka kandidater och att se till att rösta. En annan variant är ju naturligtvis att själv engagera sig i europapolitiken. Socialdemokratisk politik är lika fel i europaparlementet som i det svenska parlamentet, eller för den delen i Stockholms stadsfullmäktige. Där som här vill s reglera, begränsa och att politiken ska styra människorna istället för att människorna ska få bestämma själva.
/

/

Nyheterna om GMs agerande ang SAAB framställer ju inte direkt GM som ett föredöme när det gäller ägaransvar. Att tro att man kan komma undan genom att dumpa ägaransvaret i knät på den svenska regeringen är verkligen ett beklämmande agerande. Lika beklämmande är Mona Sahlins populistiska uttalande om att regeringen måste ta över ägaransvaret för SAAB. Inser hon hur mycker skattemedel det handlar om för att hålla företaget ovanför vattenytan och hur mycket skattemedel som krävs utöver detta för att med hjälp av FOU utveckla företaget?

Det är ett oansvarigt agerande från Sahlin som bara syftar till att vinna billiga poänger gentemot de som inte inser hela vidden av SAABs problematik. Företaget har inte gått med vinst på många, många år.

Annars har dagen varit fylld med möten. Förutom borgarrådsberedning, kommunstyrelse och möten med borgarrådskollegorna i majoriteten har det har handlat om allt från fortsatt utveckling av Järvalyftet till Bromma flygfält, bygget av Citybanan till jämförelser mellan den lokala miljöpolitiken i Stockholm och Göteborg.

Jag har även passat på att gratulera två personer som fyller år idag.

Till slut. Två kollegor har idag påpekat att Stockholm går mot strömmen när det gäller bostadsbyggandet. Kul tycker jag!

/

Stockholm är en av åtta städer som är finalist till europakommissionens utmärkelse European Green Capital. Vilken stad som utses kungörs på måndag eftermiddag (23:e). Men redan nu kan du läsa det som ligger till grund för kommissionens bedömning, om Stockholms miljöarbete, på stadens hemsida.

Idag har jag delat ut S:t Julianpriset. Det gick till Hotell Hansson på Surbrunnsgatan, Indiska på Odengatan och till Tavlemålare Bengt Elde på Drottninggatan. Priset utdelas till den eller de företagare i Stockholm som gjort goda insatser för att förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. I sin bedömning tar juryn hänsyn till såväl den fysiska miljön som det bemötande som gästerna får. De som kan nomineras är butuiker, restauranger, hotell, banker mm dvs lokaler som allmänheten har tillträde till. Stockholm har satt upp målet att vara världens mest tillgängliga stad 2010. St Julianpriset är ett led i detta arbete och de företag som idag har fått utmärkelsen är ett gott föredöme och bidrar genom sitt arbete till att staden blir mer tillgänglig.

/

Det är intressant att notera tonläget hos oppositionen i bostadsdebatten. På dagens agenda stog beslut om att Familjebostäder ska bygga 300 lägenheter på Kungsholmen. Vanligtvis kritiserar oppositionen oss för att vi inte bygger kommunala bostäder. Det kunde de ju inte göra nu så i stället valde de att slänga omkring sig påståenden som att hyresrätten i Stockholm håller på att försvinna. De tre kommunala bostadsbolagen har sammanlagt ca 90.000 lägenheter. Till detta kommer ett stort antal privata hyresrätter. Att då påstå att hyresrätten håller på att försvinna är inte en grov överdrift – det är näst intill oseriöst. Det största hotet mot hyresrätten är den hyresreglering som finns på marknaden som innebär att många privata fastighetsägare inte anser det vara ekonomiskt försvarbart att behålla fastigheten utan väljer att sälja den till hyresgäster som vill omvandla till bostadsrättsförening. Men det säger förstås inte oppositionen. De klagar istället på hyresnivåerna. Snacka om att gräva gravar för hyresrätten.

Nåväl, nu byggs det nya hyreslägenheter i Stockholm i såväl kommunal som privat regi. Och oppositionen kommer med all säkerhet att fortsätta och hävda att hyresrätten är på väg att försvinna. Men då är mitt råd – titta på hur verkligheten ser ut.

Utmärkt agerande av trafiklandstingsrådet Christer Wennerholm maa klotterskandalen på Konstfack. Det är för mig helt obegripligt hur någon kan anse att en vandalisering av en t-banevagn kan anses vara konst. Såväl polisanmälan som skadeståndsanspråket är tydligt och bra agerande.

Det verkar som om det är fler än polisen i Skåne som bör hantera värdegrundsfrågor. Och i Konstfacks fall kanske det inte skulle skada med att komplettera med en grundkurs i juridik.

Regeringen har idag presenterat en proposition som innebär att vindkraftverk kan etableras i en kommun även om kommunen och dess invånare inte vill ha en sådan etablering. Det stider mot den långa tradition som finns i Sverige om kommunera planmonopol. Motivet för regeringen är att det är viktigt med snabb hantering av vindkraftverk, det måste finnas en gräddfil. Jag håller inte med. Det finns många miljöfrågor som är viktigare att hantera i gräddfil än etableringar av vindkraftverk. Utvecklingen av spårbunden kollektivtrafik är ett exempel, investeringar som innebär klara miljöförbättringar kräver miljötillstånd som kan ta år att få för verksamhetsutövaren ett annat. Det känns mer angeläget att hantera dessa typer av åtgärder i gräddfil än vindkraftverk.

Annars har jag varit i Västerås och haft möte med Mälardalsrådets plan- och trafikutskott. Jag är ordförande där och idag hade vi tema vatten. Frågeställningar som vattendirektivet, sjöfart på Mälaren och kris- och sårbarhetsfrågor stod på agendan. Efter mötet passade jag på att besöka ABBs forsknings- och utvecklingsavdelning. Mycket intressant som detta internationellt framgångsrika företag jobbar med. Automatisering, kraftförsörjning och energieffektiva produkter verkligen frågor högt på världens agenda idag.

I Västerås finns ABBs största enhet för forskning och utveckling. Här läggs det ner mycket tid och kraft på plug-in, smart gridlösningar mm och utveckling av redan befintliga produkter. 2008 var ett av företagets allra mest lönsammaste år. Så är de också ett företag som satsar stor del av sina resurser på forskning och utveckling. Det finns verkligen en mycket gedigen tradition på detta område i Sverige. Ett mått på globaliseringen är att bland de över 200 medarbetarna på forsknings- och utvecklingsavdelningen så var 36 olika nationaliteter företrädda.

När jag bodde i Västerås på 1970-talet så kändes avståndet till Stockholm långt. Idag tar det bara en timma med tåget. Och det var många som åkte med tåget åt båda hållen kan jag konstatera.
/

Ja nog kan man undra vart (S) i Stockholm är på väg. Har du koll Jämtin? I förra veckan meddelade Jämtins bogarrådskollega Mogert att han stödde den vilda strejken bland sopåkarna. Denne man med bakgrund i facket borde veta bättre än att stödja vilda strejker.

Idag kan vi läsa i tidningen att samme Mogert vill ha ett minnesmärke över storstrejken 1909. Mogert vill att Stockholm ska hålla minnet av strejken levande. Jag undrar om han verkligen har läst på sin historia när han säger så. I Svante Nycanders ”Makten över arbetsmarknaden” kan man läsa att andelen fackligt organiserade arbetare i Sverige var innan strejken högst i världen. ”Mycket gick sedan förlorat genom storstrejken, men på trettiotalet hade fackföreningsrörelsen uppnått en imponerande och respekterad position.” konstaterar Nycander. 20 år senare alltså. Han påpekar också att storstrejken blev ett chockartat nederlag för arbetarna.

Mogerts agerande känns inte speciellt seriöst och man kan verkligen undra om Carin Jämtin, gruppledare för socialdemokraterna i Stockholm och nära förbunden med partiledare Sahlin stödjer sin kollega i dessa frågor. Det är kanske tur för henne att hon inte har rösträtt i kommunfullmäktige……….

/

i morse fick jag beskedet att sopstrejken var över. Meddelandet kom från entreprenörerna till trafikontoret. Skönt för stockholmarna! Trafikkontorets medarbetare har gjort ett fantastiskt jobb för att minimera risken för att stockholmarna ska drabbas av den vilda strejken.

På eftermiddagen var jag på besök på AstraZeneca i Södertälje. Undras hur många som är medvetna om att detta företag står för 23% av den svenska nettoexporten. Jag var det i vart fall inte. AstraZeneca jobbar mycket medvetet med miljö- och hållbarhetsfrågor. Det kan handla om all från att utveckla nya läkemedel som ger så lite miljöpåverkan som möjligt till resepolicy för företaget. I Södertälje har AZ ett eget reningsverk för de 2 produktionsanläggningar som finns där. Industrivattnet renas till över 99% med hjälp av en reningsprocess som AZ tagit fram för den egna anläggningen. Ett mycket bra resulltat.

Företaget är ett exempel på att vi har ett näringsliv som är i behov av högkvalificerade medarbetare. Och att det finns ett allt större behov av att söka arbetskraft även utomlands och då är det viktigt att vi har bra konkurrensvillkor i Sverige och Stockholmsregionen.
/

Från sjuksängen läser jag ett prm från SSU Stockholm där distriktsordföranden uttalar sitt stöd för den vilda sopstrejken. Först borgarrådet Mogert och nu SSU.

LO centralt borde vara bekymrade för det bristande stöd för den svenska kollektivavtalsmodellen som uppenbarligen finns hos företrädare för arbetarrörelsen i Stockholm. Kanske dags med en intern upplysning om de grundläggande spelregler som kollektivavtalen baseras på?. Eller ska stödet för den vilda strejken tolkas som att s i Stockholm är på väg att överge den svenska modellen?

Roger Mogert, s-oppositionsborgarråd i Stockholm uttalar sitt stöd för den vild konflikten bland sopåkarna. Ett minst sagt märkligt uttalande. Han sluter upp vid sidan av de som använder en avtalsvidrig konflikt som drabbar stockholmarna. En konflikt som inte ens har stöd av det egna facket centralt. min lilla undran är om även Carin Jämtin stödjer denna vilda strejk…..