Okategoriserade

Sedan en tid tillbaka finns det en blogg som utger sig för att vara min.  Den heter Ulla Hamiltons blogg men det är inte jag som skriver.  Sedan jag slutade som borgarråd i oktober 2014 så har jag skrivit några blogginlägg , senast 25 februari 2015, förutom detta.

Således är de inlägg som ligger på ovan nämnda blogg inte skrivna av mig utan någon annan. Vad nu poängen är med det?

Det som står på denna blogg Aktuellt från Hamilton är däremot mina åsikter.

/

De bästa var friskolor – men bland Skolinspektionens goda exempel finns idel kommuner, som hade behov av utveckling

Häromdagen publicerade Skolinspektionen sin rapport efter en granskning av skolhuvudmännens arbete med klagomålshantering, Lokal klagomålshantering – för snabb hjälp till eleverna. 31 huvudmän har granskats, 22 för kommunala skolor och 9 för fristående skolor.

Det är en intressant läsning. Resultatet visar dessvärre att 29 av 31 granskade huvudmän behöver utveckla sitt arbete. Informationen om klagomålshanteringen är ofta svårtillgänglig och det finns risk för att klagomålen faller mellan stolarna.

Men 29 av 31 betyder att det ändå finns två huvudmän som klarat granskningen utan krav på att utveckla sitt arbete, som uppenbarligen har ett arbete med klagomålshantering som fungerar väl rakt igenom.

Vilka är då dessa två? Det framgår inte av rapporten men vi frågade och fick då svaret att det är två huvudmän för fristående skolor, Vittraskolorna AB och British Schools AB.

Det förvånar inte mig att det är friskolor som klarar detta bäst, men det verkar ha lett till rejäl förvirring hos Skolinspektionen. Skolinspektionen kritiseras ofta för att bara granska och kritisera och inte komma med goda exempel. Nu har Skolinspektionen samlat, enligt dem själva, fem goda exempel i ett dokument på sin hemsida. Det är bra att de lyfter fram goda exempel. De skriver att ”Genom beskrivningar av viktiga kvalitetsaspekter inom granskningsområdet, avser rapporten att ge ett utvecklingsstöd även för de huvudmän som inte granskats.” Det låter ju bra.  Men väljer Skolinspektionen att lyfta fram de enda två som gick igenom granskningen utan anmärkningar på hemsidan? Svaret är märkligt nog nej på den frågan. Bland Skolinspektionens goda exempel finns bara kommuner, dvs exempel som enligt Skolinspektionen har behov av utveckling inom de granskade områdena, inte de friskolor som är utan anmärkningar. Hur kan det komma sig? Anser Skolinspektionen inte att det finns något att lära av de skolhuvudmän som klarar en granskning utan krav på utveckling?

Eller ska man ta detta agerande som intäkt för att Skolinspektionen är politiskt korrekt och inte vill lyfta fram friskolor som exempel – båda AB dessutom – när vi har en regering som så tydligt kritiserar friskolor?

Jag vill uppmana Skolinspektionen att reflektera över vilka signaler det här sänder. Vad tror Skolinspektionen det väcker för tankar hos de fristående skolor som klarat sig utan anmärkning när de utesluts och ersätts med huvudmän som avkrävs utveckling? Vad innebär det för andra skolor som vill lära av goda exempel när de inte får möjlighet att ta del av de allra bästa?

/

 

Läser ett debattinlägg i Sydsvenskan, undertecknat av en fd ordförande i Lärarförbundets Malmöavdelning. Rubriken är ”Låt lärare vara lärare i stället för vaktmästare, administratörer och kuratorer”. I artikeln tar han upp en hel del frågor om arbetsmiljö, om elevgruppernas storlek, om att lärare måste jobba med adminstration mm och menar att detta är en fråga som politikerna måste ta tag i.

Jag tycker att det är oerhört förvånande att lärarfacken ofta har detta perspektiv. Man ropar på att politiker ska ta tag i saker och ting som i själva verket är en fråga om ledning på arbetsplatsen. På vilken annan arbetsplats skulle man vända sig till ägaren och ställa krav på att den ska lösa lokala organisatoriska frågor eller arbetsmiljöfrågor? Är det någon som tror att lärarna på  Kunskapsskolan i Västerås ringer till Peje Emilsson, skolans huvudägare, eller till Kunskapsskolans VD, och ber ägarna minska lärarnas administrativa börda? Knappast, men detta sker ständigt i den kommunala skolvärlden.

Debattinlägget i Sydsvenskan sätter fingret på vad som är ett av skolans riktiga problem. Ledarskapet i skolan och skolledningens mandat. Visst är resurser en viktig fråga, men det finns mycket forskning som visar vikten av att resurserna används på rätt sätt. Och talar vi om klasstorlekar, vad lärare har för arbetsuppgifter i en skola så kan detta knappast vara en ägarfråga utan det är uppenbart en fråga för den lokala ledningen. Om detta inte står klart för alla så borde det göras klart. Här finns mycket att lära av friskolornas huvudmän.

Skolan är en arbetsplats som alla andra och det är hög tid att den betraktas som en arbetsplats som alla andra. Det handlar om ledning, styrning, ansvarsfördelning, befogenheter och systematiskt kvalitetsarbete. Det borde ligga i lärarfackens intresse att det är så. Att ständigt ropa på att politiken ska lägga sig i detaljerna i hur skolan arbetar undergräver förtroendet för skolledningar och minskar dessutom rimligen intresset för skolledarjobbet. Vem vill vara chef för en verksamhet där mattan ofta dras undan fötterna?

Vid runt en tredjedel av landets skolor går fler än 25 procent av skolans elever ut nian utan fullständiga betyg. Finns det något som är viktigare än att vända denna utveckling?

 

Den svenska skoldebatten har enligt min mening ett märkligt fokus. Det illustreras väl av följande mening från Svenska Dagbladets utmärkta artikelserie om skolor och skolresultat. I den första artikeln i serien, 2 mars 2015, står följande två meningar ”Vid runt en tredjedel av landets skolor går fler än 25 procent av skolans elever ut nian utan fullständiga betyg. Våren 2014 var 13 procent av niondeklassarna inte behöriga att gå vidare till gymnasiet.”

Frågan är om det finns något annat land där skoldebatten – mot bakgrund av ovanstående – inte skulle vara helt fokuserad på just denna enorma utmaning? Men inte i Sverige. Där ser politiken det faktum att det finns fristående skolor som går med vinst som det stora problemet. Fristående skolor, som Skolinspektionen har konstaterat är duktiga på att fokusera på att leva upp till de nationella målen. De konstaterar också att många kommuner har dålig, om ens någon, koll på om  de ekonomiska satsningar som görs för att förbättra skolresultaten faktiskt ger det resultat de vill åstadkomma.

Vid runt en tredjedel av landets skolor går fler än 25 procent av skolans elever ut nian utan fullständiga betyg. Finns det något som är viktigare än att vända denna utveckling?

/