Friskolebloggen 2015-2024

Det vore intressant att höra vad näringsministern anser om denna bransch politiska utsatthet, många företag , kvinnliga företagare och en osäker framtid.

Samtidigt som debatten om friskolorna får stort utrymme i media går ca 315.000 barn och ungdomar och över 55.000 medarbetare till sin friskola (förskola, grund- eller gymnasieskola) varje vardag. Köerna är långa av elever som vill börja i friskolor, intresset är mångfaldigt större än antalet platser. Svenska folket gillar skolvalet och valfriheten, samtidigt ifrågasätts den av många s, v och mp-politiker. Många myter florerar om friskolorna och hur systemet fungerar.

Samtidigt verkar det inte finnas tillstymmelse till intresse i media för hur vardagen ser ut på de flesta friskolor i landet. Inte heller nämns att resultaten är 10 % högre i friskolor eller att andelen elever med invandrarbakgrund är högre i friskolorna.

Vi vill ge friskolor chansen att visa på den mångfald och den fina verksamhet som finns runt om i friskole-Sverige. Därför lanserar Friskolornas riksförbund en ny kampanj på Twitter: #minfriskola. Varje vecka kommer en av förbundets medlemmar tweeta från vårt konto @friskola (twitter.com/friskola) under hashtag:en #minfriskola. Först ut är Johan Sjölin som nyligen startat grundskolan Pops Academy i Stockholm. Skolan har en unik och modern musikprofil där man satsar hårt på digitala resurser. Efter Pops Academy är det dags för Kreativa gymnasiet att ta över den digitala stafettpinnen.

 Vi vill med kampanjen ta hjälp av våra medlemmar för att sprida bilder och berättelser från vardagen i skolan. Vi hoppas det ska öka kunskapen om hur en dag på en friskola kan se ut. Inte minst tycker vi det är viktigt att fler får kännedom om mångfalden som profilskolor likt Pops Academy bidrar till. Jag är övertygad om att det blir en spännande inblick i verksamheter från olika håll runt om i landet. Det kanske tom kan locka politiker till att besöka en friskola på sin hemort.

 Medlemmar i Friskolornas riksförbund kommer att tweeta från förbundets konto @friskola, men vi ser gärna att så många friskolor och fristående förskolor som möjligt använder #minfriskola från sina egna konton också.

 Är du medlem och vill tweeta från förbundets konto @friskola? Hör av dig till oss på info@friskola.se så berättar vi mer!

 

 

 

Det finns fristående grundskolor i 185 av landets 290 kommuner. I Älvkarleby går tex drygt 30% av grundskoleeleverna i fristående skola

Läste Suhonen mfl replik i SvD. De försöker framställa det som att utvecklingen av antalet friskolor är ett storstadsfenomen.. Men tittar man på siffrorna så stämmer inte det. Det finns  fristående grundskolor i 185 av landets 290 kommuner. I Älvkarleby går tex drygt 30% av grundskoleeleverna i fristående skola, i Karlskrona, Boden, Simrishamn och Höör är det var 5:e elev som valt en friskola. I Ljusdal och Hedemora är det 18% av eleverna som valt en fristående grundskola. I Övertorneå över 19%.  Dessa elever har gjort ett medvetet val. Fortfarande är det många elever som inte känner till att skolvalet finns. Därför är det viktigt att informera om det så att alla får möjlighet att välja.

Och åter – friskolereformen har gjort det möjligt för elever, familjer, lärare och annan personal i skolan att välja det som passar dem bäst. Debattörerna gillar inte detta. De anser att man inte ska kunna välja friskolor som är AB. Samtidigt ställer Skolinspektionen mfl krav på att en friskola ska ha en stabil ekonomi. Då finns det en utmärkt juridiskt form för detta, beprövad under lång tid – AB.

Den svenska skolan har  kvalitets och resultatproblem. Men det har inget med verksamhetsformen i friskolorna att göra, eller för den delen friskolereformen i sig. Det beror på helt andra saker vilket också IFAU har konstaterat i sin granskning av 1990-talet stora skolreformers effekter på skolresultatet . Här ett citat från s 338:

”Svenska elevers skolresultat har sjunkit påtagligt under den studerade perioden. Ämneskunskaperna har försämrats i samtliga ämnen som undersökts, i såväl läsförståelse som matematik och naturvetenskap. Svenska elevers resultat ligger runt genomsnittet i OECD vid slutet av perioden. Vår genomgång visar att skolresultaten har fallit på samtliga nivåer i utbildningssystemet, åtminstone från Åk 4 till gymnasieskolan. En central slutsats i denna rapport är att denna försämring av svenska elevers kunskaper börjar vid en tidig ålder, och tycks föregå 1990-talets stora skolreformer. Betydande försämringar av resultaten har skett redan i Åk 4 och Åk 6. Orsaken till nedgången borde därför gå att finna under de tidiga skolåren, i förskolan eller utanför skolan. De försämringar som uppkommer tidigt tycks leva kvar även senare i livet, och det finns stor överensstämmelse mellan trenderna i resultat på olika nivåer i systemet för samma årskullar. Den allmänna nedgången i grundskolan tycks också förvärras ytterligare mellan grundskolan och gymnasieskolan. Utvecklingen av skillnaderna i skolresultat mellan olika elevgrupper uppvisar inget entydigt mönster. I allmänhet har det skett små förändringar av skillnaderna mellan låg- och högpresterade elevers kognitiva förmågor. Detta pekar på att resultatförsämringen påverkat hela fördelningen. Orsakerna till resultatförsämringen bör därmed sökas i förändringar som påverkat alla barn.”

 

När kommer Skolverket till skott? Varför inte en innovationsupphandling?

Jag har länge förundrat mig över debatten om de nationella proven. Inte om proven i sig, kunskapsmätning är viktigt, utan om administrationen och debatten om den manuella rättningen. Sverige brukar skryta om att vi tillhör de mest IT-och teknikutvecklade länder i världen. Det finns mängder med digitala tester. De rättas inte manuellt av enskilda individer. Dataspelklustret i Stockholm är uppmärksammat runt om ivärlden.  Det är märkligt att vi inte hunnit längre med digitaliseringen i Sverige. När kommer Skolverket till skott? Varför inte en innovationsupphandling?

Det är obegripligt att lärarfack lägger så mycket kraft på att jaga de huvudmän där ca 15% av eleverna går.

Läser i dagen DN att Lärarförbundet åter hoppar på friskolorna. Denna gång handlar det om påståendet att lärare på fristående skolor har sämre lön än anställda i kommunala skolor. ”Löneförhandlingarna” pågår visserligen ständigt i media men man kan undra om Lärarförbundet inte har några medlemmar som jobbar på friskolor. För i undersökningar som görs, senast uppmärksammad i Svenskt Näringslivs rapport, så hänvisas det till SCB-statistik som visar löneskillnaderna och det ger följande bild (s 40)

 

Det faktum att lärarkåren är yngre i fristående skolor än i kommunala påverkar givetvis lönenivåerna. Det innebär också att friskolor drabbas hårdare av regeringens aviserade höjda arbetsgivaravgifter för unga, vilket jag har skrivit om tidigare. Det är obegripligt att lärarfack lägger så mycket kraft på att jaga de huvudmän där ca 15% av eleverna går. Särskilt som det är så att de betalar bättre än de huvudmän där 85% av eleverna återfinns, förutom till de äldre lärare som har funnits länge i verksamheten. Men är du ung lärare så talar statistiken ovan för att du ska söka dig till en friskola. Är det någon som tror att det skulle vara bättre om det bara fanns en huvudman för för-, grund- och gymnasieskolorna?

Lustigt att inte IFAU eller OECD har hittat detta samband trots att de försökt.

Läser i dagens SvD debattartikel från Suhonen mfl om att det är skolbolagens fel allting. Fallande skolresultat, segregation mm. Lustigt att inte IFAU eller OECD har hittat detta samband trots att de försökt. Ibland skulle det vara välkommet att SvD gör faktagranskning även på debattartikel. Denna skulle då bli mycket röd – men det är den ju redan innan, ideologiskt sett. Undras hur representativ Suhonens uppfattning är inom socialdemokratin, och vad tycker statsministern?

När det gäller faktadelen återkommer jag – förhoppningsvis om SvD tar den – i en replik. Vill passa på att ge spridning av en annan replik, skriven av Fredrik Johansson. Hans inlägg är verkligen mitt i prick!

Så rubriken på SvD artikeln – ”Allt färre vill starta friskola” tror jag inte stämmer. Jag tror att många vill – men inte vågar pga den osäkerhet som råder just nu pga politiken.

Idag kan vi läsa i SvD om att antalet ansökningar till Skolinspektionen om att starta nya friskolor och utöka befintliga minskar påtagligt. Jag kommenterar detta i artikeln. Som jag skrev på denna blogg förra veckan, så är det inte konstigt med tanke på allt som är under utredning. Områden som är helt avgörande för förutsättningar för att bedriva friskoleverksamhet.

I SvD-artikeln förklarar Skolinspektionen minskningen av antalet ökningar med att elevantalet sjunker. Det stämmer att det sker på gymnasiesidan, men inte när det gäller grundskolan. Där är det en kraftig ökning. En ökning som många kommuner är oroliga för hur de ska klara av, det krävs skolutbyggnad. Och bidrar inte friskolor till att avlasta genom nyetableringar så får kommunerna ta hela investeringskostnaden själva.

Tittar vi däremot på intresset för att välja friskola så ger det en indikation på vilken enorm utbyggnadspotential som finnas. Till de större friskolehuvudmännen så står det minst 150.000 barn i kö.

Ett tydligt exempel på att politiken inte går i takt med föräldrar och barns syn på friskolor. Så rubriken på SvD artikeln – ”Allt färre vill starta friskola” tror jag inte stämmer. Jag tror att många vill – men inte vågar pga den osäkerhet som råder just nu pga politiken.

Plötsligt finns det flera huvudmän på skolområdet, kommunerna och fristående skolor. Det klart att detta är irriterande för den ena huvudmannen. Det stör ju, politiker och byråkraterna förlorar fullständig kontroll över ”sina barn”. Men det är inte ”deras barn” längre

Det kommunala vetot är under debatt. Det är bra. Under århundraden var det de olika skråna som bestämde om en konkurrent skulle få etablera sig. Det systemet är tack och lov borta. Skråväsendet är avskaffat. Näringsfriheten, som nyligen fyllde 150 år, och etableringsfriheten har sedan länge varit grundprinciper på många områden.

Under andra hälften av 1900-talet öppnades också marknader som traditionellt varit offentliga monopol. Skolområdet är ett sådant. Friskolereformen innebar att de friskolor som uppfyller etableringskraven får möjlighet att starta efter tillstånd av Skolinspektionen. En skolpeng följer eleven till den skola hen valt. En revolution i sig, plötsligt finns det flera huvudmän på skolområdet, kommunerna och fristående skolor. Det klart att detta är irriterande för den ena huvudmannen. Det stör ju, politiker och byråkraterna förlorar fullständig kontroll över ”sina barn”. Men det är inte ”deras barn” längre. Trots att det fria skolvalet funnits i 20 år så betraktar fortfarande många lokal politiker kommuninvånarna som ”deras”. Det är dags att inse att det inte är så. För många föräldrar, elever, lärare och entreprenörer har detta varit en fantastisk förändring. Och den har satt fokus på kvalitet i skolan.  Skråväsendet är avskaffat, etableringsrätten införd, låt inte kommunpolitikers uppfattning att det handlar om ”deras barn” sätta käppar i hjulet för etableringen av nya friskolor. Det styrande ska vara kvalitet.

Det finns snart sagt inget som inte är föremål för utredning eller nyligen varit föremål för utredning, som påverkar villkoren för att bedriva friskoleverksamhet

Media noterar nu att antalet ansökningar för att starta friskola har sjunkit under senare tid. Varför frågar de sig? Jag skulle snarar säga att det är anmärkningsvärt, men givetvis toppenbra, att någon satsar tid och resurser på att starta friskola utifrån rådande läge. Inte för att det inte finns ett behov, det gör det definitivt. Antalet barn i förskoleålder och grundskoleålder ökar framöver och inom några år kommer det också att märkas på gymnasieskolan. Utan för den politiska debatten och när det gäller stabila förutsättningar för att driva friskolor.

Det finns snart sagt inget som inte är föremål för utredning eller nyligen varit föremål för utredning, som påverkar villkoren för att bedriva friskoleverksamhet. Begrunda bara denna lista på frågor som är under utredning:

Ska offentlighetsprincipen införas för friskolor? Utredning pågår.

Frågan om friskolor ska omfattas av momsplikt eller ej. Utredning pågår.

Ska kommunerna få möjlighet att stoppa friskoleetablering via veto? Utredning pågår.

Ska det införas en gemensam kö som kommunerna ansvarar för där friskolorna ska tvingas vara med? Utredning pågår.

Hur ska skolpengen fastställas? Utredning pågår?

Ska fristående gymnasieskolor få en lägre skolpeng pga en sk gymnasiegaranti? Utredning pågår.

Ska friskolor få gå med vinst? Utredning pågår.

Ska det ställas särskilda krav på långsiktigt hållbar ekonomi och vilka som få äga friskolor? Utredningsförslag finns. Beredning pågår av remissvaren i regeringskansliet.

Ska fördelningsnyckeln förändras när det gäller skolpengen pga sociala bakgrundsfaktorer mm? Utredning pågår.

Det finns säkert flera utredningar som jag har missat. Men som var och en inser så påverkar resultatet av var och en av dessa områden villkoren för att bedriva friskoleverksamhet. Stabila förutsättningar inför framtiden saknas i stort sett helt om man vill vara riktigt dyster. Detta påverkar givetvis också bankernas intresse för att låna ut pengar till friskoleaktörer.

Det är oerhört trist att situationen har blivit så här. Och det är ett politiskt ansvar som delas av alla partier dessvärre. Detta i ett läge där den svenska skolan lider av lärarbrist, kvalitetsbrist och är i behov alla alla goda resurser som tänkas kan.

Eller för att uttrycka det på annat sätt, skattebetalarna får mer för pengarna när privata välfärdsföretag gör jobbet.

Det finns många myter om välfärdsföretagen inom vård, skola och omsorg. Svenskt Näringsliv har gett HUI Research i uppdrag att titta på hur de som arbetar i verksamheterna ser på sin arbetsplats. Många har dessutom erfarenhet från såväl offentliga som privata arbetsgivare. Resultatet är intressant. Sant och falskt om företagande i välfärden  visar att kvaliteten på tjänsterna och personalens trivsel är densamma eller högre i privata välfärdsföretag, jämfört med offentlig verksamhet. HUI Research har kommit fram till dessa nya resultat genom att analysera ny statistik från SCB. De visar också att privata välfärdsföretag är mer effektiva. Det som sällan lyfts fram i debatten är att dessa välfärdsföretag inom vård, skola och omsorg dessutom utgör en viktig och utökad karriärmöjlighet för kvinnor.

Samtidigt som välfärdsföretagen levererar god kvalitet och goda villkor för anställda, så går välfärdsföretagen med viss vinst. Detta trots att ersättningarna till företagen ibland är lägre än till den offentliga aktören för lika uppdrag. Rörelsemarginalen uppgår till 4,6 procent i genomsnitt.  Det innebär att de privata utförarna är mer effektiva än de offentliga. Eller för att uttrycka det på annat sätt, skattebetalarna får mer för pengarna när privata välfärdsföretag gör jobbet.