Friskolebloggen 2015-2024

Idag rapporterade flera medier om en granskning Skolinspektionen genomfört av ett antal friskolors urvalsprocesser. Av besluten att döma har granskningen lett till att brister åtgärdats vilket är bra – även om Skolinspektionens synpunkter i de flesta fall var lindriga.

Flera medier har idag rapporterat om Skolinspektionens granskning och gett sken av att den visar hur friskolor brister i antagningen av nya elever. Utav 30 granskade friskolor var det 24 som fick påtalat brister av Skolinspektionen. Vi välkomnar självfallet dessa granskningar. Brister och otydligheter ska givetvis åtgärdas.

Med detta sagt så kan det vara bra att veta att de flesta av de brister som Skolinspektionen har påtalat är förhållandevis ofarliga och lätta att komma till rätta med. Jag vet det eftersom jag har läst huvuddelen av besluten. De ligger nämligen öppet på Skolinspektionens hemsida.

I flera fall rör kritiken brister i öppenheten kring vilka urvalskriterier som gäller för skolan. En skola kan exempelvis ge förtur till barn som går på den tillhörande förskoleklass. Om det inte har kommunicerats tillräckligt tydligt i informationen till föräldrar markeras skolan med brister av Skolinspektionen. Och det är helt rätt – skolan måste vara transparant men lyckligtvis är det oftast enkelt ordnat och skolan tacksam för att det påtalas.

I andra fall kan det röra sig om skolor som utvidgar urvalskriterierna från syskonförtur och kö till att också använda sig av närhetsprincip som antagningsgrund. Skolinspektionen kan då i sitt beslut ange brister i skolan därför att den inte anger i vilken omfattning eller ordning de olika urvalskriterierna används.

Ytterligare andra fall kan det röra sig om att färdighetsprov är en antagningsgrund som skolan använder sig av. Ena året kan det räcka med ett visst antal poäng på färdighetsprovet medan det andra år, då söktrycket är hårdare, krävs högre och bättre resultat på färdighetsprovet. Även det måste framgå på ett tydligt sätt i skolans information.

Allt det här är viktiga komponenter för att elever och föräldrar ska kunna använda sin valfrihet på bästa tänkbara sätt och fatta välavvägda beslut. Det ska vara lätt att förstå de urvalskriterier skolan använder sig av och hur de förhåller sig till varandra.

Jag intervjuades i Lunchekot idag angående den här granskningen. Dessvärre klipptes mina kommentarer ner en hel del och fick inte det utrymme jag hade önskat. Inte heller skolministern, Lina Axelsson Kihlblom (S), fick någon längre tid att utveckla sitt resonemang. På sin korta tid hann hon dock, sin vana trogen, kritisera det fria skolvalet. Och det är lätt att tro, som det brukar heta; att allt är spik när det enda man har är en hammare. Värt att notera att Skolinspektionen skriver följande på sin hemsida:

”15 av skolorna som ingått i tillsynen har elever i kö och behöver göra ett urval bland de sökande. Skolinspektionen har inte funnit att de brister som konstaterats i arbetet med urval har någon koppling till om skolan har elever i kö eller inte. Bristerna kan istället kopplas till bristande tydlighet och transparens kring vilka urvalsgrunder som gäller och i vilken ordning de tillämpas.”

Skolinspektionen påpekar också att de inte heller sett några exempel på särskilda metoder för att specifikt välja ut eller välja bort vilka elever som ska erbjudas en plats.

Det jag påpekade, och som inte kom med i Lunchekot, var att de stora koncernerna som ofta kritiseras och misstänkliggörs, inte fick en enda anmärkning av Skolinspektionen. Det har också några av dem konstaterat på sina hemsidor, tex Kunskapsskolan och Internationella Engelska skolan. De som granskar Skolinspektionens beslut kommer också att upptäcka vilken grad av missförhållanden som det handlar om. Med detta sagt vill jag åter understryka att det är bra att Skolinspektionen granskar.

/

 

Det är lätt att göra misstag i vår snabba tid. Ett missat kryss i en ruta kan leda till att saker som inte är ämnade att bli publika blir det. Det hände oss i fredags. Vi blev uppmärksammade på detta, det tackar vi för. Den egentliga målgruppen var våra medlemmar, men egentligen är ingen skada skedd. För allt som stod där står vi för och jag kan dela med mig av budskapet även här. Vi påminde om att den bild som människor har av vilka vinstnivåer som finns i friskoleföretag inte alls överensstämmer med verkligheten..    

Vi påpekade också att framförallt barnfamiljer och unga vill välja skola. Något som också framgick i den debattartikel som Aftonbladet publicerade för någon vecka sedan, och som (s) replikerade på och vi har en replik på i dag.  Faktum är att det bara är i åldersgruppen 65+ som det finns en majoritet för att det bara ska finnas kommunala skolor.

I vår kommunikation med medlemmarna är det självklart att beskriva det politiska och opinionsmässiga läget i friskolefrågan och en del om vad vi som företrädare för landets friskolor gör kopplat till detta. Information som för de som följer oss redan är känd och som är publicerat på andra ställen tidigare.  

Att Friskolornas riksförbund arbetar med påverkansarbete kommer nog inte som en överraskning för någon, det ingår i vårt uppdrag som företrädare för landets friskolor. 95 procent av landets fristående huvudmän har bara en eller två skolor, deras möjligheter att höras och synas på egen hand är begränsade. Ändå påverkas de av förslag som ska begränsa deras möjlighet att finnas till. Och i vissa fall kanske de inte heller vill delta i debatten och synas och det är naturligtvis helt ok.

På vår webb beskriver vi de olika delarna i vårt uppdrag. https://www.friskola.se/om-oss/det-har-gor-friskolornas-riksforbund/

Att Socialdemokraterna gjort frågan om friskolor och dess olika driftsformer till en valfråga innebär att debatten om friskolor och deras villkor är intensiv. Detta märker inte minst alla våra medlemmar ute i landet av. Det innebär naturligtvis att vi som branschförbund behöver lägga extra mycket krut på just påverkansarbete.

Det vore tjänstefel av oss att inte stå upp för landets friskolor i rådande läge – vi vet ju vilket värde de tillför, det är vår skyldighet att berätta om det.

Att påstå att friskolerörelsen är under press är nämligen ingen överdrift, och den bild som målas upp är inte alltid lätt att värja sig emot. Vi hade naturligtvis hellre lagt både tid och resurser på annat än att behöva argumentera för många av friskolornas existensberättigande, men när landets största parti ifrågasätter detsamma kan vi inte sitta lugnt i båten. Vi måste agera med den kraft och de resurser som ett kansli om 5 personer har att tillgå, och detta kommer vi att fortsätta med så länge det behövs.

För oss handlar påverkansarbetet främst om att förmedla en alternativ bild till det som basuneras ut från ministrar, ledarsidor och olika skoldebattörer. Bilden går i mångt och mycket går ut på att misstänkliggöra både drivkrafter och avsikter hos människor som driver och arbetar inom friskolor.

När det påstås att friskolor sätter glädjebetyg (alltså att lärare systematiskt fuskar med betygssättning), sållar bort elever (alltså bryter mot skollagen) eller är överkompenserade så är det vår uppgift att bidra med både fakta och andra perspektiv. Det gör vi i debattartiklar, egna publiceringar och i möten med beslutsfattare.

Det är många som avskräcks från att göra sin röst hörd i dagens hårt polariserade debatt. Vi välkomnar därför att landets friskolor hör av sig om de vill ha stöd för att ge sig ut i debatten. Ett stöd som särskilt den stora majoriteten av våra medlemmar, de små friskolorna, efterfrågar idag.  För om det är något som saknas i skoldebatten för tillfället så är det röster från alla de som idag bidrar till mångfalden av skolor, de tiotusentals lärare som jobbar på friskolor, och de hundratusentals elever och familjer som valt dessa.

För precis så är det. Vi kommer fortsätta att stå upp för landets friskolor, deras villkor och möjligheter att fortsätta bedriva sina uppskattade verksamheter. Att svensk skola har problem är uppenbart, men att dessa problem skulle lösas genom att fasa ut bra skolor som hundratusentals elever valt är ansvarslöst. Vi tänker inte låta svensk skolas problem kokas ner till att huvudfrågan är att 15 procent valt fristående alternativ – det vore att svika alla landets elever. Inte att förglömma alla de lärare som valt en friskola som arbetsgivare. Tvärtom, vi vill gärna kroka arm med skolhuvudmän, lärare, lärarfack och elevorganisationer i arbetet för att höja svensk skolas kvalitet för alla.

/

 

 

 

 

Regeringen aviserar ökat fokus på kunskaper och för att se till att så många elever som möjligt får behörighet till gymnasiet. Det är ett välkommet fokus på kunskapsuppdraget även om man kan tycka att det borde klaras inom ramen för angiven tidsram. Nu är det så att vissa elever behöver extra stöd och förhoppningsvis kan förslaget innebära att det blir ökat fokus på kunskapsutvecklingen i stort. Förslaget illustrerar dock den ologiska inställning som finns i svensk skolpolitik och i betygsdebatten.

Nationella prov ska vara riktvärde när betyg sätts. Nationella prov ska också ge en indikation till skolan om det finns elever som riskerar att inte nå godkänt betyg. Skolans uppdrag är då att fokusera på att se till att eleven kan nå nivån godkänt när betyget väl ska sättas. Lyckas skolan öka elevernas kunskapsnivå, via lovskola eller på annat sätt, så utmålas detta inte sällan som ”glädjebetyg”. Det finns en intressant forskningsrapport om denna motsättning i frågan om nationella prov och betygsättning. Jag länkar till den här. Det finns anledning att hålla koll på detta perspektiv även när det gäller lovskolan. Och framförallt illustrerar detta att det finns behov av att kvalitetssäkra hela det svenska betygssystemet. Forskningsrapporten illustrerar väl en av dess brister.

/

Skolan är till för alla barn och det är grundläggande att varje barn dessutom känner sig välkomna i sin skola. Men det ska inte hindra skolor från att vara tydliga med sin profil och ha tydliga förväntningar på sina elever.

Det finns en anledning till att friskolor finns. Tiden då elever, föräldrar och lärare var utelämnade till den offentliga skolan var inte bra för någon. Istället kan engagerade och kunniga lärare, rektorer och annan skolpersonal starta egna verksamheter som erbjuder ett alternativ till den kommunala skolan. Faktum är att det inte bara är orsaken till att friskolor finns utan också varför de är så uppskattade.

Barn är inte en enhetlig grupp utan skiljer sig åt med olika egenskaper, intressen och fallenheter. Därför är det naturligt att inte alla skolor passar alla barn. Men tack vare att det blivit allt fler friskolor har möjligheterna att hitta den utbildning och lärandemiljö som passar för det enskilda barnet ökat.

Vi har ofta framfört vikten av att det finns tillräckligt med information för för  föräldrar och elever så att det kan göra ett välinformerat val och välja den utbildningsplats som passar bäst. Forskarna Jordahl och Heller Sahlgren har skrivit om vikten av information för att göra ett väl underbyggt val i boken ”Information- ett verktyg för bättre skolsystem” SNS, 2016

Det naturliga vore att Skolverket tog ansvar för att samla enhetlig information om landets skolor på ett ställe så att föräldrar enkelt kan gå in och se vad som skiljer de olika skolorna åt. Det brittiska informationssystemet är till exempel ett intressant exempel på hur man kan göra.  Tyvärr saknar Sverige något liknande trots att vi har haft skolval i snart 30 år. Det innebär att varje skola gör så gott de kan för att presentera sig men det kan se väldigt olika ut och därför svårt att jämföra. Detta är en informationsbrist som gäller såväl kommunala som fristående skolor, även om vissa kommuner har bra information inför skolvalen. Nacka är ett sådant exempel. En stor del av diskussionen i Sveriges Radios program Studio Ett, där jag medverkade, handlade om de här frågorna.

Skolor måste ha möjlighet att berätta om de värden och arbetssätt som gör deras utbildningsplatser unika. Det är viktigt att kunna välja skola men det ska inte heller vara någon gissningslek – tydlighet om vad som erbjuds och hur man ser på sitt pedagogiska uppdrag är centralt. Det går att göra mycket mer för att tillgängliggöra information om den utbildning som bedrivs än vad som finns tillgängligt idag.

Det är inte heller fel att vara tydlig med att det ställs höga krav i undervisningen. Att lärandet och kunskapsmålen är något skolans medarbetare arbetar fokuserat med och att det i sin tur ställer krav på eleverna. Ett ökat kunskapsfokus och tydlighet kring förväntningar är något vi behöver mer av i skolans värld. Friskolorna kan och är med att lyfta kunskap som det centrala värdet i skolvärlden.

Kraven på eleverna får däremot inte formuleras så att de upplevs exkluderande. Därför går det inte att, exempelvis, ställa krav på hur mycket föräldrar ska vara engagerade i att nå lärandemålen. En god skolgång får inte bygga på att det finns extraresurser hemma. Det måste rymmas inom skolans hägn.

Det är inte farligt eller omänskligt att ställa krav. Men det måste finnas utrymme också för de som vill men inte har samma uppbackning utanför skoltid.

——-

Läser i DN om vilka effekter som närhetsprincipen har i Södertälje. För att få en plats i populära kommunala skolor så krävs det att du bor i närheten. Det gäller inte bara i Södertälje utan även i landet i övrigt. Hittills har frågan om kö till friskolor varit i fokus i debatten. Varje gång jag fått frågor om dessa köregler så har jag påpekat att man måste se helheten i frågan om skolval och skolplatser. Det är inte korrekt att enbart påstå att kö innebär att platser är paxade när skolvalet sker och att kö därför måste bort. Närhetsprincipen till kommunala skolor innebär ju också att platser är paxade, av de som bor närmast dessa skolor. Artikeln i DN illustrerar solklart hur familjer i Södertälje försöker att få till denna paxning, tack vare släktingar som bor i närheten, och därmed få plats i populära kommunala skolor.

Närhetsprincipen innebär att föräldrar kan köpa sig en plats i en populär kommunal skola, genom att köpa en bostad i skolans närhet. En möjlighet som bara ges de som har råd. Det finns forskning som visar att fastighetspriserna påverkas av om det finns bra skolor i närheten. Den är väl känd internationellt.

Populära friskolor har oftast kö som urvalsprincip, turordning gäller oavsett plånbokens storlek. Och köplatsen är gratis.

Det är hög tid att se på denna fråga som en helhet. Vi vet att närhetsprincipen i kombination med boendesegregationen är det största skälet till varför elevsammansättningen ser ut som den gör. Undersökningar visar att en majoritet av föräldrar tycker att närhetsprincipen är bra, särskilt de som har barn i lågstadiet. Det är helt enkelt praktiskt. Samtidigt gör skolvalet det möjligt för familjer att komma bort från effekterna av närhetsprincipen och boendesegregationen och välja en friskola.

Om man anser att det är ett problem att populära friskolor har kö så finns det en given lösning på det. Se till att göra det lätt för skolan att växa. Det kommer alltid att vara så att en del platser är paxade i såväl kommunala som fristående skolor. Sättet att komma bort från det är att alla skolplatser lottas ut inför skolstarten. Och det lär ingen vilja. Föräldrar vill ha trygghet i vilken skola som barnet får plats på, och framförallt möjlighet att byta om det visar sig inte fungera. Måhända får man helt enkelt konstatera att urval baserat på närhetsprincipen för kommunala skolor och kö för friskolor helt enkelt inte är perfekta system men de minst dåliga.

 

Debatten om friskolornas verksamhetsform tar inte julledigt. Det är intressant att notera att till och med många borgerligt sinnade personer verkar tro att de som bedriver en verksamhet i form av AB är helt vinstfixerade. När 77 procent av alla friskoleelever i grund- och gymnasieskolorna går i friskolor som är AB, så är det ingen liten sak att säga att de inte borde få finnas.

Jag har träffat många friskoleföreträdare under de år som jag har jobbat på förbundet, och även tidigare för den delen. Det som förenar dessa personer är att de brinner för att bidra till att utveckla svensk skola. Det är få branscher som har så små marginaler som friskolebranschen, i genomsnitt 3,5 procent före skatt. Trots detta har många, en hel del fd medarbetare på skolor, tagit steget för att starta eget. De flesta är små verksamheter. 95 procent av alla friskolehuvudmän har bara en eller två skolenheter. Mer än var tredje fristående grundskola har färre än 100 elever. Trots detta drivs debatten som om hela friskolebranschen består av enorma friskolekoncerner. Enligt Skolverkets enhetsregister i feb 2021 var det 18 aktörer (varav 10 ägs av privatpersoner, 3 är stiftelseägda, 2 är personalägda och 3 börsnoterade) hade fem eller fler grund- och/eller gymnasieskolor. Flera av dessa skolor är populära och vill fortsätta att växa.

Tack vare dessa, såväl stora som små friskolor, har hundratusentals familjer fått möjlighet att välja skola, ca 80.000 lärare och rektorer har kunnat byta arbetsgivare utan att behöva byta yrke och små nedläggningshotade kommunala skolor har kunnat leva vidare som friskola. Det är lätt att inse att många av dessa friskoleägare anser att den kritik som framförs mot friskolor, enbart pga att de drivs som AB, känns orättvis och väldigt generaliserande.

Jag vill med detta blogginlägg ge rum för några av dessa. Hösten 2020 hade vi en intervjuserie som hette Sveriges skolpionjärer. Syftet med den var att ge en bild av varför man tar steget och startar en friskola. Läs här vilken drivkraft som ligger bakom 18 friskolestarter.

Gunvor Selberg Nya läroverket Luleå

Tomas Harrysson Virserums friskola

Ina Angel Båstad Montessori

Håkan Johansson Fridaskolan

Anita Westerberg Hudikskolan och Hudikgymnasiet 

Jessica och Fredrik Påhlsson, Småskolan och Erlaskolan Ljungsbro

Johan H Larsson Europaskolan Strängnäs

Johan Sjölin Pops Academy Stockholm

Jan Vikström Lärande i Sverige Norrköping

Marie-Louise Ek Malmö Montessoriskola

Niklas Ahlström Utvecklingspedagogik Stockholm

Anders Ringård Lust & Lära Bollnäs

Marita Andersson Inspira

Pecka Marklund Honesta Skolutveckling

Ulla Parkkinen Cordoba International School

Peje Emilsson Kunskapsskolan

Barbara Bergström Internationella Engelska Skolan

Efter dessa 18 personers beskrivning av varför de valde att bidra till att friskolorna växer i Sverige så länkar jag också till Hans Bergströms kommentar till GP:s ledare av Håkan Boström som publicerades i julhelgen.

/

 

 

 

Att det fria skolvalet är populärt vet vi sedan gammalt. Trots debatten om friskolor och en mängd felaktigheter som florerar i debatten så väljer allt fler elever och föräldrar friskolor. Under de senaste veckorna, då jag tyvärr inte har hunnit med att blogga, har vi sett flera exempel på detta.

Reaktionerna bland föräldrar som har barn på resursskolor i Stockholm var omedelbara när en av skolorna – Utvecklingspedagogik AB – meddelade att de var tvungna att stoppa intaget till nya klasser i sina grundskolor om Stockholm stad höll fast vid de alltför låga tilläggsbelopp som staden betalar för att eleverna med särskilda behov ska få det stöd som de behöver. Som tur var reagerade politiken och nu får de 100-tals elever som står i kö för en plats till resursskolorna förhoppningsvis möjlighet att börja i en skola till hösten och därmed också det stöd som de behöver för att klara grundskolan och därmed kunna gå vidare till gymnasiet.

Björn af Kleens artikel i Dagens Nyheter om Internationella Engelska Skolan (IES) och framförallt dess grundare Barbara Bergström, har väckt stor debatt. När jag fick frågan från honom vad IES har bidragit med så var det enkelt för mig att svara

1. Tack vare IES har många elever fått möjlighet att välja en friskola. En skola som vill växa ger möjlighet till fler elever att välja. Det är viktigt.
2. Tack vare IES, och även andra friskolor, har det investerats mycket privat kapital i svensk grundskola. Det skulle inte har varit fallet om inte friskolorna fanns.
3. Tack vare IES, och andra friskolor, har det blivit fokus på skolans kunskapsuppdrag och vikten av studiero i skolan.
4. Tack vare IES har lärare från andra länder fått möjlighet att jobba i svenska skolor, något som bidrar till att utveckla svensk skola.

Detta var bara några exempel. Exempel som tar utgångspunkt i individen. En individ som helt försvinner i den nationella strukturella skoldebatt som förs från friskolemotståndarhåll.

DN-artikeln har också medfört att det blivit en debatt om hur statsråd agerar och uttrycker sig på twitter, det är också välkommet.

De som tittat på programmet ”Så mycket bättre” kunde i det program som sändes den 18 december dessutom konstatera att skolor och lärare gör skillnad för individer. Efter att ha bytt bort en stökig skola till förmån för IES så hittade artisten Daniel Adams Ray sig själv. Tack vare skolan, och framförallt en lärare, så kunde han bygga upp en tilltro till sig själv och sin förmåga. En fantastisk berättelse – så milsvida från den artikel som var i DN.

Människor är olika, vi är alla individer och inte pusselbitar i ett pussel vars motiv är politiskt beslutat. Då gäller det att ”alla ska välja rätt” så att pusselbitarna passar så att motivet blir korrekt utifrån politikens perspektiv. Men dagens skoldebatt är intressant. Den gestaltar sig på två helt olika sätt.

• Det nationella systemperspektivet, som tar sin utgångspunkt i att politiken ska styra, ett ingenjörsperspektiv där individens behov kommer bort.
• Det individuella perspektivet där landets föräldrar befinner sig. Där de funderar på vilken skola de ska välja, och kanske oftare vilken de ska välja bort, för att deras barn ska få bästa möjliga skolgång.

De förslag som nu skisseras från regeringens sida kommer, om de blir verklighet, att slå direkt mot dessa föräldrar, och alla de som hoppas på att få en plats i en friskola. Och hotet riktas inte bara mot de friskolor som är AB utan mot alla! Johan Oljeqvist från Fryshuset tydliggör detta i denna intervju.

Det går nämligen inte att förena att slå vakt om valfriheten samtidigt som politiken slår undan förutsättningarna för att bedriva friskoleverksamhet. En insikt som nu börjar växa bland barnfamiljerna runt om i landet. Det handlar om 400.000 elever som går i friskolor, om alla de som står i kö och hoppas på att få en plats i en friskola och självfallet om alla de familjer som berörs av detta politiska spel. Anders Wramnell får ge röst åt dem genom sitt perspektiv. Och det handlar givetvis om alla de 4.100 fristående förskolor, grundskolor och gymnasieskolor som gör det möjligt att välja.

/

 

I måndags arrangerade Svenskt Näringsliv ett intressant seminarium ”Vad gör bra skolor rätt?” På seminariet presenterades rapporten ”Vad kan vi lära av Pisa 2018 – faktorer bakom svenska elevers resultat”. Rapporten som är skriven av skolforskaren Gabriel H Sahlgren, är en analys av Pisa-resultaten bl a uppdelad på elever i friskolor respektive kommunala skolor. De svenska Pisa-resultaten har ju förbättrats något efter den kraftiga nedgången som Pisa 2012 visade. I skoldebatten hävdas det ofta att anledningen till att friskoleelever har högre betyg har sin grund i att friskolor sätter glädjebetyg. Sverige saknar egna nationella kunskapsmätningar så Pisa är det mått som vi har för att få en bild av svenska elevers kunskapsnivå.

Pisa är en internationell undersökning som rättas av oberoende och därmed kan den inte anklagas för att inte ge en korrekt bild av provresultaten.

Vad visar då den analys som Gabriel Sahlgren har gjort när det gäller elevernas resultat?

• Han visar i rapporten att elever i fristående skolor presterade bättre än elever i kommunala skolor. Det är en statistiskt säkerställd marginal och det gäller såväl innan som efter det att man justerar för elevernas bakgrund. Efter justering för en rad bakgrundsvariabler, dvs att elever med liknande förutsättningar och bakgrund jämförs, så uppgår skillnaden till 10–13 Pisa-poäng. Det kan låta modest men det motsvarar ungefär den inlärning som sker under en tredjedel av ett läsår. Den som så vill kan alltså hävda att friskolornas elever har bidragit till att höja Pisa-resultaten 2018.
• Heller Sahlgren har också tittat närmare på vad som kan utgöra viktiga faktorer för resultaten. De faktorer som är intressanta, justerat för elevers bakgrund och skola, handlar om undervisning som anpassas till elevernas förutsättningar samt lärarstöd, feedback och bättre studieklimat och att de är associerade med bättre resultat – medan förseningar och skolk är associerade med lägre resultat.
• Elever i fristående skolor rapporterar i genomsnitt högre värden på flera av variablerna som är positivt relaterade till resultaten. De får mer anpassad undervisning och feedback, använder digitala hjälpmedel i klassrummet oftare samt har ett bättre studieklimat.
• Analysen i denna intressanta rapport, av vilka faktorer som kan påverkar resultatskillnaderna i Pisa inom Sverige, borde vara intressant i skoldebatten. Rapporten ger konkreta tips på hur alla skolor kan bli bättre.
• Dessvärre har jag inte sett en enda nyhetsartikel om denna intressanta rapport. Icke desto mindre är resultatet intressant. Dessa faktorer, som inkluderar fristående respektive kommunalt huvudmannaskap, handlar om undervisningsmetoder, studieklimat, användning av digitala hjälpmedel, förseningar och skolk.

Se hela seminariet här:

 

Idag vill jag återge en debattartikel som en av våra medlemmar har skrivit i Gefle Dagblad. Det är många som känner frustration över den debatt som pågår om friskolorna och dess förutsättningar. Det stora antalet medlemmar hos oss är små verksamheter och för dem skulle en sänkning av skolpengen på det sätt som Anna Ekström har aviserat, vara detsamma som att de inte kan fortsätta att bedriva verksamhet. Något som i sin tur skulle slå direkt mot valfriheten på skolområdet. Utan friskolor ingen valfrihet. Så här skriver Johan Sennerfeldt i tidningen idag, måndag.

Det blir omöjligt att bedriva en skola med hög kvalitet

Jag har nu arbetat på Älvboda Friskola på bruket i Skutskär i 22 år. Under dessa år har debatten om friskolornas vara eller icke vara böljat fram och tillbaka. Friskolorna framställs som penninghungriga vargar som gör allt för att suga ut alla resurser ur skolan. Debatt är bra men den behöver hyfsas och hålla sig till fakta. De flesta friskolor är, liksom Älvboda Friskola, små skolor med en till två enheter. När Älvboda Friskola slog upp portarna hösten 2000 drabbades varje elevs skolpeng av ett så kallat skolpliktsavdrag, dvs kommunen behöll 14 procent av elevens skolpeng när eleven valde en friskola. Avdraget motiverades med att kommunen måste vara beredd att ta emot inflyttande elever.

Det kommer att bli en kaoskommunalisering. Det var avslutningsorden vid fredagens webinarium där Almega presenterade den mycket intressanta rapporten om vilka effekter den aviserade politiken från socialdemokraterna kommer att få för valfriheten och därmed landets föräldrar och elever – samt för kommunerna som måste ta hand om de elever som går i de friskolor som kommer att tvingas lägga ner om s-politiken blir verklighet. Tidningen Näringsliv har intervjuat Almegas Näringspolitiske chef om rapporten.

Jag brukar påpeka att politik faktiskt spelar roll. Det är särskilt tydligt i dessa frågor. Dagens skoldebatt handlar inte om vinst eller om köer – den handlar om att man vill lägga ner friskolor och därmed försvinner den valfrihet som dagens unga generationer har tagit för given. En valfrihet mellan kommunala såväl som fristående skolor.

Läs rapporten och begrunda konsekvenserna. Titta gärna på webinariet här.

Detta handlar om individernas framtid och deras möjligheter att få välja skola. 1 av 5 har redan valt, antalet friskoleelever växer år från år. Idag är det ca 400.300 som varje dag går till en fristående förskola, grund eller gymnasieskola. De går dit för att de har valt den. inte för att någon politiker eller byråkrat anser att de ska gå där.

Deras önskemål kommer inte att kunna tillgodoses om s-politiken på detta område blir verklighet. Så enkelt är det. Och som någon konstaterade – samtidigt lämnar ca 15.000 elever grundskolan varje år utan behörighet till gymnasiet….

Och torsdagens nyhet från Skolverket om att en av fyra sjätteklassare saknar fullständiga betyg.

En kaoskommunalisering av landets friskolor kommer definitivt inte att lösa skolans verkliga problem. Men hur länga ska majoriteten av landets politiker acceptera att skoldebatten handlar om friskolor och inte om skolans verkliga problem?

/