Tankar om skolan

De kanske viktigaste följderna av att vi har friskolor och skolval är att debatten om kunskap, resultat och skolkvalitet lever idag och att skolor kan inspireras av varandra och på sätt har alla bättre förutsättningar att utvecklas. Alternativ och val driver på förbättringen hos alla huvudmän.

Landets friskolor har haft en fantastisk expansion sedan det blev möjligt att välja skola utan att behöva betala avgifter. En ständig fråga är: Är friskolor eller kommunala skolor bäst?

Den frågan har DN nu tagit sig an genom att jämföra några parametrar. De kommer fram till att skillnaden i resultat är små, efter att resultaten justerats beroende på elevens bakgrund. De pekar också på lärartäthet, andel lärare med pedagogisk högskoleexamen och hur betygen skiljer sig från övriga signaler på eleverna skolprestationer.

De nämner inte att skolans ledning fungerar bäst på friskolor, att lärare på friskolor är mer nöjda med sin arbetssituation eller att både lärare och elever är mer nöjda i Skolinspektionens utvärderingar (här och här). Det är saker som de kunde ha tagit med, men allt får ju inte plats i tidningen. Därför tänkte jag utveckla DNs beskrivning lite.

Skyller på elevernas bakgrund

De senaste åren har det blivit allt vanligare att svaga skolresultat ”ursäktas” med elevens bakgrund. Problemet till att skolan inte ens förmår få eleven till godkänd kunskapsnivå (betyg E på skalan F till A) puttas över på eleverna och deras familjer. Frågan är om skolan gör rätt saker om de inte lyckas lära eleverna de mest grundläggande kunskaperna? Forskaren Maria Jarl, menar att de inte gör det.

”– Oavsett vilka elever man har så kan man skapa förutsättningar för alla om man jobbar på ett bra sätt. Den här studien är ett erkännande för rektorers och lärares professionella kompetens. Det är centralt att man har tron på att det man gör är viktigt”, säger Maria Jarl.

Hon har jämfört prestationerna i skolor med likartade förutsättningar och pekar på att skolor som lyckas sämre inte arbetar på ett lika bra sätt som de lyckas bättre. Här räcker det inte att skylla på eleverna.

Lärartäthet kan inte jämföras för hela grundskolan

Lärartäthet varierar mellan skolor beroende t ex vilka årskurser som finns på skolan och ur stor skolan är. Det är missvisande att jämföra hela grundskolan. Vill man jämföra lärartäthet (vilket i sig inte är ett särskilt bra mått på kvalitet, inte minst med tanke på att vissa lärare säger att de inte får ägna sig åt kärnuppgiften) måste man jämföra åtminstone skolor med samma årskurser. Vid en sådan jämförelse har friskolor högre lärartäthet i de flesta skolgrupper som jämförs. Jämför man t ex skolor med åk 1 till 9 som är gruppen med flest elever är det i genomsnitt 12,4 elever per lärare i friskolor och 12,5 i kommunala skolor.

Skolor som anses ha ett mindre gynnsamt elevunderlag får mer pengar (det skriver Dagens Samhälle om idag, 23/8), detta trots att det egentligen inte finns forskning som stödjer att mer pengar leder till bättre resultat. SKL bloggar om det idag. Eftersom friskolor i genomsnitt har en större andel elever med högutbildade föräldrar innebär det mindre pengar, i genomsnitt drygt 10 procent lägre skolpeng. Vissa kommuner omfördelar upp till 25 procent av budgeten till skolor som anses behöva mer pengar enligt den undersökning av SKL som Dagens Samhälle skriver om, ofta för att anställa fler lärare. Skolor som får mindre pengar kan inte förväntas ha genomsnittlig lärartäthet. Lärartäthet är inte ett bra kvalitetsmått.

Behöriga lärare minskar även i kommunala skolor

Alla skolor måste i första hand anställa behöriga lärare om det finns. Men det råder stor lärarbrist i Sverige, det känner de flesta som följer skoldebatten till. Det gör att andelen lärare med pedagogisk högskoleexamen sjunker, både i kommunala och fristående skolor. Varför är då andel med pedagogisk examen lägre i friskolor? Friskolor är ofta små. Det är en aspekt av friskolor som är mycket uppskattat – såväl av föräldrar som politiker som vill ha mångfald av alternativ i skolan. Men det är inte säkert en liten friskola kan erbjuda en lärare en heltidstjänst för att undervisa i de ämnet hen har sin utbildning. Det blir helt enkelt svårare för en liten skola att konkurrera om de färdigutbildade lärare som finns.

Bekymmersamt med olikvärdig betygssättning

Att betygen i svensk grundskola under flera år ökade samtidigt som resultaten i internationella mätningar som PISA sjönk under många år (för att senast bli bättre) tyder på att betygsättningen i Sverige inte varit rättvis och det finns ett mått av sk betygsinflation. Att elever verkar får ett högre betyg än de förtjänar förekommer på såväl friskolor som kommunala skolor och det är förstås inte bra. Det finns ingen entydig förklaring till att det är så, men bland orsaker som nämns är att betygskriterierna är svåra att tolka för lärare och att lärare vill vara snälla och t ex putta upp elever över kanten. Att betyg skiljer sig mellan nationella prov och slutbetyg behöver inte betyda att slutbetyget är fel. Det finns utrymme att förbättra sig utifrån resultatet på nationella prov. Givetvis ska man gå till botten med saker om det finns mönster som inte kan förklaras på det sättet. Skolverket har på senare tid tagit initiativ till kurser för lärare i betygsättning.  

Detta i sig visar att även Skolverket ser problemet med kompetensen på detta område.

I Skolverkets rapport om övergången mellan gymnasieskola och högskola har de inte uttalat sig om varför det ser ut som det gör. Man kan inte dra någon som helst slutsats av denna rapport som är ett registerutdrag utan analys. Se Eva Durhan i Skolvärlden:

”– Det vi har gjort är en registerstudie där vi har tittat på statistik hur det ser ut med utvecklingen i svensk skola. Då visar statistiken det här och vad vi avser att göra i fortsättningen är att göra en kvalitativ studie och se vad det här beror på. Det är nästa steg, säger hon till Skolvärlden.”

Jag är bekymrad över betygsinflation, men man måste också tänka på att skillnader kan bero på fler saker. Kvalitetsdebatten får inte förenklas.

De kanske viktigaste följderna av att vi har friskolor och skolval är att debatten om kunskap, resultat och skolkvalitet lever idag och att skolor kan inspireras av varandra och på sätt har alla bättre förutsättningar att utvecklas. Alternativ och val driver på förbättringen hos alla huvudmän. Dessutom skapar det möjligheter för enskilda att starta skola, lärare får fler arbetsgivare att välja på och elever får större möjlighet att välja den skola som passar hen bäst. För visst har det blivit en stor mångfald av friskolor tack vare friskolereformen. Tidigare fanns det ju bara kommunala skolor att välja på. Att sedan elever och föräldrar väljer skolor på ett sätt som politiker inte gillar är en annan sak, det får de stå ut med. För alternativet, att politiker placerar elever där de anser att det blir rätt blandning, det kommer föräldrar och elever aldrig att acceptera.

Personligen hoppas jag att alla föräldrar tar ställning till enskilda skolor, snarare än att döma efter beskrivningar av friskolor och kommunala skolor som grupp. Friskolorna är väldigt olika emellan sig. Det är konstigt att det inte är mer debatt om att det borde finnas bättre information om de olika skolorna så att föräldrar och elever kan göra ett mer välgrundat val än vad som är fallet idag.

 

 

När Anna Ekström var generaldirektör för Skolverket ville hon veta vad Engelska skolan gör för att vara så framgångsrika. Idag är hon gymnasieminister och vill stoppa dem och andra friskolor som är AB från att starta nya skolor. Statsrådet förefaller tomhänt när det gäller svaret på de frågor som allmänheten tycker är de viktiga. Är det därför (s) valt att fokusera på friskolorna i valdebatten?

Runt om i vårt land är det nu skolstart. Några började redan förra veckan, andra börjar denna. Även om det var länge sedan minns jag hur det var den där första dagen i skolan efter sommarlovet. Skulle det komma några nya klasskamrater, nya lärare? Var de som ägnade sig åt mobbing fortfarande kvar på skolan? Skulle de fortsätta att sätta skräck i ”sina utvalda offer”? Hade några flyttat för att deras föräldrar ville att de skulle gå i en annan skola? Många känner nog igen sig i detta, men samtidigt är det lite av en generationsfråga. För 26 år sedan vad det knappt en procent av alla skolelever som gick i friskolor. Det var förbehållet de som hade råd att betala terminsavgift och det förutsatte dessutom att du bodde i en storstad. Om du ville byta skola var du i princip tvungen att flytta till den kommunala skola som du ville att ditt barn skulle gå i. Idag kan rik som fattig välja skola. 15 procent av alla grundskoleelever går i friskola, ca 18% om vi talar om förskola, grund-och gymnasieskola.

Idag kan du välja skola, familjen behöver inte flytta för att få en annan skola när vi har ett skolval. Mobbare finns tyvärr kvar på många skolor men när allt fler föräldrar anser att ordning och reda är en viktig grund för skolvalet så ställer det förr eller senare krav på alla som driver skola att leva upp till detta. Något som egentligen borde vara en självklarhet.

Lärarbristen har lett till en ökad rörlighet, lärare byter arbetsgivare och får därmed en högre lön. När det finns fler arbetsgivare att välja på påverkas rörligheten på arbetsmarknaden. Det fria skolvalet har skapat många möjligheter för såväl föräldrar, elever som medarbetare. Det har gjort tillvaron mer komplicerad för politiker och tjänstemän eftersom de måste förhålla sig till hur människor väljer.

I den valdebatt som nu florerar höjs allt fler röster om att skolvalet måste begränsas. Ministrar tycker att människor väljer fel, det blir inte ”rätt blandning” av elever. Vad som är ”rätt blandning” enligt dem är dock väldigt oklart. Men en sak är säker. Om den nuvarande regeringskonstellationen får fortsätta vid makten så kommer det att påverka individens skolval. De säger att de inte vill ta bort det fria skolvalet, men deras förslag hotar just det fria skolvalet. Det är viktigt att inse detta.

Hittills inger skoldebatten i valrörelsen stor oro eftersom den handlar om fel saker. Svaret på människors oro över en skola som utvecklas åt fel håll, att en allt större andel elever lämnar skolan utan behörighet till gymnasiet, en ökad lärarbrist, att många skolor har stora brister i det systematiska kvalitetsarbetet och att många elever med särskilda behov uppenbart far illa då de inte för det stöd de behöver är inte att stoppa etableringen av nya friskolor eller att begränsa vinsterna för befintliga friskolor.

Jag tror att (s) fokus i skoldebatten är ett stort misstag. 9 av 10 vill kunna välja skola och förskola. Den rätten slår de vakt om. Däremot vill de ha svar på frågan vad som krävs för att vända den utveckling som oroar dem. En debatt som är mycket svårare än att bara svepande skylla allt på friskolereformen. De är oroade för de ser att skolan har en mängd utmaningar. De vill veta hur politiken ska lösa dessa och de vill att skoldebatten ska handla om det.

Varför inte lyfta vad de framgångsrika skolorna gör? Internationella Engelska Skolan fyller 25 år iår. De har ca 179.000 i kö. När Anna Ekström var generaldirektör för Skolverket ville hon veta vad de gör för att vara så framgångsrika. Idag är hon gymnasieminister och vill stoppa dem och andra friskolor som är AB från att starta nya skolor. Statsrådet förefaller tomhänt när det gäller svaret på de frågor som allmänheten tycker är de viktiga. Är det därför (s) valt att fokusera på friskolorna i valdebatten?

Välkommen till höstterminen 2018. Hoppas att du fått den skola du önskade. Ta inte skolvalet för givet. För 27 år sedan fanns det inget friskolesystem i Sverige, då blev du placerad i en skola och det var svårt att byta utan att flytta. Vissa ledande politiker tycker att det var bättre förr, innan skolvalet fanns. Därför avslutar jag med en liten påminnelse om hur det faktiskt var innan man kunde välja. Hör Lars Leijonborg.

/

 

Man kan undra varför (s) fokuserar på just dessa och vilken verksamhetsform som dessa skolor har. Särskilt som det är i de skolor där 85 procenten av eleverna återfinns som många av problemen finns – och där är det politiker som är huvudman och ansvarig.

Det är intressant att notera att från (s) håll så talas det väldigt mycket om friskolor när man talar om skola. Lärarbristen, bristen på ordning och reda och hur man ska hantera den kraftiga ökningen av antalet elever lyser med sin frånvaro i debatten. Jag är rätt säker på att det är just dessa frågor, samt hur duktig skolan är på att förmedla kunskaper till eleverna oavsett bakgrund och att stödja elever som har det behovet, som människor är intresserade av. Det kan finnas skäl till att påminna om hur fördelningen av elever mellan friskolor och kommunala skolor ser ut på grundskolan. Enligt Skolverket är det ca 15 procent av eleverna som går i friskolor. Man kan undra varför (s) fokuserar på just dessa och vilken verksamhetsform som dessa skolor har. Särskilt som det är i de skolor där 85 procenten av eleverna återfinns som många av problemen finns – och där är det politiker som är huvudman och ansvarig.

 

Men för de individer som skulle vilja välja men inte får det pga att (s) anser att valet är fel – inte pga att det är en dålig skola utan pga att skolan har en viss driftsform – känns den nu tydliggjorda politiken mot friskolor knappast bättre. Men beskedet är tydligt. En röst på (s) innebär ett stopp för nya friskolor som är AB.

På tisdagen frågades Stefan Löfven ut i Ekots partiledarutfrågning. Ett tydligt besked var att han vill stoppa etablering av nya vinstdrivande skolor. Ett besked som visar att valfriheten i skolan är hotad. Skulle detta bli verklighet så påverkar det direkt de hundratusentals elever som står i kö till friskolor, för att inte lala om hur det kommer att begränsa valfriheten. Dessutom ägnade sig statsministern åt att framföra allvarliga svepande anklagelser mot seriösa skolhuvudmän. Den unika svenska valfrihetsmodellen – som Stefan Löfven slog vakt om för 4 år sedan men som han nu svartmålar och beklagar sig över – är bättre än övriga världens.

 

(S) vill sätta stopp för nya vinstdrivande skolor

”Jag vill sätta stopp för nya vinstdrivande skolor” var ett av beskeden från Stefan Löfven. Idag drivs 7 av 10 friskolor som aktiebolag. Och den demografiska utvecklingen framöver innebär att behovet av nya skolor är enormt. SKL är tydligt med att kommunerna inte klarar de investeringarna själva. Hur har (S) tänkt att behovet av skolor och efterfrågan på valfrihet ska tillgodoses om aktiebolagen – de som stått för den allra största utbyggnaden av valfrihet i skolan – stoppas? I Sverige finns en efterfrågan på valfrihet och alternativ till den kommunala skolan och vi har fristående skolor som vill och kan leverera den valfriheten. Men hur länge? Stoppförslaget från (S) minskar valfriheten. Hur många ska få välja Stefan Löfven?

 

Ovärdiga anklagelser mot skolföretag

Statsministern drar sig heller inte för att svepande anklaga friskoleföretagen som grupp: ”De här skolföretagen lurar ungdomarna” säger han och hänvisar till glädjebetyg och menar att ”vi måste begränsa vinsterna”. Han lyckas därmed blunda för att olikvärdig betygssättning existerar bland såväl kommunala som fristående skolor och beror på flera olika saker; såsom svårtolkade läroplaner, förekomsten av samrättning mellan lärare och lärare som vill vara snälla och putta elever vidare i skolsystemet. Ingen av de här rapporterna – eller någon annan för den delen – ger stöd för att lärare skulle gå emot sina personliga och professionella principer om rättvis bedömning och lura elever genom att sätta för höga betyg för att företagets vinst ska öka. Vad säger lärarna om sådana anklagelser?

 

I Sverige är skolvalet för alla

Statsministern trummade också sedvanligt på med påståendet om att Sverige har en ”extremt marknadsorienterad skola” och att ”inget annat land har valt detta”. Jag vill då påminna honom om att i Sverige är alla skolor avgiftsfria. Så är det inte i andra länder. Sverige har förbjudit skolor att ta ut avgifter och det går alltså inte att köpa in sitt barn på en bra skola för de som annars har ekonomin att göra det. Det är märkligt att beklaga sig över ett valsystem där alla kan välja alla skolor och plånbokens tjocklek saknar betydelse. I Sverige finns som sagt en efterfrågan på valfrihet i skolan. Och de friskolor som finns gör det för att elever och föräldrar väljer dem. I och med att skolpengen är intäkten så finns det också en begränsning av vilka marginaler som en friskola kan få. Rörelsemarginaler som ligger betydligt lägre än de krav som regeringen ställer på sitt eget utbildningsföretag Lernia.

Det kanske känns lite bättre för Stefan Löfven om hans politik gör att färre kan välja bort den närmsta kommunala skolan. Men för de individer som skulle vilja välja men inte får det pga att (s) anser att valet är fel – inte pga att det är en dålig skola utan pga att skolan har en viss driftsform – känns den nu tydliggjorda politiken mot friskolor knappast bättre. Men beskedet är tydligt. En röst på (s) innebär ett stopp för nya friskolor som är AB. Det är ett besked som knappast inte heller glädjer partikamraterna runt om i landet som bett friskolor att etablera sig för att avlasta det investeringsbehov som många tillväxtkommuner har pga de stora barnkullar som kommer de närmaste 10 åren.  

 

 

 

Det finns ingen forskning som visar vad som är en idealisk barngrupp. Det finns inte ens någon enhetlig definition av vad en barngrupp är.

Valrörelsen är nu i full gång och det lovas vitt och brett. Det är märkligt hur en debatt om hur fler kan attraheras till att jobba inom förskola och skola så att Sverige kan komma till rätta med den enorma brist som råder nu och de närmaste minst 10 åren på förskollärare och lärare, där politiker från alla partier talar om hur viktigt det är att visa tilltro till professionen för att åstadkomma detta, nu tvärt svänger för att istället handla om att politiskt besluta om barngruppernas storlek.

Det är inte lätt att vara politiker, jag vet. Frestelsen är stor att ta till enkla budskap för att attrahera väljare. Samtidigt har man som politiker ett ansvar för att också förklara att sambanden är komplicerade. Men i dessa tider är det tyvärr allt för få som tar just det senare uppdraget på allvar. Jag har tidigare skrivit om frågan ”hur stora får barngrupperna vara i förskolan”. Det finns anledning att påminna om detta nu.

Det finns ingen forskning som visar vad som är en idealisk barngrupp. Det finns inte ens någon enhetlig definition av vad en barngrupp är. Om detta skriver jag idag på Aftonbladet debatt. Hur verksamhet organiseras är nämligen inte en enhetlig fråga. Det beror på väldigt många faktorer såsom hur lokalerna ser ut, vilka barn som finns i gruppen, vilka medarbetare som finns osv. Därför är mitt budskap – Låt personalen avgöra hur många barn som får plats – inte politikerna

Här är min artikel.

 

Rabatter från ABA Skol

ABA Skol erbjuder följande rabatter:

• Färg & From 40%
• Skola och Kontor 40%
• Pedagogiskt lekmaterial 30%
• Lekmaterial 30%
• Utelek & Sport 30%
• Cyklar 10%
• Barnvagnar 10%
• Möbler 20%

Rabatten lämnas vid beställningstillfällets gällande katalogpriser.

Rabatt lämnas inte på produkter som har kampanjpris.

Beställning

Läs om hur du beställer här.

Visst är det bra att skolorna fokuserar på att höja elevernas kunskapsnivå – men varför lyckas man inte med det under läsåret?

Idag fylls min inkorg med pressmeddelanden från utbildningsdepartementet. En intressant illustration av situationen i den svenska skolan. Pressmeddelandena handlar nämligen om hur mycket pengar som fördelas till kommunerna i de olika länen för att säkerställa att elever som lämnar grundskolan ska göra det med behörighet till gymnasiet. Det handlar om pengar till sk lovskola.

Statsbidraget omfattar bara frivillig lovskola dvs. inte åk 8 och 9 som är obligatoriskt från aug 2017. Skolverket delar ut bidraget efter att skolorna har genomfört undervisningen. Det framgår inte vilka friskolehuvudmän som har ansökt. Det är alltid bara statsbidragen till de kommunala verksamheterna som regeringen skickar ut pressmeddelanden om. Av dessa framgår det att av de totalt dryga 158 Mkr som regeringen avsatt till statsbidrag för frivillig lovskola så har de beviljat ansökningar till kommunala skolor för drygt 137 Mkr. Således återstår 21 Mkr till de fristående verksamheterna. Statsbidraget ska användas för lovskola med undervisning som ska hjälpa elever som inte nått, eller riskerar att inte nå, kunskapskraven för betyget E.. 

Det är lätt att ha blandade känslor inför detta. Visst är det bra att skolorna fokuserar på att höja elevernas kunskapsnivå, men jag har några funderingar med anledning av dessa pressmeddelanden.

1. Varför lyckas skolorna inte bättre under läsåret?
2. Hur kommer det sig att det är en så stor andel av kommunerna, i förhållande till friskolehuvudmännen, som sökt statsbidraget?

Stockholm stad får nu ett tillskott om över 13 Mkr för lovskola, Göteborgs kommun får 5,9 Mkr, Malmö får 3,3 Mkr medan Helsingborg får 6,3 Mkr. Det ska bli intressant att se uppföljningen av detta statsbidrag. Hur ser fördelningen ut på årskurserna? Har skolorna ett systematiskt kvalitetsarbete? Hur fungerar ledarskapet på skolorna?

Rimligen borde skolan klara av att fullfölja sitt uppdrag under läsåret. En fundering är om de kommuner som ansökt om statsbidraget också granskar skolorna på hemmaplan, och dess arbetssätt, i syfte att se till att de inte ska behöva arrangera lovskola framöver. För ytterst handlar det ju om att använda skattepengarna på ett effektivt sätt.

/

 

Vi är väldigt nöjda med veckan och våra aktiviteter på Älva. Det känns helt rätt att vi fokuserade på vad friskolor bidra med för att höja kvaliteten i den svenska skolan. Att sedan (s)-ministrar uppenbarligen ägnat sin tid åt att tala om ”marknadisering av skolan” och vinstfrågan är ju bara sorgligt.

Almedalsveckan är över för vår del. För en vecka sedan lämnade Marina Läroverkets skolfartyg Älva Stocksund för färd mot Visby. Vi var några från förbundets kansli som hade förmånen att vara med ombord. Man kan förstå att de elever som gått skolans utbildningar, som innehåller ett flertal veckor ombord, får ett minne för livet. Det var också tydligt i Visby. Många fd elever och föräldrar till fd elever kom förbi fartyget. Alla ville dela med sig av de fina minnen de hade från sin tid på skolan och Älva. Skolans rektor Per mfl som var ombord fick verkligen positiv feed back. Det måste kännas härligt. Dessutom fick de ju höra vad som hänt med eleverna sedan de slutat gymnasiet hos dem.

Efter den ganska gungiga överfärden var det dags att förbereda fartyget för våra aktiviteter. Vi har haft tre olika programpunkter måndag- torsdag. Till detta kan läggas de olika prova på aktiviteter som medlemmar höll i. Att knyta knopar var populärt, liksom olika utomhuspedagogik aktiviteter. Vårt mingel sammanföll med landslagets match mot Schweiz, så det blev gemensamt tittande på matchen. Jag kan lova att man kände den dallrande nervositeten under matchens sista 5 minuter. Men nu gick det vägen och imorgon är det England som står på tur. Undras hur vissa av Engelska skolans medarbetare ska förhålla sig i den drabbningen….

Varje dag kl 10 hade vi ett pass där en eller två medlemmar berättade om hur de jobbar med praktiknära forskning. Det är ju ett tema som uppmärksammas allt mer och behovet av kunskap är stort. Det är ju viktigt att faktiskt forska på det som händer i skolan. Många känner inte till att friskolor jobbar med detta så Almedalen var ett utmärkt tillfälle att sprida informationen.

Glädjande var att det var en hel del åhörare som tog del av dessa. Marita Andersson, grundare av Inspira förskolor och skolor berättade om hur de jobbar mycket nära med en forskare. Deras fokus är förskolor. Johan Sjölin, Pops Academy och grundare av bla Rytmus, berättade om sina erfarenheter. Fridaskolorna har jobbat länge med forskare och har haft stor glädje av detta i undervisningen. AcadeMedias NTI och IT- gymnasier jobbar mycket systematiskt och har etablerat ett strukturerat forskningsbaserat arbetssätt i sina skolor. Något som de delar med sig av via sin transparenta hemsida, som är ett föredöme för alla. Genom denna transparens kan stora som små, kommunala som fristående skolor få inspiration och ta del av AcadeMedias erfarenheter.

Marie Pilfalk på Broholmskolan och Magnus Selberg Nya Läroverket i Luleå berättade om hur de jobbar. Marie håller tex på att skriva om hur det kommer sig att pojkar på deras skola presterar bättre än genomsnittet i landet, baserat på deras forskningsprojekt. Den magisteruppsatsen ser vi fram emot att läsa. Broholmskolan har också deltagit i projekt som Skolforskningsinstitutet arrangerat.

Nu ser vi fram emot att fler inspireras av dessa goda exempel. Det var glädjande att representanter från flera universitet var på plats och lyssnade. Elisabet Nilfors, Uppsala universitet, som brinner för dessa frågor, var på hugget för att etablera kontakter.

Vi är väldigt nöjda med veckan och våra aktiviteter på Älva. Det känns helt rätt att vi fokuserade på vad friskolor  bidra med för att höja kvaliteten i den svenska skolan. Att sedan (s)-ministrar uppenbarligen ägnat sin tid åt att tala om ”marknadisering av skolan” och vinstfrågan är ju bara sorgligt. De borde ägna all sin kraft åt att jobba för att förbättra kvaliteten i skolan och se till att skolan åter blir en attraktiv arbetsplats.

Deras val – att jaga friskolor och hota valfriheten i stället för att tala om som människor oroar sig för såsom ordning och reda i skolan, förmågan att stötta elever som är i behov av särskilt stöd, ledarskapet i skolan och bristande kunskaper – tror jag är ett fundamentalt misstag. Det visar att de är helt vid sidan om de frågor som människor är bekymrade över, de problem som gör att människor anser att utbildning är en av de viktigaste valfrågorna.

Från förbundets sida kommer vi att fortsätta att driva frågor som vikten av ett bra ledarskap i skolan, vikten av ett systematiskt kvalitetsarbete, att skolan måste få en modell för att mäta progression, bättre information som underlag för skolvalet, obligatoriskt skolval och självfallet slå vakt om skolvalet och mångfalden. Det senare hotas tydligt genom de vallöften som socialdemokraterna presenterade den 20 juni.

kvoten urvattnats till att inte längre handla om enbart asylsökande elever. I stället kan vilken elev som helst som flyttar till landet ha möjlighet att utnyttja kvoten.

Med anledning av det höga tonläge som statsråden Ekström och Fridolin har om Campus Manilla och effekterna av regeringens lag vill vi göra alla uppmärksamma på vårt remissyttrande över den text som gick lagrådet, och som sedan nlev lag. Hade regeringen tagit hänsyn till våra synpunkter hade det som nu skett inte varit möjligt. Vi skrev:

”I delbetänkandets förslag angavs att den särskilda kvot som ger elever möjlighet att fåsom kommit till landet senast två år innan skolgången påbörjas.Förbundet kan därmed konstatera att kvoten urvattnats till att inte längre handla om enbart asylsökande elever. I stället kan vilken elev som helst som flyttar till landet ha möjlighet att utnyttja kvoten. Det kan handla om hemvändande svenska familjer där barnen har svenska som modersmål, eller andra elever som på inget sätt har asylskäl för att stanna i landet. Det var definitivt inte meningen med det förslag som förbundet lämnade i höstas om att införa en särskild kvot för asylsökande på fristående skolor.”

Den lag som regeringen inför gör det därmed omöjligt för de skolor som meddelat att de vill nyttja kvoten att säga nej till tex återflyttande svenskar.

Det är provocerande att höra statsråd kritisera friskolor som följer lagen. Det är än mer provocerande med en regering som inte vågar ta ansvar för sitt eget agerande. Fortsätt läsa ”Ynkligt att inte ta ansvar för den egna lagens effekter”

Jag har ”roat” mig med att titta på Skolinspektionens statistik över vitesförelägganden till kommuner. Den tidsperiod som det handlar om är 2011-2017 och det är intressant resultat.

Jag har tidigare  skrivit om Skolinspektionens granskning och att de granskar friskolor mer frekvent än kommunala skolor. Det är sällan som detta uppmärksammas i media. Trots allt är det ju ca 85 procent av alla grundskoleelever och ca 74 procent av alla gymnasieelever som går i kommunala skolor. Mot bakgrund av detta kan man tycka att det enorma fokus som finns i debatten på friskolor är väldigt märklig prioritering. Men det visar ju vilken betydelse det har att det finns konkurrenter till den offentliga verksamheten. Det blir mycket svårare att få en uppfattning om verksamheten om det inte finns något att jämföra med. En situation som jag tror att väldigt många lärare och skolledare kan intyga. De har ju idag helt andra möjligheter att byta arbetsgivare om de inte är nöjda med sin nuvarande. Före friskolereformen såg det helt annorlunda ut. Idag behöver en lärare inte byta yrke för att få en annan arbetsgivare.

Väl fungerande skolor – oavsett huvudman – är det som måste vara i fokus i debatten. Det är vad som händer i skolan och i klassrummet, oavsett vilken huvudman som det handlar om, som avgör om ungdomar ska få en bra grund för framtiden eller ej.

Jag har ”roat” mig med att titta på Skolinspektionens statistik över vitesförelägganden till kommuner. Den tidsperiod som det handlar om är 2011-2017 och det är intressant resultat. Här kommer ”topplistan”. Det finns betydligt fler kommuner på listan men detta är de som har tre eller fler vitesförelägganden från Skolinspektionen. Är det någon som hört en enda minister uttala sig om detta?

Totalt handlar det om ca 147 Mkr.

Kommun	Antal viten	Styre
Göteborg	29	S+MP+V+FI
Borås	14	S+V+MP
Halmstad	12	M+C+L+MP+KD
Nynäshamn	11	S+L+MP
Botkyrka	7	S+MP+V
Kristianstad	7	S+L+C
Lund	7	S+MP
Södertälje	7	S+MP+V
Heby	6	C+M+L-P+MP+KD+L
Boxholm	5	S
Kil	5	S+C
Stockholm	5	S+MP+V+FI
Borlänge	4	S+V+MP+OFA
Nordanstig	4	S+C+MP
Norrköping	4	S+L+C+KD
Staffanstorp	4	M+L+C+KD
Sölvesborg	4	S+V+MP
Finspång	3	S+V+MP
Järfälla	3	S+MP+C
Malmö	3	S+MP
Robertsfors	3	S
Skinnskatteberg	3	L+C+M
Varberg	3	M+C+MP+L+KD

Borås, Varberg och Norrköping har ett vitesföreläggande som avser förra mandatperioden och Sölvesborg har två.