Tankar om skolan

En väg som vi tror är möjlig är att regeringen tillåter en försöksverksamhet för fristående grundskolor att avsätta ett visst antal platser (kvot) till asylsökande elever. Regeringen skulle också kunna underlätta mottagandet av asylsökande elever genom att förändra reglerna för fjärrundervisning.

De som själva gjort ett aktivt val är mer engagerade i skolgången. Till det kommer att friskolorna lyckas bättre med det centrala kunskapsuppdraget – fler elever når bättre resultat.

På Kvalitetsmässan i Göteborg presenterade Svenskt Kvalitetsindex (SKI) idag en färsk undersökning om Samhällsservice. I undersökningen har SKI jämfört hur nöjda elever och föräldrar är med friskolor respektive kommunala skolor.

För min del kom inte resultatet som en överraskning men det tål att upprepas för det sätter fokus på rätt frågor. Elever och föräldrar är mer nöjda med de fristående alternativen, detta gäller oavsett om det gäller förskolan, grundskolan eller gymnasiet. I genomsnitt är de tillfrågade är 5-10 procent mer nöjda i friskolor.

Egentligen är det ganska enkelt.

Att friskolorna är populära visar också det faktum att över 100.000 står i kö till bara några av de större fristående huvudmännen runt om i landet. Kan skillnaden mellan regeringens politik och människors val göras tydligare?

Imorgon åker jag till mässan i Göteborg för att diskutera vad som är vinsten med friskolor med Daniel Suhonen. Han ägnar stora dela av sin gärning åt att försöka svartmåla privata alternativ och han vill inskränka elevers och föräldrars rätt att välja. Samtidigt visar fakta på område efter område att vinsten med friskolor är bättre kvalitet med mer mångfald och högre kunskapsresultat, nöjdare personal, elever och föräldrar. Mitt fokus är därför inte huvudmannafrågan utan på kvalitet och resultat.

Med de många utmaningar som den svenska skolan står inför är det dags att se friskolorna som en möjlighet och inte ett hot. Det är dags att lyfta fram det som fungerar.

/

Så min uppmaning till Magdalena Andersson är; Ta bort den våta filt som lagts över privata investeringar inom vård, skola och omsorg. Lägg ner Reepaluutredningen.

Läser en intressant intervju med Magdalena Andersson i Dagens Industri. Finansministern är oroad, med all rätt, för de kraftiga kostnadsökningar som kommer med anledning av den kraftiga ökningen av asylsökande. Det kommer att krävas nyinvesteringar när det gäller bostäder, skolor mm. Hon konstaterar att det krävs både besparingar och att staten lånar för att klara situationen. Hon öppnar också för förhandlingar med allianspartierna.

Samtidigt som Sverige har hamnat i ett krisläge pågår det en utredning- Repaluutredningen om välfärdsföretagens villkor-  som syftar till att begränsa privata aktörers möjligheter att bidra till investeringar inom vård, skola och omsorg. Jag är övertygad om att det finns många privata aktörer som är intresserade av att bidra – om de vågar tro på framtiden. Med utredningens uppdrag gör att ingen vågar investera.

Så min uppmaning till Magdalena Andersson är;  Ta bort den våta filt som lagts över privata investeringar inom vård, skola och omsorg. Lägg ner Reepaluutredningen.

Sker det så kommer med all säkerhet ett antal privata aktörer att bidra med att avlasta de stora investeringskostnader som tynger stat, kommuner och i grunden skattebetalarna. Ska det svenska samhället klara den utmaning som tillströmningen av asylsökande innebär, på ett värdigt och effektivt sätt, så måste regeringen öppna för alla som vill bidra. Den osäkerhet som nu finns om välfärdsföretagens framtid, på grund av bl a Reepaluutredningen, utgör ett stort hinder för tex skolföretag att bidra genom att investera i nya friskolor.

Så valet är ditt Magdalena!

/

Den pedagogiska mångfalden och arbetssätten har aldrig varit större än nu och antalet elever som går i, och väntar på att få en plats i, en friskola är rekordstort.

Altinget är det organ som riksdagen nu har för information och debatt. De har initierat en debatt om den sk Reepaluutredningen. Jag skriver där idag om hur märkligt det är att den svenska skoldebatten är så fixerad vid bolagsformer när vi har en situation med fallande resultat i skolan. En utveckling som alla borde kraftsamla kring för att vända.

I stället tillsätter regeringen en utredning, under Reepalus ledning,  vars syfte är att begränsa antalet aktörer på bl a skolområdet. I vilket annat land driver regeringen en politik som innebär att välfärdsområdet ska rustas ner? För det blir ju effekten om skolhuvudmän, som är beredda att investera i skolverksamheter, inte skulle få det pga att de är AB och går med vinst. Finns det någon som tror att skattebetalarna ensamma kan finansiera investeringar som beror på ökade barnkullar, en åldrande befolkning, eftersatt underhåll på skolfastigheter, eftersatt bostadsbyggande? Lägg till detta det som händer nu med alla nyanlända. Nej bort med de ideologiska skygglapparna, fokusera på kvalitet och resultat. Det är ett måste för att utvecklingen ska vända och för att den svenska skolan ska bli konkurrenskraftig och kunna säkerställa kompetensförsörjningen i en allt tuffare internationell konkurrens.

Läs min artikel här.

Grattis till Erika säger vi från Friskolorna och grattis även till högstadie-eleverna som uppenbarligen har fått betydligt bättre matteböcker tack vare Erikas insatser.

Skolforum har ägt rum under två dagar denna vecka. Jag var där igår tisdag och konstaterar att det fanns mycket intressant på plats. Noterar dock att jag borde ha varit där i måndags när en av våra medlemmars medarbetare fick ta emot Sveriges Läromedelsförfattares pris Lärkungen till bästa debutant.

Erika Tengrud är matematiklärare på Nils Månssons friskola i Frenninge. För några år sedan konstaterade hon att det inte finns några bra matteböcker för särskolan så hon beslutade sig för att ändra på det.  Uppenbarligen är det många som har uppskattat detta och i måndags så fick hon ta emot priset från gymnasieminister Aida Hadzialic.

Grattis till Erika säger vi från Friskolorna och grattis även till högstadie-eleverna som uppenbarligen har fått betydligt bättre matteböcker tack vare Erikas insatser.

Ska friskolor få rätt att hjälpa i ett mycket ansträngt läge genom att anta nyanlända trots att det är kö till skolan sedan tidigare? Eller menar man att det är kommunen som ska få större befogenhet att placera ut elever på friskolorna, utan hänsyn till rätten att välja?

Det är bra och viktigt att de flesta partierna samlats kring frågorna om hur den kraftiga ökningen av antalet nyanlända ska hanteras. Från friskolornas sida är vi dock lite konfunderade över en del i överenskommelsen. Det verkar som om friskolorna har blivit en bricka i spelet och nu är det svårt att få besked om hur överenskommelsen ska tolkas. Som alltid vid lägen som dessa riskerar förhandlingarna att bli en kohandel där partierna passade på att slänga upp sina hjärtefrågor på bordet; bostadsbyggande, tvingande mottagande för kommunerna, utvidgad rut och rot – och så tut. I var och en av dessa frågor går det att se att överenskommelsen innebar framgång för vissa partier samtidigt som andra fick ge med sig.

Men sedan finns också kuf – köundantag i friskolor. Vem tog den frågan till bordet? Det är inte så lätt att se med tanke på hur punkten är formulerad.

Formuleringen ”Friskolor ska ha samma möjligheter som kommunala skolor att ta emot asylsökande och nyanlända elever. Kommuner ska till större del kunna placera elever i andra skolor än de närliggande. /…/”  är allt annat än tydlig. 

Ska friskolor få rätt att hjälpa i ett mycket ansträngt läge genom att anta nyanlända trots att det är kö till skolan sedan tidigare? Eller menar man att det är kommunen som ska få större befogenhet att placera ut elever på friskolorna, utan hänsyn till rätten att välja?

Faktum är att vi hittills inte lyckats få något svar på vad det betyder. Är det ett hugskott eller finns det någon substans? Klart är dock att det inte är klart vad som menas. För friskolorna leder detta till fler frågor än svar. Som om det inte vore nog med den våta filt som redan ligger över branschen genom alla reformförslag.

Vi inser att läget är svårt med det tryck som hela det svenska samhället nu hamnat i. Mycket kommer att behöva omprövas om situationen ska klaras. Inte minst mot bakgrund av att vi redan idag har en stor personalbrist på såväl förskoleområdet som bland andra lärare. Jag är övertygad om att friskolorna vill och kan bidra i detta arbete, men den formulering som finns i överenskommelsen väcker frågan om det ska ske på frivillig basis eller med tvång…..

+++++++

Jag utgår ifrån att Sahlgrens rapport, som är en ordentlig genomgång av forskningsläget på området, nu kommer att vara en del av Skolkommissionens faktaunderlag.

Har läst Gabriel H Sahlgrens intressanta rapport ”Ett skolpolitiskt villospår”. Sahlgren går igenom forskningsläget när det gäller de sk kamrateffekterna och konstaterar dels att den svenska forskningen på området är för knapp för att bygga utbildningspolitik på, dels att den internationella forskningen inte heller ger stöd för effekten.

Sahlgren konstaterar att det bland den internationella forskningen finns flera stöd för att en mer homogen elevsammansättning ger högre resultat och likvärdighet.

Jag utgår ifrån att Sahlgrens rapport, som är en ordentlig genomgång av forskningsläget på området, nu kommer att vara en del av Skolkommissionens faktaunderlag.

Rapportförfattaren påpekar också ”Ett av de viktigaste argumenten har varit att skolvalet ökar skolsegregationen och därmed producerar lägre resultat via kamrateffekter. Som denna rapport visar är detta ett orimligt antagande givet vad forskningen säger.”  Han visar också att den svenska forskningen om skolvalet inte stöder att friskolorna har bidragit till resultatförsämringar eller minskad likvärdighet på grund av ökad skolsegregation. Han påpekar också att skolvalet leder till minskad effekt av bostadssegregationen.

Kort sagt en mycket intressant rapport som jag utgår ifrån numera finns med i Skolkommissionens underlagsmaterial.

Kostnaderna för ett åtagande enligt förslaget har inte kunnat beräknas, det går inte att säga var kostnaderna skulle uppstå, eller ens om det alls uppkommer några kostnader. Det absolut största antalet kommuner kommer inte att behöva hantera någon friskolenedläggning. Förslaget är orimligt också på grund av att det innebär att kommunerna ska kompenseras för kostnader som inte kunnat påvisas

Idag går remisstiden ut för promemorian ”Förslag om utbildningsgaranti i gymnasieskolan”, U2015/03607/GVV. Friskolorna avvisar förslaget av flera skäl. Vad innebär då förslaget?

En utbildningsgaranti föreslås införas för elever i fristående gymnasieskolor, så att eleverna ska kunna fullfölja sin valda utbildning, även om den fristående skolan av någon anledning läggs ned. I det fallet ska elevernas hemkommun ombesörja att eleven får möjlighet att slutföra sin utbildning, antingen genom att själv anordna utbildningen eller i samverkan med andra kommuner. Detta föreslås finansieras genom att elevernas hemkommuner gör ett generellt avdrag på elevpengen för alla fristående elever i alla fristående gymnasieskolor. Avdraget ska utgöra 0,15 procent av grundbeloppet för elever i högskoleförberedande program och det dubbla, 0,3 procent för elever på yrkesprogram. För elever i gymnasiesärskola gäller också ett avdrag om 0,3 procent på grundbeloppet. Kort sagt en kollektiv bestraffning av alla elever som väljer en fristående gymnasieskola. De får med sig en lägre skolpeng! Kommunen behåller pengarna, för att finansiera något som inte är ett stort problem.

Vi menar att:

• Detta är inte ett problem. Av promemorian framgår det också ”Det är relativt sällsynt att en friskola läggs ner under sådana former att det innebär att eleverna inte får möjlighet att fullfölja den utbildning som de har tagits in på.”
• Om en skola skulle läggas ner så är det ju inte givet att eleven väljer en kommunal skola i stället, hen kan ju lika gärna välja en annan friskola.
• Det är inte givet att det är en kostnad för en annan skola att ta emot en elev, det kan ju vara så att eleven kommer till en halvfull klass.
• Kommunen har redan ansvar för gymnasieverksamheten. Vi kan inte se att promemorians föreslag – att kommunen ska garantera att eleverna får slutföra sin utbildning, men att detta ska bara ske om det inte innebär synnerliga ekonomiska eller organisatoriska svårigheter, för i det fallet garanteras eleven bara en utbildning som så långt möjligt motsvarar den eleven gått på – går utöver det ansvar som kommunerna redan i dag har för gymnasieverksamheten.
• Förslagen utgör ett stort avsteg från likabehandlingsprincipen genom att kommunen får rätt att göra ett avdrag på enbart friskole-elevernas elevpeng.

Vi konstaterar också:

År 2010 började nya elevpengsregler tillämpas. Före dess hade kommunerna möjlighet att göra ett så kallat skolpliktsavdrag på elevpengen. Detta togs dock bort eftersom det konstaterats –  i betänkandet Bidrag på lika villkor SOU 2008:8 –  att åtagandet att bevaka skolplikten och därmed ha beredskap för att ta emot alla elever som behöver plats i grundskolan, inte kunde påvisas medföra några merkostnader på skolnivå. Skollagen ändrades således 2009. Av tidigare utredningar framgår alltså att det är mycket svårt för kommunerna att påvisa att det alls uppstår några kostnader för att hålla någon form av beredskap för mottagande av elever, vare sig det handlar om grundskola eller gymnasieskola.

Skollagen bygger på principen att elever, oavsett huvudman, har rätt till en likvärdig utbildning. Där finns också principen om likabehandling som slår fast att en elev ska ha samma tillgång till resurser oavsett vilken huvudman eleven väljer att gå i skola hos. Förslagen i promemorian innebär att dessa principer sätts ur spel eftersom elever kollektivt får en lägre peng. Friskoleelever får mindre resurser till sin utbildning av det enda skälet att de väljer att gå i en fristående gymnasieskola. Det är direkt olämpligt och i strid med grundläggande principer att införa ett system som innebär att elever i fristående skolor missgynnas i förhållande till de som väljer en kommunal skola.

Av promemorian framgår det att det är mycket svårt att förutse i vilken utsträckning det över huvud taget kommer att uppkomma situationer där hemkommunernas ansvar aktualiseras. Kostnaderna för ett åtagande enligt förslaget har inte kunnat beräknas, det går inte att säga var kostnaderna skulle uppstå, eller ens om det alls uppkommer några kostnader. Det absolut största antalet kommuner kommer inte att behöva hantera någon friskolenedläggning. Förslaget är orimligt också på grund av att det innebär att kommunerna ska kompenseras för kostnader som inte kunnat påvisas.

/

Den här typen av diskriminering av en viss typ av skolor och förskolor är inte förenlig med likställighetsprincipen i kommunallagen. Tillståndsgivningen måste vara objektiv.

Nyligen presenterades den rödgrönrosa budgeten för Stockholm. Trots skattehöjningar rasar Stockholm på Lärarförbundets ranking när det gäller resurser till skolan – från första till sjuttonde plats. Att majoriteten väljer att döpa budgeten till ”Ett Stockholm för alla” känns ganska komiskt eftersom de i denna budget gör det tydligt att i de rödgrönrosa politikernas Stockholm är bara en viss typ av skolor ”tillräckligt fina” för att få vara med. På flera ställen i budgeten understryker majoriteteten att de vill ”öka andelen idéburna, icke-vinstdrivande förskolor”. Ett Stockholm för alla – som vill ha den typ av friskolor som majoriteten vill se.

Friskolornas riksförbund har idag över 500 aktörer som medlemmar. En del är aktiebolag, en del är personalkooperativ och en del är ekonomiska föreningar. Men alla har de en sak gemensamt – de är idéburna och drivs av engagerade människor som sätter elevens bästa och fokus på kunskap i främsta rummet.

Kommunledningen i Stockholm försöker helt enkelt att peka ut vissa skolor som bättre och finare än andra. Sådana formuleringar väcker även följdfrågor. Vad signalerar den här typen av förfördelningar? Är den vidare tanken att man ska utestänga de många fristående skolor som tar ansvar och uppvisar en stark ekonomi?

Men inte nog med att det är fel tänkt. Den här typen av diskriminering av en viss typ av skolor och förskolor är inte förenlig med likställighetsprincipen i kommunallagen. Tillståndsgivningen måste vara objektiv. Ingen kommun har rätt att gynna eller missgynna en viss typ av skola.

Stockholm växer så det knakar. Då behövs det fler förskoleplatser och alla aktörer måste tillåtas hjälpas åt. Att på detta sätt peka ut vissa skolor som finare framför andra gör verkligen Stockholmarna en björntjänst.

Strax efter budgetpresentationen kom också professor Lars Henrikssons rättsutredning om huruvida de utredningsuppdrag som Ilmar Reepalu har fått när det gäller att utreda införandet av vinstbegränsande regler i välfärds- och utbildningssektorn. Det är en mycket intressant analys som granska utredningsdirektiven utifrån den svenska grundlagen, näringsfrihetsperspektiv och EU-rätten. Han kommer fram uppdraget i direktivet inte är förenligt med EU-rätten. Sverige har öppnat upp dessa områden för den gemensamma marknaden och därmed går det inte att backa bandet. Dagens Industri har också kommenterat detta på ledarsidan.

Så inte nog med att den rödgrönrosa majoriteten signalerar ett agerande i budgeten som strider mot den svenska likställighetsprincipen, det är inte heller förenligt med EU-rätten. Det ska bli intressant att se hur de hanterar detta. Verkligheten är ibland besvärlig…..

Den journalistiska nyheten borde kanske vara att det verkar råda förvirring i Göteborg och samordningen verkar helt frånvarande med tanke på att de två möten staden kallat de fristående gymnasieskolorna till med anledning av flyktingsituationen krockar med andra händelser kommunen borde känna till.

Göteborg står inför stora utmaningar med ett exceptionellt stort antal nyanlända skolungdomar som kommer till området. Igår fick vi en påringning av en journalist som undrade varför friskolorna i Göteborg inte var intresserade av att komma till ett möte med kommunen för att diskutera samarbete kring mottagning av nyanlända ungdomar. Journalisten kunde berätta att Göteborg flaggar för att det är fullt på språkintroduktionsplatserna i kommunens verksamheter. Utöver kommunens gymnasieskolor finns det ett trettiotal fristående gymnasieskolor i området. Dessa hade bjudits in till ett möte med kommunen. Av någon anledning kände journalisten till att det var få friskolor som anmält sig till mötet som var igår. Det verkar ju bestickande – var friskolorna inte intresserade av att bidra?

I går, den 13 oktober, var också gymnasiemässan i Göteborg i full gång. Ett tillfälle då många skolledare i friskolorna själva behöver vara på plats för att berätta om sina utbildningar och svara på frågor från nyfikna elever och föräldrar. Samtidigt hade kommunen kallat till möte med samma friskolor om det akuta behovet av utbildningsplatser. Inte nog med att Göteborgs stad väljer att lägga mötet under gymnasiemässan, de har också väntat med att involvera de fristående skolorna tills läget är akut, då kommunen fyllt sina egna platser och upptäckt att det inte räcker.

Det verkar som om den ena handen inte vet vad den andra gör. Och det upprepar sig. Nästa mötestillfälle att träffa Göteborgs stad är den 21 oktober, då ett fortbildningstillfälle för arbete med nyanlända erbjuds av staden. Lustigt nog är det samma dag som Göteborgsregionen (GR) också kallat till möte, även där är situationen med nyanlända elever på dagordningen.

Den journalistiska nyheten borde kanske vara att det verkar råda förvirring i Göteborg och samordningen verkar helt frånvarande med tanke på att de två möten staden kallat de fristående gymnasieskolorna till med anledning av flyktingsituationen krockar med andra händelser kommunen borde känna till.

Ska alla krafter kunna hjälpas åt för att lösa den anstränga situationen med ett växande behov av utbildningsplatser måste friskolorna involveras på ett seriöst sätt. Så är det inte i Göteborg just nu. Och jag råkar veta att det finns ett stort intresse bland friskolorna för att hjälpa till.