Tankar om skolan

Det är lätt att glömma grunden för offentlighetsprincipens införande. Dess grundläggande syfte är att allmänheten ska ges möjlighet till att delta i den konstitutionella kontrollen av hur våra folkvalda representanter, samt deras myndigheter, utövar sin makt under lagarna. Huvudmannen för en fristående skola består varken av folkvalda representanter eller utgör en myndighet.

Friskolornas riksförbund har svarat på utredningen ”Ökad insyn i friskolor”. Vi har inte något emot öppenhet men är kritiska mot utredningens förslag av följande skäl:

• Informationen är öppen redan idag. Fristående skolors verksamhet och dokument är på många sätt redan i dag öppna genom Skolinspektionens granskningar, kommunernas insynsrätt, Skolverkets regelbundna och omfattande uppgiftsinsamling, de överklagansmöjligheter som står tillbuds för fattade beslut, förvaltningsrättsliga regler för handläggning m.m.
• Tala om vad som saknas. Det finns andra lösningar än att införa handlingsoffentlighet i fristående skolor. Skollagen kan ange vilka dokument och uppgifter, utöver ovanstående, som bör vara öppna och tillgängliga för allmänheten. Ett mer proportionerligt förslag. En utredning bör tillsättas som kan föreslå vilken dokumentation som kan komma att omfattas av en sådan tillgänglighet.
• Grunden för offentlighetsprincipen är kontroll av den offentliga makten. Det är lätt att glömma grunden för offentlighetsprincipens införande. Dess grundläggande syfte är att allmänheten ska ges möjlighet till att delta i den konstitutionella kontrollen av hur våra folkvalda representanter, samt deras myndigheter, utövar sin makt under lagarna. Huvudmannen för en fristående skola består varken av folkvalda representanter eller utgör en myndighet, trots att verksamheten förvisso har inslag av myndighetsutövning. Det är därför rimligt att myndighetsutövningen granskas på olika sätt, men offentlighetsprincipen ska avse myndigheters verksamhet.
• Orimligt att kräva små friskolor omfattas av offentlighetsprincipen. Införandet av handlingsoffentlighet i fristående skolor skulle innebära en oerhört kostsam och betungande administrativ arbetsbörda för skolhuvudmännen, framförallt för de mindre fristående skolorna. 94 procent av alla friskolehuvudmän har en eller två skolenheter.
• Bristfälligt underlag, undermålig konsekvensanalys. Utredningens underlag är bristfälligt. Konsekvenserna av ett införande av offentlighetsprincipen är inte alls tillräckligt analyserade, vilket också tydligt framgår av det rättsliga utlåtande förbundet inhämtat. Underlaget i betänkandet kan därför rimligen inte ligga till grund för en sådan omfattande regelförändring som föreslås.
• Förslaget strider mot proportionalitetsprincipen. De negativa konsekvenserna i form av en tungrodd, kostsam administration som tar resurser från skolans kärnuppgift undervisning, överstiger vida nyttan av att införa offentlighetsprincipen. Detta särskilt mot bakgrund av att det redan idag finns en stor öppenhet i verksamheten och att möjligheten att göra ytterligare dokumentation tillgänglig skulle innebära en betydligt mindre kostsam och resurskrävande lösning, som ändå skulle kunna leda till önskat resultat.
• Ökat administrativ börda – till vilken nytta? Regeringen har i prop. 2013/14:112 tydligt uttryckt att utredningen ska finna former för genomförandet av en offentlighetsprincip, som inte onödigtvis ökar den administrativa bördan för skolor, förvaltningar och huvudmän för fristående skolor. Som vi ser det innebär utredningens förslag ett misslyckande i att uppfylla det kravet.

 Vårt remissvar är omfattande och du kan läsa det här. För våra medlemmar, inte minst de små, är detta en otroligt viktig fråga. Skulle förslaget bli verklighet innebär det en ökad administrativ börda  för de många hundra små friskolor som finns runt om i landet. Till vilken nytta kan man undra. Förslaget strider helt klart mot proportionalitetsprincipen.

Läs professor Nergelius rättsliga utlåtande över förslaget.  

Frågan handlar om en viktig grundläggande princip – kan företag som verkar i välfärdssektorn rakt av jämställas med myndigheter. En tidigare offentlig utredning har svarat nej på den frågan, vilket framgår på s 241 i utredningen ”Privata utförare – kontroll och insyn.

/

Varför säger de inte som det är – att fristående skolor är duktiga på att styra mot de nationella målen men kommunala huvudmän dåliga- det visar granskningen

Skolinspektionen kom på tisdagen med sin granskning av hur huvudmännen för grundskolan tar ansvar för att styra mot de nationella målen för utbildningen. Det är en intressant läsning. Men jag studsar när jag läser inledningen på rapporten där följande står:

”Granskningen visar att fem av sex huvudmän behöver utveckla sin styrning med syfte att nå de nationella målen för grundskolan. Granskningen har genomförts hos 36 huvudmän för grundskolan runt om i landet. Av dessa är 19 kommunala och 17 enskilda huvudmän. Urvalet gjordes för att få en spridning när det gäller hur många skolor huvudmännen ansvarar för och att fördelningen mellan kommunala och enskilda huvudmän skulle vara så jämn som möjligt.”

Rapporten är mycket intressant. Skolinspektionen urval på huvudmän gör ju att Göteborgs kommun (157 grundskolor), Stockholms kommun (147), Jönköping (51), Malmö (74) osv ska vägas på samma sätt som tex friskolan Vrena friskoleförening. Den senare har för övrigt fått klart godkänt varför Skolinspektionen avslutar granskningen av den huvudmannen. Den enda kommunala huvudman som fått godkänt är Hammarö, alla andra av de totalt 19 kommunerna (tex Linköping, Lund, Halmstad förutom de ovan nämnda) har fortsatt granskning och ålägganden.

Idag är 835 av totalt 4.925 grundskolor fristående skolor (17%). Granskning är bra, kvalitet och måluppfyllelse är viktigt. Den visar också att huvudmän för fristående skolor följer målen bättre än de kommunala. Men jag kan inte undgå att reflektera över det faktum att Skolinspektionen först anser sig ha gjort en jämn fördelning mellan huvudmännen när de valt ut 17 av 835 och 19 av 4.090 och sedan drar slutsatsen att 5 av 6 huvudmän behöver utveckla styrningen.

Av de 17 fristående huvudmännen är det 10 som har bara en skola. 2 har två skolor. Och 5 har fler. Det är Internationella Engelska skolan, 21, Pysslingen 45, Kunskapsskolan 29, Vittra 27 och Magelungen Utveckling AB som har 11 grundskolor. Skolinspektionen har avslutat granskningen av Internationella Engelska skolan, Vittra, Kunskapsskolan och Pysslingen. Så av sammalagt 147 fristående grundskolor har granskningen avslutats för fem huvudmän som tillsammans har 123 skolor.

Hur ser det då ut med det kommunala huvudmannaskapet? Jag tittade på hur många grundskolor ett urval av de granskade har. Göteborg, Jönköping, Linköping; Lund, Malmö, Stockholm och Uppsala har tillsammans 573 grundskolor. Skolinspektionen har fortsatt granskning och ålägganden gentemot dessa och övriga 11 kommuner.

Så 5 av 6 kan betyda på ett sätt om man ser på ytan. Men om man tittar under ytan blir verkligheten helt annorlunda. Skolinspektionen kunde också ha kommunicerat att fristående huvudman än bra på att följa nationella målen – eller varför inte kommunala huvudmän är urusla på att följa de nationella målen.

Man kan undra varför de kommunicerar på detta sätt.

Friskolor är inte som kommunala myndigheter

Idag lägger jag ut den debattartikel som två av styrelseledamöterna i Friskolornas styrelse har skrivit. De, tillsammans med många andra friskoleföreträdare, är mycket oroliga över att förslaget om att friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen ska bli verklighet. Jag återkommer i frågan med Friskolornas riksförbunds remissvar i ärendet. Vi instämmer i deras oro och menar – tala om vad som är problemet i stället för att slå till med ett regelverk som tillkommit för myndigheter. Små friskolor är inte detsamma som kommunala myndigheter. /

Syftet med offentlighetsprincip i alla fristående skolor kan tyckas gott, men kan få ödesdigra konsekvenser. Ett införande skulle tvinga oss till nya administrativa rutiner på bekostnad av elevernas utbildning.

De två största skolhuvudmännen i Sverige får alltså kraftig kritik från Skolinspektionen. De skolor i Göteborg som kritiseras och Ross Tensta ligger i invandrartäta områden. Kan det vara så att fokus på elevernas bakgrund- medvetet eller omedvetet- leder till att förväntningarna på eleverna blir lägre? Om så är det ju förfärligt.

Den senaste tiden har det kommit nyheter om att Skolinspektionen har kraftig kritik mot skolor. Nynäshamns kommun har belagts med vite, flera skolor i Göteborg hotas av vite och nu senast ledde Skolinspektionens kraftiga kritiken mot Ross Tensta gymnasium i Stockholm till att kommunen slutligen stänger skolan. De två största skolhuvudmännen i Sverige får alltså kraftig kritik från Skolinspektionen.

Den ”ursäkt” som anges för situationen på Ross Tensta – av bl a skolborgarrådet själv dvs ytterst ansvarige politiker – är brist på resurser. Även gymnasieminister Aida Hadzialic (s) skyller på underfinansiering i den artikel som finns i den tryckta DN. Det kanske är korrekt. Men i vilken annan verksamhet skulle det godtas som ursäkt för att verksamheten inte fungerar?

I alla andra sammanhang vet vi att ledningen för en verksamhet har oerhört stor betydelse för såväl arbetsmiljö, trivsel som resultat. Skolan är inget undantag – skolledaren spelar roll! Det har Skolinspektionen konstaterat i sin rapport ”Huvudmannens styrning av grundskolan”. De konstaterar också att det är stor skillnad på hur skolledarna fungerar i fristående respektive kommunala skolor. Förankringen av de gemensamma målen är mycket bättre i de fristående skolorna. SNS har också presenterat en studie genomförd av Harvard-professorn Nicholas Bloom. Den visar att ledarskapet i svenska friskolorna utmärker sig särskilt vad gäller ledarskap och ansvarsutkrävande. Det är vanligare att rektorer vid fristående skolor har en långsiktig strategi för skolan och de hålls också i högre grad ansvariga för elevernas prestationer av skolornas huvudmän.

Jag läser DN:s artikel, där en elev påpekar att undervisningen inriktas på att eleverna ska nå lägsta nivå, lärarna har helt enkelt inte högre förväntningar på sina elever. En av de saker som OECD underströk i sin rapport som presenterades i maj 2015 vikten av att ha höga förväntningar på alla elever. Det verkar inte ha varit fallet på Ross Tensta gymnasium.

De skolor i Göteborg som kritiseras och Ross Tensta ligger i invandrartäta områden. Kan det vara så att fokus på elevernas bakgrund- medvetet eller omedvetet- leder till att förväntningarna på eleverna blir lägre? Om så är det ju förfärligt.

Friskolornas belackare hävdar att vinstdrivande skolor leder till att huvudmännens fokus ligger på vinst och inte på kvalitet. Det är enligt dessa skäl för att begränsa vinstuttag. Det är naturligtvis inte korrekt. Utan fokus på kvalitet så får man inge elever. Det visar ju också exemplet Ross Tensta gymnasium, de har ett dåligt elevunderlag. Sanningen är ju att kvalitet alltid måste vara ledstjärnan, oavsett huvudmannaskap.

De kommunala exempel som jag nämnt här visar att landets största skolhuvudmän misslyckas i sitt uppdrag i flera skolor. Det belyser också att den koppling som finns i bl a uppdraget till Reepalus utredning mellan vinst och kvalitet inte är korrekt. Påståendet i utredningsdirektivet ”Förekomsten av vinstintresse påverkar incitamentsstrukturen i verksamheten, vilket går ut över kvalitet, likvärdighet, tillgänglighet och arbetsvillkor.” är minst sagt anmärkningsvärt och har inte stöd i forskningen, vilket också påpekats från många håll.

Dåliga skolor är inte en fråga om vinst eller non profit. Det handlar om ledarskap, om fokus på kvalitet och om höga förväntningar på alla elever. Det är hög tid att den svenska skoldebatten handlar om detta.

/

Hur lång tid kommer det att ta innan vi i Sverige har en situation där alla som ska välja skola för sitt barn får en broschyr/sms/eller personligt adresserad information på annat sätt med rubriken ”Dags att välja skola för ditt barn”. ?

Stockholms läns landsting skickar ut en broschyr till alla föräldrar som har barn som ska fylla tre nästa år. Den har  rubriken ”Dags att välja tandläkare för din treåring.” Broschyren, som är på 10 språk inkl svenska, beskriver hur vårdnadshavaren ska göra för att välja tandläkare och hänvisar till en hemsida på nätet där man kan hitta alternativ. Tandvård är viktigt för barn. Skola är också viktigt för barn. Jag undrar hur många kommuner som skickar ut liknande information till alla föräldrar om att det är dags att välja skola. Skolvalet har funnits i Sverige i över 20 år, men fortfarande finns det stora brister när det gäller kunskap och information. Många vet fortfarande inte om att det finns möjlighet att välja skola. Kommunerna är skyldiga att informera om skolvalet, det är lagstadgat sedan juli 2015, men alltjämt är det många som inte informerar på sin hemsida om rätten att välja skola.

Jag brukar framhålla Nacka och Botkyrka som exempel på hur det borde fungera i alla kommuner. De har ett aktivt skolval, alla måste välja skola. Det ställer krav på skolorna att informera och på familjerna att skaffa sig information. Hur lång tid kommer det att ta innan vi i Sverige har en situation där alla som ska välja skola för sitt barn får en broschyr/sms/eller personligt adresserad information på annat sätt med rubriken ”Dags att välja skola för ditt barn”? Låt Stockholms läns landsting vara ett föredöme i hur man kan göra. /

• 1991 Decentralisering. Kommunansvar personal och resursfördelning och styrning. Sektorsbidrag
• 1992 Friskolereform grundskola, skolpeng 85% av kommunens snittkostad
• 1992 Treårigt gymnasieprogram införs gradvis i kommuner
• 1993 Generella statsbidrag, meritvärdering av lärartjänster upphör
• 1994 Skolpeng gymnasieelever i fristående skolor
• 1994 Skolval kommunala skolor i andra kommuner
  Kursbetyg och målrelaterade bokstavsbetyg i gymnasiet från åk 1
• 1994/95 Nya läroplaner
• 1995 Skolpeng minst 75% av kommunens genomsnittskostnad
• 1996 Nytt läraravtal, reglerad arbetstid och nya löner.
• 1996 Målrelaterade betyg i grundskolan från åk 8. Första avgångsklass 1998
• 1997 Friskolor jämställs med kommunala. De får ej ta avgift, måste delta i kvalitetsarbetet.
• 1997 Krav på kommunal kvalitetsredovisning
• 1998 Frivillig förskoleklass från 6 år

Resultatet av analysen är mycket intressant. IFAU utesluter att de stora kunskapsförsämringarna i internationella kunskapsmätningar beror på skolvalsreformen. De menar att genomförandet av 1990-talets skolreformer inte verkar ha satt igång kunskapsfallet i svensk skola, däremot kan reformerna ha påverkat en redan pågående trend. Det försämrade resultatet sker redan innan barnen når högstadiet och förstärks i tonåren. Deras slutsatser är bl a att resultatförsämringarna omfattar alla elever och alla nivåer och att det inte finns något som tyder på att familjebakgrund har blivit viktigare idag än för 25 år sedan. Detta är ju inte vad som hävdas i debatten. Skillnaderna i skolresultat mellan infödda och utlandsfödda elever tycks inte ha förändrats av skolvalet.

Däremot kan de visa att skillnaderna ökat mellan skolor. Den sk ”sorteringen” av elever. Välinformerade elever väljer helt enkelt skolor som har hög kvalitet. Det gäller såväl infödda som med utländsk bakgrund. Rapporten visar också att boendesegregationen har stor påverkan vid skolvalet.

Sammanfattningsvis så ger IFAU en helt annan bild än den gängse i debatten, att det fria skolvalet är orsaken till resultatförsämringarna. Nu kanske den svenska skoldebatten kan släppa den frågan och fokusera på hur vi tillsammans ska vända utvecklingen så att ALLA skolor lever upp till kvalitets- och resultatkraven. Då kan vi äntligen fokusera på rätt saker. 15 procent av grundskoleeleverna går i friskolor, 85 procent i kommunala skolor.

Här hittar du IFAU:s rapport Decentralisering, skolval och fristående skolor: resultat och likvärdighet i svensk skola

Ett tips till Ilmar Reepalu och hans utredningssekretariat är att besöka någon av dessa friskolor som fått utmärkelsen idag. Alla är ju AB…..

Idag och imorgon äger konferensen Bättre skola rum i Stockholm. Syftet är fokus på kvalitet och att sprida goda exempel. SIQ jobbar med detta bl a på uppdrag av Skolverket. Du kan följa vad som händer på Twitter via #battreskola

Jag var där idag på förmiddagen och lyssnade på dels ett intressant tal av Lena Adamson, Skolforskningsinstitutets chef och sedan var det dags för utdelning av utmärkelsen Bättre skola. Juryns ordförande Matz Nilsson gjorde sitt bästa för att höja spänningen inför kungörandet av vilka som får utmärkelsen. Som företrädare för friskolorna så blev jag inte besviken när resultatet kom. 4 av 5 utmärkelser gick till friskolor.

Det delades ut två ”Erkännanden”. Ett till Torpskolan i Lerum och ett till Ljud- & Bildskolan AB Göteborg.

När det sedan kom till Kvalitetsutmärkelsen Bättre skola så fanns det hela tre skolor som fick var sin utmärkelse. Det var Framtidskompassen i Vellinge, Heldagsskolan Rullen Solna och Vittra Vallentuna. Grattis till dem! Det var intressant att höra dessa kvinnor, för det var bara kvinnor, berätta om hur de har åstadkommit de förändringar som ledde fram till utmärkelsen.

Lotta och Jessica berättade om hur Framtidskompassen gått från att vara en skola som hade låg trivsel, lågt söktryck och ganska dåligt rykte till att nu vara en riktigt attraktiv skola för såväl lärare som elever och föräldrar. Ann-Christine tydliggjorde hur viktigt det är att se på särskolor som på alla andra skolor när det gäller kvalitetsarbete, att involvera och att sätta tydliga mål. Elin, rektor på Vittra, som med sin ungdom, energi och målmedvetenhet fått med sig alla på skolan för att jobba målmedvetet mot bättre kvalitet och resultat.

Många borde ta del av deras historier. Och flera av dem påpekade hur viktigt det är att titta på hur andra verksamheter, inte bara skolor, jobbar med fokus på kvalitetsutveckling.

Ett tips till Ilmar Reepalu och hans utredningssekretariat är att besöka någon av dessa friskolor som fått utmärkelsen idag. Alla är ju AB…..

Regeringen vill ändra reglerna för ersättning för särskilt stöd till barn och elever. Syftet med regeländringarna är att säkerställa att enskilda huvudmän för förskolor och skolor får de resurser som behövs för att tillgodose barns och elevers behov av extraordinära stödåtgärder, sk  tilläggsbelopp. Förslagen till ändringar finns i den lagrådsremiss som publicerades idag (26/1).

Ändringarna förtydligar att tilläggsbeloppet ska vara individuellt bestämt utifrån barnets eller elevens behov. Regeringen pekar också på att på vissa förordningar behöver ändras så att det framgår att ett tilläggsbelopp inte bara kan lämnas för stödåtgärder i form av t ex assistenthjälp eller anpassning av lokaler, utan att tilläggsbelopp också kan lämnas för stödåtgärder i undervisningen. Däremot gäller fortfarande att resurser för anpassningar och särskilt stöd vanligtvis ska ingå i grundbeloppet. Det är endast för omfattande stödbehov som tilläggsbelopp kan beviljas.

Friskolornas riksförbund har påverkat

Friskolornas riksförbund uppmärksammade redan den förra regeringen på problemet med tilläggsbeloppen och strax innan valet presenterade dåvarande regeringen en promemoria med förslag kring tilläggsbelopp. Det förslag som idag har presenterats, innehåller flera referenser till Friskolornas riksförbunds beskrivning av problematiken, bl a rapporten Långt kvar till lika villkor.

Domstolen gjorde det omöjligt

Sedan en dom i Högsta förvaltningsdomstolen 2012 slog fast att tilläggsbelopp inte kan ges för stöd i undervisningssituationen har det varit närmast omöjligt för fristående skolor att få tilläggsbelopp. Domen gjorde att många friskolor sett det som meningslöst att ens ansöka om tilläggsbelopp.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.

Läs mer och ladda ner lagrådsremissen på regeringen.se (nytt fönster)

Gustav Fridolin uttryckte att ”skolvalet är en av de viktigaste delarna i skollagen för att vi ska klara av mottagandet av nyanlända”. Ett uttalande som vi kan instämma i.

Idag presenterade regeringen Ebba Östlins snabbutredning om utbildning för nyanlända. Friskolornas riksförbund har som bekant vid flera tillfällen (Aftonbladet 7/10, SR Ekot 5/11) lyft frågan om att många friskolor är så populära att de har kö, det gör att de, pga lagstiftningen, inte möjlighet att ta emot asylsökande elever. Därför välkomnar jag förslaget om införandet av en frivillig kvot om 5 % för friskolor. Det bygger på den idé vi presenterat för regeringen. Förslaget innebär att lagen ändras så att fristående grundskolor får möjlighet att ta emot ett antal nyanlända elever. Dessa får då gå före i kön. På en skola om 350 elever innebär det maximalt 17 nya elever.

Redan idag är det många medlemmar som öppnar sina skolor för asylsökande elever, de som har plats kan hjälpa till. Våra medlemmar har tydligt påtalat vikten av att fristående skolor ska kunna bidra med kunskap och kompetens även i de skolorna där det finns kö. 2014 var det 63 % av friskolorna emot asylsökande. Det är en hög siffra med tanke på att friskolor är populära och många har kö. Jag är övertygad om att den siffran kommer att öka med de nya förslagen som förhoppningsvis träder i kraft redan till höstterminen.

Förslaget innehåller även en annan del som handlar om hur kommuner ska få ökade möjligheter att placera nyanlända elever i olika kommunala skolor. Utredaren föreslår att kommuner ska få göra undantag från det fria skolvalet och närhetsprincipen om det finns särskilda skäl med hänsyn till flyktingmottagandet. Jag kan lova att vi kommer att hålla koll på hur detta används i praktiken, om förslaget blir verklighet, så att det inte  riskerar att leda till att det fria skolvalet undergrävs. Därför var det positivt att utredaren och utbildningsministern så tydligt, på dagens pressträff, tog ställning för det fria skolvalet. Gustav Fridolin uttryckte att ”skolvalet är en av de viktigaste delarna i skollagen för att vi ska klara av mottagandet av nyanlända”. Ett uttalande som vi kan instämma i.

/

Kan vi dessutom få en debatt där Skolverket, och andra viktiga aktörer på området, baserar sina uttalanden på fakta och inte på ”risk” för att en viss oönskad effekt inträffar på sikt så vinner alla på det!

I morse vaknade jag till nyheten att Svenskt Näringsliv presenterat ett rapport som visar att likvärdigheten i den  svenska skolan har inte försämrats de senaste åren. Detta står i bjärt kontrast till det som Skolverket har framfört i debatten under senare år. Skolverket larmade 2012 i debattartiklar och på presskonferenser om en försämring av likvärdigheten i den svenska skolan. Reportern konstaterar att 2013 kopplade Skolverket de ökade skillnaderna mellan skolor till minskad likvärdighet och ifrågasatte det fria skolvalet mot bakgrund av detta. Året därpå ändrade de sig eftersom det visade sig att det saknades grund för detta påstående.

Trots att frågan om likvärdigheten har varit högt på agendan i den offentliga debatten så tror jag att det är få som har uppfattat att Skolverket har ändrat sin inställning från 2013 på det sätt som framkom idag:

– Vi har gjort förtydliganden på vår hemsida vad vi har kommit fram till och det är att de här kraftigt ökade skolskillnaderna och den ökande skolsegregationen riskerar att leda till att familjebakgrunden får en större betydelse, säger Jonas Sandqvist, utbildningsråd på Skolverket.

Det är alltså inte så att ni säger att likvärdigheten har minskat, utan att det är risk att likvärdigheten minskar?

– Ja, precis, det är risk för det, säger Jonas Sandqvist.

Nu hoppas vi på en mer sansad diskussion om den svenska skolan som fokuseras på hur vi gemensamt höjer kvaliteten och resultaten. Kan vi dessutom få en debatt där Skolverket,  och andra viktiga aktörer på området, baserar sina uttalanden på fakta och inte på ”risk” för att en viss oönskad effekt inträffar på sikt så vinner alla på det! Dessutom kanske en lärdom kan vara att man inte ska använda ord som ”likvärdighet” när det tolkas på så många olika sätt som Svenskt Näringsliv visar i sin läsvärda rapport.

Nog finns det fog för Jan Björklunds krav på att Skolkommissionen bör få nya direktiv då de nuvarande uppenbarligen utgår från ogrundad fakta.

/