Tankar om skolan

Det är märkligt att tusentals elevers fria skolval, bort från boendesegregationen, fullständigt negligeras av de som anser sig vara bekymrade över just segregationen.

Årets Almedalsvecka är över. För Friskolornas riksförbunds del valde vi i år ett mindre format. Tre rundabordssamtal på olika teman. Intressanta samtal och ett format som ger mersmak.

Jag var på flera panelsamtal och deltog själv i tre. Sista dagen som jag var på plats lyssnade jag på en debatt mellan Jan Björklund och Jonas Sjöstedt, arrangerad av Expressen. Jonas Sjöstedt hävdade där att friskolereformen har ökat segregationen i Sverige. Samtidigt som han hävdar det förringar han alla de skolval som familjer gjort. För det är många i sk miljonprogramsområden som gör ett aktivt skolval.

I ett panelsamtal fick jag lära mig att 50% av eleverna som bor i miljonprogramsområdena i Botkyrka väljen en annan skola än den som är närmast, i Stockholm är det 35 % av eleverna i Tensta Rinkeby som pendlar till den valda skolan, i Nacka är det också elever från Fisksätra som står för den största andelen skolval som inte ligger i bostadens närhet.

Dessa gör ett aktivt val och rimligen till en skola där de därmed träffar elever med en blandad bakgrund. Om de inte skulle gjort detta skolval så skulle boendesegregationen slå igenom med full kraft. Med närhetsprincipen, utan det fria skolvalet, skulle vi verkligen få en segregerad skola eftersom bostadsområdena är så segregerade, vilket också flera utredningar har konstaterat.

Men koppling till hur verkligheten ser ut verkar inte vara friskolebelackarnas melodi. Det är märkligt att tusentals elevers fria skolval, bort från boendesegregationen, fullständigt negligeras av de som anser sig vara bekymrade över just segregationen. En rimligare ståndpunkt borde vara att se till att alla känner till att det fria skolvalet finns och att alla får en bra information som grund för sitt skolval. Men det talar inte friskolebelackarna om.

Det kommer däremot Friskolornas riksförbund att tala mycket om framöver. För det är viktigt att alla känner till att det fria skolvalet finna och har bra information om alternativen. I Nacka, Sollentuna och Täby måste alla välja tre skolalternativ. Det är ett intressant sätt att se till att alla får kunskap om det fria skolvalet.

/

 

Resultatet är nu istället en orättvis behandling av friskolor och deras elever i alla de kommuner som fått statsbidraget. En klart fall för Konkurrensverket, om de hade haft uppdraget att främja juste konkurrens på skolområdet.

Fick ett mail från ett medlemsföretag med frågan ” Varför får bara kommuner söka statligt bidrag till lärlingsutbildningar?” I dagarna har landets kommuner, som sökt bidraget, fått besked om att totalt 20.7 Mkr utbetalas. Det står explicit på  Skolverkets hemsida att det är till för att främja utvecklingen av lärlingsutbildningar. Men det gäller uppenbarligen inte för friskolor som har lärlingsutbildningar. Varför får inte de bidra till att främja lärlingsutbildningar? Rimligen borde friskolor ha riktigt goda förutsättningar för att utveckla utbildningsformen, tillsammans med andra delar av näringslivet.

Resultatet är nu istället en orättvis behandling av friskolor och deras elever i alla de kommuner som fått statsbidraget. En klart fall för Konkurrensverket, om de hade haft uppdraget att främja juste konkurrens på skolområdet. Dags för regeringen att tydliggöra att denna särbehandling av kommunal lärlingsutbildning måste upphöra. Upp till bevis samarbetsregeringen!

 

Att sprida bilden att vinsten om i genomsnitt 5% skulle vara orsaken till resultat försämringarna i skolan, när 9 av 10 skolor är kommunala – är inte värdigt organisationer som ska stå för kunskap och kompetens.

Den svenska skoldebatten är mycket märklig. Idag kan vi läsa i DN att lärarfacken fokusera på vinstfrågan när de kommenterar läget i den svenska skolan. Facken har till och med använt medlemmarnas pengar för att beställa en Demoskopundersökning som visar att 53 % av svenska folket tror att skolans resultat påverkas mycket eller ganska negativt av möjligheterna att ta ut vinst. Ett resultat visar att svenska folket inte har kunskap om hur fördelningen mellan friskolor och kommunala skolor ser ut.

86 procent av landets grundskoleelever går i kommunala skolor, dvs 14 procent i friskolor. Den informationen var nog inte med i undersökningen. Är det någon som på fullt allvar tror att den svenska skolans fallande resultat, som enligt IFAU och OECD pågått i över 20 år – dvs före friskolereformens införande – beror på att ett fåtal friskolor går med vinst? Det är ju inte seriöst.

Det är djupt beklagligt att landets lärarfack ägnar sig åt denna typ av opinionsbildning, för de tror väl inte själva på att det är vinsten som är orsaken till de fallande resultaten? Åter igen nästan 9 av 10 grundskolor är kommunala.

OM vi ska komma till rätta med denna beklaglig utveckling i Sverige – vända utvecklingen – så krävs det fokus på rätt sak. Då handlar det om att lära av de skolor som levererar goda resultat, oavsett om det är en kommunal eller fristående huvudman.

För mig är det obegripligt att ledande företrädare för skolan biter sig fast i att skylla på de 14 % som utgör friskolor och som fungerar väl. Det har ju t o m Skolinspektionen konstaterat i en rapport.

Rörelsemarginalen för friskolorna är i genomsnitt 5%. För tjänstesektorn som helhet är den 10%. Men när man frågar allmänheten om hur mycket de tror att vinsten är på 100 kr i en friskola så är svaret ca 25 kr. Inte undra på -med den verklighetsbilden – att de inte gillar vinst.

Så snälla lärarfack – börja fokusera på rätt saker, sluta jaga de 14 procenten – ägna kraft åt att hitta goda exempel hos de 100 % istället. Och sluta bidra med helt felaktiga verklighetsbilder av friskolor gentemot allmänheten.

Att sprida bilden att vinsten om i genomsnitt 5% skulle vara orsaken till resultat försämringarna i skolan, när 9 av 10 skolor är kommunala – är inte värdigt organisationer som ska stå för kunskap och kompetens.

/

Och detta förslag kommer från samma regering som pratar om vikten av att fristående skolor ska kunna visa på att de har en långsiktigt hållbar ekonomi. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta

Idag har det kommit ytterligare ett utspel i raden av regeringens ”hur kan vi straffa de som väljer friskola-politik”. Innovationskraften är stor när det gäller att sätta käppar i hjulet för de ca 4000 fristående skolor som finns i landet. Dagens utspel handlar om att kollektivt bestraffa de elever som väljer ett fristående gymnasium. Regeringen vill nämligen införa en gymnasiegaranti. Bakom detta uttryck döljer sig förslaget att skolpengen ska sänkas för de elever som väljer fristående gymnasieskolor. Ett avdrag om 0,3 % av skolpengen för de som väljer yrkesprogram och om 0,15% för de som väljer högskoleförberedande. Kort sagt – dessa elever ska få en sämre skolpeng än de som väljer en kommunal skola. Varför då kan man undra.

Gymnasieminister Aida Hadzialic kommenterar förslaget och nivån på avdraget så här; ”Vi har räknat utifrån att kommunerna ska ha tillräckligt med pengar för att ha en beredskap om en skola lägger ner. ” Men vad är det som säger att det blir en kommunal kostnad om det skulle vara så att en fristående gymnasieskola läggs ner? För det första kan eleverna mycket väl välja en annan fristående gymnasieskola. För det andra, om det nu är så att eleverna väljer en kommunal gymnasieskolan kan det ju leda till att tomma platser fylls på och att det tvärtom blir lägre kostnader för kommunen.

Vad kommunen ska göra med pengarna om ingen verksamhet läggs ner framgår inte. Förslaget är uppenbarligen oövertänkt, det leder till en kollektiv bestraffning av de elever och lärare som valt fristående gymnasieskolor. De får mindre resurser. Och detta förslag kommer från samma regering som pratar om vikten av att fristående skolor ska kunna visa på att de har en långsiktigt hållbar ekonomi. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Men en sak är säker, den sk samarbetsregeringen driver en medveten politik som syftar till att ta död på det fria skolvalet och de vill jaga bort de fristående aktörer som satsar kapital, som investerar och som bidrar till att höja kvaliteten i det svenska skolväsendet. Och elevperspektivet lyser helt med sin frånvaro i denna politik. Samtidigt uppgår kön till 5 av friskoleaktörerna till över 140.000. Totalt finns det 1252 fristående grund- och gymnasieskolor i Sverige.

Läs vårt remissvar över ägarprövningsutredningen

/

 

Det finns uppenbarligen en hel del att lära av de fristående skolornas arbete i Sverige. Dra nytta av det i stället för att jaga dem!

Ledarskapet i skolan är viktigt. Det finns duktiga ledare i såväl kommunala som fristående skolor. Skolinspektionen har i sin granskning av hur huvudmännen arbetar för att nå de nationella målen konstaterat att de stora friskolekoncernerna får med beröm godkänt i sitt arbete. Det gäller inte de stora kommunala ”skolkoncernerna” Stockholm, Göteborg, Malmö, Linköping, Uppsala mfl.

OECD har i sin Sverige-rapport lyft ledarskapet i skolan och i veckan presenterade SNS rapporten ”Styrning och ledning i skolan”. Författare är Nicholas Bloom, professor i nationalekonomi vid Stanforduniversitetet.  Han och kollegan Renata Lemos skriver om det i dagens GP.

Studien baseras på telefonintervjuer med rektorer för 1800 skolor i Brasilien, Indien, Italien, Storbritannien, Kanada, Tyskland, USA och Sverige. 88 svenska skolor ingår i studien. Resultatet sätt i relation till skolornas prestationer, dvs elevresultat.

De konstaterar att de svenska fristående skolorna utmärker sig såväl i jämförelse mad fristående skolor i andra länder som överlag. Friskolornas ägare håller rektor tydligt ansvarig för skolans prestationer. Det leder till att rektor i sin tur behöver utöva ett starkt ledarskap. Något som bland annat sker genom att det finns en tydlig långsiktig och väl kommunicerad strategi.  Det finns helt enkelt ett tydligt incitament för att alla i skolan ska fokusera på de gemensamma målen. Och effekten blir ett bättre elevresultat. Kopplingen mellan väl fungerande ledaskap och elevresultat är enligt forskarna större än skolkonkurrens, lärarkvalitet och klasstorlek.

Det finns uppenbarligen en hel del att lära av de fristående skolornas arbete i Sverige. Dra nytta av det i stället för att jaga dem!

 

De kommunala huvudmännen för förskolor och skolor får bidrag till ökade lönekostnader. De fristående aktörerna blir utan statlig kompensation

Lyssnar på partiledardebatten. Jan Björklund tar upp frågan om höjda kostnader för att anställa unga. Statsministern replikerar att regeringen har lovat att kompensera kommuner och landsting för de ökade kostnader som de höjda arbetsgivaravgifterna för de som är under 26 år innebär. Enligt SCB är andelen grundskollärare som är under 25 år 5,5% i fristående verksamheter och 1,64% i kommunala. Tittar vi på förskolorna är andelen 4,65% i fristående verksamheter och 2,7% i kommunala verksamheter. Det är rätt stor skillnad. De kommunala huvudmännen för förskolor och skolor får bidrag till ökade lönekostnader. De fristående aktörerna blir utan statlig kompensation.

Det svenska skolpengssystemet baseras på lika behandling oavsett om eleven väljer offentlig eller fristående skola. Utgångspunkten är kommunens kostnad  för utbildningen. Det ska bli intressant att se hur kommunerna säkerställer och tydliggör hur och om deras bidrag från staten också kommer att ingå i underlaget av beräkningen av skolpengen.

Hur ”kompensationen för de ökade kostnaderna” hanteras av varje kommun är en fråga om rättvisa villkor för varje barn och elev.

/

De kommunala huvudmännen för förskolor och skolor får bidrag till ökade lönekostnader. De fristående aktörerna blir utan statlig kompensation

Lyssnar på partiledardebatten. Jan Björklund tar upp frågan om höjda kostnader för att anställa unga. Statsministern replikerar att regeringen har lovat att kompensera kommuner och landsting för de ökade kostnader som de höjda arbetsgivaravgifterna för de som är under 26 år innebär. Enligt SCB är andelen grundskollärare som är under 25 år 5,5% i fristående verksamheter och 1,64% i kommunala. Tittar vi på förskolorna är andelen 4,65% i fristående verksamheter och 2,7% i kommunala verksamheter. Det är rätt stor skillnad. De kommunala huvudmännen för förskolor och skolor får bidrag till ökade lönekostnader. De fristående aktörerna blir utan statlig kompensation.

Det svenska skolpengssystemet baseras på lika behandling oavsett om eleven väljer offentlig eller fristående skola. Utgångspunkten är kommunens kostnad  för utbildningen. Det ska bli intressant att se hur kommunerna säkerställer och tydliggör hur och om deras bidrag från staten också kommer att ingå i underlaget av beräkningen av skolpengen.

Hur ”kompensationen för de ökade kostnaderna” hanteras av varje kommun är en fråga om rättvisa villkor för varje barn och elev.

/

ca 35 % av de som bor i Tensta Rinkeby väljer att pendla till skolan.

Läser i dagens utgåva av Norra Sidan att statistik visar att ca 35 % av de som bor i Tensta Rinkeby väljer att pendla till skolan. De väljer skolor i innerstaden istället. Detta visar att det fria skolvalet faktiskt minskar segregationen. Så om de som anser att det fria skolvalet ska begränsas eller tom tas bort skulle få sin vilja igen och den sk närhetsprincipen gälla så skulle boendesegregationen få fullt genomslag i dessa områdena.  Vem skulle vinna på det?

/

 

Att jämföra lärartäthet mellan skolor som har olika kombinationer av årskurser är som att jämföra äpplen och päron.

Jag tänker inte avkräva något ett svar på den frågan eftersom lärartäthet har visat sig ha ingen eller marginell betydelse för vilka resultat eleverna når. Dessutom har jag en tilltro till professionen och till att  skolor i allmänhet bemannar sin verksamhet efter förmåga och behov.

Däremot tycker jag att det är hög tid att den slentrianmässiga argumentationen från friskolornas motståndare upphör. Påståenden om att friskolor har lägre lärartäthet används som ett argument mot företagande i skolsektorn och beskrivs då som ett sätt för skolorna att tjäna mer pengar. Det märkliga är att ingen har synat dessa påståenden i detalj. För argumentet faller platt om man tittar närmare på hur lärartätheten ser ut på skolor med samma sammansättning av årskurser.

Att jämföra lärartäthet mellan skolor som har olika kombinationer av årskurser är som att jämföra äpplen och päron. Lärartätheten är lägre i de lägre årskurserna, vilket gör att skolor som t ex bara har högstadium hamnar på ”rätt” sida om genomsnittet, medan skolor med en större del av sin verksamhet i lågstadiet på ”fel” sida. 

Vi har bett Skolverket att ta fram en jämförelse som visar den genomsnittliga lärartätheten för skolor som har samma sammansättning av årskurser. 90 procent av alla grundskolor har någon av de 8 vanligaste kombinationerna av årskurser. Vi har själva lagt till lärartätheten för förskola och förskoleklass utifrån Skolverkets officiella statistik. Fram träder en annan bild än den som ett genomsnitt av hela grundskolan visar och som friskolekritikerna vill etablera.  

I 5 av de totalt 10 olika sammansättningarna är lärartätheten högre i friskolor.  I 3 är lärartätheten samma eller i stort sett samma. I 2 fall kan man hävda att lärartätheten är lägre i friskolorna.

Vad beror då den lägre lärartätheten i kommunala skolor på? Är det också för att de vill tjäna pengar? Sambandet framstår onekligen malplacerat när det appliceras på kommunala skolor, men kopplas det ihop med friskolor köper kritikerna det direkt. Själv tror jag som sagt att de allra flesta skolor gör vad de kan för att använda sina resurser på bästa sätt och bemannar verksamheten efter förmåga och behov.

Är det inte hög tid att släppa diskussionen om lärartäthet och vinstintresse och fokusera på den kvalitetsutveckling som många skolor i Sverige behöver?

 

	Kommunal skolenhet		Enskild skolenhet
Årskurser	Medelvärde antal elever per lärare	Antal skolenheter	Medelvärde antal elever per lärare	Antal skolenheter
Förskola	5,3	7208	5,3	2655
Förskoleklass	16,6	3051	15,5	564
1 2 3 4 5 6 7 8 9	11,8	464	11,9	291
1 2 3 4 5 6	12,8	1609	12,3	158
6 7 8 9	11,5	196	11,8	82
1 2 3 4 5	13,7	473	12,9	65
4 5 6 7 8 9	12,0	111	13,8	51
7 8 9	11,2	396	10,3	38
1 2 3	14,5	385	14,6	33
1 2 3 4	14,8	40	12,3	8

 

 

 

 

 

 

 

Det är kommunen som fastställer skolpengen och därmed också påverkar friskolornas ekonomiska förutsättningar.

Idag har vi lämnat Friskolornas svar på Ägarprövningsutredningen. Vi framhåller att det ska vara likabehandling oavsett om det är en enskild eller kommunal huvudman. Skollagen fastslår att det ska vara på det sättet.  Skolinspektionen har påpekat att det finns brister när det gäller det kommunala huvudmannaskapets förmåga att styra mot nationella mål. Samtidig har friskolorna i flera fall klarat granskningen utan anmärkning. Bara det visar att det finns skäl till lika behandling.

När det gäller frågan om krav på långsiktigt hållbar ekonomi så understryker vi det faktum att det faktiskt är en fråga som kommunerna till stor del äger. Det är kommunen som fastställer skolpengen och därmed också påverkar friskolornas ekonomiska förutsättningar. Vi konstaterar också att där finns det en del övrigt att önska. Ska man granska friskolornas långsiktigt hållbara ekonomi så är det viktigt att börja vid källan – dvs hur kommunen fastställer skolpengen. Det är en viktig grundinformation som Skolinspektionen borde granska. Likabehandlingen innebär att skolpengen ska vara lika oavsett om eleven väljer en fristående skola eller kommunal skola. Vi visar att denna likabehandling saknas på många håll och därmed så är behandlingen av individer orättvis. Skolpengen kan helt enkelt se olika ut i en kommun beroende på om eleven väljer en fristående eller kommunal skola. Med sådana förutsättningar är det ganska svårt att visa på en långsiktigt hållbar ekonomi – särskilt i ett femårsperspektiv som utredningen föreslår. Något som vi avvisar som orimligt.

Läs hela vårt remissvar här.

/