Författare: Ulla Hamilton

Publicerat

En likvärdig skola förutsätter mångfald

Artikel i Smedjan 5 augusti 2024

Snart är det dags för skolstart. Sommarlovet försvinner så snabbt. Men skoldebatten brukar inte ta sommarlov, så ej heller denna sommar. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson valde i Almedalen att göra utspel om skolan och meddelade att partiet nu vill vinna skolfrågan. Det ska bli intressant att följa vad det innebär. Det är nämligen mycket som behöver bli bättre i svensk skola.

När denna artikel publiceras har jag slutat som vd för Friskolornas riksförbund. Från första juli heter den nya bransch- och arbetsgivarorganisationen Almega Utbildning. Men efter drygt nio års arbete med skolfrågor så finns det en hel del att reflektera över. Och mitt engagemang för skolfrågor försvinner givetvis inte för att jag slutar som vd. Det finns mycket som behöver bli bättre i skolan – och jag vill gärna fortsätta bidra på olika sätt.

Friskolebranschen, som jag har vigt så många år åt, är den kanske mest utskällda i Sverige. 

Men det kan vara läge att summera – samtidigt som jag också vill blicka framåt. Jag vill börja med det som borde vara självklart – att individer är olika och har olika behov. Det är en insikt som sällan lyfts i skoldebatten. Men det är här som många skolor brister. Skoldebatten handlar om systemfrågor som ”ska friskolor får vara aktiebolag?”, ”ska populära skolor få ha kö?”, ”ska skolpengen vara mindre för att man valt en friskola?”, för att bara nämna några.

Vi har skolplikt i Sverige. Alla barn i grundskoleålder måste gå till skolan. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag som innebär att den ska kompensera för att elever har olika bakgrund. Vissa kommer från hem med välutbildade föräldrar, andra kommer från hem där Sverige har blivit det nya hemlandet efter att man tvingats fly från sitt ursprungliga hemland. Detta är en ganska ny situation för svensk skola och det är många skolor som har svårt att klara den. Elevernas kunskapsnivåer påverkas. Till detta ska läggas att det råder lärarbrist i landet och att det faktiskt är många skolhuvudmän som inte klarar av det ansvar som det innebär att vara skolhuvudman. Det räcker att titta på slutbetygen från grundskolan för att få en bild av var problemen finns.

Men debatten handlar inte om detta.

Friskolebranschen, som jag har vigt så många år åt, är den kanske mest utskällda i Sverige. Alla, från skoldebattörer på sociala medier till landets liberala skolminister, passar gärna på att beskylla friskolor för allt som är fel i skol-Sverige. Nedskärningar i kommunal skola? ”Det är friskolornas fel!” Kunskapstapp i Pisa? ”Friskolornas fel!” Ingen skolpolitiker eller chef på utbildningsförvaltningar runt om i landet vill förstås bli sittande med Svarte Petter när ansvar för skolans problem ska utkrävas. Då är det tacksamt att ha någon att skicka vidare till.

Droppen var när skolministern i vintras skyllde tappet i Pisa 2022 på friskolorna. I själva verket förhåller det sig som så att friskolorna och deras elever räddade Sverige från en ännu större nesa. En analys av Pisa-resultaten visar att friskolornas elever ligger ett helt läsår före de kommunala i inlärning. Och det beror inte, som så många debattörer hävdar, på ett annorlunda elevunderlag. Resultatet är justerat för bakgrund. Hur kan det komma sig att ingen politiker är intresserad av att ta reda på vad denna enorma skillnad beror på? Ett helt läsårs skillnad! Tystnad råder.

Samtidigt visar en sammanställning av Skolinspektionens kvalitetsgranskningar att friskolor håller högre kvalitet. Mer än var fjärde granskad enskild huvudman når kraven på analys av skolresultat och trygghet ”i hög utsträckning”, medan endast var tionde kommunal huvudman gör det. Knappt var tionde granskad enskild huvudman möter Skolinspektionens krav ”i låg utsträckning”, medan över var tredje kommunal huvudman gör det.

Med andra ord är det inte som vissa hävdar ”vinstintresset” – det vill säga att vissa friskolor är aktiebolag – som ger dålig skolkvalitet. Tvärtom.

Samtidigt som skallet på friskolorna blir allt högre så ökar andelen som tycker att det är rätt att man kan välja grundskola.

Samtidigt som debattvågorna går höga och skallet på friskolorna blir allt högre så ökar andelen som tycker att det är rätt att man kan välja grundskola mycket kraftigt. Andelen har ökat med hela 10 procentenheter sedan 2020, i dag stöder 73 procent skolvalet.

Att skolan inte fungerar för en elev är ett stort problem, inte minst för den familj som drabbas. Vi ser ett ökat problem med att elever blir hemmasittare, de vill helt enkelt inte gå till skolan. Det förefaller också som att antalet föräldrar som väljer att ”ta sin Mats ur skolan” genom att flytta utomlands ökar. Svenska familjer flyttar exempelvis till Åland och undervisar själva sina barn.

Alla som har jobbat vet att ledarskapet på arbetsplatsen är mycket viktigt för såväl trivsel som resultat. Skolan utgör inget undantag. Därför är det intressant att forskning visar att ledarskapet i friskolor oftast är betydligt bättre än i kommunala skolor. Det visar sig också i de enkäter som görs bland lärare, där de som jobbar i friskolor säger sig trivas mycket bättre än de som jobbar i kommunala skolor. Skolinspektionen har också konstaterat att problem i dåliga skolor beror på bristfälligt ledarskap i alla led: från kommunala skolhuvudmän till skolchefer, rektorer och ledarskapet i klassrummen. Det börjar uppifrån och sipprar nedåt. Problemets potentiella omfattning tydliggörs av att fler än 8 av 10 elever går i kommunala grundskolor. Där är politikerna ytterst ansvariga skolhuvudmän.

Låt mig ta ett exempel. När eleverna i årskurs nio nu har sprungit ut och lämnat högstadiet bakom sig har närmare var femte av dem lämnat grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Detta är ett riktigt stort problem, såväl för eleverna som för det svenska samhället. Dessa skolor har misslyckats med sitt viktiga uppdrag, som dessutom bygger på ett tvång – skolplikten. Är det då så konstigt att en ökande andel anser att det är rätt att man kan välja skola? Valfrihet och mångfald ger föräldrar och elever makten att välja till och att välja bort.

Ansvariga politiker frågar sig inte varför allt fler väljer friskolor.

I Malmö har behörigheten gått ned något i år. Det konstaterar det ansvariga kommunalrådet frankt ”är inte tillräckligt bra”. I Göteborg, som länge varit sämst i klassen och skickat ut allra flest ungdomar i det utanförskap det innebär att inte få gymnasiebehörighet, har en marginell förbättring skett bland niorna. Men fortfarande lämnar nästan 23 procent av eleverna grundskolan utan behörighet. Årets sjätteklassare går däremot på sommarlov med lägre betyg än fjolårets kull. Ansvarigt kommunalråd, Viktoria Tryggvadottir Rolka (S), skyller ifrån sig på regeringens nedskärningar (trots att skolan är ett kommunalt ansvar) och skryter om att de gjort ett ”hästjobb”.

Aldrig har krissiffrorna i Göteborg fått de styrande politikerna att kalla till krismöten. Hade detta hänt på en friskola hade den fått stänga för länge sedan. Och ansvariga politiker frågar sig inte varför allt fler väljer friskolor. I stället försöker man hitta sätt att straffa de elever som har fräckheten att välja en friskola, genom att sänka skolpengen till friskoleeleverna. Tack och lov är detta olagligt i dag, men vem vet vad som gäller när Tidöavtalets utredningar är klara.

Forskning visar att friskolor bidrar till svensk skola i stort. Kunskapsresultaten har höjts även i kommunala skolor, tack vare konkurrensen. Innovationer i svensk skola som ”ordning och reda”, undervisning på engelska, individualiserad undervisning på rätt kunskapsnivå, bot på lärarbristen genom lärarimport, ökad produktivitet och nya pedagogiska modeller, hade inte sett dagens ljus utan den mångfald vi haft på skolområdet under de senaste 30 åren.

Många av dessa innovationer är nu hotade på grund av ett allt hårdare regelverk. Nya, små friskolor har inte en chans att etablera sig på grund av att kostnaderna och riskerna skjutit i höjden i skuggan av den hårda debatten och politiken. Det påverkar givetvis såväl mångfald som valfrihet.

En likvärdig skola innebär inte att allt ska ske på samma sätt.

Det återstår som sagt mycket att göra i svensk skola. Sverige behöver bland annat ett kvalitetssäkrat betygssystem, bättre information så att alla kan göra ett välinformerat skolval, en lärarutbildning som återger lärarna en god status i skolan. Höjd status förutsätter också att ledarskapet i skolan får ett tydligt mandat från politiken, så att inte medarbetarna i skolan ständigt råkar ut för politikernas försök till detaljstyrning av vad som händer innanför skolans väggar. För det är vad som sker där som är viktigt. Exakt hur det sker måste däremot få skilja sig åt, av just det enkla skälet att människor är olika och har olika behov. En likvärdig skola innebär inte att allt ska ske på samma sätt, det innebär att skolan ska utgå ifrån individens behov. För att citera läroplanen: ”Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.”

Den svenska skoldebattens inriktning är viktig. För det finns som sagt problem som behöver lösas. Jag tänker fortsätta dra mitt strå till stacken och ständigt påminna om att det är individen som utgör grunden. Det är därför som det är så väsentligt att det finns mångfald och valfrihet. Det måste alla de som i dag fokuserar på systemfrågorna i skoldebatten inse.

Publicerat

Frisinnad tidskrift juni 2024

Friskolornas roll i det politiska spelet

  • JUNI 2024

Frisinnad Tidskrift bad Ulla Hamilton, VD för Friskolornas Riksförbund, om en kommenterande artikel kring frågan om friskolornas roll i det svenska skolsystemet. Finns det motbilder till den allt mer negativa inställning som allt fler politiker och partier lyfter fram?

Skoldebatten handlar mer om pengar än om skolkvalitet. Det tycks för många skoldebattörer vara svårt att hålla sig till fakta. Individperspektivet lyser helt med sin frånvaro. Det är intressant att snart sagt allt som inte fungerar i svensk skola sägs vara friskolornas fel. Magdalena Andersson (S) stod på Vänsterpartiets kongress och hävdade att den administrativa börda som lärare drabbats av beror på ”marknadsskolan”. UKÄ/Skolverket presenterade för några månader sedan en rapport – ”Till högskolan från gymnasieskolan” – där man studerat hur många poäng elever, som gått direkt från studieförberedande gymnasieprogram till högskolan, har tagit under det första läsåret. Rapporten hävdade att elever från kommunala skolor presterar bättre på högskolan. Detta presenterades sedan i medierapporteringen som bevis på att friskolor sätter glädjebetyg och skolministern var inte sen med att kritisera friskolorna för detta. Men visade verkligen skolmyndigheternas rapport detta?

Spelar det ingen roll vilken utbildning studenten väljer? Det finns ju faktiskt mer eller mindre tuffa utbildningar inom området teknik till exempel. Friskolornas riksförbund begärde ut underlaget från UKÄ men fick nej. Vi bad då Erik Lakomaa, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, att göra en metodgranskning av skolmyndigheternas rapport. Resultatet av hans analys är minst sagt pinsam för landets två stora utbildningsmyndigheter. 

Skolminister Lotta Edholm var snabbt ute i december 2023 och kommenterade de sjunkande PISA-resultaten genom att peka ut friskolorna, mer specifikt de så kallade ”vinstdrivande”, som en orsak till att de svenska kunskapsresultaten sjönk. Nu vet vi att det är precis tvärt om. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har nämligen gjort en intressant djupanalys av PISA-resultaten. PISA-proven rättas externt och är alltså immuna mot ”glädjebetyg”. Heller Sahlgrens slutsats är att eleverna i friskolor presterat så mycket bättre än elever i kommunala skolor att friskoleelevernas resultat har lindrat kunskapsfallet för Sverige som nation.

Resultaten är justerade med hänsyn tagen till elevernas bakgrund. Heller Sahlgren konstaterar att resultaten knappt föll alls för friskoleeleverna om man jämför PISA-resultaten 2018 med resultaten 2022. Kort sagt – hela kunskapsfallet under pandemin är koncentrerat till kommunala skolor. Skillnaden i kunskapsnivå mellan elever i kommunala respektive fristående skolor motsvarar nästan inlärningen som sker under ett helt läsår. Ett förbluffande resultat som knappast alls uppmärksammats i debatten! Dessutom visar analysen att det inte finns något som tyder på att ”vinstdrivande” friskolors elever presterar sämre, snarare tvärtom. Icke-vinstdrivande friskolor har ett markant starkare elevunderlag än både kommunala och så kallade ”vinstdrivande” skolor, medan det är i princip lika om man jämför kommunala och så kallade ”vinstdrivande” friskolor. Mot bakgrund av att 84 procent av landets grundskoleelever går i kommunala skolor så borde detta resultat mana till rejäl eftertanke. Hur kan det komma sig att det skiljer ett helt läsår? Men i stället ägnas debatten åt att smutskasta friskolor. Visst finns det friskolor som inte sköter sig, och de ska naturligtvis kritiseras. Men skoldebattens fokus på verksamhetsformen och friskolor är faktiskt helt oproportionerlig. Dessutom vet vi att medarbetare i friskolor trivs bättre än medarbetare i kommunala skolor. Forskning visar också att friskoleetableringar leder till att kommunala skolor får större fokus på kvalitet. Konkurrens och mångfald fungerar.

Men låt mig backa bandet. Vad handlar friskolefrågan om egentligen? Varför tog Bildtregeringen initiativ till friskolereformen för drygt 30 år sedan? Frågan handlar ytterst om makt – föräldrars egenmakt. Då liksom nu, vill föräldrar och elever ha möjlighet att välja skola. Innan friskolereformen var det bara möjligt för ett litet fåtal. Idag kan alla välja och många gör det. Och det är gratis att välja en friskola, till skillnad från i de flesta andra länder. Andelen elever som väljer fristående grundskolor har vuxit oavbrutet under de senaste 20 åren.

Individerna kommer helt bort i dagens debatt. Men möjligheten att välja, och välja bort, skola, har gjort stor skillnad för hundratusentals elever och familjer under dessa år. Friskolornas riksförbund har i sin serie Skolberättelser visat på några exempel och jag vill dela med mig av två av dessa.

Said växte upp i ett av lägenhetshusen som kännetecknar Rosengård och där de flesta pojkar drömmer om att bli näste Zlatan Ibrahimovic. Att studera och gå på universitet var inget som Said hade med sig hemifrån. Men han, eller förmodligen hans föräldrar, nyttjade möjligheten att välja skola. Han valde Jensen, en friskola som präglas av trygghet, disciplin, tydliga strukturer och höga förväntningar på studieresultat, samtidigt som majoriteten av eleverna är första- och andragenerationsinvandrare där svenskan är ett andraspråk. Denna friskola har gjort det möjligt även för barnen i Rosengård att kunna gå i en trygg skola med höga krav och förväntningar oavsett bakgrund. Att som första skola i Malmö, år 2017, förbjuda mobiltelefoner som pockar på barnens uppmärksamhet var en självklarhet. För Said innebar detta skolval att han fick en fast, tydlig och respektfull hand på en av Malmös tryggaste skolor. Ett skolval som har banat vägen för att kunna förverkliga drömmen att studera till civilingenjör på Chalmers.

Mobbing är ett stort problem för många skolor. Innan friskolereformen kunde inte mobbade elever byta skola. Det krävdes tillstånd från kommunen, för det var ju mestadels kommunala skolor som eleverna gick i. Idag krävs det inga tillstånd. Idag är det individen som har makten och det är många som har använt denna möjlighet för att komma bort från – för många drabbade ett veritabelt helvete – på skolan. Exemplen är många på skolors oförmåga att hantera mobbingproblematiken. Något som i sig är minst sagt förunderligt. Mitt andra exempel handlar om just detta. Tänk vilken skillnad ett skolbyte kan göra för inte bara eleven utan för en hel familj!

Internationella Engelska Skolan i Borås har ett mycket genomarbetat arbetssätt för att motverka mobbing. För Niklas ändrade möjligheten att byta skola hela hans tillvaro. På sin gamla skola mobbades han upprepade gånger och hamnade ständigt i nya konflikter. Han var frustrerad, kände att han behövde stå upp för sig själv eftersom han dagligen blev kränkt och utmanad, utan att lärarna hjälpte honom. Men när Niklas bytte skola satte de omgående in en plan för att bryta mönstret från den tidigare skolan, med återkommande avstämningar för att säkerställa att han trivdes och behandlades väl. Lagen säger att alla skolor ska ha en plan för att motverka kränkande behandling. Men det verkar som att det i många skolor bara är ett dokument som ligger i en byrålåda. Tillsammans med en omfattande plan mot kränkande behandling jobbar IES Borås intensivt med synlighet och tillgänglighet. För dem är det viktigt att medarbetarna etablera relationer med alla elever på skolan för att vara en pålitlig och trygg part att gå till vid incidenter. Det handlar om enkla saker som att sitta med eleverna och prata på lunchen, att umgås med dem på rasterna och att fråga hur deras helg har varit. På så sätt bygger de det förtroende som behövs när det uppstår en konflikt. Det har skapat ett klimat på skolan som innebär att eleverna kommer till medarbetare direkt när något hänt. De går inte runt och håller det för sig själva eller låter det gå för långt. De berättar även när de har sett andra elever bli utsatta för kränkande behandling.

Friskolereformen för över 30 år sedan har gjort skillnad. Lärare har fått möjlighet att byta arbetsgivare utan att behöva byta jobb, medarbetare i skolor har fått möjlighet att starta skola, och föräldrar/elever kan välja skola. Visst finns det också problem i svensk skola som behöver åtgärdas. Ett tydligt sådant är det betygssystem som vi har, med otydliga kunskapskriterier. Därför att det välkommet att det nu utreds. Ett annat skolpengen, där beräkningen av densamma från kommunens sida är så ogenomtränglig att det är omöjligt att bedöma om en friskoleelev har fått lika stor skolpeng som den som väljer en kommunal skola. Den noggranna undersökning som gjorts av Mikaela Valtersson, om hur 32 kommuner beräknar sin skolpeng, tyder på att friskolorna snarare är underkompenserade. Därför välkomnar vi också en ordentlig opartisk utredning om skolpengssystemet. Systemet ska inte straffa elever som gör aktiva skolval.

En stor majoritet anser att det är rätt att man kan välja skola. Friskolereformen har gett svenska elever och föräldrar en mångfald som inte fanns för 40 år sedan. Vi saknar fortfarande bra information för att man ska kunna göra ett välinformerat val. Det borde inte vara en svår uppgift att åstadkomma för till exempel Skolverket. Vi saknar också ett ”nationellt PISA” det vill säga ett nationellt kunskapsprov som ger oss information om hur kunskapsutvecklingen i svensk skola över lag utvecklas över tid. En stillsam önskan är att det ägnas mer tid och resurser för att sjösätta dessa två saker. Det skulle bidra till att förbättra informationen om hur svensk skola presterar, såväl för politiker som allmänhet. Så kan skoldebatten också börja handla om det som verkligen betyder något: hur kan skolor leverera högst kvalitet?

Ulla Hamilton

Publicerat

Om mig

Jag har ca 40 års erfarenhet som aktiv politiker. 8 år som moderat borgarråd i Stockholm, men även som fritidspolitiker och kommunfullmäktigeledamot i såväl Uppsala, Lund som Stockholm. Drivkraften bakom mitt politiska engagemang är att det är viktigt att inse att människor är olika och har olika behov. Därför måste samhället (ja samhället är större än staten) tillåta mångfald och valfrihet. Entreprenörer och innovationer skapar förutsättningar för ett ökat välstånd i samhället.

Som politiskt aktiv under många år så vet jag att politiker kan välja att förhindra nya idéer eller att välja att möjliggöra. Därför var det självklart för mig som miljöborgarråd att bjuda in företagen till samverkan i stadens miljöarbete. Det blev början på det frivilliga nätverket Klimatpakten, till vilket företag som jobbade för att minska sin miljöpåverkan kan ansluta sig till. Ett skäl till att också Stockholm utsågs till EU:s första miljöhuvudstad. Du kan läsa mer om detta i mina blogginlägg från den tiden 2006-2010 på denna sida.

Under mina år som borgarråd hade jag också förmånen att följa den fantastiska utveckligen inom IT-området i Stockholmsregionen. Det ekosystem för start-ups som växte fram under dessa år satte verkligen Stockholm på den internationella kartan som spännande och dynamisk plats för företag. ITC, fintech, miljöområdet och spelbranschen för att bara nämna några. Det krävs en klok politik för att dessa företag ska vilja vara kvar och växa här.

Kompetensförsörjningen är givetvis också en oerhört viktig fråga för näringslivets konkurrenskraft och därmed också för Sverige som land. Många har idag glömt bort, eller känner inte till, vilka problem som fanns i svensk skola på 1980-talet. et finns ett skäl till varför det gjordes så många reformer på skolområdet i slutet på 1980-talet.

Friskolereformen, som genomfördes av Bildtregeringen (där jag hade förmånen att jobba som politisk sekreterare till Carl Bildt) innebar att makten överfördes från politiker och kommunala tjänstemän till familjerna. De senare fick valfrihet och rätten att välja skola. Det är en fantastisk utveckling som skett sedan dess och idag är det ca 420.000 elever som går i fristående för-, grund- och gymnasieskolor. Trots att 84 procent av alla grundskoleelever alltjämt går i kommunala skolor så har friskolereformen spelat en otroligt stor roll. Lärare har kunnat byta arbetsgivare, personer som jobbat inom skolan har att möjlighet att förverkliga sina idéer kring hur en skola ska drivas genom att själv starta en skola. Konkurrensen har medfört att fokus på kvalitet och resultat har ökat.

Svensk skola har alltjämt en hel del utmaningar. Betygssystemet behöver kvalitetssäkras, alltför många elever lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet och många skolor har uppenbara problem med att klara av det kompensatoriska uppdraget. Här behöver fler lära av de framgångsrika och vi behöver också mer forskning kring av som är viktiga framgångsfaktorer för att skolan ska kunna bidra till att alla elever, oavsett bakgrund, får en lyckosam skolgång. Det är i grundskolan som grunden för den svenska konkurrenskraften etableras.

Ska vi kunna utveckla välfärdssamhället så behövs välfärdsföretagandet inom såväl vård, skola som omsorg. Den jakt på dessa företag som nu pågår måste få ett slut. Sverige har inte råd att förhindra välfärdsföretagande. Offentliga verksamheter kommer aldrig att kunna bidra med utveckling och effektivt resursanvändande på det sätt som entreprenörerna kan. Därför är det viktigt att de som idag är politiskt aktiva, inte minst i de partier som bidragit till att öppna upp den offentliga sektorn för mångfald och valfrihet, inser vad som står på spel idag. Det finns uppenbara hot mot mångfalden och valfriheten. Dessa hot måste hanteras. Såväl genom att ta debatten på ett tydligt sätt, som genom i handling så att mångfalden och valfriheten säkerställs även för framtida generationer.

/

Publicerat

En ny fas

Vid halvårsskiftet 2024 slutar jag som vd för Friskolornas riksförbund. Jag återupptar verksamheten i mitt konsultbolag och jag kommer att fortsätta att jobba med bl a strategisk rådgivning i gränslandet politik och näringsliv. Jag kommer inte att släppa mitt engagemang och intresse för en bättre skola och vikten av att Sverige är ett land som är konkurrenskraftigt.

För mig är det självklart att politiken måste ha ett tydligt fokus på att Sverige är ett land med goda förutsättningar för entreprenörer, som uppmuntrar till innovationer och som har ett utbildningssystem som levererar i världsklass. Om detta bloggade jag på denna sida under 2006-2014 när jag var borgarråd i Stockholm. Så välkommen att botanisera i ”min Stockholmshistoria” via mina gamla inlägg.

En sak som förundrar är att Sverige inte har en definition av vad som är kvalitet i skolan. En annan sak som förundrar är bristen på debatt om hur välfärden ska säkras framöver. För vem tror att behoven inom vård, skola och omsorg kommer att kunna tillgodoses enbart via verksamheter inom offentlig sektor? Den utveckling som skett inom dessa områden visar med all önskvärd tydlighet att innovationer och en effektiv resursanvändning i mycket stor utsträckning emanerar från just välfärdsföretagen. Konkurrensen och valfriheten ger skattebetalarna mer valuta för pengarna. Och den ger inte minst de som arbetar inom dessa områden möjlighet att byta arbetsgivare utan att tvingas byta yrke. För att inte tala om vad valfriheten och mångfalden innebär för individer och familjer. Om detta och mycket mer planerar jag att återkomma till på denna sida. Ha en riktigt skön sommar så hörs vi till hösten!

ps. Jag finns också på LinkedIn ds

Publicerat

En fråga som många har svårt att svara på

Hur kommer det sig att privata välfärdsföretag är mer kostnadseffektiva än offentliga verksamheter? Den frågan har många svårt att svara på. En vanlig kommentar är att en friskola med överskott har sämre kvalitet. Ett påstående som inte beläggs med fakta.

Kommissionen för Skattenytta har gett Monica Renstig i uppdrag att ta reda på hur privata utförare inom välfärdssektorn, som lyckas leverera likvärdig kvalitet, gör. En intressant rapport som bygger på intervjuer med kommunrevisorer, managementkonsulter och logistikkonsulter. Vad framkommer då när det gäller friskolor? Ledarskapet är viktigt, liksom ekonomistyrningen. Det finns tydliga mätbara mål, det styrs efter dessa och avvikelser följs upp. Något som även Skolinspektionen konstaterar i sina rapporter.

Det finns ett koncerntänk som innebär att ekonomi, lärportaler, gemensamma nyckeltal, spridning av ”best practice” sker inom organisationen. Hur resurserna används är väsentligt. Verksamheterna har ofta mindre lokalyta/elev än de offentliga och en mer flexibel och effektiv användning av lokalerna. Man jobbar också med att optimera storleken på skolorna vilket gör att det finns få eller inga tomma platser. Medarbetarna har ett tydligt ansvar att arbeta med ständiga förbättringar och det är viktigt att få medarbetarna att trivas och känna yrkesstolthet. Det senare framkommer även i tex rapporten Jobbhälsoindex 2022. De visade att medarbetare i friskolor trivs mycket bättra än kollegor i kommunala verksamheter. Renstig påpekar även att det tydliga ledarskapet också visas genom att rektorerna i friskolorna är ute i klassrummen och syns tydligt i verksamheten.

skolledare.se 

 

Publicerat

Aktuellt från Hamilton är min blogg – ingen annan

Sedan en tid tillbaka finns det en blogg som utger sig för att vara min.  Den heter Ulla Hamiltons blogg men det är inte jag som skriver.  Sedan jag slutade som borgarråd i oktober 2014 så har jag skrivit några blogginlägg , senast 25 februari 2015, förutom detta.

Således är de inlägg som ligger på ovan nämnda blogg inte skrivna av mig utan någon annan. Vad nu poängen är med det?

Det som står på denna blogg Aktuellt från Hamilton är däremot mina åsikter.

/

Publicerat

Teres Lindberg (s) och jag är för en gång skull ense

Råkar få syn på att Teres Lindberg, s talesperson för IT-politik i riksdagen säger att hon tycker att Sverige borde ha ett rikstäckande stamnät och accessnät för fiber. där teleoperatörerna är leverantörer av tjänster. Precis så som Stokab – Stockholm stads fiberbolag. Här kan alla hyra kapacitet på lika villkor, och leverera sina tjänster till kund. Kunden kan välja leverantör. Stokab-modellen, som funnits i 20 år, har väckt uppmärksamhet runt om i världen och är ett viktigt skäl till varför Stockholm idag är en ledande IT region. Små som stora leverantörer har kunnat hyra kapacitet av Stokab och leverera tjänster till sina kunder. Det ger en stor mångfald av leverantörer och en stor mångfald av tjänster.

Stockholm skulle inte vara ett av världens ledande dataspelkluster, IT-kluster, life science kluster om det inte vore för Stokabs fibernät. Det täcker nästan alla fastigheter i staden och många utanför kommunens gränser. Så ja Teres Lindberg. Ett nationellt Stokab är rätt tänkt. Det finns förslag på hur man skulle kunna göra. Många statliga bolag har idag fibernät – varför inte binda ihop dem och låta en aktör som inte leverera tjänster högre upp i värdekedjan ta hand om en operatörsneutral basverksamhet.

/
Publicerat

Smarta hem kan revolutionera omsorg mm

Läser Acreos nyhetsbrev. Det är alltid lika intressant att se vad som händer på IT-området. Här kan vi läsa om smarta hem. För flera år sedan arrangerade Kista Science City, på mitt uppdrag, ett rundabordsamtal om teknikens möjligheter för omsorgen. Läs om det här. Det blev en intressant diskussion om hur faktisk internet mm gör det möjligt för äldre att bo kvar i sina bostäder länge, och därtill på ett tryggare sätt än idag.

Mycket av den svenska omsorgsdebatten utgår ifrån hur det är idag. Det som är intressant är ju att titta på vad dagens väl utbyggda bredbandsinfrastruktur kan bidra med när det häller omsorg i hemmet mm. Därför är Acreos Smarta hem projekt mycket välkommet. Genom att tänka utanför de invanda boxarna kan nya modeller växa fram. Jag är övertygad om att såväl fastighetsägare, it-företag som omsorgsföretag är intresserade av att delta i detta utvecklingsarbete.

För varför måste det vara så att gamla människor ”flyttar hemifrån”? Med telnikens hjälp, en utveckling av omsorgsområdet, så kanske fler kan bo hemma hela livet.

Publicerat

Nytt År – Nya Utmaningar

God fortsättning!

2015 har börjat spännande för min del. Efter en avkopplande semester så är det nu dags för nya utmaningar. När jag slutade som borgarråd skrev jag den 13 oktober 2014 på denna blogg bl a följande:

”Förra veckans besked från den nytillträdda regeringen om tillsättandet av en utredning om vinster i välfärden, skattehöjningar, mm är djupt oroande. En våt filt läggs över en hel bransch under flera år. Vad kommer härnäst? Det fria företagandet är grunden för välståndet. Om företag inte får gå med vinst så startas de inte, i vart fall inte i Sverige. Därför måste villkoren för företagandet utgå från att vi lever i en global värld. Nu hoppas jag få möjlighet att bidra i arbetet för att Sverige och Stockholm ska vara fortsatt konkurrenskraftigt när det gäller att starta och utveckla företag, att låta individer utveckla sina ideer och förverkliga dem oavsett om det är inom den sk välfärdssektorn eller inom andra områden.”

Det som hänt sedan dess har understrukit än mer hur mycket som står på spel. Därför är jag mycket glad för att nu få möjlighet att som tf VD för Friskolornas riksförbund få jobba med att förhindra det som diskuteras i form av begränsningar i ägandet, i kapitalförsörjning och möjligheten för människor att få välja att starta skola, för föräldrar och barn att få välja skola och för lärare mfl skolpersonal att faktiskt få välja en privat arbetsgivare.

Den svenska skolan har stora utmaningar. Kvaliteten måste öka, fler måste lämna grundskolan med grundläggande kunskaper så de kan läsa vidare på gymnasiet, läraryrket bli attraktivare.Detta är absolut nödvändigt om näringslivet ska få den kompetens de behöver och Sverige vara konkurrenskraftigt.

Men en minst lika stor utmaning verkar vara att få den politiska debatten att fokusera på just dessa frågor. Vidar Andersson har uttryckt det väl i denna kolumn med rubriken ”Rent absurdt om välfärdsvinster”. Sverige har inte råd med en offentlig debatt där all kraft går åt för att stoppa skolor som faktisk levererar bättre resultat än de offentliga och förhindra att nya startar.

Idag har alla friskolor fler anställda än Ericsson, Scania och Volvo AB har tillsammans i Sverige. jag ser fram emot att få jobba för att mångfalden och valfriheten ska finnas kvar. För att Sverige även i framtiden ska välkomna välfärdsentreprenörer som vill lägga kraft och resurser på att lägga en god grund för unga människors vuxenliv. För att fokus i utbildningsdebatten ska ligga på fakta, på kvalitet, på hur den snabba teknikutvecklingen bäst tas tillvara i skolorna och undervisningen, att skolan förmår se alla elever och var och ens talang och drivkraft. Klarar vi inte detta så kommer inte jobben att öka och då riskeras verkligen välfärden.

/

 

 

 

Publicerat

Sluta med dimridåer kring Bromma -det finns planer på140.000 nya bostäder i Stockholm

Debatten om Brommas framtid är intressant. Miljöpartiet försöker ge sken av att de vill lägga ner Bromma för att det behövs fler bostäder i Stockholm. Det låter ju behjärtansvärt men det finns anledning att analysera deras politik i denna del.

Debatten om bostadsbristen har tvingat ut miljöpartiet på banan. De har under många år varit mot bostadsbyggande i Stockholm. Annika Billström (s) finansborgarråd 2002-2006 var beroende av bl a stöd från oss moderater för att få fram nya bostäder. Hennes koalitionspartner mp gick inte att lita på i den delen.

Nu känner uppenbart miljöpartiet att de måste visa sig tillväxtvänliga i Stockholm. Vad gör de då – jo förenar sin fientlighet mot flyg med att visa på att även de vill bygga bostäder Utifrån miljöpartiets perspektiv kan det knappast vara bättre än att presentera förslaget att bygga 50.000 nya bostäder och samtidigt lägga ner Bromma. Detta presenteras som ett offensivt förslag för att förbättra bostadssituationen i Stockholm. Snacka om att lägga ut dimridåer. Det miljöpartiet och flera andra i debatten bortser från är bl a följande:

1. I januari 2014 presenterades det en utredning i staden som visade på bostadsbyggnadspotentialen till 2030. Den visar att 140.000 nya bostäder kan byggas i Stockholm stad. Läs mer om det här. Det behövs inte 50.000 nya bostäder utöver detta.

2. Ingen vet vad som finns i marken på Bromma flygplats – går det över huvud taget att bygga bostäder där som det vait flygplats sedan 1936?

3. Det låter på miljöpartiet som om det är möjligt att bygga 50.000 nya bostäder i ett område fram till 2030. Detta är helt orimligt. Det krävs bara att någon journalist frågar byggföretag om denna tidsplanering så skjuts denna drömbild söder till förmån för hur realiteten ser ut.

Så bästa miljöpartister – var ärliga – säg som det är – ni vill ha bort flyget. Försök inte krydda detta med att framställa det som att ni månar om bostadsbyggandet. Det finns redan nu planer för 140.000 nya bostäder.

Bästa socialdemokrater – låt inte miljöpartiet fortsätta med sitt spel om Brommas framtid. Sätt ner foten – säg som det är – en nedläggning av Bromma är ett hot mot tillväxten i Stockholm. Det behövs ingen särskild ny utredning om detta.

Visa ledarskap Karin Wanngård – lyssna på din partiledare och instäm i att Bromma behövs. För Sverige och för Stockholm. Det vore en utmärkt julklapp till hela landet.

/