Ulla Hamilton om…..

Idag ska vi fatta ett historiskt beslut.  Slussen, den plats där Gustav Vasa kom inridande till Stockholm 1523.  En historisk plats för Stockholm och Sverige som har byggts om ungefär vart hundrade år.

Attitydundersökningen om Slussen som presenterades för två veckor sedan är mycket intressant. Den visar att Slussen är en generationsfråga. Hela 77% av de som är 16-34 år är positiva till att Slussen byggs om. De känner till planerna och de gillar dem. Bara 5% är negativa. Tittar vi på nästa åldersgrupp 35-54 år så är siffran nästan lika stark 73% (12% är negativa). Intressant – för det är för dessa och deras barn som Nya Slussen byggs. Även i den äldsta åldersgruppen finns det en majoritet som är positiv.

 Dagens sluss, som primärt är en trafiklösning, är dimensionerad  för framförallt bilar och bussar/spårvagnar. Det var tidsandan på 1930-talet.

Nya Slussen, som även den primärt är en viktig trafiklösning för Stockholm,  är planerad för att vara en modern lösning för  kollektivtrafik, leveranstrafik, cyklister och gående men också för bilar.

Idag passerar ca 30.000 fordon/dag över de 12 bilfiler som finns på dagens Sluss. Nya Slussen släpper fram vattenspegeln i dubbelt så stor omfattning som idag, och behåller 8 filer, varav 2 är reserverade för kollektivtrafik. Brons bredd blir ungefär som dagens bro från söder över till Skeppsbron. Beräkningar tyder på att 32 bussar i timmen går från GS till söder, 38 bussar/timme från söder. Under högtrafik kommer det således att passera i genomsnitt en buss/minut över bron 2030. Idag är det 1100 bussrörelser/dygn, i framtiden kommer det att bli ca 1300/buss-spårvagnsrörelser/dygn. Dagens 60.000 resenärer beräknas bli 100.000. Därför behövs en god kapacitet  och en säkrad framkomlighet.

För att framkomligheten ska vara god innebär de 8 filerna att antalet privatbilar inte ökar trots att befolkningen beräknas öka med nästan 200.000 invånare till 2030. Detta ligger väl i linje med de målsättningar som vi har i staden när det gäller att öka andelen som åker kollektivt och cyklar och går.

Utifrån detta perspektiv är det faktiskt konstigt att det inte blivit mer debatt om rimligheten i förslagen att minska från 8 filer som ju faktiskt är det som oppositionen talar om. För varför skulle man annars presentera det nuvarande förslaget som en bred motorväg om man inte vill minska kapaciteten för trafiken?

 Det förslag som vi har att ta ställning till idag är en bra trafiklösning för Stockholm. En stor majoritet bland stockholmarna vill se en ombyggnation av Slussen. Under 20 år har denna fråga diskuterats, remitterats, samråtts om. Under tiden har Slussen fortsatt att sönderfalla. Under tiden har risken för översvämningar p g a att vi inte kan klara Mälarens reglering med nuvarande slusskapacitet ökat.

Det är hög tid att visa ledarskap, att gå till beslut. Det är det som politik handlar om. Den stora majoriteten stockholmare kommer att säga Äntligen!

/

På förstasidan på DN Stockholm idag kan vi läsa att det blir trafikkaos i sju år under Slussenbygget. Så kan man ju välja att vinkla det. Men hela planeringsprocessen för byggnationen går faktiskt ut på att det inte ska bli trafikkaos.

Det är svårt att riva Slussen och bygga nytt utan att det märks. Men det ska märkas så lite som möjligt. Därför finns det en planeringsgrupp med tjänstemän från staden, SL, Nacka och Värmdö som jobbar med att hitta bra lösningar för alla de som dagligdags passerar Slussen. Tydliga alternativa resvägar för kollektivtrafikresenärer, cyklister, gående, leveranstrafik och privatbilism ska presenteras. Tunnelbanan kommer dessutom att vara igång hela tiden

Det är lätt att glömma bort att vi idag har ett exempel på en stor byggnation som fungerar bra. Över 50.000 fordon passerar dagligen byggnationerna vid Norra Länken Norrtull. Där har vi inte sett några artiklar om trafikkaos. Visst är utmaningen större över vattnet och mitt i stan. Men ingen vill annat än att det ska fungera så smidigt som möjligt.
/

Än så länge är nog andelen dubbdäck ganska låg i Stockholm. Räkningar tyder på det. Snön har inte besökt oss ännu men mycket talar för att den är på väg och i denna vecka har det varit en del halkvarningar. Sverige har ju ögonen på sig från EU kommissionen eftersom vi inte klarar EUs luftkvalitetsdirektiv. En av de städer som inte gör det är som bekant Stockholm. i maj 2010 dömde också domstolen Sverige eftersom vi inte klarat gränsvärden för luftkvaliteten när det gäller PM10 för åren 2005-2007.

Det har nu kommit till min kännedom att EU begär en förklaring från regeringen med anledning av att vi ännu inte klarar luftkvaliteten. De vill ha redovisning av vilka åtgärder som Sverige avser att vidta för att klara luftkvaliteten och därmed leva upp till EUs direktiv.

Intressant i sammanhanget är då den nyhet som kom häromdagen där regeringens egen myndighet Transportstyrelsen, beviljat alla taxibilar undantag från dubbdäcksförbudet på Hornsgatan. Vet den ena handen vad det andra gör i denna fråga kan man undra….

Det är skarpt läge från kommissionens sida när det gäller luftkvaliteten. Och det är av just detta skäl som det är så viktigt att användningen av dubbdäck i innerstan minskar.

/

I dagens SvD kan vi läsa nyheten att Stockholm har värst köer i Norden. En inte särskilt förvånande uppgift skulle jag säga och detta av flera skäl.

1. Stockholmsregionen har vuxit mycket kraftigt de senaste åren. Sedan 2001 har bara Stockholm stad vuxit med över 100.000 invånare. Infrastrukturen har inte utvecklats i samma omfattning.

2. Tack vare alliansregeringen är det nu på gång ett antal infrastrukturprojekt i regionen som naturligtvis påverkar framkomligheten. Norra Länken, E18 är bara några exempel.

3. Ingen av de andra Nordiska huvudstäderna har haft en sådan tillväxt som Stockholm.

4. Ingen annan stad har ett så geografiskt utmanande läge med 14 öar och 57 broar.

Således är det inte med någon stor förvåning som jag läser artikeln i SvD. Den understryker dock vikten av att de infratsrukturprojekt som ligger i länsplanen, omfattande investeringar på över 100 Mdr kr till 2021 verkligen blir av. Den understryker också att vi redan nu börjar planerineng för de projekt som behöver komma efter 2021. Och där känns det rätt givet att ett projekt ska vara Österleden och ett annat tunnelbana till Nacka.

/

Jag har fått flera positiva reaktioner på presentationen av framkomlighetsstrategin. Jag tror att många stockholmare är trötta på köer och trängsel och välkomnar att vi försöker komma åt problemet. Men vi kan inte göra det ensamma från politiskt håll. Det krävs även beteendeförändringar hos stockholmarna.

Jag är inte ute efter att jaga bilister. Det jag är ute efter är att tydligt presentera alternativen. Vi har en begränsad gatuyta. Vi blir fler människor. Ska alla nya stockholmare ta den egna bilen så kommer det att leda till totalkaos i trafiken. Om däremot fler väljer att åka kollektivt och att cykla eller gå så leder det till bättre framkomlighet för alla. Särskilt om det blir mer attraktivt genom kollektivtrafikkörfält, cykelstråk och trevliga promenadstråk. 

Idag har jag varit i Kista två gånger. Först på styrelsemöte med Stiftelsen Electrum. En spännande verksamhet där staden, näringslivet och akademin jobbar tillsammans för att utveckla ICT i Kista. Jag kommer inom kort att återkmma med information om hur mycket detta område faktiskt betyder för Stockholm och regionen.

Den andra resan var besök på Microsoft. Tisdagsbesöket hos denna jätte var mycket intressant. De har många strängar på sin lyra och sysselsätter 500 anställda här och 90.000 globalt. Vi ska vara mycket glada över att de vill vara verksamma i Stockholm. De och deras partners bidrar till många jobb här. De har också ett intressant samarbete med nystartade företag, studenter, PRAO för elever mm.

/

Stockholm växer så det knakar och vi räknar med att hela regionen ska växa med ett Göteborg till 2030. Det innebär 500.000 fler invånare i länet och många av dem kommer att bo i Stockholm. Samtidigt vet vi att gatuutrymmet inte blir större för att det blir fler invånare. Därför måste vi redan nu förbereda stadens infrastruktur för det ökade tryck som kan komma. Gör vi inget så riskerar vi totalkaos i trafiken, inte minst i Stockholms innerstad.

Gatuutrymmen behövs för kollektivtrafik, leveranstrafik, utryckningsfordon, cyklar, gående och privatbilism. För att en gata ska rymma allt detta krävs det att den är ca 45 meter bred. Så breda gator finns inte i Stockholm. De flesta är 20-30 meter breda. 

Vi vet att vi blir fler och då gäller det att använda det begränsade gatuutrymmet på effektivast sätt. Det är därför som vi konstaterar att det handlar om kollektivtrafik, cyklister, leveranstrafik och gående. Idag fastnar många bussar i köer i stan. För att råda bot på detta har vi tagit fram en stombusslinje- och spårvägsstrategi som är på remiss. Den fokuserar på hur framkomligheten för stombusslinjerna ska säkras och var dessa linjer ska gå.

Framkomlighetsstrategin har perspektivet 2030 och handlar om att sätta upp mål för framkomligheten i kollektivtrafiken, om att attrahera fler till att resa med kollektivtrafiken eller att cykla, kort sagt göra alternativen så attraktiva att fler lämnar den egna bilen hemma. 

Strategin är inte okontroversiell. Framkomlighet är en viktig fråga i staden och det är många som hellre skulle se att den ”egna” framkomligheten prioriterades framför ”andras”. Men ska Stockholm vara en attraktiv stad för människor och kapital även i framtiden så är infrastrukturen och framkomligheten en mycket viktig fråga att lösa. Människor och varor måste kunna lita på att komma fram i tid.

Och en sak är säker, görs det ingenting så blir det mycket sämre för alla.

På onsdagen presenterades planerna om omdaningen av områdena kring Globen mm. På decembernämnderna i fastighets-, exploaterings-, och stadsbyggnadsnämnden kommer ärenden om Söderstaden att komma upp. Som företagarborgarråd är jag givetvis särskilt angelägen om vad som kommer att hända med företagen i Slakthusområdet. Staden har ett viktigt livsmedelskluster där och det finns även många andra företag på området.

Det planeras för bostäder i området men det kommer också att finnas kvar plats för företag. Området är idag 300.000 kvm varav 230.000 kvm lokalyta. Det föröslag som nu presenterats av mina kollegor innebär att det finns en bebyggelsepotential för 2.500-3.000 lägenheter och ca 100.000 kvm i bevarade verksamhetslokaler. Således kommer det att finnas utrymme för många företag att vara kvar.

Livsmedelsklustret måste värnas och därför har staden hittat ett nytt område som klustret, om företagen är intresserade av detta givetvis, kan omlokaliseras till. Det är Larsboda industriområde, där staden äger marken och den är detaljplanelagd för just industri. Därför kommer en lokaliseringsutredning nu att starta som mer i detalj ska utreda förutsättningarna.

Jag förstår att det är många företag som känner oro över försändringar. Det handlar om investeringar och möjligheter till planering på sikt. Därför är det oerhört viktigt att nu ha den dialog som alla erbjuds med staden för att hitta bästa möjliga lösningar för alla. För Stockholm vill se ett fortsatt starkt livsmedelskluster i staden även framöver. Jag vet att många företagare misstror politiker men jag hoppas ändå på att vi ska få chansen att visa att vi menar vad vi säger.

/

På förmiddagen deltog jag i planteringen av de nya pilarna på Norr Mälarstrand. Ett dygn försenade pga stormen Berit har de nu anlänt till Stockholm. Det är viktigt att snabbt återställa efter det att enskilda personer tagit sig rätten att förstöra och skada i den offentliga miljön. Det gäller klotter och det gäller träd. Drygt 900.000 kronor kostade denna skadegörelse skattebetalarna i Stockholm. Pengar som kunde ha använts till något helt annat. Intresset var stort för planteringen, som fortsätter på onsdagen, och det var kul att få sätta den första pilen på plats med hjälp av en kranbil.

Återplanteringen av dessa 6 pilar och planteringen av 7 träd i Berzeli park är en god illustration av att träd står högt på agendan i Stockholm.

En annan sak som står högt på agendan i Stockholm är att attrahera företag. Inte minst viktigt är det att utlandsägda företag tycker att det är intressant att vara etablerade i Stockholm. Ett stort sådant, som trivs i vår region, är GE. Jag besökte dem i eftermiddags och det är uppenbart att de är intresserade av att ta större del av den spännande utveckling som sker här på såväl energiområdet, stadsbyggnadsområdet som infrastruktur. De har samarbete med KTH, Karolinska mfl. Det var mycket intressant att höra deras beskrivning av Nya Karolinska och hur viktigt det var för dem att vara med i hur det projektet utvecklas. Det är verkligen en helt annan bild än den som oppositionen i landstinget gav för några år sedan när de kritiserade projektet. Men den kritiken har tystnat nu och jag tror att vi kommer att få höra mer synpunkter från näringslivet som går ut på att detta projekt är ett mycket viktigt framtidsprojekt som kan understryka Stockholms position inom life science och ICT. 

Jag är övertygad om att vi kan göra mer från staden sida för att bjuda in näringsliv och akademi tidigare i processerna när det gäller stadsutvecklingen. Norra Djurgårdsstaden är en bit på vägen men vi kan göra mer. Det skulle alla tjäna på.

/

Nyligen kunde vi läsa i morgontidningen skrämmande höga siffror när det gäller arbetslösheten bland utlandsfödda i Sverige. Hela 35% var arbetslösa på nationell nivå. Det är skrämmande att vi är så dåliga på att ta hand om kompetensen bland dessa.

Dessbättre är dock siffrorna inte lika alarmerande i Stockholm. Även om 7% är mycket så är det långt ifrån den nationella siffran.

Men det finns mer att göra och Jobbtorgen gör ett viktigt arbete för att många ska gå från försörjningsstöd till egen försörjning eller studier.

/

Idag hade jag äran överlämna diplom och stipendium till årets innovationsstipendiater från Stockholms stad. Nio uppfinnare får pris för spännande idéer med goda framtidsutsikter.

Stockholm är en kunskapsstad och framgången bygger mycket på vår förmåga till nytänkande. Med innovationsstipendiet har vi i mer än 25 år uppmuntrat människor att förverkliga sina idéer. Det var verkligen kul att belöna årets nio stipendiater. Och det är spännande innovationer vilket framgår av juryns motivering:

Philip Abedian och Katarina Markovic tilldelas ett stipendium på 25 000 kronor för Muto Footwear, ett nytt, innovativt och mer miljöanpassat skokoncept inom segmentet sneakers och street shoes. Idén bygger på en teknisk uppfinning och en innovativ affärsmodell. Tack vare tekniken blir det både billigare och enklare för kunderna att konsumera och anpassa sina skor till sin dagliga klädsel.

Nicoline Kinch tilldelas ett stipendium på 25 000 kronor för Kolormondo, ett nytt sätt att visa, tala om och förstå färger. I ett första steg är Kolormondo ett lekfullt läromedel för barn och vuxna, men det kan utvecklas i både fysiska och digitala produkter riktade till så väl proffs som enskilda konsumenter. Metodiken underlättar förståelsen av färg och förenklar färgbestämning.

Michael Gustafsson och Anders Marklund tilldelas ett stipendium på 75 000 kronor för Agile Reading System, som gör det lättare att läsa text på små skärmar som exempelvis Iphone. Med detta system kan man förstora texten och samtidigt behålla överblick och sammanhang.

Andreas Byström tilldelas ett stipendium på 75 000 kronor för Stomicontroller. Personer som stomiopererats får en påse på magen, som på många sätt är besvärlig. Många som har den tycker att deras livskvalitet kraftigt försämrats. Med Stomicontroller behövs inte längre stomipåsen. Patienten kan på ett enkelt, säkert och hygieniskt sätt uträtta sina behov själv.

Tomas Modeer tilldelas ett stipendium på 75 000 kronor för sin omriktare för inkoppling av solceller till elnät. Omriktaren är en ny, mer effektiv och miljövänlig lösning för inkoppling av seriekopplade solpaneler till en omriktare som distribuerar energin till elnätet. Med denna lösning kan man utnyttja den instrålade solenergin optimalt och öka systemets totala verkningsgrad.

Ulrica Edlund och Ann-Christine Albertsson tilldelas ett stipendium på 100 000 kronor för förnyelsebara superabsorbenter. Teknologin för miljövänlig framställning av förnyelsebara absorbenter. Med denna teknologi kan råvaran för absorberande produkter utvinnas från redan befintliga industriella processer inom cellulosa- och livsmedelsindustrin.
/