Det som var för 20 år sedan säger inget om hur det är om 30 år

Läser med stigande förvåning Linnea Lindquists krönika ”Mina elever straffas trippelt i vårt världsunika skolsystem”  i Altinget den 15 april. Vi vet alla att höga förväntningar på elever, oavsett bakgrund, är viktigt för elevernas framgång i skolan. Men här döms de på förhand pga skolsystemet, av deras egen biträdande rektor.

Husbygårdsskolans biträdande rektor för F-3 , en av Stockholm stads skolor på Järvafältet, tar i sin krönika en forskningsrapport som fått uppmärksamhet i media, som jämför den presumerade livslönen för elever som gick i fristående gymnasieskolor och kommunala gymnasieskolor under perioden 1995-2008, som intäkt för att forskaren Petter Bergs historiska granskning ska gälla för alla elever som går i fristående gymnasieskolor som är AB, för all framtid. Och som grund för påståendet hänvisar hon till att forskaren har baserat sin presumtion om kommande livslöner på hur lärarsammansättningen (andelen behöriga lärare) i de granskade stockholmsgymnasieskolorna såg ut för nästan 20 år sedan. Vi känner igen argumentet, vinstdrivande skolor anställer obehöriga lärare för att de är billigare. Budskapet i krönikan är inte seriöst av flera skäl.

För det första har mycket förändrats sedan 2008. 2011 infördes lärarlegitimationen, vilket har preciserat lärarnas behörighet. Dessvärre kvarstår att vi har lärarbrist i Sverige. Men skillnaden mellan kommunala och fristående skolor när det gäller andel behöriga lärare, har minskat betydligt under dessa 18 år. Skolverkets statistik för 2025/26 visar att skillnaden idag uppgår till tre procentenheter, andelen är 80 procent i fristående gymnasieskolor och 83 i kommunala gymnasieskolor. Att jämföra med 31 procentenheters skillnad under den tid som forskaren studerat.

För det andra är det minst sagt anmärkningsvärt att påstå att hennes elever riskerar ”att straffas” i framtiden genom att de kommer att få en lägre livslön om de går i en friskola. Som om det är förutbestämt pga valet av en friskola. Påståendet, där eleverna dessutom framställs som offer i ett valfrihetssystem, visar vilka bisarra anklagelser som framförs i friskoledebatten från de som vill ta bort individers möjlighet att välja skola. Ingen kan veta vad de lågstadieelever som går på Husbygårdsskolans lågstadium idag kommer att ha för livslön under sitt yrkesverksamma liv. Vi vet inte ens vad det kommer att finnas för urval av gymnasieprogram när dessa elever ska välja.

För det tredje återkommer det väl kända påståendet att skolvalet har ökat skolsegregationen. Det är väl belagt att det främsta skälet till skolsegregationen är boendesegregationen i kombination med den närhetsprincip som många kommuner använder sig av. Skolvalet har inneburit att elever får en möjlighet att minska effekterna av boendesegregationen i och med att de kan välja en annan skola än den i närområdet. En mycket intressant forskningsstudie, som det tyvärr sällan hänvisas till i debatten, visar att den etniska segregationen skulle ha blivit något högre om samtliga elever hade varit tvungna att gå i de lokala kommunala skolorna. Skolvalet – eller för att använda begreppet marknadsskolan – har gett individer makten att välja en annan skola än den närmsta.

Till sist. Friskolorna har bidragit till att höja svensk skolas resultat. Det visar analyser av de svenska resultaten i Pisa-proven. Elever i friskolor presterar i genomsnitt bättre. Skillnaden i Pisa 2022 mellan friskoleelever och elever i kommunala skolor är betydande. Den motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Jämförelsen gäller elever med motsvarande bakgrund. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor. Argumentationen borde då snarare handla om att eleverna från tuffare hemförhållanden måste får större möjligheter att välja en skola som passar dem, snarare än att begränsa skolvalet genom att minska mångfalden av skolor. Och även givetvis att de skolor som inte är lika duktiga måste lära sig av de skolor som levererar goda kunskapsresultat.

För visst finns det brister i svensk skola när det gäller kunskapsnivå, studiero och förmågan att anpassa undervisningen till hur eleverna faktiskt lär sig. Det visar inte minst Skolinspektionens granskningar som kritiserar många kommunala skolhuvudmän inom dessa områden. Trots allt går ca 85 procent av alla grundskoleelever i kommunala skolor. Det är i grundskolan som grunden måste läggas för fortsatta studier och i förlängningen förutsättningen för nivån på livslönen. Det är sorgligt att det som verkligen borde diskuteras och åtgärdas – hur vi kan mäta och jämföra kvalitet mellan skolorna så att alla kan göra ett väl informerat skolval – helt lyser med sin frånvaro i och med den fixering som råder vid friskolor, deras verksamhetsform och ägare. Det straffar verkligen elever, och särskilt de som inte har välinformerade föräldrar. Och det är faktiskt ganska enkelt – om bara viljan finns – att se till att alla får bra information så att de kan göra ett välinformerat val.

/

Upp till bevis för de som värnar skolvalet

Jag skriver i Smedjan den 17 mars 2026/

Definitionen av kvalitet lyser helt med sin frånvaro i dagens skoldebatt. Detta trots att alla talar om att det är viktigt med kvalitet i skolan.

För att få driva en friskola krävs ett tillstånd från skolinspektionen, ett tillstånd som förutsätter att ”utbildningen inte innebär påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna i den kommun där utbildningen ska bedrivas”. Det gäller för såväl för en etablering som för en ansökan om att utöka elevantalet.

Hela tillståndsprocessen utgår ifrån kommunens perspektiv och handlar om kvantitet i stället för kvalitet. Kommunen som friskolan är belägen i kan yttra sig till Skolinspektionen om etableringen riskerar att medföra sådana ”påtagliga och bestående negativa följder på lång sikt att ansökan ska avslås”. Med lång sikt avses cirka fem–sex år. Kommunens yttrande ska då innehålla en beskrivning  över vilka ekonomiska, organisatoriska och pedagogiska konsekvenser som kan uppstå på lång sikt vid en etablering av den nya skolan. Med andra ord hur etableringen påverkar kommunen.

För sin helhetsbedömning vill Skolinspektionen att kommunen även överlämnar en befolkningsprognos över den aktuella åldersgruppen (6–9 år) av elever i kommunen. Prognosen ska sträcka sig från fem år till tio år. Därtill krävs en sammanställning över samtliga kommunala och fristående förskoleklasser, grundskolor och fritidshem i kommunen. I den sammanställningen ska det  också framgå vilka skolor som är fristående respektive kommunala samt vilka årskurser som erbjuds på respektive skola och elevantalet per skolenhet. En karta som visar placeringen av de kommunala och fristående grundskolorna i kommunen ska också bifogas.

Regelverket är effektivt, om målsättningen är att begränsa nya friskolor.

Noterbart är att det inte finns några krav som är kopplade till kvalitet eller mjuka värden, som hur elever och medarbetare trivs på respektive skola. Detta trots att elevperspektivet också ska beaktas. Regelverket är effektivt, om målsättningen är att begränsa nya friskolor. I sitt beslut 2025 godkände Skolinspektionen endast 3 av de 50 inkomna ansökningarna för nyetablering av friskolor och 14 av 49 av de som ansökte om utökat elevantal.

Det slutbetänkande som utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn – ytterligare förslag” överlämnade i januari 2026 innebär ett ökat krav på att etableringskommunen yttrar sig över etableringen. Utredningen menar att ett grundläggande syfte är att säkerställa att det för eleverna alltid finns ett kommunalt skolalternativ inom rimligt avstånd. Därför måste kommunernas möjlighet och skyldighet att erbjuda en god utbildning säkerställas. Utredningen påpekar att rätten att välja skola inte får inskränka sig till en möjlighet att endast välja en fristående skola utan det måste finnas en reell rätt att även välja en kommunal skola.

Om ett godkännande av en fristående skola riskerar att leda till nedläggningar av kommunala skolor i en sådan omfattning att det inte finns en möjlighet för elever att välja en kommunal skola inom rimligt avstånd, är detta enligt Skolinspektionen en så allvarlig negativ konsekvens att den enskilda skolan inte ska godkännas. Därför har Skolinspektionen framfört önskemål om att villkoren ska skärpas på detta sätt. Vilken kvalitet som de kommunala skolorna har beaktas inte i sammanhanget, inte heller elevernas efterfrågan.

Minskande eller otillräckligt elevunderlag är det vanligaste skälet till att Skolinspektionen bedömer att en etablering skulle medföra påtagliga negativa följder. Myndigheten anser att ett svagt eller vikande elevunderlag riskerar att urholka befintliga utbildningar och gör det svårt att upprätthålla bredd och kvalitet i det offentliga skolutbudet. Det faktum att en friskola kan attrahera elever från andra kommuner verkar inte vara något som beaktas.

Jag inser att det finns partiföreträdare som gärna ställer sig bakom denna tolkning av hur tillståndsansökningarna ska behandlas, inte minst med tanke på att samma politiker också är huvudmän för kommunala skolorna. Men de som stod bakom införandet av det fria skolvalet och friskolereformen borde ha en annan inställning till hur nyetableringar och utökning av antalet platser i friskolor ska hanteras. Kvalitet, resultat och efterfrågan måste vara viktiga aspekter när ansökningarna prövas. Med ett vikande elevunderlag riskerar det annars att det blir avslag per automatik. Med andra ord ett skydd för alla kommunala skolor, oavsett kvalitet. Det är knappast att värna om elevernas perspektiv, som utredningen påstår sig göra.

Det är knappast att värna om elevernas perspektiv, som utredningen påstår sig göra.

Ett uttalat syfte med friskolereformen var att ge största möjliga frihet för barn och föräldrar att välja skola. Nyckelorden var mångfald, valfrihet och egenmakt. Det är alltjämt viktigt att se till att Sverige lever upp till detta. I dag är det runt 420 000 elever som utnyttjar sin makt att välja en friskola. Andra genom att aktivt välja en kommunal skola. Därför är det beklagligt att Tidöpartierna inte har lyckats med ett av uppdragen i Tidöavtalet – införandet av ett obligatoriskt skolval. Det finns gott om underlag som visar att friskolor bidrar till att höja kunskapsnivåerna i landet som helhet och även runt om i landets kommuner där friskolor etablerat sig.

Märkligt nog lyfts inte detta av företrädare från Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna. Inte heller det faktum att många friskolor har en högre andel elever med utländsk bakgrund än kommunala skolor, eller att friskolor har bidragit till att höja Sveriges kunskapsresultat i internationella prov som PISA och TIMSS. När det gäller debatten om friskolor som är aktiebolag är det också värt att notera att specialbearbetningar av Skolverkets statistik om elevers bakgrund visar att aktiebolagsskolor har ett klart tuffare elevunderlag än icke-vinstdrivande skolor. Detta gäller både utifrån socioekonomi och utrikes bakgrund. Vi vet också att elever med sämre förutsättningar, mätt som föräldrarnas utbildningsnivå, i högre utsträckning valt aktiebolagsskolor framför friskolor som är icke-vinstdrivande.

Politiker måste sluta undvika att definiera vad kvalitet innebär i skolan. Dagens system, och de förslag som nu behandlas politiskt, tyder på att politikerna väljer att slå undan benen för väl fungerande friskolor och deras möjligheter att växa och utveckla verksamheten. Däremot kan dåligt fungerande kommunala skolor fortsätta att bedriva verksamhet. Sverige har inte råd att göra sig av med de väl fungerande friskolor som vuxit fram sedan friskolereformen för över 30 år sedan. Nu är det upp till bevis för de partier, och dess företrädare, som säger sig vilja slå vakt om mångfald, valfrihet och individperspektivet. Säg nej till de förslag som utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn – ytterligare förslag” presenterat när det gäller skärpta krav vid tillståndsprövning. Ta initiativ till att Sverige äntligen får en definition av vad som menas med kvalitet i utbildningen. Det skulle inte bara underlätta skolvalet för landets elever och föräldrar utan också lägga en grund för en faktadebatt om hur svensk skolas kvalitet kan förbättras.

//

Kraftigt ökat intresse för skolval i USA

Läser en intressant artikel om skolval i USA. Den handlar om ett kraftigt ökat intresse hos familjer för att välja skola. Intresset har ökat med 25% under det senaste året. Organisationen EdChoice är nationellt ledande inom skolvalsforskning och på deras hemsida hittar du mycket information om skolvalsfrågor och vilka olika typer av stöd som familjer kan få kopplat till skolvalet. Här kan du se hur systemet fungerar.

De gör också kontinuerligt olika undersökningar bland föräldrar och här kan du se vad som föräldrar anser vara viktigast i valet mellan offentliga skolor, offentliga charter schools, privata skolor och homeschooling.

Familjer vill kunna välja skola, det gäller inte bara i Sverige utan i många andra länder. Tidöpartierna säger i Tidöavtalet att de vill ”Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare”, av det har vi hittills inte sett något. Hittills har vi bara sett förslag som hotar skolvalet och mångfalden. En politik som jag tror är ett stort misstag.

/

Välkommet förslag på kvalitetsindikatorer som visar att välfärdsföretag levererar kvalitet

I veckan har Svenskt Näringsliv presenterat rapporten ”Utfallskvalitet inom offentlig och privat välfärd” I rapporten presenterar forskaren Gabriel Heller Sahlgren kvalitetsindikatorer för vården, omsorgen och skolan. Han har använt offentlig data och presenterar i rapporten utfallet efter att ha jämfört kvalitet mellan privata och offentliga aktörer inom de tre områdena. Resultaten har rensats för så många strukturella faktorer som möjligt såsom tex vårdtyngd och socioekonomiska förutsättningar.

Resultaten är slående och illustrerar tydligt att debatten förmodligen skulle se helt annorlunda ut om den baserades på fakta. Argumentet att en privat driftsform leder till sämre kvalitet är helt enkelt inte sant.

Här är sammanfattningen av hans resultat:

  • Fokus läggs på faktiska utfall bland brukare – snarare än hur man använder olika resurser eller om man följer specifika processer – som på ett någorlunda sätt kan justeras för brukarsammansättning.
  • Resultaten visar att privata aktörer i en majoritet av fallen – men inte i alla – når högre utfall än offentliga, även när man tar hänsyn till sammansättningen av brukarna. Ofta är skillnaderna ganska små.
  • Inom vården är skillnaderna i praktiken helt till fördel för privata aktörer, även
    om alla skillnader inte är statistiskt säkerställda.
  • Inom skolan är utfallen bland fristående aktörer positiva kunskapsmässigt och vad gäller föräldrars attityder. Elevernas åsikter om offentliga och fristående huvudmän skiljer sig dock inte i genomsnitt.
  • Inom äldrevården är fristående aktörers utfall också över lag positiva, med några undantag. I två fall har offentliga utförare en liten fördel med statistiskt säkerställd marginal.
  • Det finns begränsningar med de indikatorer som lyfts fram – och de är inte heltäckande – men fördelen är att de till skillnad från de flesta utfallsindikatorer som finns offentligt tillgängliga i dag tar hänsyn till viktiga omkringliggande faktorer.

Det är välkommet med konkreta förslag på hur kvalitetsindikatorer kan utformas och att de mäter utfall. Det är ytterst märkligt att staten inte har tagit fram konkreta kvalitetsmått inom dessa områden. Det skulle verkligen ha underlättat debatten om välfärdsföretagandet. För fakta behövs i denna debatt som idag består av oerhört många myter och lösa påståenden.

Så läs rapporten!

/

 

Intressant artikel om underlag för skolval i Aftonbladet

Aftonbladet Plus publicerar idag en intressant lista över alla grundskolor i Sverige. De har sammanställt statistik från Skolverket över samtliga grundskolor i Sverige. Detta är en lättillgänglig sammanställning som enligt mig borde ha presenterats på Skolverkets hemsida för många år sedan. Det underlättar för föräldrar att göra ett välinformerat skolval. I Aftonbladets sammanställning har de tagit med vem som är huvudman för skolan, snittbetyg, resultat på nationella proven i åk 6 ock åk 9 samt och lärarnas utbildning.

/

 

Vi har inget val tack och lov

Läser krönikören Lisa Stevik i GP. Hon är lycklig över att slippa välja förskola och skola till sina barn. Hon skriver ”Efter en flytt till landet behövde vi plötsligt inte våndas över vilken skola som var bäst för barnen, för det finns bara en. Och det är faktiskt skönt. Tyvärr verkar regeringen inte känna likadant.” När jag läser hennes krönika funderar jag på hur det kommer sig att de som är nöjda med att inte behöva välja skola vill ha ett system som innebär att ingen ska få välja skola. För det är ju det hon säger när hon beklagar att regeringen inte känner likadant som hon när det gäller möjligheten att välja skola.

Statistiken visar dessutom att det är väldigt många, 7 av 10, som anser att det är rätt att man kan välja skola. En rätt som dessutom faktiskt innebär att den som inte vill välja skola idag kan avstå. Då blir barnet placerat på närmsta skola. Då är ju allt bra. Den som vill välja kan göra det och den som inte vill kan avstå. 

Om allt fungerar utmärkt så är detta inget problem. Men den dagen som barnet inte trivs i skolan, blir mobbad eller av annat skäl behöver byta skola så är jag säker på att alla föräldrar, oavsett om de avstått från att välja en skola eller gjort ett aktivt val, själva vill ha möjligheten att byta skola utan att behöva be en skolbyråkrat eller skolpolitiker om lov. Så som det var förr. Makten ligger idag hos individen och det är en oerhört stor skillnad mot hur det var före 1993. Tack och lov har vi ett skolval.

/ps. Påståendena om glädjebetyg och friskolor stämmer inte heller. Magnus Henrekson visar tydligt att dagens betygssystem leder till glädjebetyg oavsett huvudman. ds

 

Skolvalet ger makten till individen

Runt om i landet informeras nu elever och familjer om att det är dags att välja skola. Förhoppningsvis sker denna information i alla kommuner. För 32 år sedan var skolvalet inte möjligt. Då fick familjen ett brev hem på våren med ett besked om vilken skola som deras barn ska gå i till höstterminen. Skolvalet har överfört makten från byråkrater och politiker till individer. Det är en viktig förändring som har starkt stöd bland allmänheten. Och det är en förändring som förutsätter mångfald av skolor och skolhuvudmän. Och det är uppenbart en förändring som irriterar vissa.

Expressens krönikör Linnea Lindquist raljerar över att moderatstyrda Österåker har bjudit in Internationella Engelska skolan till kommunen och att det medfört att 470 elever har valt bort kommunens skolor till förmån för IES. Effekten av kommunens, enligt henne felräkning, blir att de behöver omstrukturera för att hantera elevförändringarna. Effekterna för de som fått en plats i den nya IES-skolan är förhoppningsvis positiv för dessa familjer. Det förtjänar att påpekas att öppna en ny skola är förknippat med stora investeringar och åtaganden. IES Österåker kommer inte att gå med vinst de första åren. Det innebär att IES som huvudman står för det  ekonomiska åtagandet. Ett faktum som sällan noteras i debatten om friskolors etablering.

När människor väljer kan det innebära förändringar jämfört med hur kommunala politiker och skolplanerare tror/tycker att det ska bli. Det som sällan kommer fram i skolvalsdebatten är att det sker en hel del rörelser över kommungränserna tack vare människors möjlighet att välja skola. Av Skolverkets statistik för Österåker (2023) så framgår det att redan innan IES etablering valde  210 av 6.440 folkbokförda i grundskoleåldern en kommunal skola i en annan kommun, och 580 valde en friskola i en annan kommun. 50 elever från andra kommuner valde en av Österåkers kommunala skolor och lika många valde en av de friskolor som är etablerade i Österåker. 2023 var det 30 procent av Österåkers barnfamiljer som valt en friskola. Skolval innebär rörelser såväl inom kommunen som mellan kommuner och mellan friskolor.

Uppenbart är att kommunledningen i Österåker förstår att deras medborgare vill välja skola och att de gärna väljer friskolor. Det kan knappast komma som en överraskning att IES etableringen påverkar de kommunala skolorna. Men för de som anser att människors skolval ”stör den kommunala planeringen” så är skolvalet uppenbart irriterande. Men kloka kommunpolitiker är medvetna om att 7 av 10 bland allmänheten anser att det är rätt att man kan välja skola.

/