Nyss kom ett mail från TSL med ett pressmeddelande från där VD Tomas Petti kritiserade de nya reglerna som införs från 1 september. Han konstaterar att från och med då ska den som är arbetslös och får ersättning från a-kassan skicka in en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen varje månad. Rapporten ska innehålla en redogörelse över sökta jobb och andra jobbsökningsaktiviteter. Han konstaterar; ”Att tro att dessa personer inte anstränger sig för att få ett nytt jobb är märkligt. Att tro att deras chans att få ett nytt jobb ökar om de skriftligt rapporterar om sina jobbsökaraktiviteter en gång i månaden är än märkligare. Att tro att de upplever det enkelt att leva på a-kassenivå är svårbegripligt. Att tro att ökad kontroll och hot om indragen ersättning är det som behövs för att personer ska ta sitt ansvar och söka jobb är kränkande, säger Tomas Petti, VD på Trygghetsfonden TSL.
Det visar på en bristande kunskap om vardagssituationen för de jobbsökande. Det är inte lättja eller ovilja som gör att inte alla snabbt hittar nya jobb. På många orter finns få jobb att söka. Det är många som konkurrerar om de lediga jobben och många av arbetarna har otillräcklig, eller dåligt dokumenterad kompetens, för att kunna konkurrera om de lediga jobben. Många är ovana att söka jobb och upplever det svårt att ”sälja” sig själv. Jobbcoacherna vittnar om den stora frustration och oro som många av deltagarna upplever. De flesta av de uppsagda vill ha stöd.”
Det ligger mycket i detta. Liknande erfarenheter finns från stadens arbetsmarknadsförvaltnings arbete med såväl unga arbetslösa som aldrig etablerat sig på arbetsmarknaden och andra som har hamnat i utanförskap. Det handlar om att rusta individer och att matcha personer till jobb. Ett arbete som bygger på förtroende såväl mellan arbetsgivare och matchare som mellan matchare och arbetslös. Ett sådant förtroende kan aldrig ersättas av skriftliga månatliga rapporter.
Ju mer jag har satt mig in i utanförskapsarbetet, desto mer inser jag att det är ett mödosamt och tufft jobb att stötta personer som stått länge utanför arbetsmarknaden, eller kanske aldrig fått in en fot. Det är inget quick fix, och det handlar absolut inte om att de har sökt för få jobb.
Det måste vara förödande för en individ, som inte får det stöd som många behöver, att varje månad svart på vitt rapportera om sitt misslyckande. Lägg därtill alla de arbetsgivare som får samtal om jobbsökningar för att arbetslösa ska ”fixa statistiken” .
Tänk om , tänk rätt.