I rapporten Varselvågen i Stockholms län målar det regionala LO-distriktet en ganska dyster bild av Stockholms arbetsmarknad. Det hävdas att Stockholm är värre drabbat av varsel än riket i helhet och att detta nu också börjar synas i arbetslöshetsstatistiken. En bild som jag inte riktigt delar.
Det ska sägas att läget på arbetsmarknaden har blivit tuffare och även Stockholm känner av krisen i Europa. Men vi ser också en ökad tillväxttakt och en fortsatt ökning av antalet sysselsatta, både i staden och i länet. Sedan valet 2006 har antalet sysselsatta i Stockholms stad ökat med drygt 71 000 personer, under tredje kvartalet 2012 med 6 400 personer. Under fjärde kvartalet 2012 minskade arbetslösheten i staden med 0,6 procentenheter till 6,2 procent. Stockholms län har den högsta sysselsättningsnivån i landet.
Det stämmer att antalet varsel ökade i länet under 2011 för att kulminera under första kvartalet 2012. Därefter har antalet varsel minskat. LO väljer att jämföra antalet varsel utifrån länens befolkning. En lätt förvirrande jämförelse eftersom det är många unga och pensionärer som inte jobbar och ingår i arbetskraften. Det rimliga är att jämföra antalet varsel utifrån antal sysselsatta alternativt utifrån arbetskraften. Det säger mer om hur antalet varsel drabbar ett län i förhållande till dem som faktiskt befinner sig på arbetsmarknaden alternativt dem som vill befinna sig på arbetsmarknaden, men är arbetslösa.
Tittar vi på antalet varsel i förhållande till antalet sysselsatta drabbas Stockholms län i samma utsträckning som riket i övrigt. Samma förhållande gäller när vi jämför utifrån arbetskraften. Slutsatsen i LO:s rapport om att Stockholms skulle vara värre drabbat än riket i helhet står sig alltså inte. Vid vår jämförelse är det inte heller så att utvecklingen för Stockholm är sämre än för riket i övrigt om vi tittar över en längre period. Sedan 2005 har Stockholms län ett högre antal varsel än riket under 2005, 2006 och 2011. I övrigt ligger andelen varsel under andelen i riket alternativt på samma nivå. Däremot blir resultaten de samma för Västra Götaland, Örebro, Värmland, Kronoberg och Jönköping år 2012 när vi jämför antalet varsel med antalet sysselsatta eller arbetskraften, som när LO jämför med befolkningen. Det vill säga att andelen varsel här är högre än i riket som helhet.
Det är också värt att notera att det inte är så att alla varsel förverkligas. Länsstyrelsen i Stockholm har i sin ”Läget i länet – arbetsmarknad och ekonomi oktober 2012” konstaterat att under september 2011 till februari 2012 varslades knappt 30 000 personer om uppsägning i riket. Av dessa verkställdes lite drygt 20 000, dvs ca 70 % verkställdes. I nästa led var det ungefär 25-30 % som skrev in sig som arbetslösa på arbetsförmedlingen inom sex månader, eller knappt 20 procent av dem som ursprungligen varslades om uppsägning. Så varselstatistik är en sak – genomförda varsel en helt annan sak.
Men oron på arbetsmarknaden måste tas på allvar. Det gäller både antalet varsel och det minskande antalet lediga jobb i Stockholm. Men att som LO ägna sig åt skrämselpropaganda som grundar sig på beräkningar som inte är gängse för att söka hävda att Stockholm är på väg mot massarbetslöshet känns inte särskilt seriöst. Det saknar saklig grund. Tvärt om pekar den senaste Stockholmskonjunkturen på att den negativa utvecklingen snarare håller på att mattas av.