De har visat att det går att göra skillnad utan att byta elever, utan att få mer resurser (de fick något mer år ett men inte sedan) och utan att anställa fler medarbetare.

Lyssnade på Hamid Zafars sommarprogram. Det var intressant på många sätt. Jag fastnade förstås på beskrivningen av hur det var när han kom till Sjumilaskolan. Hur kan man tillåta att en skola hamnar i ett sådant läge? Det är faktiskt obegripligt. Hur många elever har drabbats pga ett undermåligt ledarskap? Hur kunde huvudmannen, Göteborgs kommun, låta det fortgå?

Det finns fullt med vuxna i skolan och ändå råder det fullständig oordning. Tyvärr är Sjumilaskolan inte ett unikt exempel. Grundskolan är en plats där barnen är tvingade att vara. Hamir fick, tillsammans med de kollegor som var beredda att hjälpa till och ställde upp på det nya arbetssättet, ordning på skolan. Metoden var knappast ” rocket science” utan snarare självklarheter;  tydliga regler för vad som gäller i skolan, se till att föräldrar får betala om böcker inte lämnades tillbaka till biblioteket, koll på elevernas kunskapsnivå mm. Föräldrar fick, tillsammans med skolan och eleverna, klart för sig vad som gäller. På tre år förändrades arbetsmiljön och skolan helt.

I dagens skoldebatt handlar nästan allt om pengar, mer pengar till skolor med elever med viss bakgrund. Sjumilaskolans framgång bygger inte på mer pengar eller mer personal. Den bygger på rätt användning av resurserna pengar och personal. Och givetvis också på att alla medarbetare gjorde sitt jobb.

Jag undrar om det finns forskning kopplad till den förändringsresa som Hamid Zafar med kollegor gjorde på tre år på Sjumilaskolan. Om inte borde någon ta tag i detta. För det som de gjorde visar att det går att göra skillnad utan att byta elever, utan att få mer resurser (de fick något mer år ett men inte sedan) och utan att anställa fler medarbetare. De var faktiskt färre medarbetare än när de påbörjade förändringsarbetet. Det är många skolhuvudmän som borde lära sig av detta och liknande exempel. Och kanske till och med en del rikspolitiker. Därför vore forskning kring denna förändringsresa välkommet.

No excuse, börja jobba med det du har. För Hamids berättelse är en beskrivning av god resursanvändning; av medarbetarna i skolan, av elevernas förmågor och av skattebetalarnas pengar. En äkta vinn-vinn som vi behöver mer av i skolans värld. Erfarenheten från Sjumilaskolan kan bygga kunskap i flera dimensioner.

/

Add value skulle hjälpa oss att se skolans bidrag till höjda kunskapsnivåer

Skolverket kom i maj med besked om vilka skolhuvudmän som de valt ut för att erbjuda dem insatser för att höja kunskapsresultaten och öka likvärdigheten inom och mellan skolor. Skolinspektionen har, mot bakgrund av sina erfarenheter vid inspektioner, kommit med rekommendationer till Skolverket om vilka skolenheter och skolhuvudmän som ska erbjudas att delta i Samverkan för bästa skola.

Det handlar bara om skolor som har låga kunskapsresultat eller har hög andel av elever som inte fullgör sina studier och där huvudmannen bedöms inte kunna åtgärda dessa problem och höja kunskapsresultaten på egen hand. De skolhuvudmän som tillkom i maj var bara kommunala huvudmän. Sedan tidigare finns det dock några fristående huvudmän som ingår i samverkan. Hela listan med huvudmän som Skolverket samverkar med eller har samverkat med finns här. Det är totalt 72 skolhuvudmän, varav 9 fristående och det handlar om 302 förskolor, grund- och gymnasieskolor runt om i landet.

Förhoppningsvis leder åtgärderna till att det faktiskt blir resultatförbättringar. En enkel check på detta skulle vara om Sverige hade ett system där vi mäter add value, dvs hur mycket skolan bidrar med att höja elevens kunskapsnivå. Tyvärr finns det inget sådant, därmed blir också utvärderingen av insatserna svårare.

Jag konstaterade i mitt förra blogginlägg att Sverige har en kommunal skolkris. Det är 104 kommunala skolhuvudmän där eleverna lämnade den kommunala grundskolan utan behörighet till gymnasieskolan för ett år sedan. Vi hör inte Anna Ekström tala om detta så ofta. Hon talar mer om ”rätt blandning av elever” och att hon vill styra skolvalet. Glädjande nog kan jag konstatera att utbildningsutskottets ordförande Gunilla Svantorp (s) verkar mer bekymrad över den stora andel elever som lämnar grundskolan utan behörighet till fortsatta studier. Jag hörde henne tala om detta vid flera tillfällen i Almedalen. Det är mycket välkommet fokus i skoldebatten!

 

Skolverket skickade nyligen ut ett pressmeddelande om att de kräver tillbaka de sk ”likvärdighetspengarna” från ett antal skolhuvudmän. Förutsättningarna för att detta särskilda statliga stöd ska utgå är att skolhuvudmännen inte sänker budgeten för undervisning och elevhälsa. Vi har kritiserat denna utformning av det statliga stödet, det viktiga måste ju ändå vara effekterna av pengarna. Inte att det måste vara minst en viss angiven summa. SKL har också kritiserat utformningen och vi hoppas att detta kommer att leda till förändringar av utformningen av statsbidraget. Per-Arne Andersson, avdelningschef på SKL, har bloggat om effekterna av statsbidraget.  Statskontoret har också fått ett uppdrag att utvärdera statsbidraget så det rimliga vore att regeringen avvaktar resultatet av denna utvärdering och inte, som man indikerat, fortsätter att höga statsbidragets nivå.

Det är tuffa tider för många skolhuvudmän, fristående som kommunala. Det var en fristående huvudman som var med i Skolverkets pressmeddelande om återbetalning av pengarna. Det som inte framgick att pressmeddelandet vara att det var den fristående skolan som kontaktat Skolverket och meddelat att de inte kommer att kunna leva upp till villkoren för statsbidraget och att summan därför återbetalas.

/

Sverige har en kommunal skolkris. Den måste tas på allvar och utvecklingen måste vändas.

Finns det något viktigare för skolan än att alla elever klarar grundskolan och därmed får behörighet till gymnasiet? Jag tror att de flesta svarar – Nej det är viktigast. Men skoldebatten handlar inte om detta, den handlar om skolvalet och friskolor.

Skolverkets siffror över de elever som lämnade grundskolan för ett år sedan (årets siffror publiceras i september 2019) visar att var femte elev eller fler lämnade den kommunala grundskolan i 104 kommuner utan behörighet till gymnasiet. Inget kan vara viktigare än att ändra på detta och här borde fokus ligga i debatten. I Örebro, Sundsvall, Sölvesborg och Göteborg handlar det om 25 procent av eleverna – var fjärde elev.

Sverige har en kommunal skolkris. Den måste tas på allvar och utvecklingen måste vändas. Några hävdar att resultaten beror på elevsammansättningen, andra att det är friskolorna och skolvalets fel. Men så enkelt är det inte.

Det är känt vad som kännetecknar framgångsrika skolor. Många friskolor jobbar framgångsrikt baserat på denna forskning.

• Det handlar om ordning och reda i klassrummet.
• Det handlar om ledarskap i skolan.
• Det handlar om fokus på varje elev.

Mer pengar är inte lösningen. Hur skolor jobbar spelar roll.

Oavsett elevens bakgrund och förutsättningar måste det vara ett gemensamt ansvar att se till att varje elev har tillräckligt goda kunskaper för att kunna gå vidare till gymnasiet.

I friskolor finns alla typer av elever. Vi delar gärna med oss av våra erfarenheter. Tillsammans kan vi vända utvecklingen.

Här finner du Skolverkets underlag till dessa skrämmande siffror. De 104 kommunerna och 14 fristående skolor, varav de flesta av dessa 14 är sk resursskolor som tar emot elever med särskilda behov. Listan kommer från Skolverkets statistik och den består av de skolhuvudmän där var femte elev eller fler lämnade grundskolan utan behörighet till gymnasiet efter läsåret 2017/18. Här finns också stat

Det är hög tid att dessa siffror tas på allvar. Vilken framtid väntar alla dessa elever som inte har tillräckliga kunskaper för att komma in på gymnasiet?

 

ps – lägger också en länk till vår intressanta rapport om vilka skolor som ”överpresterar”. Även den baserad på Skolverkets statistik. ds

Borde inte ministerns ”one-liner” vara Kommunala skolor ska bidra bättre till bra kunskapsresultat än idag. ?

Lyssnade på den debatt mellan Anna Ekström (s) och Kristina Axen Olin (m) som Expressen arrangerade i förra veckan. Som vanligt kom debatten att ta utgångspunkten i huvudmannaskapet och det som jag reagerade på är Anna Ekströms uttalande ”Friskolorna ska bidra bättre till bra kunskapsresultat än idag .”

Vad menar hon med det?

Tittar vi på Skolverkets SALSA-statistik så kan vi konstatera att friskolor levererar bättre kunskapsresultat när man tagit hänsyn till elevernas bakgrund. Förbundet har gjort en sammanställning av detta under de senaste åren. Den visar tydligt att friskolor ”överpresterar” i förhållande till förväntat resultat. Av de 50 skolor som ”överpresterar” mest är 37 friskolor.

Jag tittade nyligen på Skolverkets statistik när det gäller grundskolor läsåret 2017/18 (de aktuellaste i skrivande stund), och då specifikt andelen elever som saknar behörighet till gymnasieskolan när det lämnade grundskolan. Jag satte gränsen vid de som hade 20% eller fler elever som saknade behörighet. På listan finns då 118 skolhuvudmän, varav 14 är friskolor. Dvs det är 104 kommuner som har en statistik som visar att minst var 5:e elev som lämnade grundskolan för ett år sedan gjorde det utan någon behörighet till gymnasieskolan. Det är i sanning skrämmande siffror. I vissa av dessa kommuner finns det en asylsökande elever, men det förklarar inte att det är så många. Inte heller kan man skylla på att det finns många elever som har gått till friskolor och därmed ”dränerat” de kommunala skolorna på elever.

När man jämför siffrorna ska det också påpekas att det är skolhuvudman- så det är ju det sammantagna resultatet i kommunernas skolor som visas. Flera av de 14 friskolorna är sk resursskolor, dvs specialiserade på barn med särskilda behov.

Det borde inte finnas något viktigare att tala om än hur denna utveckling kan vändas. I stället har vi en utbildningsminister som hela tiden fokuserar på de 15% elever som går i friskolor. Och dessutom vid upprepade tillfällen påstår att ”Friskolorna ska bidra bättre till bra kunskapsresultat än idag .”

Om man menar allvar med att segregationen är ett problem så handlar det ju om att titta på vad de skolor som är framgångsrika gör, oavsett vilken elevsammansättning  de har och oavsett huvudmannaskap. Skolinspektionen har ju också konstaterat att det finns kvalitetsskillnader mellan skolorna. En del väljer uppenbarligen att kalla det för skolsegregation. Mycket talar dock för att det handlar om ledarskap och struktur i arbetet på skolan. Exemplet Sjumilaskolan, med flera, visar vilken betydelse som ledarskapet i skolan har, oavsett elevsammansättningen. Det finns mycket som kan göras här och nu bara genom att ta lärdom av andra. Men ministern har uppenbarligen bestämt sig för att fortsätta att opinionsbilda mot friskolor. Det är beklagligt. Det verkliga hotet när det gäller segregationen finns i dessa siffror – 104 kommuner där var femte elev lämnade skolan utan behörighet till gymnasiet. Man kan med fog fråga sig – vad gör alla dessa ungdomar idag? Hur ser deras framtid ut?  Borde inte ministerns ”one-liner” vara Kommunala skolor ska bidra bättre till bra kunskapsresultat än idag. ?

Idéburna friskolor argumenterar på samma sätt som Friskolornas riksförbund kring varför förslaget är orimligt – de vill inte ha offentlighetsprincipen för friskolor

Noterar i dagens mediasammanställning att flera tidningar har tagit upp frågan om offentlighetsprincipen och om välfärdsföretag ska omfattas av densamma. Nils Forsén skriver tex i NSD  ”Men varken Idéburna skolors riksförbund, Lärarfacket eller Lärarnas riksförbund har några invändningar mot förslaget. Det är alltså bara de som företräder vinstdrivande skolföretag som ojar sig.”.

Jag kan meddela att han har fel i sitt påstående.  Idéburna skolor gillar inte alls förslaget, vilket framgår om man läser deras remissyttrande. Vi kan instämma i hela deras verklighetsbeskrivning, vilket också framgår av vårt remissvar. Ideburna skriver bl a ;

 

Därefter kommer en text där de förslår att de ska få undantag från lagstiftningen om den skulle bli verklighet. Så nej – det är inte så att Idéburna friskolor vill ha offentlighetsprincipen. De argumenterar på samma sätt som Friskolornas riksförbund kring varför förslaget är orimligt – men de landar i att de vill ha ett undantag från lagstiftningen i stället för ett avslag. Kan det bero på att ABF har ett finger med i spelet???

Om jag ska våga mig på en gissning så hoppas de nu också på att den utredning som tillsattes av den förra regeringen – vars uppgift är att utforma en definition av idéburen verksamhet – ska komma fram till en definition. Denna definition kan sedan ligga till grund för undantag i lagstiftningen för de som omfattas av definitionen. Mot bakgrund av 73 punkt programmets innehåll så borde denna utredning läggas ner – dess uppdrag går knappast att förena med 73 punkts programmets skrivningar om tex lika villkor.

(ps det som gör att många s-ledarskribenter nu tror att Idéburna inte har någon invändning är det de svarade på ett remissvar som handlade om börsnoterade företag. Det gäller aqtt läsa rätt remissyttrande ds.)

 

 

En annan beskrivning av friskolereformen är att många familjer runt om i vårt land, glesbygd såväl som storstad, har fått möjlighet att välja skola.

Har roat mig med att titta igenom Skolverkets statistik när det gäller elever i grundskolan. Det är intressant information som även Anna Ekström, som fd generaldirektör, borde ta en titt på,. Det hävdas ofta i debatten att skolvalet bara är en fråga som rör de som bor i storstäderna. Det är inte sant.

Jag vill dela med mig av en del av statistiken som Skolverket har som visar antalet elever i fristånde resp kommunala grundskolor åk 1-9. Här några kommuner som många läsare säkert inte skulle trott att det finns friskoleelever

Arvika 151 elever (av totalt 2434)

Alvesta 69 (av 2237)

Avesta 85 (av 2328)

Ljusdal 303 (av 1918)

Nora 68 (av 1117)

Orsa 23 (av 642)

Pajala 50 (av 536)

Säffle 99 (av 1541)

Tanum 25 (av 1195)

Vansbro 47 (av 708)

Gällivare 131 (av 1485)

Jokkmokk 29 (av 408)

Kramfors 53 (av 1686)

Lindesberg 113 (av 2502)

Vilhelmina 70 (av 684)

Fagersta 171 (av 1409)

Ljungby 185 (av 2901)

osv

Var och en som läser detta inser att de som påstår att friskolorna är orsaken till resultatfall i skolan, har drivit på segregationen mm inte har grund för detta. Vilket också forskning har visat.

Det de visar är däremot att det finns friskolor runt om i vårt land. Detta är bara några exempel men det visar också att den absolut största andelen elever i kommunerna elever i kommunala skolor. Ministern mfl vill ge intrycket av att friskolor bara finns i storstäderna och att friskolor leder till segregation. En annan bild av friskolereformen skulle kunna vara att många familjer runt om i vårt land, glesbygd såväl som storstad, har fått möjlighet att väljs skola. Men glesbygdsperspektivet är kanske inte så intressant för de som vill stoppa friskoleutvecklingen. Jag kan i vart fall konstatera att familjer idag kan välja skola utan att behöva fråga någon politiker om lov, även i små kommuner.

Ett argument som används i debatten från kritikers sida är att det inte skapas en mångfald tack vare friskolereformen. Samma kritiker vill nu begränsa den mångfald som finns. Av rent populistiska skäl. För verktygen för att komma åt de som inte sköter sig finns redan idag.

Igår presenterade regeringen ett tilläggsuppdrag till utredningen om konfessionella inslag i skolväsendet. Utbildningsministern skriver i pressmeddelandet ”Inte ett enda barn ska tvingas delta i konfessionella inslag eller nekas undervisning om exempelvis evolutionsläran eller sex- och samlevnad. Det är en fråga om att försvara själva grunden för skolan – att fokus ska vara på kunskap och bildning.” Det är lätt att instämma i för om en skola gör detta så strider det mot regelverket. Det är inte tillåtet att ha konfessionella inslag i undervisningen. Däremot är det tillåtet med frivilliga inslag i anslutning till skoldagen. Ministern ger intryck av att elever tvingas att delta i tex morgonbön eller liknande, trots att hon borde veta att det strider mot regelverket. Skolinspektionen har i uppdrag att vidta åtgärder mot de som bryter mot detta och de har också gjort det i de fall där detta uppdagats. Ytterst kan de stänga skolan. Detta är ett bra regelverk. De som har fått tillstånd att driva skola ska följa regelverket.

Det är däremot ytterst anmärkningsvärt att regeringen nu går vidare, dessutom ivrigt påhejat av ett parti som heter Liberalerna, för att stoppa skolor som uppfyller att krav på tillstånd men valt att tydliggöra sin profil som konfessionell. Det kallar jag ren populism och de spelar på det faktum att många inte känner till hur regelverket fungerar.

Det finns många skolor som kallar sig konfessionella, kristna, katolska, muslimska, som gör ett fantastiskt arbete och som är populära. De har elever med olika bakgrund, muslimer, kristna, agnostiker. En mångfald som politiker i andra sammanhang värnar om.  Att inte dessa skolor ska få växa bara för att de valt att berätta sin profil är ju helt orimligt. Var fjärde elev som lämnar kommunal grundskola gör det utan behörighet till gymnasiet. Det borde skoldebatten handla om.

Vår styrelseledamot Bo Nyberg har idag en debattartikel i Dagens Samhälle som ger ett vidare perspektiv på hela denna frågeställning, jag citerar;

”Andra länder har i stället insett behovet att uppmuntra förekomsten av ideologiska alternativ. I Tyskland är religiösa skolor skyldiga att låta sin profil genomsyra hela skolverksamheten. Där har lagstiftaren insett att det är i hela samhällets intresse att det finns en idémässig mångfald. En läxa, som Tyskland lärt av sin historia. 

Jämfört med andra länder i Europa har Sverige en extremt låg andel konfessionella skolor. Färre än 1 procent av svenska grundskoleelever går i konfessionella skolor. Det kan jämföras med Belgien (56,8 procent), Nederländerna (76,3 procent), Frankrike (20 procent) och Storbritannien (37,2 procent).

Ropen på förbud mot religiösa skolor är ett aktuellt uttryck för den svenska svårigheten att hantera mångfald. Att i stället säkerställa rätten till dessa skolor innebär en vaccination mot en osund och farlig likriktning.”

Ivar Arpi skriver också belysande om förslaget i SvD, och gårdagens SvD ledarpodd handlar också om detta ämne.

Jag har tidigare lyft exempel på hur argumenten mot friskolor går runt. Här är ytterligare ett exempel. Ett argument som används i debatten från kritikers sida är att det inte skapas en mångfald tack vare friskolereformen. Samma kritiker vill nu begränsa den mångfald som finns. Av rent populistiska skäl. För verktygen för att komma åt de som inte sköter sig finns redan idag. Införandet av ägar- och ledningsprövningen som gäller från årsskiftet är bara ett exempel på detta. Och medan jakten på friskolor pågår så kommer de dåliga skolor som finns bland de skolor där 85 procent av grundskoleeleverna går, undan. Det är ett märkligt debattklimat i Sverige. Och går Sverige vidare på detta spår så utmärker vi oss verkligen internationellt – som Bo Nyberg påpekar i sin artikel.

Och vad är förresten konfessionella inslag? Hur betraktar de som nu talar om att förbjuda konfessionellt inslag i undervisningen tex värdegrunden i läroplanen? Många utanför Sveriges gränser – och även en hel del i vårt land – betraktar den som baserad på konfession.

/

Gäller ministerns påstående även ABF som bedriver bland annat SFI-undervisning på kommuners uppdrag?

Den svenska friskoledebatten är förunderlig. Det spelar ingen roll att friskolorna levererar goda resultat, att lärare trivs bättre i friskolor än i kommunala skolor, att fler barn än någonsin vill gå i friskolor. Belackarna hittar hela tiden invändningar. Naiv som jag är tycker jag att fokus borde ligga på de skolor som de 85% av barnen går i – kommunala grundskolor. Där resultaten dessutom på många håller verkligen inger oro inför dessa elevers framtid.

Men icke. En liten återblick – ytterst schematisk- visar hur argumenten går i rundgång. I stället för att vara stolta över att vi har ett unikt system som innebär att rik som fattig kan gå i friskolor så gör belackarna allt för att rycka undan mattan för verksamheterna. Samtidigt som allt fler vill ha en plats i en friskola.

Före 1990 – Privatskolor är fel – alla har inte råd att gå där. De måste bort.Antalet friskolor minskade dramatiskt. Många av de som försvann var det som idag slarvigt kallas ideburna.

1990- talet – friskolereformen införs. Friskolor är ok men terminsavgifter ska inte vara tillåtet och inte heller andra avgifter. Enda intäkten ska vara skolpeng som är densamma som kommunens. Kommunen ska ha insyn i friskolan.

2000- talet – en hållbar ekonomi är viktig för att friskola ska få tillstånd – Skolinspektionen ska ha full insyn i verksamhet och ekonomi i sin granskning. Kommunen har även rätt till insyn.

2010-talet – Eftersom friskolor lever på skattepengar så måste de omfattas av offentlighetsprincipen.

Vem var det som från början kom med beslutet om att friskolor i princip bara får leva på skolpeng? Litar de som driver att friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen inte på den granskning som kommuner och Skolinspektionen gör? Litar de inte på att den redovisning som sker av ekonomin i friskolornas årsredovisningar inte stämmer?

Tycker de att den enda intäkt som friskolor har – skolpengen- ska användas till byråkrati?

Utbildningsministern skriver på twitter; ”Offentlighetsprincipen har tjänat Sverige väl under lång tid. För mig är det självklart att den ska ge insyn i verksamhet som skattebetalarna finansierar.”

Insyn finns som sagt idag. Men frågan är:

Gäller ministerns påstående även ABF som bedriver bla SFI-undervisning på kommuners uppdrag? Skanska som gör jobb åt kommuner? Revisorer som gör jobb åt kommuner? Advokater som gör jobb åt kommuner? Fria teatergrupper som lever på offentliga bidrag? De ungdomsorganisationer som får offentliga stöd? Listan kan göras lång.

Eller gäller det bara verksamheter där politiken förbjudit andra intäkter än skattemedel?

Det vore faktiskt ärligare att säga som det är – vi vill inte ha friskolor.

Friskolor har inget emot insyn. Vi har sagt – tala om vilket problem ni vill lösa, var transparensen saknas, och lagstifta om det. Men att lägga hela offentlighetsprincipens regelverk på friskolor är oproportionerligt. 95 procent av alla friskolor har bara en eller två skolor. Proportionalitetsprincipen är en viktig princip i en rättsstat.

/

Det känns väldigt märkligt att diskussionen om svensk skolas resultat och kvalitet handlar om att förbjuda mobiltelefoner. Det är hög tid att lyfta blicken, se vad som händer i omvärlden och se till att alla får kunskap om digitaliseringens möjligheter så att de kan användas för att stärka såväl individers som landets konkurrenskraft.

En av punkterna (punkt 53) i det sk 73 punkts program som ligger till grund för centern och liberalernas regeringsstöd handlar om att förbjuda mobiltelefoner i klassrummet. Nyss hemkommen från en oerhört intressant studieresa i USA, arrangerad av RISE, så är intrycket att svensk skola och skoldebatt ligger efter i såväl nyttjandet av digitala hjälpmedel som i insikt om vad som denna utveckling skapar för möjligheter. Vi besökte Google, Amazon, Apple, Facebook och Microsoft. Dessa ”Big five” visade hur de jobbar med att blinda, döva, elever med ADHD, barn med dyslexi, dyskalkyli eller andra särskilda behov, kan bli hjälpta tack vare de digitala lösningar som företagen tagit fram. Språkbarriärer försvinner tack vara AI-lösningar där översättning sker snabbt mellan olika språk, uppföljningar av kunskapsnivåer underlättas och mer tid blir över till undervisning. Lärares kommunikation med föräldrar, som kan vara en utmaning om man inte talar språket, underlättas av att tekniken snabbt kan översätta vad läraren respektive föräldern säger. Exemplen är många på hur snabbt teknikutvecklingen sker.

2007 kom den första Iponen. Få kunde då ana vilken utveckling som skett sedan dess. Smarta lösningar har underlättat tillvaron för många. Vardagslivet har blivit annorlunda. Vi kan göra mycket via appar, datorer och mobiltelefoner. Det gör att många av de som kommer till skolan har vana vid att använda mobiltelefoner, paddor, datorer. Problemet är att många lärare inte alls hänger med. Teknikutvecklingen går snabbt och det är stor skillnad mellan skolor när det gäller användningen av digitala hjälpmedel.

Många lärare känner sig vilsna i denna nya värld. Lärarutbildningen har inte heller hängt med i denna snabba tekniska utveckling. För 2,5 år sedan skrev några professorer en debattartikel i DN på detta tema. De föreslog att det görs en satsning på lärarutbildning inom ramen av Urban ICT Arena i Kista. Att använda en befintlig testbädd – som Stockholm stad, Länsstyrelsen, Ericsson, IBM, KTH, Stockholms universitet och forskningsinstitutet Swedish ICT står bakom – är en utmärkt ide. Kista, Sveriges Silicon Valley, är högt rankad internationellt och är landets it-tätaste plats. Här finns tusentals högskolestudenter, ett flertal forskningsinstitut och över 1 000 it-företag. Här finns också ett flertal grund- och gymnasieskolor i närområdet, som tex Rinkeby, Tensta, Akalla, Spånga och Sollentuna, fristående såväl som kommunala. Artikelförfattarnas förslag borde förverkligas.

Intrycket efter USA-resan är att det verkar saknas en insikt i den svenska debatten om kraften i den digitala utveckling som nu sker och vad den innebär för skolan. Hela det svenska utbildningsväsendet måste hänga med sin tid. Elever och studenter har rätt att få en utbildning som är relevant och det finns inget som talar för att inte digitaliseringen kommer att fortsätta. Då måste skolan vara en del av denna utveckling. Men det förutsätter att det finns lärare som förstår hur den digitala teknikens möjligheter kan implementeras i undervisningen. En lärarutbildning som artikelförfattarna föreslår, som till att börja med inriktas på att ny- och vidareutbilda ämneslärare inom matematik, teknik och naturvetenskap med särskild kompetens inom it och lärande känns väldigt angelägen.

Svensk skola saknar inte utmaningar; ca 80.000 lärare saknas de kommande 10 åren, nyanlända elever behöver integreras i skolan, många lämnar grundskolan utan fullständiga betyg i alla ämnen, många ungdomar hoppar av gymnasiet och riskerar därmed att hamna i utanförskap. USA-resan visade att olika digitala verktyg och system kan medverka till att lösa utmaningarna. Att ta till vara på digitaliseringens möjligheter i skolan är avgörande för vårt lands konkurrenskraft.

Det är märkligt att diskussionen om svensk skolas resultat och kvalitet handlar om att förbjuda mobiltelefoner. Det är hög tid att lyfta blicken, se vad som händer i omvärlden och se till att alla får kunskap om digitaliseringens möjligheter så att de kan användas för att stärka såväl individers som landets konkurrenskraft. Digitaliseringen innebär ett paradigmskifte. Det handlar inte om att ersätta papper med datorer. Det handlar om ett helt nytt förhållningssätt till förmedling av kunskap, nyttjande av information, uppföljning av skolans arbete och att nyttja teknikens möjligheter. För att kunna göra detta så krävs den kunskap och insikt, hos såväl de som idag finns i det svenska utbildningsväsendet som hos de som vill bli lärare, rektorer och forskare. Anna Ekström borde ta professorernas förslag och säga – Bra idé – det gör vi. Vad sägs om att lägga in det redan i det budgetarbete som jag gissar pågår?

/

En förändring av regelverket måste ha sin grund i att det finns ett problem att lösa. I detta fall hänvisas det till att offentlighetsprincipen tillämpas i offentliga verksamheter men det har inte visats att det faktum att fristående skolor inte omfattas av offentlighetsprincipen medför att allmänhetens insyn förhindras. Den finns via såväl kommunens insynsrätt som Skolinspektionens tillsyn och via offentlig redovisning av verksamheternas ekonomi.

Varning för lång text. Men detta är en mycket viktig principiell fråga som kräver att man går till grunden med vad som är syftet med lagstiftningen.

Till                                                                                  Ert dnr. U2019/00336GV

Utbildningsdepartementet

103 33 STOCKHOLM

 

Friskolornas riksförbunds yttrande över promemorian Offentlighetsprincipen hos börsnoterade skolföretag, dnr U2019/00336GV

 

Friskolornas riksförbund (nedan kallat förbundet) har getts möjlighet att lämna synpunkter på ovan rubricerade betänkande och vill framföra följande.

Sammanfattning

Förbundet avstyrker förslaget om att införa offentlighetsprincipen i börsnoterade skolföretag, med hänvisning till att rättsläget är alldeles för oklart om utlämnande av allmän handling och meddelarfrihet skulle stå i strid med MAR, EU:s Market Abuse Regulations (marknadsmissbruksförordningen) och dels riskera möjligheter till insiderbrott och dels att de börsnoterade företagen riskerar att agera emot börsreglerna när det gäller offentliggörande av information. Därmed står klart att konsekvenserna av införandet av offentlighetsprincipen hos börsnoterade företag inte är tillräckligt utredda. Förbundet hänvisar här till yttrande från Advokatfirman Vinge till stöd för vårt bestämda avstyrkande av förslaget.

Förbundet vill också ta tillfället i akt att kommentera ett införande av offentlighetsprincipen i fristående förskolor och skolor i allmänhet.

Förbundet avstyrker över huvud taget förslagen om att införa offentlighetsprincipen i fristående förskolor och skolor. En förändring av lagstiftningen bör baseras på att det finns ett problem att lösa. I detta fall hänvisas det till att offentlighetsprincipen tillämpas i offentliga verksamheter men det har inte visats att det faktum att fristående skolor inte omfattas av offentlighetsprincipen medför att allmänhetens insyn förhindras. Den finns via såväl kommunens insynsrätt som Skolinspektionens tillsyn och via offentlig redovisning av verksamheternas ekonomi. Till detta kan också läggas att nackdelarna med att införa denna princip i fristående verksamheter vida överstiger de eventuella fördelar som lagändringen skulle innebära men som inte påvisats. Vi vill särskilt understryka vikten av att beakta proportionalitetsprincipen. Om samtliga fristående skolor skulle komma att omfattas av offentlighetsprincipen, där flertalet mindre fristående verksamheter kommer att drabbas mycket hårt av en administrativ pålaga som tar tid och resurser från huvuduppdraget; undervisningen, så innebär det ett brott mot proportionalitetsprincipen. Om det nu finns ett problem med bristande öppenhet, vilket vi ifrågasätter, föreslår förbundet en annan lösning än att införa handlingsoffentlighet i fristående skolor, nämligen att i skollagen ange vilka dokument och uppgifter, utöver ovanstående, som bör vara öppna och tillgängliga för allmänheten. En utredning bör tillsättas som kan föreslå vilken dokumentation som kan komma att omfattas av en sådan tillgänglighet.

Förbundet tillstyrker däremot det tidigare förslaget om att införa meddelarfrihet med motsvarande meddelarskydd, men anser att detta ska regleras i skollagen. Förslaget om meddelarfrihet ska dock inte gälla börsnoterade företag, där även denna del kommer i konflikt med bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen.

 

Förbundet vill framföra följande sammanfattande synpunkter när det gäller offentlighetsprincipen.

• Förbundet och dess medlemmar värnar öppenheten i verksamheten.
• Offentlighetsprincipens grundläggande syfte är att allmänheten ska ges möjlighet till att delta i den konstitutionella kontrollen av hur våra folkvalda representanter, samt deras myndigheter, utövar sin makt under lagarna. Huvudmannen för en fristående skola består varken av folkvalda representanter eller utgör en myndighet, trots att verksamheten förvisso har inslag av myndighetsutövning. Det är därför rimligt att myndighetsutövningen granskas på olika sätt, men offentlighetsprincipen ska avse myndigheters verksamhet.
• Fristående skolors verksamhet och dokument är på många sätt redan i dag öppna genom Skolinspektionens granskningar, kommunernas insynsrätt, Skolverkets regelbundna och omfattande uppgiftsinsamling, de överklagansmöjligheter som står tillbuds för fattade beslut, förvaltningsrättsliga regler för handläggning m.m.
• Förbundet bedömer att offentlighetsprincipens införande i fristående verksamheter inte kommer att leda till ökad insyn, då flertalet uppgifter som hanteras i fristående förskolor och skolor ändå kommer att beläggas med sekretess; dels med hänsyn till enskildas integritet, dels med hänvisning till skydd för företagshemligheter. Införandet skulle därmed innebära en mängd merarbete med risk för hantering av överklaganden av sekretessbeslut mm., men som i slutändan inte leder till att begärda handlingar bli offentliga.
• Förbundet föreslår en annan lösning än att införa handlingsoffentlighet i fristående skolor, nämligen att i skollagen ange vilka dokument och uppgifter, utöver ovanstående, som bör vara öppna och tillgängliga för allmänheten. En utredning bör tillsättas som kan föreslå vilken dokumentation som kan komma att omfattas av en sådan tillgänglighet.
• Förbundet avstyrker att handlingsoffentlighet införs i fristående skolor, eftersom det skulle innebära en oerhört kostsam och betungande administrativ arbetsbörda för skolhuvudmännen, framförallt för de mindre fristående skolorna.
• Förbundet anser att förslagen strider mot proportionalitetsprincipen. Förbundet bedömer att de negativa konsekvenserna i form av en tungrodd, kostsam administration som tar resurser från skolans kärnuppgift undervisning, vida överstiger nyttan av att införa offentlighetsprincipen. Detta särskilt mot bakgrund av att det redan idag finns en stor öppenhet i verksamheten och att möjligheten att göra ytterligare dokumentation tillgänglig skulle innebära en betydligt mindre kostsam och resurskrävande lösning, som ändå skulle kunna leda till önskat resultat. Fristående förskole- och skolverksamheter består till 95 procent av huvudmän med endast en eller högst två enheter att jämföra med en kommuns centrala förvaltning med arkivarier, registratorer, administrativa system och specialistkompetens i offentlig rätt såsom t.ex. kommunjurist. Konsekvenserna av införandet av offentlighetsprincipen i fristående förskolor och skolor leder obönhörligen till att den enskilda skolans och lärarnas administrativa börda kommer att öka. Införandet av offentlighetsprincipen föreslås alltså i ett läge när samtliga aktörer inom skolan är överens om att administrationen i skolan måste minska.
• Vidare bedömer förbundet att tidigare utredningars underlag för riksdagens beslut är bristfälliga, saknar beskrivning av ett reellt problem samt att konsekvenserna av ett införande av offentlighetsprincipen inte alls är tillräckligt analyserade, vilket också tydligt framgår av de rättsliga utlåtanden förbundet inhämtat, både av Advokatfirman Vinge och professor Nergelius. Underlaget i promemorian, liksom i de tidigare betänkandena kan inte läggas till grund för en sådan omfattande regelförändring som föreslås.
• Regeringen har i prop. 2013/14:112 tydligt uttryckt att utredningen ska finna former för genomförandet av en offentlighetsprincip, som inte onödigtvis ökar den administrativa bördan för skolor, förvaltningar och huvudmän för fristående skolor. Vi kan inte se att vare sig promemorians eller tidigare betänkandens förslag på något sätt uppfyller det kravet.

 

Synpunkter specifikt på förslaget att införa offentlighetsprincipen i börsnoterade skolföretag

Förbundet noterar att den analys som finns i promemorian om ett införande av offentlighetsprincipen i börsnoterade företag är synnerligen oklar över vilka konsekvenser som egentligen kan uppstå. Utredaren framför flera gånger osäkerhet över rättsläget och huruvida både utlämnade av allmän handling och meddelarfrihet kan komma att stå i strid med både marknadsmissbruksreglerna och börsreglerna. Regleringen för hur de börsnoterade företagen ska lämna information på ett samlat sätt är sträng, för det fall informationen kan komma att påverka det ekonomiska värdet på aktierna och handeln med dessa. I promemorian konstateras att det troliga utfallet är att företagen kan hävda sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen för sådana uppgifter med hänvisning just till kraven i annan lagstiftning, men att det inte är säkert att så är fallet. Ännu mer uppenbart framstår denna osäkerhet när det gäller meddelarfriheten. Anställda får genom offentlighetsprincipen rätt att lämna uppgifter till media, såvida dessa inte är skyddade genom sekretessbestämmelser. Men om det inte står klart att sekretess gäller för de uppgifter det gäller, riskeras brott mot insiderbestämmelserna.

Med hänvisning till dessa synpunkter tillsammans med de synpunkter som framgår att Advokatfirman Vinges yttrande som bifogas detta remissvar, avstyrker förbundet bestämt förslaget att införa offentlighetsprincipen i börsnoterade skolföretag.

 

Lagrådets prövning

Under beredningen av ärendet om införande av offentlighetsprincipen i fristående skolor beslutade Regeringen i februari 2018 att remittera förslagen till lagändringar till Lagrådet för yttrande. Friskolornas riksförbund uppmärksammade då Lagrådet på att det sedan utredaren lagt fram sitt betänkande om införande av offentlighetsprincipen, uppkommit ett nytt rättsligt problem som inte analyserats, nämligen att flera av de större skolföretagen börsnoterats. Förbundet ansåg att det var av högsta vikt att även konsekvenserna av ett införande av offentlighetsprincipen analyserades också i förhållande till börsreglerna, aktiebolagslagen och marknadsmissbruksförordningen.

Lagrådet ansåg därefter att det inte kunde tillstyrka lagstiftning i enlighet med förslagen i remissen innan frågan om hur en offentlighetsprincip i fristående skolor förhåller sig till de bestämmelser som reglerar börsnoterade företag hade analyserats närmare. Med den promemoria som vi nu yttrar oss över, finns en sådan analys – om än enligt vår mening inte tillräcklig. Lagrådet har dock inte tidigare haft möjlighet att ta del av denna analys. Lagrådet har inte heller vid det tidigare tillfället yttrat sig över de övriga delarna av lagförslagen och verkar därmed ha utgått ifrån att få möjlighet att få göra det igen när regeringen tagit ställning till utredarens nya analys vad gäller de börsnoterade företagen. Förbundet anser därför att det är av allra största vikt att frågan om införande av offentlighetsprincipen i fristående verksamheter i sin helhet återremitteras till Lagrådet för yttrande. Som stöd för vår ståndpunkt i denna fråga hänvisar vi till att det gäller en utvidgning av en central grundlagsreglerad princip och att Lagrådet därför ska yttra sig i enlighet med 8 kap. 21 § regeringsformen.

Allmänna synpunkter avseende införande av offentlighetsprincipen i fristående verksamheter

Offentlighetsprincipens grunder – lika villkor

Med avstamp i Friskolekommitténs betänkande Friskolorna i samhället och regeringens prop 2013/14:112, Villkor för fristående skolor m m, har regeringen genom särskilda utredare tagit fram olika betänkanden för att för att stärka insynen i fristående förskolor och skolor. Utredningarnas uppdrag har varit att ta fram förslag hur offentlighetsprincipen ska kunna införas i fristående förskolor och skolor. Den lagrådsremiss som regeringen lämnade i början av 2018 handlar specifikt om fristående skolor, men förbundet menar att de resonemang och synpunkter som vi framför rörande införandet av offentlighetsprincipen i de fristående skolorna, i samma utsträckning, om inte mer, också gäller de fristående förskolorna.

I propositionen Villkor för fristående skolor m m anges som skäl för införandet bland annat: ”Skolverksamheten innefattar myndighetsutövning mot enskilda, den är offentligfinansierad och den sekretessreglering som gäller till skydd för enskilda på utbildningsområdet lämnar stort utrymme för insyn (se bl.a. 23 kap. OSL). Vidare var syftet med friskolereformen att elever och vårdnadshavare skulle ha möjlighet att bedöma kvalitet och villkor för olika skolor. Detta blir bara möjligt om verksamheten även i praktiken blir öppen för insyn.” Det har också framgått att ytterligare ett skäl för införandet av offentlighetsprincipen är att det är rimligt att fristående och kommunala verksamheter på utbildningsområdet så långt möjligt ska lyda under samma regelverk, dvs. att lika villkor råder mellan huvudmännen.

Förbundet vill först av allt slå fast att vi redan idag värnar öppenhet i fristående skolor. Det är självklart väsentligt att den myndighetsutövning som utförs där kan prövas och det är också av största vikt att föräldrar och elever har tillgång till god information för att kunna göra ett välinformerat och aktivt skolval.

Förbundet är självklart också av den meningen att likabehandlingsprincipen ska råda. Men det innebär också att förutsättningarna måste vara likartade, vilket vi anser inte är fallet. Några av förutsättningarna kommer vi att återkomma till under andra rubriker i yttrandet, t.ex. avseende tillgång till resurser och kompetens.  Men det är också väsentligt att titta närmare på vad offentlighetsprincipen faktiskt innebär, syftet med den och varför vi i Sverige har haft en lång tradition av öppenhet och offentlighet i vår statsmakt.

Den tryckfrihetsrättsliga experten Hilding Eek (1766 års tryckfrihetsförordning, dess tillkomst och betydelse i rättsutvecklingen) säger om det vi brukar kalla för införandet av offentlighetsprincipen: ”Genom uppställande av grundsatsen om allmänna handlingars offentlighet, som spänner över hela området för den offentliga rätten, infördes 1766 en ny konstitutionell princip, principen om ’den allmänna opinionens’ deltagande i den konstitutionella kontrollen på grundval av möjligheten till insyn över hela området för statsverksamheten och till kritik av denna i stort som smått.”

 

En diskussion om offentlighetsprincipens syften i våra dagar skedde i propositionen Offentlighetsprincipen och informationstekniken, 2001/02:70 4.1.2 s. 7, ff

”Offentlighetsprincipens syften

Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten och massmedierna skall ha insyn i statens och kommunernas verksamhet. … Offentlighetsprincipen brukar definieras som den grundsats enligt vilken samhällsorganens verksamhet skall ske under allmän insyn och kontroll. Genom tillgången till allmänna handlingar får allmänheten och massmedierna en allsidig och objektiv information om myndigheternas ärenden och verksamhet i stort. Handlingsoffentligheten möjliggör alltså en fri och konstruktiv debatt i skilda samhällsfrågor samtidigt som den är en väsentlig förutsättning för den

medborgerliga kontrollen av att den offentliga makten utövas under lagarna (jfr. 1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen). Handlingsoffentlighetens syften brukar sammanfattningsvis sägas vara att garantera rättssäkerheten samt effektiviteten i förvaltningen och i folkstyret. ”

Gemensamt för flertalet texter om offentlighetsprincipen är att dessa uttrycker att ett bärande skäl för den är att allmänheten ska kunna ska ha insyn i och vara trygg med hur våra folkvalda representanter och myndigheternas tjänstemän fattar beslut och utövar makt. Ytterligare ett syfte med offentlighetsprincipen är att minska korruption, genom öppenheten. Det handlar, som Hilding Eek uttryckt det, om att allmänheten ska kunna delta i den konstitutionella kontrollen.

Ett införande av en offentlighetsprincip i privat verksamhet rimmar alltså illa med det egentliga och bärande syftet med principen, nämligen i första hand att kunna granska den makt som utövas av offentliga organ. Fristående skolor är finansierade genom offentliga medel, men är självständiga, privata rättssubjekt. Huvudmannen för en fristående skola består varken av folkvalda representanter eller utgör en myndighet, trots att verksamheten förvisso har inslag av myndighetsutövning. Det är oerhört viktigt att värna offentlighetsprincipens betydelse och inte urvattna den genom att applicera den på privat verksamhet. I detta avseende skiljer sig förutsättningarna för verksamheterna avsevärt åt, där den konstitutionella makten behöver granskas ur ett allmänt perspektiv i den kommunala verksamheten, medan det i stället är den myndighetsutövning som utförs i den fristående, privata, skolan som bör granskas. En sådan prövning av myndighetsutövningen sker till stor del redan idag genom de förvaltningsrättsliga bestämmelserna om handläggning som gäller även för fristående skolor enligt förvaltningslagen, samt den möjlighet till överprövning som kan ske av flertalet beslut som fattas genom myndighetsutövning av en fristående skolhuvudman.

Vi menar alltså att fristående och kommunala skolhuvudmän har olika förutsättningar i redan i den del som avser handlingsoffentlighet m m. Offentlighetsprincipens grund är att myndigheters verksamhet ska vara öppen och granskas ur ett konstitutionellt perspektiv, för att garantera att de folkvaldas makt utövas under lagarna. För fristående skolors del borde rätteligen endast den del som avser myndighetsutövning granskas på ett liknande sätt.  Det är därför inte rimligt att hänvisa till likabehandlingsprincipen för ett införande av offentlighetsprincipen i fristående verksamhet. Här råder helt enkelt inte lika villkor, då fristående verksamheter inte fattar beslut av konstitutionell karaktär.

 

Det finns redan en stor öppenhet i fristående skolor

Som framgår ovan vänder sig förbundet inte mot öppenhet och insyn i de fristående skolornas verksamhet. Våra medlemmar ställer sig bakom långt gående insyn i verksamheterna och deltar redan i informationsinsamling och granskning av sina verksamheter; dels genom nationella utvärderingar och uppgiftsinsamling till Skolverket via SCB, dels genom den regelbundna granskning som Skolinspektionen genomför, nu också tillsammans med den ägar- och ledningsprövning som vd, styrelseledamöter och ägare nu genomgår. Sådan ägar- och ledningsprövning omfattar idag inte de kommunala verksamheterna, varför här inte råder lika villkor. Ägar- och ledningsprövningen är omfattande och innehåller prövning av både vandel och kompetens. Inga av uppgifterna i ägar- och ledningsprövningen hos till tillsynsmyndigheterna omfattas av sekretess. Vi menar att det inte visats att det finns något problem med öppenheten utifrån dagens lagstiftning. Att bara hävda att offentlighetsprincipen ska gälla, och allt det regelverk som tillkommer med dem, utan att därmed visa på att det finns ett problem med öppenheten kan inte anses utgöra tillräcklig grund för att genomföra den omfattande föreslagna lagstiftningen.

 När det gäller myndighetsutövning mot enskilda, som anges som ett exempel där det är av vikt att offentlighet råder, kan konstateras att en stor del av myndighetsutövningen mot enskilda utgör beslut i elevärenden, där uppgifterna i dem ändå skulle komma att sekretessbeläggas, t.ex. upprättande av åtgärdsprogram, beslut om särskilt stöd, anmälningar till socialtjänst och kommun osv. För flertalet av dessa beslut gäller också att de kan överklagas till förvaltningsdomstol eller prövas i Skolväsendets överklagandenämnd. Det kan konstateras att elever och vårdnadshavare i ganska stor omfattning vet om och använder sin rätt att få skolans myndighetsutövning prövad. I dagsläget har överklagandena till Skolväsendets överklagandenämnd ökat med ca 70 procent och antalet prövade ärenden i förvaltningsdomstol ökar på liknande sätt. Även anmälningar till Skolinspektionen ökar överlag. Detta gäller oavsett huvudman, men är ett tydligt tecken på att enskilda elever/vårdnadshavare känner till och kan utnyttja sin rätt att få den myndighetsutövning som sker prövad. När det gäller den myndighetsutövning som avser betygsättning, finns redan i dag insamling av betygsresultat via SCB till Skolverkets databaser. För resultat på nationella prov finns också inrapportering av resultaten till nationella databaser.

När det gäller insynen i övrigt har bestämmelserna i skollagen kring kommunens insynsrätt skärpts, där det sedan 1 januari 2015 tydligt anges att kommunens rätt till insyn också ska kunna tillgodose allmänhetens behov av insyn, vilket anges i de olika skolformskapitlen i skollagen.

Skolinspektionen har, av samma skäl, inför 2015 fattat beslut att alla fristående skolor ska besökas och granskas minst en gång per år; för de kommunala motsvarigheterna gäller vart tredje år, samt att endast ett visst urval av kommunala skolor besöks i tillsynen. Skolinspektionen gör också en noggrann granskning av den fristående skolhuvudmannens ekonomiska förhållanden, vilket inte heller sker av kommunal verksamhet. Skolinspektionen hänvisar den skärpta granskningen till just att Inspektionen också ska tillgodose allmänhetens rätt till insyn.

Som tidigare nämnts har ytterligare ett förslag genomförts från Friskolekommitténs betänkande, nämligen ägar- och ledningsprövning. Det är en mycket långt gående granskning av den fristående skolledningen och ägarna till verksamheten. Enbart de fristående huvudmännen granskas, medan de kommunala förtroendevalda inte omfattas av samma krav på kompetens eller god vandel. I prövningen har tillsynsmyndigheterna (Skolinspektionen för fristående skolor och kommunerna för fristående förskolor) rätt att begära ut utdrag ur belastningsregistret på alla de brott som anges i olika straffrättsliga bestämmelser (alltså en vidare prövning än vad som sker av personal som möter barn och elever i verksamheten) samt granska alla uppgifter om ägares och lednings privata ekonomi som går att få fram, tillsammans med övriga uppgifter av vikt för att bedöma vandel. Till skillnad från vad som framfördes i förslaget från Friskolekommittén gäller, som tidigare påpekats, ingen sekretess för uppgifterna hos tillsynsmyndigheterna. Det är alltså fritt fram för alla som är intresserade att granska ägares och lednings kompetens och vandel för ledning av de fristående verksamheterna.

Skolverket har fått i uppdrag att sammanställa en databas där alla skolhuvudmän, kommunala såsom fristående, ska lämna noggranna uppgifter om verksamheterna för att allmänheten ska kunna kontrollera både kvalitet och förutsättningar hos de olika skolhuvudmännen och skolenheterna. Däri ingår uppgifter om såväl faktiska kunskapsresultat som elevernas upplevda trygghet, studiero, inflytandemöjligheter samt resurser på respektive skolenhet. Insamling av uppgifter har redan påbörjats och databasen kommer snart till användning i sin fulla potential. Se Förordningen om ett nationellt informationssystem för skolväsendet (2015:195).

Skolinspektionen samlar också in uppgifter i de så kallade skolenkäterna varje år, för de skolhuvudmän som ska granskas. I skolenkäterna sammanställs resultat på enhetsnivå utifrån intervjuer med elever, vårdnadshavare, personal och skolledning. Dessa uppgifter är offentliga hos Skolinspektionen.

Vi kan alltså konstatera att öppenheten redan idag är stor vad gäller uppgifter om de olika skolornas förutsättningar och resultat. Insynen och möjligheten att jämföra skolor med varandra har ökat kraftigt de senaste åren. Till skillnad från tillsynen av kommunala skolor, sker Skolinspektionens granskning av fristående skolor både mer frekvent och med täckning av alla enheter. Ekonomin i fristående skolor och hur resurserna används granskas också. Ägar- och ledningsprövning har vi redan berört. Enligt Skolinspektionen är skälet att det ska kunna tillgodose allmänhetens krav på insyn.

 

Proportionalitetsprincipen – överväger nyttan de negativa konsekvenserna som ett införande av offentlighetsprincipen innebär?   

I prop. 2013/14:112 uttrycks regeringens bedömning: ”Offentlighetsprincipen och ett meddelarskydd för anställda bör införas i fristående skolor. En utredning tillsätts för att analysera hur det i praktiken ska gå till och finna former för genomförandet som inte onödigtvis ökar den administrativa bördan för skolor, förvaltningar och huvudmän för fristående skolor.” (vår kursivering). Det framgår också av direktiven till utredningen, där utredaren ska analysera hur den administrativa bördan påverkas för små, medelstora och stora skolenheter och huvudmän.

Förbundet har tidigare bett Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap vid Örebro Universitet, att granska förslagen i betänkandet Ökad insyn i de fristående skolorna och göra ett rättsligt utlåtande om dessa. Professor Nergelius anförde i sitt utlåtande bland annat följande. ”Även om offentlighetsprincipen är mycket viktig i svensk förvaltningstradition och betänkandet innehåller flera goda argument för varför denna bör införas även för fristående skolor, så kan det ifrågasättas om inte de nu framlagda förslagen kommer att drabba de många mindre företagen och aktörerna inom denna bransch oproportionerligt hårt.”

Professor Nergelius konstaterar vidare att det i betänkandet saknas en helhetsanalys av förslagets ekonomiska konsekvenser. Han uttalar: ”Däremot innebär det ett så tydligt gynnande av de större skolföretagen på de små företagens bekostnad som här föreslås att det måste ifrågasättas om förslaget är förenligt med svenska och europeiska konkurrensbestämmelser. Detta kan i synnerhet ifrågasättas eftersom förslaget bygger på oriktiga jämförelser mellan kommunal och privat skolverksamhet. Problemet förvärras av att förslagets ekonomiska konsekvenser av allt att döma blivit alldeles otillräckligt utredda. ”

Proportionalitetsprincipen är inom juridiken en princip som säger att åtgärder inte skall gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Enligt denna princip vägs olika intressen mot varandra och innebär att det skall råda balans mellan mål och medel. Den grundas på en allmän rättsstatlig och rättssäkerhetsprincip, som i Sverige har kommit till uttryck i lag i rättegångsbalken, men som även i övrigt ska beaktas när det allmänna fattar beslut som får konsekvenser för den beslutet gäller.

Förbundet har med stöd av SCB och Skolverkets statistik tagit fram siffror (oktober 2018) som visar att 91 procent av alla fristående skolor består av endast EN enhet. Det finns förvisso koncernhuvudmän med ett större antal förskolor och skolor. Ca 20 procent av eleverna går i dessa koncernskolor. Av dessa huvudmän som endast driver en enhet, visar samma statistik att dessa enheter också är förhållandevis små. Av de 91 procent skolhuvudmän som endast har en enhet, har mer än en tredjedel av grundskolorna färre än 100 elever. Av de fristående gymnasieskolorna har drygt en fjärdedel färre än 100 elever.

Men för de skolhuvudmän som bara har en enhet innebär ett införande av offentlighetsprincipen att dessa måste tillgodose alla de krav som den ställer avseende tillgänglighet, diarieföring, arkivering, sekretessprövning m m. inom ramen för just denna enhet och med den personal som skolan idag har tillgång till. Få av de mindre skolorna har tillgång till administrativ personal, de administrativa uppdragen utförs vanligen av rektor. Till bilden hör att de största negativa konsekvenserna av ett införande av offentlighetsprincipen skulle drabba små fristående förskolor och skolor, som inte har möjligheter att centralt avsätta resurser för denna hantering, varken avseende personer eller kompetens. Det innebär också att kostnaderna härför inte kan fördelas på flera skolor, utan måste bäras av den enskilda skolan eller förskolan. Detta ska jämföras med en kommun med dess centrala förvaltning och tillgång till särskilt utbildad administrativ personal.
Mot bakgrund av vad som här anförs, anser vi därför att införandet av en offentlighetsprincip, med den administrativa börda detta skulle innebära, på inget sätt står i proportion till den nytta som ett sådant införande kan komma att medföra. Det skulle innebära en administrativ belastning som det idag inte finns någon finansiering för. Därmed skulle bristen på resurser både i form av reda pengar såväl som tid och kompetens drabba verksamheten på bekostnad av den kärnuppgift som skolorna har som uppdrag; nämligen undervisningen av eleverna. Detta administrativa och byråkratiska förslag drabbar därmed i förlängningen eleverna. Med dagens bekymmer om sjunkande resultat i skolorna, akut lärarbrist och en för personalen allt ökande administrativ börda, är det helt oacceptabelt att förslag genomförs som får sådana omfattande konsekvenser utan att nyttan för eleverna kunnat påvisas.

Utbildningsminister Anna Ekström (s) har i en interpellationsdebatt (Prot. 2018/19:82 26 april§ 14, Svar på interpellation 2018/19:124 om likvärdiga villkor för fristående och kommunala skolor) yttrat följande:
” Det gäller den ständigt ökande administrationen, som ett system likt det vi i Sverige har skapat hela tiden för med sig. Det är en viss balansgång att säkerställa att vi har transparens och insyn och koll på resultat och liknande och samtidigt se till att huvudmän, både fristående och kommunala, får ägna sin tid och sin kraft åt det som vi – handen på hjärtat – vet är allra viktigast för elevernas resultat, nämligen att genomföra och planera undervisning av hög kvalitet.”

Förbundet kan konstatera att ett införande av offentlighetsprincipen i fristående skolor därmed kommer att innebära en administrativ och resurskrävande pålaga som på inget sätt ur ett elevperspektiv uppväger nyttan av införandet.

 

Möjligt att lösa efterfrågad information på annat sätt?

Förbundet har vid ett flertal tillfällen under såväl samråd med Friskolekommittén och utredningarna på området, såväl som i remissvar på förslag, framhållit att förbundet och medlemmarna inte är emot öppenhet, men däremot inte önskar införa ett kostsamt administrativt system.

En annan väg att gå skulle i stället kunna vara att reda ut vilka uppgifter och dokument som är av stort värde för allmänheten och som man på annat sätt inte kan få tillgång till genom den tillsyn, insyn och den ekonomiska redovisning som sker redan idag. Dessa uppgifter eller dokument skulle i så fall genom bestämmelser i skollagen kunna göras offentliga. Ett sådant förslag skulle vara betydligt mindre kostsamt genom att då undvika de administrativa krav som en offentlighetsprincip innebär, samtidigt som det uppfyller det behov av insyn som uppenbarligen inte anses tillfredsställas idag.

På ett sådant sätt skulle också lika villkor kunna uppnås på det viset att de fristående verksamheterna tillhandahåller vissa uppgifter och dokument som kan öka öppenheten, samtidigt som detta inte kräver den administration som kommunala skolhuvudmän har tillgång till genom centrala resurser avseende både kompetens och administrativa system.

 

Handlingsoffentlighet i fristående skolor

Det är framförallt konsekvenserna av handlingsoffentligheten i fristående skolor som förbundet mest vänder sig emot när det gäller ett införande av offentlighetsprincipen, just för kraven på administrativa system för hantering av de allmänna handlingarna och ställer stora krav på tid och kompetens för att fullgöra de skyldigheter som principen innebär.

Det har i tidigare betänkanden om ett införande av offentlighetsprincipen i fristående verksamheter konstaterats att Friskolornas riksförbund framfört oro för ökad administration och därmed ökade kostnader. Utredningarna har dock avfärdat oron med att utredningarna har varit i kontakt med olika kommunala företrädare som framfört att det enbart ”är fråga om begränsade administrativa insatser”. Det är ett mycket märkligt påstående eftersom det är ofrånkomligt att detta medför en ökad administrativ börda för de fristående skolorna.

Även professor Nergelius har kommenterat tidigare utredningars bristfälliga antaganden om den administrativa bördan, framförallt i betänkandet Ökad insyn i fristående skolor.  Han anser att det finns flera exempel på hastigt dragna slutsatser, vilka stundtals verkar vara mycket löst grundade. ”Utredningen bedömer t.ex. att de kommunala skolorna endast behöver göra begränsade administrativa insatser för att hantera offentlighetsprincipen (s.95), samtidigt som man tidigare anfört att omfattningen av dessa insatser är svår att uppskatta (s.84).

Det innebär att konsekvenserna av en införd offentlighetsprincip inte tillräckligt beaktats och framförallt inte heller tillräckligt utretts. Förbundet anser därför att det är orimligt att införa så ingripande bestämmelser utan tillräcklig analys av vad handlingsoffentligheten idag innebär för kommunal skolverksamhet samt vad införandet därmed också skulle komma att innebära för de fristående skolorna.

 

Vad skulle omfattas av offentlighetsprincipen – blir det ökad insyn?

Ytterligare skäl för införande av handlingsoffentlighet är enligt förslagen i de olika utredningarna, liksom tidigare också Friskolekommittén i sitt betänkande, att ett sådant införande lämnar stort utrymme för insyn. Förbundet delar inte den uppfattningen utan ifrågasätter hur stor skillnaden i praktiken skulle bli med införande av handlingsoffentlighet, dvs. skulle nyttan och insynen öka markant?

Vi har gått igenom den dokumentation som vanligen hanteras i en skola och hos en huvudman, och försökt anta hur dessa kan komma att hanteras i verksamheten utifrån olika kategorier.  På skolområdet gäller att handlingar, och uppgifter i dem, som huvudregel är offentliga. Innebär det då att den stora merparten av inkommande och upprättade handlingar blir offentliga? Förbundet har identifierat ett antal olika ärendegrupper, där uppgifterna i ärendena antingen ska vara offentliga eller sekretessbelagda. Ärendegrupperna är:

Elevärenden

Enligt huvudregeln ska uppgifter på skolområdet som huvudregel vara offentliga. Men flertalet uppgifter som dokumenteras i skolan rör elevvårdande ärenden. Där ska uppgifter om en enskild elev beläggas med sekretess. Resultat och närvaro ska enligt praxis dock vara offentliga. Dessa uppgifter samlas dock in som statistik av SCB och Skolverket och blir på det sättet offentliga redan idag. För uppgifter som rör skolhälsovården råder enligt hälso- och sjukvårdslagen samt patientdatalagen sträng sekretess.

Personalärenden

Av offentlighets- och sekretesslagen (OSL) framgår att offentlighet gäller för beslut om anställning, såvida det inte avser chefer. I övrigt gäller sekretess till skydd för enskilds personliga förhållanden för merparten av de personaladministrativa uppgifter som hanteras rörande personalen.  Vi kan därför inte se att ett införande av offentlighetsprincipen heller i detta avseende skulle öka insynen i någon betydande utsträckning.

Ekonomiärenden

Idag granskas, som ovan påtalats, en fristående huvudmans ekonomi mycket nogsamt av Skolinspektionen. Inspektionen är ständigt uppkopplad mot Upplysningscentralen, vilket gör att Inspektionen har tillgång till omedelbar information för det fall en fristående huvudmans ekonomi förändras till det sämre. Vidare granskas ekonomin i övrigt noga vid varje inspektion. Flertalet fristående skolor drivs såsom aktiebolag och redovisar därmed öppet sina ekonomiska uppgifter genom sin årsredovisning. Även ägare och ledning måste redovisa ekonomiska uppgifter till Skolinspektionen.

Övriga ekonomiska överväganden i handlingar kan komma att sekretessbeläggas med stöd av bestämmelserna om skydd för det allmännas ekonomiska intressen. Av 19 kap. OSL framgår följande: Sekretess gäller i en myndighets affärsverksamhet för uppgift om myndighetens affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att någon som driver likartad rörelse gynnas på myndighetens bekostnad om uppgiften röjs. Avseende de uppgifter som avser ekonomiska frågor kan förbundet därmed inte se att ett införande av offentlighetsprincipen skulle öka insynen.

Övrig dokumentation och uppgifter i verksamheten

Den dokumentation och de uppgifter som i övrigt hanteras av en fristående skolhuvudman avser t.ex. styrning och ledning av skolan. Det kan förmodas att flertalet uppgifter en styrelse fattar beslut om kan komma att sekretessbeläggas med stöd av skydd för enskilda respektive för affärs- eller driftsförhållande.

Sammanfattningsvis ser vi alltså inte att ett införande av offentlighetsprincipen i någon högre grad skulle öka insynen i fristående skolor. Den är redan i dag god och tas tillvara av tillsynsmyndigheten Skolinspektionen samt genom statistiska uppgifter via SCB och Skolverket.

 

Konsekvenser av förslagen

Utredningen bortser helt från skillnaderna mellan en kommunal huvudman och en fristående skola. En kommun utgör en myndighet och har under lång tid arbetat under offentlighetsprincipen, just utifrån kraven på allmänhetens rätt till konstitutionell kontroll. Där finns centrala dokumenthanteringssystem med tillgång till registratorer, kommunjurister, arkivarier m fl stödfunktioner för hanteringen av registrering, dokumenthantering och sekretessprövning av allmänna handlingar. Det är alldeles omöjligt att förbise detta när man ska bedöma följderna av att alla huvudmän ska omfattas av offentlighetsprincipen. Utredningen jämför en liten fristående skolhuvudman med en liten kommun. Även den minsta kommunen har tillgång till ett centralt dokumenthanteringssystem med stödfunktioner som innebär att kommunens skolor, om så kommunen endast har en enda skola, får stöd i sin dokumenthantering och i de tillgänglighetskrav som offentlighetsprincipen medför.

Kommunerna har lång erfarenhet av att hantera offentlighetsprincipen, och har därmed en betydande kunskap om densamma. Kommunerna har dessutom central expertis till förfogande, som stödjer de olika förvaltningarna och dess utförandeenheter med system för diarieföring och råd, anvisningar och bedömningar vad gäller tillämpning av offentlighetsprincipen. Inte desto mindre finns skäl att anta att en viss underregistrering sker i förhållande till lagstiftningens krav. Att lagstiftningen är komplicerad att tillämpa även för de som idag omfattas av offentlighetsprincipen visas exempelvis av att när Tidskriften Scoop 2014 granskade hur kommunala skolor hanterar offentlighetsprincipen var det var fjärde skola som inte nådde upp till lagstiftningens krav.

2017 kommenterade dåvarande justitiekansler Anna Skarhed rapporten ”På väg mot en digital offentlighetsprincip” på följande sätt: ”Jag undrar om det ens går att utbilda för detta. Jag tänker på mina mycket, mycket skickliga medarbetare som sitter och kliar sig i huvudet och som är åravis utbildade på detta och tycker ändå att det är svårt. Då brukar jag säga att vi har en lagstiftning som är så krånglig att inte ens experterna förstår den och kan tillämpa den. Det är ju inte okej.” (Journalistpodden #131, 2017, Hur fungerar den analoga offentlighetsprincipen i det digitala Sverige?)
Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten har rätt att få ta del av allmänna handlingar i den mån uppgifterna i dem är offentliga. För att kunna hantera och pröva ett utlämnande, måste verksamheten ha ett system för att registrera och diarieföra handlingar så att dessa lätt går att återfinna.

Förslaget innebär alltså att en fristående skola blir skyldig att registrera alla upprättade och inkomna handlingar. Det omfattar t.ex. all mailkonversation som föräldrar har med lärare kring sina barn eller interna mail som sänds mellan olika verksamhetsnivåer. Detta är ett av de större problemen med ett införande av offentlighetsprincipen. Att införa ett sådant fysiskt system samt skapa tid och kompetens att hantera registreringen bland alla i personalen innebär stora kostsamma konsekvenser för den fristående skolan. Själva systemet i sig, som torde utgöras av mjukvara samt installation och därefter drift och underhåll, är kostsamt. Även att anställa administrativ personal som kan hantera diarieföringen innebär att medel satsas på administrativa sysslor där resurserna i stället borde gå till undervisning och på så sätt komma eleverna till del.

 Offentlighetsprincipen innebär också att handlingar ska kunna sekretessbedömas och lämnas ut på dagen. Därför ställer offentlighetsprincipen krav på att verksamheten ska vara tillgänglig för allmänheten varje dag. Som vi tidigare framfört gäller att drygt 90 procent av de fristående huvudmännen bedriver verksamhet endast i en skola. Av dessa är flertalet av skolorna mycket små och har ingen administrativ personal anställd, utan rektor handhar administrationen. På loven är skolorna stängda och personalen har ferieledigt eller semester. Även en rektor torde ha lagenlig rätt till semester. Det innebär alltså att en skola kan vara helt stängd under en längre period. Det är helt osannolikt att en sådan mindre skola skulle ha resurser att upprätthålla den tillgänglighet som krävs, med öppettider varje helgfri vardag och med möjlighet att hantera begäran om att få del av allmänna handlingar samt göra sådana sekretessbedömningar som ställer höga krav på juridisk kompetens.

Professor Nergelius konstaterar i sitt utlåtande rörande konsekvensbeskrivningen i det tidigare betänkandet följande. ”De verkligt allvarliga bristerna gäller dock de löst grundade antagandena om vilka kostnader ett införande av offentlighetsprincipen skulle medföra för de enskilda skolföretagen i allmänhet samt för de mindre (dvs det stora flertalet av dem) i synnerhet. Här finns påtagliga brister gällande såväl allmänna resonemang som konkreta beräkningar.”

”Även om det rent objektivt kan finnas goda skäl för att införa handlingsoffentlighet i fristående skolor så framstår förslagen i denna utredning till stor del som otillräckligt grundade och genomtänkta. Förståelsen för de problem som förslagen kan komma att vålla de många små och medelstora skolorna är anmärkningsvärt liten och likheten mellan fristående och kommunala skolor i detta hänseende har överdrivits kraftigt. … Utredningen har som framhållits flera allvarliga brister och bör enligt min bestämda uppfattning inte kunna läggas till grund för lagstiftning.”

Även andra utredningar har gjorts, där möjligheten av att införa offentlighetsprincipen diskuterats. I betänkandet Privata utförare – kontroll och insyn (SOU 2013:53) sägs följande på s. 241: ”Ett krav på privata utförare att tillämpa offentlighetsprincipen skulle också leda till en kraftigt ökad administrativ börda. En privat utförare har inte nödvändigtvis samma system för exempelvis dokumentation och diarieföring som en kommunal förvaltning. Det skulle kunna bli mycket kostsamt för privata utförare att tvingas anpassa sig till ett sådant krav. Från ett mer praktiskt perspektiv torde det också som konstaterats i förarbetena till nuvarande bestämmelse vara svårt att få offentlighetsprincipen att fungera hos en privat utförare. Det är inte alltid enkelt för erfarna kommunala tjänstemän och förtroendevalda, som ändå torde vara väl bekanta med regelverket, att tillämpa offentlighetsprincipen. Hos privata utförare finns normalt sett ingen större kunskap och erfarenhet inom detta område. Det är inte heller rimligt eller realistiskt att anställda hos privata utförare skulle tvingas genomgå särskild utbildning i dessa frågor. Att införa ett krav på att privata utförare ska tillämpa offentlighetsprincipen är följaktligen enligt utredningens bedömning inte möjligt … ”

Man har alltså kommit fram till en helt annan bedömning avseende konsekvenserna för införandet av offentlighetsprincipen i ovanstående betänkande om kontroll och insyn av privata utförare. Men hänsyn tagen till vad som sagts där, blir det än väsentligare att underlaget till förslagen om att införa offentlighetsprincipen i fristående verksamheter är väl analyserat och kostnaderna verkligen utretts till fullo. Det är inte rimligt att två särskilda utredare kommer fram till diametralt motsatta resultat i samma fråga. Det visar tydligt att frågan är komplicerad och därför är det av största vikt att konsekvenserna utreds mycket noggrant, vilket vi menar hittills inte har skett, varken i den nu föreliggande promemorian eller i de tidigare betänkandena.

Förbundet har fått tydliga signaler från våra medlemmar, framförallt de mindre huvudmännen, rörande konsekvenserna av ett införande av handlingsoffentligheten. De befarar så stora ökade kostnader att det riskerar skolans fortlevnad. Våra medlemmar beräknar att ett system för att hantera diarieföring, gallring och arkivering samt personal som också måste ha specialistkompetens kring sekretessprövning, kommer att uppta stora kostnader, både såsom engångskostnad för inköp av system, samt fortlöpande kostnader för personal.

Det är svårt att beräkna hur många tjänster som krävs för att tillgodose de nya kraven – där har förbundet förståelse för de bristfälliga konsekvensbeskrivningarna i betänkandet. På mindre och medelstora skolor bör dock åtminstone en heltidsanställd administratör arbeta, enligt våra medlemmars bedömning. Eftersom offentlighetsprincipen ställer krav på skyndsam handläggning vid utlämnade av handling, är det svårt att se att mindre än heltidstjänst kan komma ifråga. En heltidsanställd administratör kostar i dag ca 400.000 – 500.000 kr i totala lönekostnader. Förslaget riskerar därför att mindre skolor kan tvingas lägga ned. Kostnaderna för kompetensutveckling och specialistkompetens kan inte uppskattas utan större utredningsmöjligheter, förbundet kan bara konstatera att någon sådan konsekvensutredning inte gjorts.

Det är också svårt att beräkna kostnaden för ett tillräckligt datorstöd för dokumenthantering eftersom det är något beroende på huruvida skolhuvudmannen utgörs av en koncern med flera enheter eller inte. Däremot måste systemet tåla en fullriggad diarieföring och ha alla funktioner, även om det är en mycket liten skola som ska använda systemet, med ett fåtal handlingar.

Ytterligare en konsekvens av införandet av offentlighetsprincipen har framförts av en av våra medlemmar: ”Om förslaget skulle införas i sin helhet ser jag stora ekonomiska konsekvenser men jag oroar mig ännu mer för den förändring det innebär att ha det administrativa fokus som vi kommer att behöva ha i allt vi gör.” Det är en konsekvens som förslagen om ett införande av offentlighetsprincipen inte alls beaktar. Vi vill återigen framföra vår oro för att resurser tas i anspråk för administrativa göromål, i stället för att komma eleverna till del.

Vi vill också i detta sammanhang peka på ESO-rapporten ”Tänk efter före! En ESO-rapport om samhällsekonomiska konsekvensanalyser”, rapport 2018:5. Av den framgår det bland annat att det finns en hel del brister i många av de konsekvensanalyser som genomförs i Sverige. En viktig del av konsekvensanalysen, som ofta saknas, är att konsekvenserna av ett beslutsförslag ställs mot ett eller flera relevanta alternativ och att alla relevanta konsekvenser (både kostnader och nyttor) identifieras i alla berörda alternativ och om möjligt värderas och kvantifieras. Detta förutsätter att problemet är identifierat så att förslaget verkligen bidrar till att reducera problemet och att uppnå målet. Förbundet anser att detta saknas i de utredningsförslag som framlagts rörande att fristående skolor ska omfattas av offentlighetsprincipen.

 

Meddelarskydd i fristående skolor

 Förbundet har i sig inget emot att meddelarskydd införs för personal i fristående skolor, men vill åter peka på den oklarhet som råder om huruvida detta är förenligt med regelverket för börsnoterade företag. Däremot vänder sig förbundet mot att offentlighetsprincipen införs i de delar som handlar om handlingars offentlighet. Därför bör bestämmelser om meddelarskydd i stället införas i skollagen, i stället för att göra OSL tillämplig i denna del.

Friskolornas riksförbund

2019-05-01

Ulla Hamilton

VD

Gudrun Rendling

Förbundsjurist