År: 2024

I en dynamisk marknadsekonomi är vinst nära förknippad med innovation. Genom innovationer skapar företagen nya värden för kunderna, vilket leder till att företagen kan skapa och vidmakthålla vinster. Mindre innovativa företag som stagnerar i utvecklingen kommer att gå med förlust och slutligen slås ut från marknaden.

Innovationer är ett resultat av mänsklig kreativitet och mänskligt agerande, där entreprenörer spelar en avgörande roll. Men det har varit svårt att fastslå vad en entreprenör är och vad som är entreprenörens ekonomiska funktion, trots att entreprenörer som Steve Jobs, Elon Musk och Ingvar Kamprad har visat sig vara av stor betydelse för skapandet av nya banbrytande innovationer. En konsekvens är att det saknas en förståelse för entreprenörens och vinstens betydelse för sysselsättning, ekonomisk tillväxt och allmänt välstånd.

Syftet med denna artikel är att bidra med en fördjupad analys av sambandet mellan entreprenörskap, vinst och innovation. Vår analys utmynnar i slutsatsen att en entreprenör bör definieras som ”en aktiv ägare som bedriver innovativt företagande i vinstsyfte under osäkerhet”.

Vinster utgör den monetära ersättning som entreprenörer eventuellt erhåller för att de har satsat tid, engagemang och kapital i det egna företaget. 

Ytterst är det ägaren som fattar beslut om investeringar, kommersialiseringar av innovationer, organiserar företaget och som erhåller vinsten eller bär förlusten. Vinsten uppstår därför att entreprenören vid investeringstillfället har en subjektiv uppfattning om innovationens värde som avviker från andra marknadsaktörers och där uppfattningen i efterhand visade sig vara mer korrekt än andra aktörers. Investeringar i innovativ verksamhet är därmed förenade med osäkra finansiella utsikter och det är ägarna som får ta konsekvenserna om investeringen misslyckas.

Vinster utgör den monetära ersättning som entreprenörer eventuellt erhåller för att de har satsat tid, engagemang och kapital i det egna företaget. Vinsterna utgör dessutom en signal för ökat entreprenörskap eftersom de attraherar andra potentiella entreprenörer att ta del av vinsterna, vilket ökar konkurrensen och pressar priserna på sikt. Vinstmöjligheterna innebär också att kompetenta entreprenörer kan fortsätta investera och utveckla sin verksamhet, medan förluster gör att mindre kompetenta entreprenörer går i konkurs. Vinst fungerar således såväl som incitament som signal- och selektionsmekanism.

Slutsatsen av vår analys är att vinstmöjligheterna är av central betydelse för att vi ska få fler entreprenörer och därmed också fler innovationer och växande företag. En följd av detta är att beskattningen av aktiva ägare blir central för att förklara förekomsten, eller frånvaron, av entreprenörer. En hög beskattning, inklusive bolagsskatt, personlig kapitalinkomstbeskattning, förmögenhetsskatt och arv- och gåvoskatt, försämrar incitamenten för entreprenörskap och snedvrider vinsten som signal- och selektionsmekanism. På motsvarande sätt kommer villkor för företagen som minskar potentiella vinster med investeringar i innovativ verksamhet, till exempel en omfattande regelbörda och strikta insolvensregler, att leda till att färre entreprenörer gör investeringar som kännetecknas av genuin osäkerhet. Konsekvensen blir färre innovationer och en lägre produktivitetstillväxt i ekonomin som helhet.

***

När den österrikiska ekonomen Joseph Schumpeter i början av 1930-talet skrev boken The theory of economic development: An inquiry into profits, capital, credit, interest, and the business cycle var syftet att försöka förklara långsiktig ekonomisk tillväxt och allmänt välstånd. Utgångspunkten var att tillväxt krävde förändring, vilket enligt honom innebar att de knappa produktionsfaktorerna arbetskraft, kapital och råvaror användes på ett nytt sätt. Uppfinningar möjliggör detta, men enligt Schumpeter var det kommersialiseringen av uppfinningen som var innovationen.

Schumpeter delade in innovationer i fem huvudtyper:

1. En ny vara – alltså en som konsumenterna ännu inte är bekanta med – eller en ny kvalitet av en vara införs.
2. En ny produktionsmetod, alltså en som ännu inte är utprövad i den berörda tillverkningsbranschen. Metoden behöver ingalunda grunda sig på en ny vetenskaplig upptäckt och kan också vara ett nytt sätt att marknadsföra en vara.
3. En ny marknad öppnas, det vill säga en marknad där ifrågavarande lands speciella tillverkningsbransch dittills inte varit företrädd, vare sig denna marknad har funnits tidigare eller ej.
4. En ny källa till råvaror eller halvfabrikat erövras, återigen oavsett om denna källa redan finns eller först måste skapas.
5. En ny organisation genomförs av en bransch. Det kan vara att skapa ett monopol (exempelvis genom kartellbildning) eller att bryta ett monopol.

Innovationer förutsätter att uppfinningarna kommer till användning, det vill säga att de kommersialiseras. 

Schumpeter var noga med att poängtera att innovationer inte behöver ha vetenskapligt ursprung. Han använde en betydligt bredare definition än vad som är brukligt i vardagligt tal, där innovationer ofta associeras med teknisk förändring. En central slutsats av hans analys är att investeringar i forskning och utveckling inte per automatik leder till innovationer. Det är snarare en kostnad som kan leda till uppfinningar. Innovationer förutsätter att uppfinningarna kommer till användning, det vill säga att de kommersialiseras.

Schumpeter lyfte fram vikten av banbrytande innovationer, så kallade disruptiva innovationer, vilka är innovationer som förändrar branscher och ekonomier. Han tillmätte inte inkrementella (marginella) innovationer samma betydelse.

Schumpeter betraktade innovationer som något nytt, något som vi inte har tidigare (eller åtminstone begränsad) erfarenhet av. Innovationer kan därmed ses som en slags ny kunskap. Men för att förstå vinstens betydelse för innovationer är det viktigt att göra en distinktion om den nya kunskapen som innovationer representerar kännetecknas av risk eller av osäkerhet, vilket inte Schumpeter gjorde i sin analys.

För att förstå skillnaden mellan risk och osäkerheter behöver vi gå tillbaka till analysen hos Chicagoekonomen Frank Knight, där risk är förenat med händelser som följer en objektivt sann och känd sannolikhetsfördelning. Detta innebär att sannolikheten för de olika utfallen också är objektivt sanna och kända. Konsekvensen blir att ett objektivt sant och känt förväntat värde kan beräknas för dessa händelser.

För att illustrera vad det innebär kan vi tänka oss en urna med tre exakt likadana bollar, bortsett från att de är markerade med siffrorna 1, 2 respektive 3. Om vi slumpmässigt tar upp en boll, läser av siffran och lägger tillbaka bollen är de objektivt sanna och kända utfallen 1, 2 och 3. Sannolikheten för respektive utfall är också objektivt sann och känd; i detta fall detsamma för varje utfall, det vill säga en tredjedel. Upprepas detta ett stort antal gånger kan ett objektivt sant och känt medelvärde, det så kallade förväntade värdet, beräknas som summan av sannolikheten för att en boll med visst värde plockas upp multiplicerat med värdet på bollen: det vill säga: 1/3*1+1/3*2+1/3*3 = 2. Risk kan då definieras som att det finns en möjlighet att bollen som tas upp har ett annat känt värde än det förväntade när bollen plockas upp, i detta fall 1 eller 3.

Osäkerhet avser händelser vars sannolikhetsfördelningar är okända, vilket följaktligen innebär att såväl utfallen som deras sannolikheter är okända. 

Osäkerhet avser däremot händelser vars sannolikhetsfördelningar är okända, vilket följaktligen innebär att såväl utfallen som deras sannolikheter är okända. Detta gör att det inte går att beräkna ett objektivt sant och känt väntevärde för dessa händelser. I entreprenörskapslitteraturen används begreppet knightiansk osäkerhet, eller genuin osäkerhet och radikal osäkerhet, för att känneteckna en sådan händelse. Distinktionen mellan risk och genuin osäkerhet är av en avgörande betydelse för analysen och förståelsen av entreprenören och entreprenörens ekonomiska funktion, vilket vi beskriver mer ingående i nästa avsnitt.

***

Den fransk-irländske ekonomen Richard Cantillon, som verkade i början av 1700-talet, anses vara den förste som formulerade en teori om entreprenörens ekonomiska funktion. För att kunna förklara hur en marknadsekonomi fungerar krävdes det enligt honom en teori om entreprenören. Han likställde entreprenören med en näringsidkare som bedriver riskfylld affärsverksamhet i vinstsyfte. Entreprenören köper jordbruksvaror till ett fast pris som fraktas och säljs på en marknad till ett osäkert pris, vilket medför en finansiell risk. Genom att göra så att utbud möter efterfrågan fyller entreprenören en koordinerande funktion och att ta på sig risk är därför ett nödvändigt ont för att eventuellt kunna göra vinst. Trots att det snart gått trehundra år sedan Cantillon formulerade sin teori finns det fortfarande ingen vedertagen definition av entreprenören och entreprenörens funktion.

Joseph Schumpeter är troligen den ekonom som har haft störst inflytande på dagens entreprenörskapsforskning. Begreppet ”nya kombinationer” – att kombinera produktionsfaktorerna på ett nytt sätt – utgjorde grunden för Schumpeters definition av vem som är en entreprenör. Enligt honom är den som kommer på en ny kombination en uppfinnare; den som kommersialiserar den nya kombinationen (det vill säga skapar en innovation) en entreprenör och den som finansierar utvecklingen och kommersialiseringen av innovationen en finansiär.

Schumpeter lyfte fram en rad drivkrafter för entreprenörer, t ex möjligheten att bilda en industridynasti eller ren skaparglädje.

Entreprenören var enligt Schumpeter den viktigaste aktören eftersom det endast är när nya kombinationer kommer till praktisk användning som de leder till ekonomisk tillväxt. Han betonade att den ekonomiska tillväxten gynnades av en snabb spridning av innovationerna och ansåg därför att ”imitatörer” var mycket betydelsefulla. Med ”imitatörer” avsåg han konkurrenter som försökte ta del av vinsterna genom att imitera och vidareutveckla de ursprungliga innovationerna.

Schumpeter lyfte fram en rad drivkrafter för entreprenörer, till exempel möjligheten att bilda en industridynasti, att skapa ett eget ”kungarike” eller ren skaparglädje. Senare forskning lyfter också fram viljan till oberoende och en önskan att förbättra människors livssituation. Schumpeter betonar dock att vinster är den centrala drivkraften eftersom: “Without development there is no profit, without profit no development”.

En kritik mot Schumpeter är att han menar att entreprenören erhåller vinsten utan att ta någon risk, vilken i stället bärs av finansiären. Han skriver uttryckligen att: ”The entrepreneur is never the risk bearer”. Frågan som uppstår är varför en finansiär skulle satsa pengar i riskfylld affärsverksamhet utan att ta del av vinsten, vilken tillfaller entreprenören som inte satsat något kapital? Vinst är också per definition en residualinkomst som tillfaller aktieägaren som residualinkomsttagare, det vill säga finansiären. Måste inte därför entreprenören också vara finansiär för att ta del av vinsten, och därmed också vara risktagare? Schumpeters teori anses därför inte vara logiskt konsistent och inte heller ge en rimlig förståelse för vinstens betydelse för entreprenören.

Entreprenörskapsforskningen har därför i ökad utsträckning vänt sig mot insikterna hos Knight för att förklara varför och hur entreprenörer tjänar pengar. Till skillnad från Schumpeter formulerade Knight ingen teori om innovation, men likt honom utgick han från att vinster uppstår till följd av en effektivare användning av knappa resurser. En central slutsats av hans analys är att varken entreprenörskap eller höga vinster kan förklaras i en situation som präglas av risk. Om det förväntade resultatet av en investering är känd vid investeringstillfället kan vem som helst fatta investeringsbeslutet. Konkurrens och framåtblickande förväntningar leder då till att vinstmöjligheterna försvinner till följd av att andra aktörer anpassar sina priser och sitt beteende till den information som redan är känd.

Enligt Knight beror vinsterna för entreprenörer på att de investerar i innovationer som kännetecknas av finansiell osäkerhet. Eftersom det inte går att objektivt fastställa värdet på dessa i förväg måste aktörernas investeringsbeslut baseras på subjektiva uppfattningar.

Entreprenörsvinster kan därför bara uppstå om entreprenörerna har en bättre förmåga att bedöma innovationernas framtida värde än andra aktörer. 

Entreprenörsvinster kan därför bara uppstå om entreprenörerna har en bättre förmåga att bedöma innovationernas framtida värde än andra aktörer. Enligt Knight är entreprenörskap och ägande sammanflätat eftersom det är ägaren som är residualinkomsttagaren, det vill säga det är hen som bär den finansiella osäkerheten och som därmed erhåller vinsten, eller tar förlusten, av investeringen. Ytterst är det också ägaren som fattar beslutet om investeringar i utvecklingen och kommersialiseringen av innovationer.

Att kunna beräkna ett objektivt sant och förväntat värde på vinsten från investeringar i utvecklingen och kommersialiseringen av innovationer uppfattas som ett starkt antagande av nutida entreprenörskapsforskare. Antagandet kan möjligtvis gälla för inkrementella innovationer, det vill säga marginella innovationer med begränsad eller låg innovativ höjd. Det är dock knappast ett rimligt antagande för banbrytande innovationer. Knights insikt att det är en skillnad mellan risk och osäkerhet är därför av fundamental betydelse för att förstå hur innovationer, vinster och entreprenörskap uppstår.

***

Var för sig kan således varken Schumpeter eller Knight förklara entreprenörens roll för innovationer och vinst. Schumpeter anses ha en tillfredsställande förklaring avseende entreprenörens roll för innovationer, medan Knight kan förklara vinstens betydelse för entreprenörer och framtagandet av nya innovationer. För att ge en rimlig förklaring till sambandet mellan entreprenörskap, innovation och vinst behöver vi integrera deras insikter.

Baserat på Schumpeter och Knight föreslår vi därför följande syntes: en entreprenör är en aktiv ägare som bedriver innovativt företagande i vinstsyfte under osäkerhet. Motivet till att en entreprenör är en aktiv ägarerelaterar till Knights teori att det ytterst är ägaren som bestämmer över företags resurser och därmed över investeringar i utvecklingen och kommersialiseringen av innovationer. Det är också ägaren som bär osäkerheten och därigenom erhåller vinsten eller tar förlusten av investeringarna.

Aktiva ägare tar aktiv del i företagets värdeskapande genom att investera såväl sitt kapital som sin arbetstid och sitt personliga engagemang.

I tillägg till Knight betonas aktivt för att understryka skillnaden mot passivt ägande. Aktiva ägare tar aktiv del i företagets värdeskapande genom att investera såväl sitt kapital som sin arbetstid och sitt personliga engagemang för att utveckla och kommersialisera innovationer. En passiv ägare bidrar däremot endast med kapital till verksamheten, utan att i övrigt delta i företagets värdeskapande eller utveckling.

Vi inkluderar innovativt i definitionen för att, i enlighet med Schumpeter, fånga entreprenörens roll för innovationer. Innovationer – förändrad användning av produktionsfaktorerna i form av nya kombinationer – driver tillväxten och allmänt välstånd. I likhet med Schumpeter antas innovationerna föregås av uppfinningar och följas av spridning av innovationerna.

Vi skriver explicit ut företagande för att betona den starka relationen mellan entreprenörskap och företagande. Entreprenörer bedriver sin verksamhet i företag och då företrädesvis i aktiebolag. Detta för att begränsa eventuella förluster till insatt kapital och minska transaktionskostnaderna. I och med att innovationer och vinst är ett resultat av mänsklig kreativitet och mänskligt agerande blir vilka medarbetare som rekryteras och hur de organiseras avgörande för företagets utveckling. Ett företag kan betraktas som ett team bestående av kompetenta medarbetare med syftet att utveckla och kommersialisera innovationer. Till skillnad från den forskningslitteratur som betonar FoU och tekniska innovationer lägger därför resonemanget större vikt vid organisatoriska innovationer och humankapitalet i företaget.

I linje med Knight antar vi att entreprenörer driver företag i vinstsyfte. Entreprenörer kan naturligtvis ha andra motiv för sitt företagande, till exempel ekonomiskt oberoende eller en genuin vilja att förbättra livet för andra genom att tillverka en bättre vara eller tjänst. Men eftersom förlustbringande verksamheter förr eller senare läggs ned är vinst en förutsättning för att kunna nå även dessa mål. Entreprenörerna antas också ha tillväxtvilja eftersom innovationerna annars inte skulle få någon nämnvärd ekonomisk påverkan.

Vår definition betonar Knights distinktion mellan risk och osäkerhet, det vill säga att en fundamental del av entreprenörskapet är att investeringsbeslut fattas under osäkerhet. Osäkerheten uppstår därför att innovationens förväntade avkastning inte går att beräkna med objektiv säkerhet vid investeringstillfället. Som påpekas i litteraturen kan många inkrementella innovationer också leda till radikala förändringar, vilket innebär att det i praktiken kan det vara svårt att dra en tydlig gräns mellan inkrementella och banbrytande innovationer.

Subjektiv tolkning av information, samt omdöme, är enligt vår definition centrala element i entreprenörskapet. Objektivt beräkningsbara vinster är svårförklarade eftersom framåtblickande förväntningar, konkurrens och prisförändringar bör göra att vinstmöjligheterna försvinner så fort informationen blir känd.

***

Enligt Schumpeter är nyetablering av företag en central mekanism genom vilken entreprenörer utmanar etablerade företag. Nya företag är i allmänhet små. Enligt detta synsätt betonas därför betydelsen av nya och små företag. I senare verk menade han däremot att innovationer blivit en rutinartad process och att stordriftsfördelar i såväl produktion som forskning och utveckling gynnar stora företag och att den enskilde entreprenören därför blir överflödig. Efter andra världskriget blev detta en dominerande tanke förfäktad av många inflytelserika ekonomer som till exempel John Kenneth Galbraith och Alfred Chandler. Enligt detta synsätt spelar större och äldre företag en viktigare roll än yngre och mindre företag.

Nya företag är en viktig förnyelsemekanism genom att utforska radikalt nya kunskapsfält, vilka leder till disruptiva innovationer.

Förutsägelsen om de stora och gamla företagens dominans, samt de små och nya företagens minskade betydelse, har dock ifrågasatts. Forskare i Sverige var tidigt ute med mer omfattande studier om vilka företag som skapar jobb och tillväxt. Denna forskning visar att Schumpeters förutsägelse om entreprenörens försvinnande är felaktig. Entreprenörer har tvärtom visat sig spela en avgörande roll för den ekonomiska och tekniska utvecklingen. Vidare har det visat sig att små, men framför allt nya företag, är centrala för förnyelse och därmed för långsiktig ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

Förklaringen som lyfts fram är att nya företag är en viktig förnyelsemekanism genom att utforska radikalt nya kunskapsfält, vilka leder till fler disruptiva innovationer. Etablerade företag har helt enkelt svårare att förstå eller att anpassa sig till nya banbrytande idéer. Det finns många fall där anställda har föreslagit sin arbetsgivare att utveckla innovationer, men där arbetsgivaren inte har förstått idéerna. I de fall de har förstått potentialen så har det ofta visat sig svårt att förändra verksamheten i en önskad riktning. Detta kan vara förståeligt med tanke på att det kan krävas en annorlunda kompetens bland personal och ledning, samt en förändrad organisation, för att utveckla nya innovationer.

I Sverige är Facit kanske det mest kända exemplet på ett företag som såg förändringen komma, men som inte lyckades anpassa produktionen av mekaniska räknemaskiner till elektroniska. Att bli entreprenör genom att säga upp sig och starta ett eget företag är därmed ofta den enda möjligheten för en anställd att utveckla sina idéer. Detta försvåras dock om det saknas incitament att gå från en säker anställning till att bedriva verksamheten i ett eget aktiebolag.

Även om forskningen visar att nya och små företag är en viktig förnyelsemekanism, så växer de flesta nya och små företagen långsamt eller inte alls. Det är ett fåtal, så kallade gasellföretag, som växer snabbast och står för en oproportionerlig del av sysselsättningstillväxten. De snabbväxande företagen är i allmänhet små och unga, och det har visat sig att en låg ålder är en viktigare förklaringsfaktor till snabb tillväxt än storlek. Företag som är små och gamla visar i allmänhet ingen högre tillväxt, medan företag som är små och unga gör det.

^***

Vilken vinst krävs då för att en potentiell entreprenör ska finna det ekonomiskt lönsamt att realisera en affärsidé? Alternativet till entreprenörskap och investering i den egna verksamheten är ofta anställning och investering av kapitalet i en portfölj med väldiversifierade tillgångar. Vinsten för entreprenören är en kompensation för att bära den genuina osäkerheten som är förknippad med att kommersialisera innovationer. För att ekonomiskt motivera entreprenörskap krävs att denna vinst överstiger: (i) kompensationen för lön och andra ekonomiska förmåner som är förknippade med en anställning, t ex anställningstrygghet; och (ii) kompensationen för riskjusterad avkastning, vilken består av de två komponenterna kompensation för den riskfria räntan och kompensation för beräkningsbar risk i en investeringsportfölj med väldiversifierade tillgångar.

Det är med andra ord först när företagets eventuella överskott överstiger vad individen kunde erhållit som löntagare och passiv investerare som entreprenören kan sägas ha gjort vinst. Det är därför som entreprenörsvinsten också kallas för den rena vinsten, vilken avviker från den bokföringsmässiga vinsten. Det är först när entreprenören subjektivt bedömer att entreprenörsvinsten är tillräckligt hög för att kompensera för den genuina osäkerheten som hen kommer att genomföra investeringar i banbrytande innovationer.

Vinsten fungerar därmed som incitament för entreprenörer. Entreprenörer ”jobbar” inte gratis, utan vinsten ska ses som entreprenörens ersättning för att finansiera investeringen i innovativ verksamhet, ta huvudansvaret för att organisera utvecklingen och bära den finansiella osäkerhet som är förknippad med investeringen. Relaterat till detta fyller vinsten en viktig funktion som signal till andra ekonomiska aktörer, till exempel potentiella konkurrenter och finansiärer. Höga vinster kommer att leda till att kapital, entreprenörer och resurser attraheras till vinstrika verksamheter, medan låga vinster och förluster sänder signalen att resurser gör bättre nytta någon annanstans.

Ekonomin kan ses som en trial-and-error-process och beskrivas som experimentellt organiserad.

En ekonomi där innovationer kännetecknas av osäkerhet innebär att ingen enskild individ, eller grupp av individer, med säkerhet kan förutsäga vilka innovationer som kommer att bli framgångsrika, eller avkastningen på dessa. Innovationer kan därmed betraktas som affärsexperiment och enda sättet att avgöra i vilken utsträckning experimenten är framgångsrika är genom att testa dem på marknaden. Ekonomin kan ses som en trial-and-error-process och beskrivas som experimentellt organiserad. Vinsten fungerar därmed även som en selektionsmekanism. De företag som utvecklar och kommersialiserar innovationer på ett effektivare sätt tillfredsställer konsumenternas behov bättre än alternativa lösningar. Det är dessa företag som kommer att gå med vinst och expandera sin verksamhet, medan andra företag kommer att gå med förlust och därmed krympa eller till och med slås ut från marknaden.

Resonemanget ovan ger en förklaring till det faktum att vissa entreprenörer genom sitt företagande kan bygga upp stora förmögenheter. De har som aktiva ägare besuttit förmågan att rekrytera och organisera ett team av kompetenta medarbetare som över tid framgångsrikt utvecklat och kommersialiserat vinstrika innovationer under genuin osäkerhet. Vinsternas varaktighet förklaras i sin tur av att entreprenörskompetensen som aktiv ägare är en knapp resurs som är svår att förvärva, samt att de kan använda sig av patent för att under en längre tidsperiod skydda värdet av sina innovationer.

***

I det föregående avsnittet visade vi att vinsten fungerar som en mekanism för incitament, signal och selektion, vilket innebär att möjligheten att göra vinst är av central betydelse för att fler entreprenörer ska kunna skapa innovationer som leder till fler jobb och ökad produktivitetstillväxt. En konsekvens av detta är att den beskattning som påverkar aktiva ägares investeringsbeslut är avgörande för förekomsten av, eller bristen på, entreprenörskap över tid och rum, och därmed även för sysselsättning och tillväxt. Detta beror på att beskattningen påverkar såväl incitamenten som signaleffekten, samtidigt som den snedvrider selektionen eftersom den generellt inte är neutral mellan olika ägare.

De aktiva ägarna påverkas av fyra typer av skatter: bolagsinkomstbeskattning, personlig kapitalinkomstbeskattning, förmögenhetsbeskattning samt arvs- och gåvoskatt.

En allmänt accepterad slutsats är att bolagsskatten minskar investeringar, motverkar aktiefinansiering och uppmuntrar till skuldfinansiering om räntebetalningar är avdragsgilla, vilket ökar skuldsättningsgraden. Oenigheten i skattelitteraturen handlar främst om effektens storlek och den optimala utformningen av bolagsskattesystemet. En hög bolagsbeskattning förväntas ha en negativ effekt på företags tillväxtvilja och tillväxtförmåga. Detta gäller speciellt nya och små företag eftersom dessa i allmänhet är beroende av eget kapital och egna vinster för att finansiera expansion. Detta beror bland annat på att de har sämre tillgång till kreditmarknaden än stora väletablerade företag med högre vinster och belåningsbara tillgångar.

En konsekvens av resonemanget ovan är att en neutral bolagsbeskattning, i bemärkelsen att alla företag betalar samma bolagsskatt, kan vara snedvridande eftersom den påverkar olika företag på olika sätt. Exempelvis bör en hög bolagsskatt ha större negativ effekt på nya, små företag, vilka visat sig vara viktiga för innovationer, än stora företag. Detta då de är mer beroende av eget kapital för investeringar, bland annat därför att de inte har samma möjligheter till lånefinansiering som företag med större belåningsbara tillgångar.

Personlig kapitalinkomstbeskattning inkluderar skatter på fysiska individers inkomster från utdelningar, kapitalvinster och räntor. Generellt försämrar kapitalinkomstbeskattningen entreprenörers, och externa finansiärers, incitament att investera i utvecklingen och kommersialiseringen av innovationer. Detta innebär att det blir mindre lönsamt att lämna en löneanställning med fast inkomst för att bli entreprenör med osäkra utsikter. Analyser som tar hänsyn till principal-agent-problem visar också att utdelningsbeskattning och kapitalvinstbeskattning är snedvridande för både mogna företag och nystartade företag, bland annat för att företagsledningen kan använda kapital för utgifter såsom flott kontor i stället för att dela ut vinster som ”försvinner” i utdelningsskatt.

Höga utdelningsskatter hämmar också en effektiv kapitalallokering och strukturomvandling genom att göra det olönsamt för mogna företag med få investeringsmöjligheter att dela ut vinster som sedan skulle kunna investeras i nya entreprenöriella företag med stora kapitalbehov för att utveckla och kommersialisera innovationer med större ekonomisk potential.

Entreprenörer måste generellt finansiera sina företags grundande med eget kapital.

Förmögenhetsskatten är viktig därför att den påverkar individers möjlighet att ackumulera eget kapital och egen förmögenhet. Empiriskt har det visat sig att enskilda individers privata kapital och förmögenheter är viktiga för såväl nyetablering av företag som företagens tillväxt, speciellt i tidiga skeden. Entreprenörer måste generellt finansiera sina företags grundande, liksom företagens tidiga utveckling, med eget kapital. Affärsänglar har visat sig vara speciellt viktiga för investeringar i nya, högteknologiska och snabbväxande företag. En nyligen framlagd avhandling visar att affärsänglar är bland de mest förmögna individerna och att deras förmögenhet är viktig för deras investeringsförmåga. I allmänhet är det först i senare skeden när ett företag ska växa till en betydande industriaktör som externa finansiärer eventuellt träder in.

I sammanhang där skuldfinansiering spelar en roll ställer grundare ofta personliga tillgångar och förmögenheter som säkerhet för att få lån. Dessutom påverkar förmögenhetsbeskattningen direkt företagarnas incitament när en skatt tas ut på värdet av deras aktieinnehav. Höga förmögenhetsskatter kan till och med göra det svårt för framgångsrika entreprenörer att behålla ägande och kontroll.

Arvs- och gåvoskatten påverkar entreprenörens förmåga att behålla företaget inom familjen, vilket, i enlighet med Schumpeter, har visat sig vara ett viktigt mål för många entreprenörer.Kraftigt höjda arvs- och gåvoskatter efter andra världskriget gjorde det i princip omöjligt för familjeföretagare att överföra ägandet till nästa generation. De kunde dock behålla kontrollen av företaget inom familjen genom att överföra ägandet till en allmännyttig stiftelse kontrollerad av familjen.

Nationalekonomen Niklas Elert har tillsammans med ett antal forskarkollegor studerat skatteincitamenten för entreprenörer sedan svensk industrialisering i mitten av 1800-talet. De drar slutsatsen att tillväxtfrämjande skatteincitament är en viktig förklaring till varför så många framgångsrika entreprenörsföretag grundades i Sverige runt förra sekelskiftet, medan ökad beskattning bidrar till att förklara frånvaron av nya stora entreprenörsföretag i Sverige efter andra världskriget. Under denna period ledde de stora skattehöjningarna till kraftiga snedvridningar som i princip gjorde det omöjligt för nya entreprenörer att bygga upp förmögenheter genom företagande, vilket ledde till en konserverad industristruktur. 1990–1991-års skattereform och fortsatta skattereformer ledde till substantiellt förbättrade skatteincitament och kan därför hjälpa till att förklara ett ökat entreprenörskap.

William Baumol poängterar att allt entreprenörskap inte är produktivt (värdeskapande) utan att det även kan vara improduktivt (omfördelande, till exempel bidragsmaximering) eller destruktivt (utsugande, t ex kriminalitet och krig). Beroende på den ekonomiska politiken och institutionernas (”samhällets spelregler”) utformning gynnas olika typer av entreprenörskap, vilket historiskt är en viktig förklaring till nationers välstånd, eller brist på sådant.

En fara med hög beskattning av entreprenörer är att det produktiva entreprenörskapet missgynnas. 

En fara med hög beskattning av entreprenörer är att det produktiva entreprenörskapet missgynnas och att det improduktiva och destruktiva gynnas. Hög beskattning kan leda till omfattande skatteplanering, förekomsten av bidragsentreprenörer, korruption, samt organiserad brottslighet som ägnar sig åt bidrags- och momsfusk.

Förutom skatter kommer all lagstiftning som ökar transaktionskostnaderna för entreprenören, vilket leder till att den potentiella vinsten med investeringar minskar, leda till färre entreprenörer och innovationer i samhället. En strikt arbetsmarknadslagstiftning ökar exempelvis risken när företagen anställer ny personal och minskar därmed vinstmöjligheterna i framtiden, vilket leder till att företagen blir mindre benägna att växa. En annan effekt är att det blir mindre lönsamt att gå från en anställning till att bli entreprenör eftersom en strikt arbetsmarknadslagstiftning låser in anställda i företagen. Även företagens regelbörda (i form av exempelvis löneadministration, dokumenteringskrav och krångliga tillståndsprocesser) har en negativ effekt på vinstmöjligheterna och minskar därför drivkrafterna för entreprenörer att expandera verksamheten.

***

Entreprenörer genererar vinster genom att som aktiva ägare ta det yttersta ansvaret för att organisera utvecklingen och kommersialiseringen av innovationer. Vår analys visar att värdet av innovationer inte kan uppskattas med säkerhet när investeringen görs, vilket innebär att entreprenören i genomsnitt behöver göra bättre bedömningar av innovationers värde jämfört med andra aktörer. Möjligheten att gå med vinst är därför av grundläggande betydelse för att entreprenören ska bära den genuina osäkerhet som är förknippad med investeringar i banbrytande innovationer.

Entreprenörsvinsten är central för uppkomsten av en innovationsdriven tillväxt som genererar stora samhälleliga värden. 

Vår slutsats är därför att entreprenörsvinsten är central för uppkomsten av en innovationsdriven tillväxt som genererar stora samhälleliga värden. Vinsten fungerar som incitament för entreprenörer att genomföra satsningar under genuin osäkerhet, men vinsten fungerar också som en signal för andra att allokera resurser till lönsamma verksamheter. Entreprenören kan beskrivas som motorn som driver ekonomin och tillväxten framåt, medan entreprenörsvinsten kan beskrivas som bränslet som behövs för att hålla i gång motorn.

I och med att värdet av innovationer inte går att fastställa objektivt förrän i efterhand fungerar även vinsten som en selektionsmekanism. Framgångsrika entreprenörer som gör vinst kan fortsätta att bedriva sin verksamhet, medan andra gör förlust och därmed förr eller senare kommer att slås ut. Det finns således ett ömsesidigt samband mellan entreprenörskap och vinst. Genom att investera och utveckla innovationer skapar entreprenören vinster. Men vinsten påverkar också entreprenören genom att fungera som incitament, signal- och selektionsmekanism.

Omfattande forskning visar att en fungerande rättsstat är en grundläggande förutsättning för det produktiva entreprenörskapet som skapar sysselsättning och ett allmänt välstånd. Generellt spelar en rad lagar och regler roll för entreprenörers vilja och möjlighet att utveckla och kommersialisera innovationer i växande företag, till exempel en fungerande konkurrenslagstiftning. Dock bör lagstiftaren vara uppmärksam på att många (och svårtolkade) lagar och regler kan leda till en regelbörda som i sig fungerar som ett tillväxthinder. Skatter har slutligen en direkt påverkan på entreprenörsvinsten, vilket innebär att sänkta skatter för aktiva ägare är av betydelse för att få fler entreprenörer och ökad innovationsdriven tillväxt. Detta kan ske genom lägre bolagsskatt, sänkt kapitalvinstskatt och förmånligare 3:12-regler.

/