Tisdagen tillbringade jag i Visby. Almedalsveckan blev 1,5 dag för min del. Men jag hann med att gå på några intressanta seminarier. Detta inlägg tillägnar jag seminariet ”Läraren – nyckeln till ungas digitala framtid”. Seminariet handlade bl a om en undersökning som gjorts bland lärare om hur de ser på frågan, om de anser att de har tillräckligt stöd för att nyttja de digitala hjälpmedel som finns och om vilka effekter som de polariserade debatten ”från skärm till pärm” har medfört.
Novus hade gjort undersökningen. Den visar att många lärare är osäkra på om och hur de kan använda digitala hjälpmedel. Lärare som är duktiga på att använda dem i sin undervisning känner sig ifrågasatta. En person på seminariet vittnade om att föräldrar anklagade skolan för att ”ta av deras barns skärmtid” när de använda datorer i skolan.
Det är typiskt svensk debatt att allt ska vara digitalt – dvs antingen eller. För ett antal år sedan var Lotta Edholm skolborgarråd i Stockholm och då gick hon i bräschen för att staden skolor skulle ha ipads och datorer. Idag anser hon att detta är förkastligt och nu är det bara böcker som gäller. Det klart att skolans medarbetare blir osäkra på vad som gäller. Digitala hjälpmedel finns där, de är ett utmärkt hjälpmedel, inte minst för de medarbetare i skolan som verkligen förstår att använda dem på rätt sätt. Då är det hjälpmedel som faktiskt underlättar lärarens arbete.
Den AI-kommission som presenterade sin rapport i höstas fick ett tydligt uppdrag att INTE ta upp skolans område. Nu gjorde de det ändå, och du kan lyssna på Hamiltonpodden med en av ledamöterna i AI-kommissionen Mathias Sundin (fd riksdagsledamot för L) här.
Digitaliseringen är här och attityden att digitala hjälpmedel ska motarbetas i skolan kan verkligen vara en björntjänst. Såväl lärare som elever måste vara uppdaterade på vad som gäller i samhället. Skolan lägger grunden till kompetensförsörjningen till samhället och företagen behöver medarbetare som kan hantera såväl pärmar som skärmar.
I februari 2025 presenterade utbildningsminister Johan Pehrson en STEM-strategi. I ett pressmeddelande konstaterar han att ” Arbetet med att stärka Sveriges position som ledande tekniknation börjar i skolan. Vi behöver fler personer med gedigna kunskaper inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och intresset måste väckas tidigt. Hela utbildningskedjan, från förskola till forskarutbildning, spelar en roll i detta. ”
Det är sant. Men hur hänger detta ihop med talet ”från skärm till pärm”?
Regeringen har också nyligen presenterat en digitaliseringsstrategi. Problemet är att den knappt nämner skolan eller elever. Vd för Swedish Edtech Industry Jannie Jeppesen konstaterar i en artikel i Altinget att strategin är välkommen men; ”Samtidigt måste vi rikta ljuset mot det som strategin inte berör: skolans ansvar för att bygga digital kompetens. Sverige har, likt alla EU-länder, åtagit sig att säkerställa att digital kompetens utvecklas tidigt. Ändå nämns inte barn, elever eller studenter i strategins målstruktur. Inga riktade insatser. Inga uppföljningar. Detta sker trots att vi vet att den digitala kompetensen bland unga minskar. ”
Det är uppenbart att politiken inte hänger ihop när det gäller digitaliseringen och skolan, och det är allvarligt. Låt oss hoppas att det finns partier som vågar bryta sig ur den åsiktskorridor som de liberala ministrarna i utbildningsdepartementet har lyckats etablera under de senaste åren. För det finns ingen motsättning mellan att skolan ska lära eleverna läsa, skriva och räkna och att skolan har en hög digital kompetens, med allt vad det innebär. Detta är en viktig framtidsfråga som handlar om svensk konkurrenskraft.
/