Jag vill dela med mig av en utmärkt ledare som en tidigare stadssekreterare för liberalerna i Göteborg har skrivit. Jag kan helt och hållet instämma i det hon skriver. Det är anmärkningsvärt att en liberal partiledare vill detaljreglera skolan på detta sätt. Finns det ingen tilltro till professionen?/
Liberalernas skolpolitik är både teknik- och företagarfientlig
För dagens barn är teknik ett självklart inslag. Men även om digitala redskap är naturliga för dem, måste de lära sig att hantera dem, i synnerhet när framstegen sker snabbt. Förutom att underlätta vardagen, är tekniken omistlig inom all samhällsutveckling.
Men nu är skolan undantagen. Här leder politikerna en motsatt utveckling präglat av ett nostalgisk bakåtsträvande. Det är mycket oroväckande, eftersom barnen är de som ska skolas in i framtiden.
När riksdagsåret öppnade presenterade utbildningsminister Simona Mohamsson (L) stolt sitt och regeringens förslag: Från och med nästa läsår ska det råda förbud mot mobiltelefoner under skoltid. Överallt i grundskolan.
Förslaget är anmärkningsvärt på flera plan. För det första för att det redan idag råder mobilförbud vissa dagar på många skolor – något de själva kan bestämma över. Men nu ska det bli ”omvänd ordning”: rektorer ska ansöka om undantag från mobilförbudet. Mobilförbud benämns dock ”mobilfrihet”, i sann nyspråksanda.
För det andra och det mest uppseendeväckande: Förslaget innebär att regeringen med den liberala skolministern i spetsen går in och reglerar skolans verksamhet på detaljnivå.
När kulturpolitik kommer på tal, finns en oskriven regel om att politiker ska ”hålla armlängds avstånd”. Partier har inga specifika önskemål om vilka statyer som ska stå på torget, eller vilka pjäser som ska sättas upp på stadsteatern. Men när det kommer till skolan, ges förslag ända in i skrivboken, läxan, lektionen. Regeringen går in i varje klassrum och tar över lärarnas uppgifter.
Det är ett kränkande övergrepp. Den professionella och utbildade lärarkåren anses inte betrodd att avgöra hur man bäst undervisar, eller vilka redskap som ska användas. Till detta kommer de uttalade anklagelser som görs mot skolans lärare. Skolminister Mohamsson har uttryckt att ”skolan ska återgå till vad skola är och sätta kunskap först”. Det är just det som lärare gör varje dag!
Hur kommer det sig då att en minister kan uttrycka ett sådant förakt för en hel yrkeskår? Som om de inte undervisat alls under decennier? Inte sätter kunskap först?
De förolämpningar som riktas mot den samlade lärarkåren är grova. Och särskilt mot friskolesektorn.
Gällande friskolor talar Liberalerna illa om en hel bransch utifrån en svepande retorik. Skolministern riktar in sig på de vinster som är kvitton för ansvarsfullt företagande, istället för att se till vilken kvalitet skolorna håller. Huvudman blir fokus istället för resultat. Slängigt tal om ”charlataner” och ”lycksökare” gör att friskolor måste lägga kraft på att värna sig mot nidbilder och förklara för familjer att deras skola håller god kvalitet.
Hur hamnade ett liberalt parti här? Vem dikterar en politik som är både företagarfientlig och nedlåtande?
I Liberalernas skolprogram som ska antas på landsmötet i november, beskrivs skolan som en ”experimentverkstad” – ett uttryck partiet övertagit efter Magdalena Andersson. Men den riktiga experimentverkstad vi ser är inom politiken.
De skolpolitiska övertrampen går över alla gränser och retoriken blir allt grövre. Om man menar allvar med att skolan och lärare är viktiga, är det dags att visa dem respekt.
Annika Westh är legitimerad gymnasielärare i samhällskunskap, historia, religion samt fristående liberal skribent.