Hur har vi hamnat här?

Jag måste säga att det är frustrerande att ta del av valrörelsen och de frågor som ventileras i densamma. Det handlar bara om att ”köpa röster”. Vänsterledaren avslutade ring P1 idag med att lova att hon skulle se till att vanligt folk får mer pengar.  Å ska hon sänka skatten var min ironiska kommentar till maken när jag hörde detta. Men det var givetvis inte hennes löfte. Snarare att se till att skatterna ska höjas. För att hon sedan ska kunna dela ut skatteintäkterna till de som hon och hennes kompisar anser ha rätt att få ta del av dem. Förutsättningarna för att vi ska få tillväxt och välfärd hoppas över. Pengarna finns ju där.

När jag lyssnar på resonemanget så påminns jag om när jag sommarjobbade på kärnkraftverket i Oskarshamn, på deras utställning. En dam kom dit, under då brinnande kärnkraftsdebatt, och förstod inte varför det var så mycket tal om elproduktion. Det fanns ju väggkontakter……

Men det finns de som gör försök att få valrörelsen att baseras på samband, fakta och annat än enbart plånboksfrågor. GP:s ledare häromdagen var mycket bra. ”I valrörelsen saknas Sveriges verkliga ödesfrågor” – Adam Cwejman pekar på minst sagt aktuella och viktiga frågor som handlar om hur partierna förhåller sig till frågor som är avgörande för svensk tillväxt och säkerhet. Men vad är väl det i jämförelse med en miljardärsskatt….

På tal om miljardärskatt.  I SvD kunde vi i helgen läsa en intressant debattartikel av professor Daniel Waldenström. Han är imponerande ihärdig i sitt opinionsarbete med att visa på hur det faktiskt ser ut när det gäller skatteintäkter från ”rika” i Sverige. Han konstaterar i sin artikel att ”Debatten blir sämre när den utgår från föreställningen att de ekonomiskt starkaste inte betalar skatt. De betalar mycket stora belopp och en större andel av sina registrerade inkomster än befolkningen i stort.”. Men det hindrar inte att väljarna vilseleds av partiföreträdare. Daniel har också skrivit en rapport på samma tema.

En annan debatt som florerat länge är att misstänkliggöra privata företag inom välfärdsområdet. Den offentliga sektor står för en mycket hög andel av den vård, skola och omsorg som produceras i Sverige. Trots detta är granskningen av de privata företag som erbjuder sina tjänster inom dessa områden betydligt tuffare än granskningen av kommuners och regioners verksamheter. Brister hos privata aktörer leder till stora rubriker och tas som intäkt för att företag inte ska få vara verksamma inom välfärdsområdena. Det hotar välfärden påstås det. Men när det avslöjas brister i kommunala verksamheter, eller hos andra offentliga aktörer – som tex SIS-hem – så höjs inga röster som säger att det offentliga bör förhindras att driva en sådan verksamhet. Kan det bero på att det är politiker som är ytterst ansvariga för den verksamheten?

Visst är det bra att privata verksamheter granskas men det är svårt att förstå att det inte är lika viktigt att tillse att skattemedlen används på ”rätt sätt” i den offentliga verksamheten. Därför blev jag glatt överraskad när jag idag kunde läsa en intressant debattartikel i SvD av Tor Nilsson. Skribenten har en ytterst relevant erfarenhet på området då han har arbetat med tillsyn och inspektioner vid Länsstyrelsen, Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg. Han påpekar det som vi är många som sagt länge – att kommuner ofta slipper granskning. Han skriver;

”Den som vill driva ett HVB, ett äldreboende eller en LSS-verksamhet privat måste genomgå ägar- och ledningsprövning. Ekonomin granskas. Ledningen granskas. Styrelsen granskas. Tidigare bolag granskas. Skulder, betalningsanmärkningar och andra belastningar kan leda till avslag eller indraget tillstånd. Det är rimligt. Den som ansvarar för utsatta människor ska tåla hård granskning. Samma krav gäller inte dem som styr kommuner med miljardbudgetar, upphandlingar, socialtjänst, äldreomsorg, LSS, HVB-placeringar, fritidsverksamhet och delar av den civila beredskapen.”

Jag inser att man inte kan ställa krav på att en valrörelse ska vara faktabaserad. Men jag tycker att man kan ställa krav på att journalister ställer följdfrågor som breddar perspektiven i debatten. Den snabbt föränderliga – och mycket oroliga – värld som vi lever i idag är en stor utmaning för vårt land. Välfärd förutsätter tillväxt och att företag kan starta och växa i Sverige. De som tror att miljardärskatter, förstatliganden av vård och skola, bankskatter mm är lösningen på Sveriges problem gör det väldigt lätt för sig. Allmänheten har rätt att veta att en sådan politik snarare hotar välfärden. Och för övrigt hoppas jag att väljarna inser att extra barnbidrag i anslutning till skolloven är utspel som är till för att locka väljare bort från att se helheten i politiken.

/