Det liberala partiet var en av friskolans främsta pådrivare, när valfrihetsreformen genomfördes för tre decennier sedan. Skälen var framför allt möjligheterna för elever att välja skola och för skolans medarbetare att inte vara hänvisade till en enda arbetsgivare. På en lång rad områden genomfördes förändringar som gav oss den valfrihet inom skola, vård och omsorg som de flesta av oss idag betraktar som självklar.

Men Liberalerna har tyvärr blivit friskolans främsta motståndare. Undan för undan har partiet skärpt sitt tonläge. Utbildningsminister Simona Mohamsson (L) upprepar gång på gång att ”branschen har inte lyckats sanera sig själv på trettio år”.

Det är oklart vad hon menar. En framträdande minister med ansvar för den svenska utbildningen kan väl inte anse att samtliga friskolor har ansvar för varandra?

Skolkoncernen Academedia kan inte rimligen ansvara för Internationella engelska skolan, lika lite som Gävle kommun har ansvar för Göteborgs kommun. Eller menar Liberalernas partiledare att det är Montessoriskolorna eller någon annan aktör som har ansvar för alla friskolor?

Hennes påståenden får aldrig några förklaringar.

Det är en nedsvärtning, utan motstycke, av en viktig del av den svenska skolan. L blundar numera för att friskolesystemet erbjuder en framgångsrik verksamhet: Det ger möjlighet att välja skola utan att behöva flytta till ett annat bostadsområde och utan att behöva betala extra pengar. Det är en skola som är till för alla, inte för några få med pengar i plånboken. Det är, vågar jag påstå, resultatet en skolpolitik som främjar integration och resultat – både för friskolor och kommunala skolor.

Men inte ett ord sägs från ansvariga politiker om att Sverige kunskapsmässigt ligger bland de främsta i världen om man bortser från den grupp av barn som kommit till vårt land under de senaste åren. Vi vet att de så småningom kommer i kapp och bidrar till vår samlade kompetens.

För kort tid sedan föreslog Liberalerna att aktiebolag inte ska få driva friskolor. Ett förbud mot den driftsformen skulle vara ett dråpslag såväl mot friskolornas ägare som de elever som har valt att gå i någon av dessa friskolor.

Förslaget innebär med stor sannolikhet att framgångsrika och populära skolor med kvalitet i undervisningen och goda studieresultat tvingas lägga ner. Vad kommer istället? Ingen vet. Varken regeringskansliet eller Liberalernas partistyrelse har något svar.

Konsekvenserna av en illa genomtänkt skolpolitik, som bara består av några få talepunkter, riskerar att skada hela den svenska skolan. Det skapar en osäkerhet, som inte skulle accepteras inom något annat samhällsområde.

M och KD var också en gång pådrivare av valfriheten. Betyder deras tystnad att även de har blivit motståndare till möjligheten att välja eller byta skola? Har Simona Mohamsson med sig det lag hon hänvisar till?

Det är dags för Moderaterna och Kristdemokraterna att träda fram. Ge besked om var ni står.

Vi är allt fler som väntar på ett svar.

Annika Westh är legitimerad gymnasielärare i samhällskunskap, historia, religion samt fristående liberal skribent.