Jag har gjort skolbesök för de som inte vågar eller kan

Recension i Frisinnad tidskrift av undertecknad.

Jag har gjort skolbesök för de som inte vågar eller kan. Så skriver Annika Westh i sin läsvärda ”Skolresan från synd till nord verkligheten på nio friskolor”. Friskoledebatten har pågått under många år och är en uppenbar favoritfråga för vänsterpartierna i Sverige. Den polariserar. Tyvärr har även borgerliga partier börjat ta till sig argumentationen från vänster, inte minst det parti som är ansvarigt för skolfrågorna i regeringen – Liberalerna. Det fria skolvalet har länge varit en viktig fråga för borgerliga företrädare. Rätten att välja skola är uppskattad av landets elever lärare och föräldrar. Det märks inte minst när det gäller intresset för en friskoleplats och av att medarbetare i friskolor trivs bättre är de som jobbar i kommunala skolor.

Men stämmer påståendena med verkligheten?

Annika Westh har valt att besöka landets största friskolehuvudman för grundskolor, Internationella Engelska skolan (IES). En koncern som idag har 46 skolor runt om i landet, ca 30.000 elever. IES är ett bra exempel på hur friskolereformen bidragit till att utveckla svensk skola. Det är ett professionellt skött tjänsteföretag som sedan starten 1993 baseras på filosofin tvåspråkighet, höga akademiska förväntningar och ambitioner samt en lugn och trygg skolmiljö. Deras tidiga fokus på ordning och studiero attraherar många elever med invandrarbakgrund, ofta elever med en stökig erfarenhet från kommunala skolor. Författarens samtal med rektorerna på de nio besökta skolorna ger en god beskrivning av att skolorna har olika förutsättningar, bl a pga elevsammansättningen, samtidigt som det finns en stor frihet för medarbetarna att bedriva verksamheten inom de tydliga mål och ramar som omfattar koncernens verksamheter.

Det finns ett koncept men det innebär inte att allt ska vara lika, däremot målsättningarna. Det visas också i resultatet. Skolverket har något som kallas för SALSA-resultat, ett mått på en skolas förmåga att prestera i förhållande till elevsammansättningen. Flera av de skolor som Annika besökt har ca hälften eller en högre andel elever med utländsk bakgrund. Det innebär att de har en elevsammansättning som är jämförbar med många kommunala skolor. Skolan i Helsingborg ligger i botten nät det gäller socioekonomiskt index men tillhör de fem främst rankade i Helsingborg. En skola med 57 olika modersmål som visar att eleverna presterar bättre än vad samhället förväntar sig enligt Skolverkets SALSA. Ett resultat, som inte bara gäller denna IES-skola, som borde leda till besök av kommunala skolpolitiker för att lära av erfarenheterna. Men så är sällan fallet. Kanske beror det på, som rektorn för skolan i Eskilstuna, etablerad i ett utanförskapsområde, konstaterar; ”Men det kommer inga IES-kritiker hit. De vill nog inte bli övertygade om att de har fel”.

Det framgår tydligt av samtalen att det lokala ledarskapet har stor betydelse för hur skolan fungerar, eleverna är i fokus och kollegialiteten en förutsättning för att lyckas i sitt uppdrag. En samstämd frustration över alla de felaktigheter som florerar i debatten om friskolor och inte minst koncerner löper som en röd tråd i alla samtal. Ingen känner igen sig i påståendet att skolor som är AB innebär fokus på vinst framför elevernas bästa. En väl utbyggd skolhälsa, satsningen på bra skolmat och bra skolbibliotek visar tydligt på motsatsen. Den styrka som finns i att människor från andra länder jobbar tillsammans vittnar alla om.

Flera av de som intervjuas i boken har även erfarenhet från kommunala skolor. Deras perspektiv bidrar också till att man ställer sig frågan varför så få politiker bemödar sig att ta reda på hur verkligheten ser ut och av att ta del av medarbetarnas erfarenheter.

Annika Westh bidrar genom sin skolresa från söder till norr till att ge en bild av hur verkligheten ser ut i en koncernskola. Ett tjänsteföretag som, för att citera en rektor; ”Vi slutar aldrig att vilja bli bättre.”

Annika Westh sammanfattar; ”Kontrasten är total mellan vad jag har sett, konkret, och hur debatten numera går mot ”koncernskolor”. Lärare och andra upplever debatten som djupt osanna och orättvis, men de biter ihop, försöker att hålla det offentliga larmet borta och hålla fast vid sitt fokus och sin gemensamma övertygelse i arbetet i skolan, dag för dag, vecka för vecka.”

Boken avslöjar en uppenbar svaghet i den offentliga debatten. Bilder som inte stämmer med verkligheten tillåts styra politikens inriktning. Det är skämmande, men går att åtgärda. Min uppmaning till alla, inte minst de borgerliga politiker som nu låter som friskolemotståndarna, är; Gör din läxa, börja med att läsa denna utmärkta skrift och våga sedan ta steget och besöka friskolor. Annars riskerar du att anklaga dem för något som inte har koppling till verkligheten.

Ulla Hamilton

Vill du läsa boken? Hör av dig till Annika Westh annika@westh.se En bok kostar 120 kr inkl. porto.