Borgarrådets blogginlägg 2006-2014

Håll Sverige Rent genomför varje år en förtjänstfull kampanj runt om i landet för att uppmärksamma framförallt barn, men även vuxna, på vikten av att inte skräpa ner i naturen eller i den offentliga miljön. Under måndagen var jag ute tillsammans med ett antal förskoleklasser på Söder för att plocka skräp. Det är verkligen slående vad mycket fimpar det finns överallt i den offentliga miljön. Jag har sagt det många gånger tidigare men jag säger det igen: För mig är det obegripligt hur vuxna personer kan ägna sig åt att skräpa ner på det sätt som många rökare gör. Vad är det som gör att de tror att de har rätten att solka ner den offentliga miljön för oss andra? Dessutom med avfall som är farligt avfall.

Barnen har i vart fall synpunkter på att vuxna slänger fimpar.

Samtidigt som skräpplocken presenterade jag en ny papperskorg med askkopp som staden ska sätta upp i den offentliga miljön. Det kanske kan bidra till en bättre miljö men alltjämt är det så att det krävs att väldigt många rökare avstår från att kasta sin fimp på marken. Det behövs fortfarande en tydlighet när det gäller möjlighet att bötfälla även de som kastar sina fimpar på marken. Kunde vi komma till rätta med den nedskräpningen så skulle Stockholm vara betydligt renare och snyggare.

 I helgen skrev jag tillsammans med ett antal moderata kollegor från runt om i länet en debattartikel i DN och vikten av regionala cykelstråk. Detta med anledning av Trafikverkets regionala cykelplan som för någon vecka sedan skickades ut på remiss.

 Från kommunernas sida måste vi bli bättre på att samordna projekt över kommungränserna. En cykelväg ska inte ta slut vid kommungränsen. Vi behöver bättre skyltning så att stockholmare som pendlar över flera kommungränser enkelt ska hitta närmaste väg. Vi behöver även bli bättre på att i ett tidigt skede planera cykelparkeringar som en del av ”hela resan-perspektivet”.

 Läs gärna vår debattartikel här.

/

 

Har precis hälsat välkommen till en spännande konferens som arrangeras av Nordic Development Forum isamarbete med Microsoft ;”The Nordic IT Powerhouse: Regional Growth througt Nordic/Baltic Collaboration”.

Microsoft har under de senaste åren gjort sina största investeringar i Norden/Baltikum och företaget är mycket intresserat av vad som gör att det är sådan intressant utveckling på detta område i denna norra del av världen. Trots lågkonjunktur skapas det nya jobb inom sektorn, en stor andel av befolkningen använder IT-tjänster dagligdags. Så frågan/utmaningen är – vad kan vi göra tillsammans för att bli än starkare. Som en av talarna konstaterade; jag kunde flyga hit till Stockholm från Estland utan några gränsproblem men om jag vill att min läkare ska kunna skriva ut recept så att jag kan ta ut det här i Stockholm är det omöjligt. Det finns mycket som kan göras för att riva gränser mellan våra länder. Länder som alla har mycket väl utvecklade data- och informationssystem men som bara används inom landet och inte över gränserna. Tänkvärt tycker jag.

Detta var min inledande hälsning till konferensen.

Nordic IT Powerhouse conference

Stockholm City Hall, 15th April 2013

Ladies and gentlemen,

Welcome to Stockholm and the City Hall!

The Stockholm region is diverse, innovative and globally connected. Stockholm is one of the fastest growing cities in Europe and the largest city in Scandinavia, a City with an open, supportive and stable business environment. Stockholm’s cosmopolitan energy is a magnet for talent – and the region welcomes the skills, capital, ideas and culture that new residents and investors contribute to our economy. Our excellent quality of life, the combination of a vibrant downtown area with closeness to nature, creates the unique Stockholm lifestyle. The region stands for 45 % of Sweden’s population growth.

 Stockholm is often considered a leader in adopting new technologies and setting new consumer trends. Many companies use Stockholm as a test market. When PWC rank international cities, in its report Cities of Opportunity, Stockholm comes out 5^th after New York, London, Toronto and Paris. But we are no 1 re Intellectual capital and innovation, and no 1 Health, safety and security. We also score high re technology readiness.

 Stockholm is an innovative region in clean-tech, ICT , life science and one of the leading gaming clusters. There are a lot of very good ideas and the challenge is to turn these ideas into companies and products. From a city perspective, we seek ways to facilitate this process.

 Almost 20 years ago, the city decided to build a fiber-optic network throughout the municipality, open to all operators. The business idea of the city owned company Stokab is to offer dark fiber capacity, a basic service, to carriers for less than it would cost them to install it themselves. The strategy makes it possible for small companies to develop ideas without the burden of heavy investments. They can hire the capacity they need from Stokab. This ended the era of monopoly distribution and has led to a fascinating development both regarding price, services, start up companies and innovations.

 Today, the 1.2 million kilometre network has more than 100 operators and almost 500 enterprises as primary customers. Since 2012, all public housing and 90% of all households have fiber. The access to high speed connections, (1.000 Mbit/s) is also one reason why more than 92% of stockholmers use internet on a regular base. The national goal set up by the government is 90% of all households by 2020, 100Mbit/s.

 For Stockholm, Stokab has been a major source of success. As a city, we supply the basic infrastructure. Companies, academia and others come up with innovative ideas and great companies. The Economist recently published a special report about the Nordic Countries, mentioning the Stockholm start-up syndrome. The magazine was impressed with the ecosystem for the start-up scene in Stockholm, with so many good companies. Stockholm is the home of Skype, Spotify, Mojang and Dice. 

 Ladies and gentlemen,

A City strategy can make a difference.

 The City has also adopted an e-strategy. One part is to develop e-services for citizens – services helping stockholmers to compare schools before choosing, providers for elderly care etc. We are working hard in order to improve the service to Stockholm’s business community via e-services; to reduce bureaucracy, improve accessibility, provide prompt handling of cases and provide good and comprehensive information. The service brings together advice, administration and contacts to entrepreneurs from the City and its various activities in one place.

 Another part is the action plan for open data. As the first City in Sweden – and perhaps in the world?- the city invited companies and people to an open competition for new ideas and the development of ideas – The Open Stockholm Award 2012.

City data re parking, transports, construction, environment, air-quality, tourism are free and accessible via URLs/links. The result was great – we got a lot of new ideas and apps. And we will continue to provide more open city data.

 Because the challenge is to develop the business climate in Stockholm even more. The City has an important role in order to stimulate innovations. Open data is one part, to use public procurement as a tool for stimulating innovation is another and to develop a closer cooperation between the city, universities and companies via for example Open labs is a third part.

 But we need to do more. We need to educate, attract and retain top talents to be globally competitive. That is our common challenge. In Stockholm, we have the world’s best school computer network, according to PWC. The challenge now is to use it wisely, and get all schools, from preschool to university, to use IT as part of the education in a smart way. One example is the teacher Daniel Bark at high school Norra Real who I met recently. His tool is Youtube, he records his lessons ahead, and sends the films to his pupils in preparation for class. That way, he can spend all his time during the lesson discussing the solutions and helping the students.

Finally, although I am convinced that we need leadership from governments we must also show leadership locally and encourage initiatives and an early deployment of best practices amongst cities. An example is a seminar (in English) organised by the Stockholm IT-region on the 14^th of May – broadcasted via the Swedish innovation Bambuser – on the topic of how creative cities come about and what they can learn from one another. I welcome you all to tune in, but we need more initiatives like this.

 Today’s conference is also one such a great initiative.  We need to meet and talk to learn from each other in order to come out at the fore front in the international competition.

 I hope you will have an interesting and inspiring conference, and a wonderful time in Stockholm. With this, I would like to hand over to today’s moderator – Mr Niclas Mattsson, Senior Publisher at the Confederation of Swedish Enterprise!

Thank you!

Intressant eftermiddag på Skanskas Framtidsdag med tema Den levande staden. Ett brett tema med flera talare där jag tyvärr missade flera pga att jag inte kunde vara med hela eftermiddagen. Huvudtalaren Alexander Ståhle, vd på Spacescape, har dock lovat att skicka mig det han talade om. Ska bli spännande att se vad han talade om även om jag kan gissa att han talade positivt om Promenadstaden och framkomlighetsstrategin.

Det är helt klart en storstadstrend att människor ska inta staden. Den ser vi också i Stockholm och den skiljer sig klart från den trend som fanns på 1960-1970 talet att det var personbilen som skulle inta staden. Det finns de som pläderar för att fordonstrafiken ska bort från City och att vi ska stänga av staden för trafik under helger.

Som politiker är det viktigt att ta hänsyn till många olika aspekter. Det är viktigt med ett attraktivt City och en attraktiv stad. Därför jobbar vi med en Cityvision som handlar om att utveckla City, tillsammans med handeln, fastighetsägarna mfl. Vi har presenterat ett förslag om förändingar av Klarabergsgatan så att kollektivtrafik, cykel och gående prioriteras i detta område. Vi rustar upp Hornsgatan med trädplantering, breddning av trottoarer mm, allt för att det ska bli en bättre miljö längs denna gata. Vi har en trädnorm som innebär att det ska planteras ett nytt träd för varje ny lägenhet som byggs i Stockholm och vi har slagit fast att stockholmarna ska ha max 300 m till närmsta grönområde.

Stockholm växer och det behövs fler bostäder. En anledning till varför det är attraktivt att bo i Stockholm är det utbud som finns här, inte bara av spännande jobb utan också restauranger, nöjen, kultur mm. Mycket av detta kräver att dessa verksamheter förses med varor, vilket i sin tur genererar transporter. Transporter av varor är en stor del av trafiken i Stockholm, det är en del av trafiken som många inte tänker på. Men samtidigt så vill alla att varorna ska finnas på plats när man vill köpa. Så att tänka bort all trafik i staden är nog ganska orealistiskt. Men framkomlighetsstrategin och Promenadstaden handlar om att skapa en bättre balans.

/

I förra veckan kom det en nyhet som media valde att vinkla som att Stockholm är värst i Norden bland städer när det gäller trafiksituationen. Stockholm hamnar på 12:e plats i den undersökning som företaget TomTom gör bland 59 europeiska städer beträffande trängsel och framkomlighet. Värst är Moskva i denna undersökning, som är årligen återkommande, och det kan jag intyga. Stockholms trafiksituation är ju rena ödebygden jämfört med hur det ser ut i Moskva. Snacka om dålig framkomlighet!

Det som inte framkom i media var att Stockholm har dalat i undersökningen, dvs framkomligheten har förbättrats jämfört med tidigare mätningar. Intressant nog så kom samtidigt ett ärende som ska upp på nästa veckas trafik- och renhållningsnämnd – Stockholmstrafiken 2012. Den visar en mätning av stockholmstrafiken som har genomförts under flera år och som baseras på hur trafiken ser ut i oktober. Mätningen omfattar också antalet cykelpassager under maj och juni och en mätning av restiden när det gäller fordon.

Det är en intressant läsning, inte minst mot bakgrund av den kraftiga befolkningsökning som sker i vårt län. Stockholm, Solna och Sundbyberg står för hälften av densamma och en förklaring till att detta inte lett till ökad trafik är att deta är kommuner som ligger i kollektivtrafiktäta lägen, och som även har bra cykelalternativ.

• antalet fordonspassager över trängselskattesnittet är oförändrat 2012 jfr med 2011 (359.000 fordon)
• Dygnstrafiken över innerstadssnittet minskade
• Trafiken över regioncentrumsnittet (yttre gränserna av Sthlm, Solna och Sundbyberg) minskade kraftigt – med 4% jfr med 2011
• Trafiken i Citysnittet minskade också .
• Trafiken i Södra länken var mindre
• Trafiken på Essingeleden var mindre

Sammantaget innebär detta att restidsförlängningen uppgick  till 2/3  den som var 2011. Dvs bättre framkomlighet i trafiken.

Antalet cyklister fortsätter att öka, vilket välkomnas. Mätningar tyder på att ökningen har accelererat under senare år. Över innerstadssnittet beräknas  63.620 cykelpassager under 2012, att jämföra med 5 års medelvärdet 2008-2012 56.308. Beräkningarna visar på en ökning på 10,6% över Citysnittet, 6,7% över Saltsjö-Mälarsnittet och 7,5% Innerstadssnittet.

Sammantaget en mycket intressant utveckling. Är det bara en slump att detta inträffar samtidigt som vi har haft en omfattande debatt om framkomligheten och vikten av att öka framkomligheten för kollektivtrafik, cykel och gående ?? 

Oavsett orsakssamband så är det en bra utveckling.

Inför s- kongressen kunde vi läsa en debattartikel av Löfven och Damberg där de utlovade att småföretag ska bli s nya fokus. Vi har hört det förrut, även Mona Sahlin talade väl om småföretagen. Det som s inte verkar ha klart för sig är att en viktig del av politiken för ett bättre näringslivsklimat förs på det lokala planet, i kommuner och landsting. Och där verkar det vara mycket långt till en insikt om att den lokala politiken spelar roll för företagens utvecklingsmöjligheter.

Dagen innan Löfven och Dambergs artikel kom Dagens Samhälle. De hade en mycket intressant artikel på sidan 4 som visar att s-styrda kommuner köper klart mindre verksamhet än snittet. Endast 4% av s-kommunpolitikerna anser att privata entreprenörer bör få utföra mer av verksamheten i den egna kommunen. 4%! Där har partiordförande Löfven och gruppledare Damberg uppenbarligen en hel del jobb att göra på ”hemmaplan” innan de kan förverkliga det de skriver om i sin debattartikel.

Undersökningen som Dagens Samhälle berättar om är gjord vid Göteborgs universitet och baseras på en politikerenkät. Idag är andelen köpt verksamhet från föreningar/företag 8,7% i genomsnittskommunen mot 6,6% i s-styrda och 10,8% i övriga. Med detta sagt borde det finnas en potential för mer upphandlad verksamhet för inte det vara så att 90% av den kommunala verksamheten måste drivas i egen regi?

Stockholm stad upphandlade 2012 för 15,4 Mdr kr. För verksamhetsområdena infrastruktur och äldreomsorg utförs över 60% av verksamheten av externa entreprenörer och för verksamhetsområdena omsorg om funktionshindrade, utbildning, grundskolan och affärsverksamhet är mer än hälften av verksamheten utlagd på externa utförare. En medveten politik som skapar konstnadseffektivitet, ett positivt företagsklimat som stimulerar till entreprenörsskap och bidrar till en innovativ miljö. Kanske något att fundera på för s-ledningen i deras arbete för en bättre företagspolitik.
/

Läser en intressant rapport från SCB ”Ungdomsarbetslöshet – jämförbarhet i statistiken mellan ett antal europeiska länder”.

Den är framtagen för att göra en analys av hur det faktiskt ser ut när det gäller ungdomsarbetslösheten i Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Danmark, Österrike, Finland, Island, Norge och Sverige. Sedan 2007 mäts ungdomsarbetslösheten i Sverige i enlighet med ILOs definition, dvs heltidsstuderande som söker arbete räknas som arbetslösa. Så var det inte tidigare i Sverige. Men så är det nu och det påverkar statistiken högst påtagligt. Rapportens fråga är helt enkelt går det att jämföra ungdomsarbetslösheten i olika länder. Svaret är ja men man måste beakta en del aspekter.

Rapporten identifierar bland annat följande:

• Lärlingssystemets utformning är en viktig förklaring till skillnaderna. Det tyska, österrikiska och danska lärlingssystemet innebär att ungdomar som praktiserar räknas som sysselsatta. Det påverkar givetvis arbetslöshetssiffrorna.
• Studiemedelsystemets utformning. Om studiemedel inte utbetalas under sommarlovet ökar incitamentet för att söka feriejobb vilket påverkar arbetslöshetsstatistiken på årsbasis. För Sveriges del kan detta vara en förklaring till varför vi har betydligt högre arbetslöshet bland studerande än bland icke studerande. Sysselsättningasgraden bland icke studerande svenska ungdomar ligger på över 70%. Sverige är det land som har störst skillnad när det gäller sysselsättningsgraden mellan studerande och icke studerande ungdomar.
• Arbetslöshetens längd. Sverige är det land där störst andel av ungdomarna, 32%, varit arbetslösa i mindre än en månad. 80% av alla ungdomar har jobb inom 6 månader. Det slås bara av Finland som har siffran 87%. i  Tyskland är tex över 40% av ungdomarna arbetslösa i mer än 6 månader.

En jämförelse mellan studerande och icke-studerande visar även det ett utfall där Sverige har låg långtidsarbetslöshet i båda grupperna jämfört med andra länder, även här ligger Finland bättre till än Sverige. 

Sammantaget således en mycket intressant rapport som ger flera aspekter på en debatt som ibland kan ge intrycket att det är en helt hopplös arbetsmarknadssituation för ungdomar i Sverige. Med detta sagt så är det oerhört viktigt att fortsätta att jobba för att minska ungdomsarbetslösheten. Men visst påverkar det bilden om man har i åtanke att ca hälften av de ungdomar som till synes är arbetslösa faktiskt är heltidsstuderande.

/

I den allmänna debatten låter det ofta som om den mesta trafiken på stadens gator, och framförallt i city, består av personbilar. En kategori transporter som ofta glöms bort är just varuleveranser. En vanlig dag i Stockholms innerstad går det ca 10.000 tunga lastfordon i City, ett stort antal leveranser med last/skåpbilar och många av de större butikerna/varuhusen får 40-50 leveranser/dag. 

Idag har jag talat på ett seminarium som WSP arrangerat ”Godstransporter i staden – utmaningar och lösningar”. Stockholm växer och en växande stad med allt vad det innebär i form av fler butiker, restauranger mm leder också till att det behövs transporter för att leverera varor. Detta är en utmaning. Inom ramen för stadens arbete med den sk Framkomlighetsstrategin pågår ett viktigt arbete som just handlar om gods-och leveransfrågor. Idag finns det ingen samlad bild av hur dessa transporter hanteras. Med all säkerhet finns det mycket att göra för att effektivisera transporterna. Den stora utmaningen ligger i att samordna alla de aktörer som finns på området i form av handlare, restauranger, transportörer, tjänste- och serviceföretag mfl och försöka att hitta en modell för hur vi tillsammans kan effektivisera transporterna och samtidigt värna framkomligheten.

Trafikkontoret beräknar att 15-20% av alla fordonspassager är godsfordon, ytterligare ca 20% av passagerna är annan tjänsteutövning, taxi o dyl. Det innebär att mycket av den trafik som vi har idag i innerstaden faktiskt inte är privatbilism utan andra typer av transporter.  Sedan några år hanteras en del av varutransporterna till Gamla stan via den sk O-Centralen, en samlastningscentral. Flera av de stora gallerierna och varuhusen i innerstaden har lastfar där transporterna hanteras vilket gör att de inte tar utrymme på gatorna vid just avlastningen.

På gatorna finns det lastplatser som är reserverade för transportbilar. Dessvärre är det ofta privatbilar parkerade på dessa platser vilket gör att transportföretaget tvingas dubbelparkera och får svårare att komma till för att lämna varorna. En dubbelparkering som givetvis också påverkar framkomligheten på gatorna i innerstaden.

För att få till stånd en bättre tingens ordning i Stockholmstrafiken tror jag att följande saker är viktiga att jobba med:

1. Inrätta ett godsnätverk som består av representanter från transportnäringen, handeln, fastighetsägare och andra berörda näringar.
2. Jobba med att hitta fler lösningar för samlastning som är kommersiellt gångbara
3. Ta fram mer exakt information om hur transportflödena ser ut i staden när det gäller nyttotrafiken
4. Bättre planering för nybyggnationer när det gäller leveranser både under själva byggtiden och till verksamheter när fastigheten är klar.
5. Undersök om inte leveranser kan ske under andra tider på dygnet (senare kvällstid, nattetid), speciellt mot bakgrund av att den tekniska utveckling som sker på bl a fordonssidan, skapar möjlighet för tysta transporter och förhoppningsvis även tysta leveranser. Genomför pilotprojekt.
6. Ta fram en godshandlingsplan
7. Följ noga erfarenheterna från Bygglogistikcentret i Norra Djurgårdsstaden och se om erfarenheterna därifrån kan appliceras på andra håll i staden.

På dagens seminarium framkom det tydligt att det finns ett stort intresse från såväl transportföretag som  fastighetsägare att jobba tillsammans med staden för att hitta bra lösningar i ett växande Stockholm. Det är inte bara Stockholm som har denna utmaning utan många städer runt om i världen befinner sig i samma situation. Vi kan säker få ideer och erfarenheter från andra håll men det är viktigt att komma ihåg att varje stad är unik. Stockholm med sina öar och broar och trånga stadskärna måste hitta egna hållbara lösningar som främjar såväl framkomlighet och tillväxt i staden. För en sak är säker – vi kommer att behöva transporter i stdaen även i framtiden.

/

I dagen DN kan vi läsa en artikel om hur mycket Stockholm stads anlitande av konsulter har förändrats under åren. Det är framförallt kostnaderna inom investeringsverksamheten som ökat kraftigt sedan 2006. Den som tänker efter inser att detta inte är så konstigt.

Sedan Alliansmajoriteten i stadshuset tillträdde hösten 2006 så har det blivit ett helt annat fokus på tillväxten i Stockholm. Bara sedan 2007 har staden vuxit med över 100.000 invånare. En extrem tillväxt som kräver många investeringar. Lägg till detta en under många år grovt eftersatt infrastruktur, pga att regeringar inte har varit intresserade av att bidra till infrastrukturinvesteringar i huvudstadsregionen. Regeringen Reinfeldt har ändrat på detta. Nu finns det en länsplan för investeringar som omfattar över 100 miljarder kr till 2021. Fler infrastrukturinvesteringar som tex tunnelbaneutbyggnad är på gång. Bostadsbyggandet måste ökas kraftigt för att möta upp den inflyttning som sker. Är det någon som tror att staden skulle klara av detta stora pentsum på kort tid utan att använda sig av konsulter?

Stockholmsregionen skiljer sig från alla andra i Sverige på många olika sätt. Här finns fler branscher än någon annanstans i Sverige, fler huvudkontor för stora företag, arbetsgivarnas krav på kompetens och utbildningsnivån är också högre än i landet i övrigt. Stockholmsregionen anses också vara en av världens mest innovativa regioner. En anledning till detta är just att här finns många duktiga konsultföretag. Dessa tjänsteföretag tar med sig erfarenheter från andra jobb till de kunder som man jobbar med. Man kan likna dem vid humlor som med hjälp av sin kompetens och kreativitet sprider ideer och därmed bidrar till ett innovativt klimat i vår region. De kan bidra till att vi bygger snabbare och smartare. De kan komma med lösningar som ingen annan har tänkt på, om vi bara upphandlar så att deras kreativitet får utrymme. Upphandlingen av konsulter bidrar också till att stadens verksamheter är kostnadseffektiva.

Staden anlitar inte Tyrens för att det är ett fd borgarråd som är VD där. Staden anlitar Tyrens för att de är en av landets ledande företag inom samhällsbyggnad. De har en kompetens som behövs i tex ett så komplicerat projekt som ombyggnationen av Slussen. Att sedan ett fd borgarråd är så kompetent att hon rekryterats till att vara VD för ett flretag med 1.300 anställda i hela landet har inte med saken att göra. För Tyrens skulle aldrig ha en VD som inte håller måttet, det har inget konsultföretag råd med i den tuffa konkurrens som råder.

Det kostar att växa. Men samtidigt är det en investering. En stad kan aldrig ha en ständig bemanning in house som klarar av det exeptionella läge som råder just nu i Stockholmsregionen. För att inte förlora momentum, kompetens och internationella investeringar är det viktigt att tillgodose efterfrågan så snabbt som möjligt. Därför är konsultkompetensen viktig att tillgå för staden. Slussen, Hagastaden, Norra Djurgårdsstaden, Årstafältet, Järvalyftet, utvecklingen i Kista, upprustningen av Hornsgatan, vattenregleringen i Mälaren, Cykelplanen, tätskiktsrenoveringen av Klarabergsgatan mm är bara några exempel på de projekt som just nu är i gång i staden. Till dessa kommer de som är på planeringsstadiet.

Så rubriken på artikeln ”Kostnaderna för konsulter skenar iväg” är inte korrekt. De ökade konsultkostnaderna är en effekt av att vi äntligen fått ok på en mängd olika infrastrukturprojekt i Stockholm och att staden växer snabbare än vad någon hade kunnat drömma om 2006. Och det är inte okontrollerat.
/

I dagen DN inleds uppenbarligen en artikelserie vars syfte är att granska skolan. Skolan och dess resultat är självfallet en oerhört viktig fråga. Det handlar om kompetensförsörjning, att undvika utanförskap, att få individer att växa mm. I början av 2000-talet hade jag anledning att ägna en hel del tid åt utbildningsfrågor och bl a resultaten och kvaliteten i den svenska skolan. Jag hade då anlitade då vid flera tillfällen en intressant person vid Stockholms universitet, Lennart Grosin. En DN-artikel från 2007, se nedan, ger en bra bild av hans utgångspunkt; att skolans förväntningar på eleverna är oerhört viktigt för resultatet. Lägre förväntningsgrad pga tex social bakgrundfaktor riskerar att bekräfta just detta i form av lägre resultat. Mycket tänkvärt tycker jag.

Den fråga som inställer sig när alla talar om de stora skillnaderna resultatmässigt mellan den svenska och den finska skolan -utgår den finska skolan från filosofin att ha höga förväntningar på alla elever dvs den modell som Lennart Grosin förespråkar i bla artikeln i DN som kan läsas här eller baseras den på sociala bakgrundsfaktorer eller kanske ngt annat?

Intressant fråga mot bakgrund av problemformuleringen i dagens DN artikel.
/